Jorden – vår vackra planet

ASTRONOMER har sett att människans hem bara är som en liten prick i det vidsträckta, oändliga universum. Man har inte påträffat liv någon annanstans i det fysiska universum. Det är bara på planeten jorden som man har funnit de exakt rätta förhållandena för liv.

Vi kan dessutom njuta av livet på vår vackra planet. Tänk så härligt det är att få känna värmen från solen en kall dag! Och vem berörs inte av en praktfull soluppgång eller solnedgång? Vår sol finns naturligtvis inte bara till för att tilltala våra sinnen. Den är absolut nödvändig för att vi skall kunna leva.

Solens gravitationskraft har under oräkneliga miljoner år hållit jorden och andra planeter i stabila banor. Och som man får lära sig i skolan rör sig hela solsystemet i en bana runt centrum av vår galax, Vintergatan. Men solen är bara en av de över 100 miljarder stjärnor som rör sig runt Vintergatans centrum.

Vintergatan ingår i en galaxhop med omkring 35 galaxer. Vissa galaxhopar innehåller tusentals galaxer. Om vårt solsystem hade ingått i en mycket större och tätare galaxhop, skulle det troligen inte vara så stabilt. Men som det nu är finns det få områden i universum som ”är lika lämpade för komplexa livsformer som vårt område”, säger författarna Guillermo Gonzalez och Jay W. Richards i sin bok The Privileged Planet.

Har livet på planeten jorden kommit till av en ren tillfällighet, en slumpartad följd av ”Big Bang”? Eller finns det en mening med livet på vår vackra jord?

Många har dragit slutsatsen att vårt jordiska hem måste ha skapats i syfte att uppehålla liv.a För många hundra år sedan riktade en hebreisk poet uppmärksamheten på jorden och himlen. Han skrev: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har berett, vad är då en dödlig människa?” (Psalm 8:3, 4) Denne poet var övertygad om att det måste finnas en Skapare. Är det logiskt att dra en sådan slutsats i vår vetenskapliga tidsålder?

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 3]

”På avstånd skimrar jorden som en blå juvel i den mörka världsrymden.” (The Illustrated Science Encyclopedia—Amazing Planet Earth)

[Bildkälla]

Jordklot: U.S. Fish & Wildlife Service, Washington, D.C./NASA

Vårt unika solsystem – hur det fick sin början

DET är många samverkande faktorer som gör vår del av universum unik. Vårt solsystem ligger mellan två av Vintergatans spiralarmar i ett område med relativt få stjärnor. Nästan alla stjärnor som vi kan se nattetid ligger så långt bort att de bara ser ut som små ljusprickar, även om vi tittar på dem genom de största teleskopen. Är det här en bra placering för vårt solsystem?

Om vårt solsystem skulle ligga nära Vintergatans centrum, skulle vi utsättas för de skadliga verkningarna av att befinna oss i en tät anhopning av stjärnor. Jordens omloppsbana skulle troligen rubbas, och det skulle få allvarliga konsekvenser för mänskligt liv. Som det nu är verkar vårt solsystem befinna sig på precis rätt plats i galaxen för att undgå denna och andra faror. Solsystemet passerar inte genom gasmoln och riskerar därför inte att överhettas, och inte heller utsätts det för exploderande stjärnor och andra källor till dödlig strålning.

Solen är en idealisk stjärna med tanke på våra behov. Den brinner i jämn takt och är långlivad, och den är varken för stor eller för het. De allra flesta stjärnorna i vår galax är mycket mindre än vår sol och ger varken rätt slags ljus eller rätt mängd värme för att uppehålla livet på en planet som vår. Dessutom är flertalet stjärnor genom gravitationen bundna till en eller flera andra stjärnor som kretsar kring varandra. Vår sol, däremot, är ensam. Det är inte troligt att vårt solsystem skulle förbli stabilt om det påverkades av gravitationskraften från två eller flera solar.

En annan faktor som gör vårt solsystem unikt är de stora yttre planeternas placering. De har nästan cirkulära omloppsbanor, och deras gravitationskraft utgör inte något hot mot de inre jordliknande planeterna.a De här yttre planeterna fungerar i stället som ett skydd genom att de avleder och drar till sig farliga föremål. ”Tack vare närvaron av sådana stora gasplaneter som Jupiter ... träffas vi inte av asteroider och kometer i någon större utsträckning”, förklarar vetenskapsmännen Peter D. Ward och Donald Brownlee i boken Rare Earth—Why Complex Life Is Uncommon in the Universe. Andra solsystem med jätteplaneter har också upptäckts. Men flertalet av de här stora planeterna har omloppsbanor som skulle utsätta en mindre, jordliknande planet för fara.

Månens roll

Sedan urminnes tider har månen fyllt människor med förundran. Den har inspirerat poeter och musiker. En forntida hebreisk poet beskrev månen som ”fast grundad för oöverskådlig tid, som det trogna vittnet i skyn”. (Psalm 89:37)

Månen inverkar bland annat på livet på jorden genom att dess gravitationskraft ger upphov till ebb och flod. Tidvattnet anses ha stor inverkan på havsströmmarna, som i sin tur är viktiga för våra vädersystem.

Månen fyller också en annan viktig funktion genom att dess gravitationskraft stabiliserar jordaxelns lutning i förhållande till jordens bana runt solen. I den vetenskapliga tidskriften Nature sägs det att utan månen skulle jordaxelns lutning under långa tidsperioder variera från ”nästan 0 [grader] till 85 [grader]”. Tänk om jordaxeln inte lutade! Då skulle vi gå miste om de härliga årstidsväxlingarna, och vi skulle få för lite regn. Jordaxelns lutning förhindrar också att temperaturförhållandena blir så extrema att vår överlevnad hotas. Astronomen Jacques Laskar konstaterar att ”det är tack vare närvaron av månen” som vårt ”nuvarande klimat är stabilt”. Genom att vår måne är förhållandevis större än jätteplaneternas månar kan den fullgöra sin stabiliserande roll.

En ytterligare funktion hos månen, jordens naturliga satellit, är att den tjänar som en ljuskälla om natten, alldeles som Första Mosebokens skribent framhöll. (1 Moseboken 1:16)

Slump eller avsikt?

Hur förklarar man alla de samverkande faktorer som gör livet på jorden inte bara möjligt, utan också behagligt och skönt? Det verkar bara finnas två förklaringar. Antingen är de resultatet av en blind slump. Eller också finns det en intelligens bakom det hela.

Redan för tusentals år sedan kunde man läsa i Bibelns skapelseberättelse att vårt universum formades av en Skapare – den allsmäktige Guden. Om det är sant, betyder det att förhållandena i vårt solsystem inte är resultatet av en slump, utan av en genomtänkt formgivning. Skaparen har gett oss en redogörelse för hur han gjorde livet på jorden möjligt. Trots att den här redogörelsen är omkring 3 500 år gammal, kanske du blir förvånad över att få veta att händelseförloppet vid universums tillblivelse, så som det beskrivs där, i stora drag stämmer överens med hur forskare menar att det måste ha varit. Redogörelsen finns i Första Moseboken. Vi skall nu se lite närmare på den.

Bibelns skapelseberättelse

”I begynnelsen skapade Gud himlen och jorden.” (1 Moseboken 1:1) De här inledande orden syftar på skapelsen av vårt solsystem, inbegripet vår planet, och alla stjärnorna i de miljarder galaxer som utgör vårt universum. Enligt Bibeln var jordens yta en gång ”öde och tom”. Det fanns inga kontinenter och inget bördigt land. Men det som sedan sägs riktar uppmärksamheten på vad som enligt forskare är den viktigaste förutsättningen för att det skall kunna finnas liv på en planet – ett överflöd av vatten. Guds ande ”rörde sig fram och åter över vattnets yta”. (1 Moseboken 1:2)

För att vattnet på en planets yta skall förbli flytande måste den befinna sig på rätt avstånd från sin sol. ”Mars är för kall och Venus för varm, men jorden är perfekt”, förklarar planetforskaren Andrew Ingersoll. Och om det skall finnas växtlighet måste det vara tillräckligt ljust. Betecknande nog visar Bibeln att Gud tidigt i skapelseprocessen lät solljuset tränga igenom de tjocka, mörka moln av vattenånga som omslöt havet likt en ”linda” kring ett spädbarn. (Job 38:4, 9; 1 Moseboken 1:3–5)

I de följande verserna läser vi att Skaparen gjorde det som i Bibeln kallas för ”den öppna rymden”. (1 Moseboken 1:6–8) Denna öppna rymd är fylld av gaser och utgör jordens atmosfär.

Det förklaras vidare att Gud förändrade jordens formlösa yta för att skapa torrt land. (1 Moseboken 1:9, 10) Han fick uppenbarligen jordskorpan att bukta sig och röra sig. Det kan ha lett till att djupa sänkor bildades och att kontinenter reste sig ur havet. (Psalm 104:6–8)

Det sägs inte exakt när i jordens historia som Gud skapade mikroskopiska alger i världshaven. Dessa självreproducerande encelliga organismer började med hjälp av solenergi omvandla koldioxid till näring och samtidigt släppa ut syre i atmosfären. Den här fantastiska processen gick in i ett intensivare skede under en tredje skapelseperiod i och med att Gud frambringade växtlighet som så småningom täckte markytan. Det här gjorde att mängden syre ökade i atmosfären, vilket skulle göra det möjligt för människor och djur att uppehålla livet genom andningen. (1 Moseboken 1:11, 12)

För att göra marken bördig frambringade Skaparen en mängd olika mikroorganismer i jordens mylla. (Jeremia 51:15) De här små organismerna bryter ner död materia och återvinner viktiga ämnen som växter tillgodogör sig. Vissa slag av jordbakterier tar upp kväve från luften och gör detta viktiga ämne tillgängligt för växterna så att de kan växa. En enda handfull bördig jord kan otroligt nog innehålla sex miljarder mikroorganismer!

I Första Moseboken 1:14–19 beskrivs det hur solen, månen och stjärnorna kom till under en fjärde skapelseperiod. Till en början kan det verka som om det här motsäger vad som tidigare nämnts. Men kom ihåg att Mose, som skrev Första Moseboken, beskrev skapelsen ur mänsklig synvinkel, som om det hade funnits en iakttagare på jorden. Det var tydligtvis vid den här tiden som solen, månen och stjärnorna blev synliga genom jordens atmosfär.

Enligt skildringen i Första Moseboken framträdde havsdjuren under en femte skapelseperiod och landdjuren och människorna under en sjätte skapelseperiod. (1 Moseboken 1:20–31)

Jorden skapades för att vi skulle kunna njuta av livet

När man läser berättelsen i Första Moseboken om hur livet på jorden kom till, visst verkar det då som om det var meningen att vi skulle njuta av livet? Har du någon gång vaknat upp en solig morgon, andats in frisk luft och känt dig lycklig över att vara vid liv? Du kanske tog en promenad i en park och njöt av de vackra, underbart doftande blommorna. Eller du kanske har gått omkring i en fruktträdgård och plockat några härliga frukter. Vi skulle inte kunna njuta av sådant om det inte vore för: 1) jordens rika tillgång på vatten, 2) den rätta mängden värme och ljus från solen, 3) atmosfären med dess rätta sammansättning av gaser och 4) den bördiga jorden.

De här speciella dragen, som saknas på Mars, Venus och de andra planeterna i vårt solsystem, kom inte till av en blind slump. De blev exakt avpassade för att göra livet på jorden njutbart. Som följande artikel kommer att visa sägs det också i Bibeln att Skaparen utformade vår vackra planet för att den skall bestå för evigt.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 6]

”Om jag som geolog ombads att i all korthet förklara våra moderna uppfattningar om jordens ursprung och livets utveckling för ett enkelt herdefolk, ett folk likt de stammar till vilka Första Moseboken riktade sig, skulle jag knappast kunna göra det bättre än att i huvudsak hålla mig till språket i första kapitlet i Första Moseboken.” – Geologen Wallace Pratt.

[Ruta/Bild på sidan 7]

DEN BÄSTA PLATSEN ATT STUDERA UNIVERSUM FRÅN

Om solen låg någon annanstans i vår galax, skulle vi inte kunna se stjärnorna lika tydligt som vi nu gör. I boken The Privileged Planet förklaras det att ”vårt solsystem ligger ... långt från stoftrika, ljusförorenade områden, och det gör att man får en utmärkt överblick av både närliggande stjärnor och det avlägsna universum”.

Månens storlek och avstånd från jorden gör dessutom att den precis kan täcka solen vid en solförmörkelse. Detta relativt sällsynta fenomen ger astronomer möjlighet att studera solen. Sådana studier har avslöjat många hemligheter när det gäller hur stjärnor lyser.

[Bild på sidan 5]

Månens massa är tillräckligt stor för att stabilisera jordaxelns lutning

[Bilder på sidan 7]

Vad är det som gör att det kan finnas liv på jorden? Den rika tillgången på vatten, den rätta mängden ljus och värme, atmosfären och den bördiga jorden

[Bildkällor]

Jordklot: Efter foto från NASA; vete: Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

En bestående gåva från Skaparen

VISST väcker det förundran att de faktorer som forskare menar är nödvändiga för liv på vilken som helst planet är antingen direkt omtalade eller underförstådda i Bibelns första kapitel? Vad är det för faktorer?

En förutsättning för liv är att det finns stora mängder vatten, vilket nämns i 1 Moseboken 1:2. Temperaturen måste vara den rätta för att vattnet på en planet skall förbli flytande. Det förutsätter att planeten befinner sig på rätt avstånd från sin sol. Redogörelsen i Första Moseboken riktar gång på gång uppmärksamheten på solen och dess inverkan på jorden.

För att en planet skall vara beboelig för människor måste den ha en atmosfär med en speciell sammansättning av gaser. Den här väsentliga faktorn omtalas i 1 Moseboken 1:6–8. Växtligheten, som nämns i 1 Moseboken 1:11, 12, bidrar till den rikliga mängden syre. För att olika sorters djur skall kunna leva på en planet måste den ha kontinenter, eller landområden, med fruktbar jord, alldeles som det beskrivs i 1 Moseboken 1:9–12. Slutligen måste en planet luta i rätt vinkel och behålla den lutningen för att klimatet skall vara behagligt, något som i fallet med vår planet delvis sker med hjälp av månens gravitationskraft. Denna satellit, månen, och något av det den åstadkommer, omnämns i 1 Moseboken 1:14, 16.

Hur kunde den forntida bibelskribenten Mose, utan hjälp av modern forskning, rikta uppmärksamheten på de faktorer som nämnts här ovan? Var han helt enkelt före sin tid när det gällde att förstå betydelsen av dem? Förklaringen till att redogörelsen i Första Moseboken stämmer med vetenskapliga fakta är att Mose var inspirerad av himlens och jordens Skapare.

Bibeln visar att det finns en avsikt med de under som vi kan se runt omkring oss i universum. I Psalm 115:16 sägs det: ”Himlen tillhör Jehova, men jorden har han gett åt människosönerna.” I en annan psalm sägs det: ”Han har grundat jorden på dess fästen, den skall aldrig i evighet bringas att vackla.” (Psalm 104:5) Om universum och vår vackra planet är formade och frambringade av en Skapare, är det då inte logiskt att tro att han också har förmågan att uppehålla dem? Det här betyder att du med tillförsikt kan se fram emot uppfyllelsen av följande underbara löfte: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.” (Psalm 37:29) Vi kan vara övertygade om att Gud ”inte skapade ... [jorden] förgäves, utan formade den till att vara bebodd” för evigt av tacksamma människor som uppskattar hans verk. (Jesaja 45:18)

Enligt Bibeln kom Jesus till jorden för att undervisa oss om Gud och hans avsikt att ge evigt liv åt dem som lyder honom. (Johannes 3:16) Vi försäkras om att Gud snart kommer att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”, medan däremot fredsälskande människor från alla nationer som erkänner hans anordning för räddning kommer att få överleva. (Uppenbarelseboken 7:9, 14; 11:18) Så underbart livet kommer att bli när människor får fortsätta att upptäcka och njuta av underverken i Guds skapelse för evigt! (Predikaren 3:11; Romarna 8:21)

[Bildkälla på sidan 8]

Foto från NASA