I Job 37:18 frågar således Elihu angående Gud: ”Kan du tillsammans med honom hamra ut [tarqịa‛, en form av raqạ‛] himlen, så att den blir hård som en gjuten metallspegel?” Här är det inte fråga om att bokstavligt hamra ut ett fast himlavalv, vilket framgår av att ordet för ”himmel” är det hebreiska ordet shạchaq, som också återges med ”tunt lager stoft” eller ”moln”. (Jes 40:15; Ps 18:11) Med tanke på att det som hamras ut inte är hårt eller fast är det tydligt att skribenten bara i bildlig bemärkelse liknar himlen vid en metallspegel vars polerade yta är skinande blank. (Jfr Dan 12:3.)

Att de hebreiska bibelskribenterna inte trodde att himlen bestod av glänsande metall framgår också av en varning som israeliterna fick genom Mose om vad som skulle hända om de var olydiga mot Gud: ”Himlen, som är över ditt huvud, skall då bli till koppar, och jorden, som är under dig, till järn.” Detta är metaforer som beskriver hur himlen över Israel och själva landet skulle påverkas av den starka hetta och svåra torka som Gud skulle sända. (5Mo 28:23, 24)

Det är också uppenbart att de forntida hebréerna inte delade de hedniska uppfattningarna om att det fanns bokstavliga ”fönster” i himlavalvet genom vilka regnet strömmade ner. Elihu beskriver på ett vetenskapligt korrekt sätt hur regnmolnen bildas när han citeras i Job 36:27, 28: ”Ty han drar upp vattendropparna, de silar ner och bildar regn och dimma, de strömmar ur molnen [shechaqịm]; de dryper rikligt över människorna.”