Är jorden dömd?

DET tjugonde århundradet närmar sig nu sitt slut, och det tjugoförsta skall snart gry. Mot denna bakgrund har fler och fler människor som i normala fall knappast skulle ägna domedagsprofetior en tanke börjat undra om någon världsomskakande händelse möjligen kan vara i antågande.

Som du kanske har lagt märke till har många tidningar och tidskrifter tagit upp saken på senare tid, ja hela böcker har skrivits om ämnet. Vad sekelskiftet kommer att föra med sig vet vi dock inte — vi får vänta och se. Somliga påpekar att när år 1999 (eller år 2000) når sitt slut, betyder det bara att ett nytt år börjar, och det kommer förmodligen inte att ha någon större betydelse. Många oroar sig mycket mer för planetens långsiktiga framtid.

En typ av förutsägelser som dyker upp allt oftare nu för tiden är att jorden är dömd att gå under en dag — i en nära eller en mer avlägsen framtid. Låt oss se på några sådana domedagsprofetior.

I boken The End of the World—The Science and Ethics of Human Extinction, som kom ut år 1996, tar författaren och filosofen John Leslie upp tre möjliga slut för mänskligt liv på jorden. Först väcker han frågan: ”Skulle ett alltomfattande kärnvapenkrig kunna betyda slutet för människosläktet?” Sedan tillägger han: ”Ett sannolikare framtidsscenario ... är att slutet skulle komma genom verkningarna av den radioaktiva strålningen: olika slag av cancer, nedsatt immunförsvar, så att infektionssjukdomar skulle kunna grassera ohejdat, eller ett stort antal medfödda missbildningar. Det skulle också kunna bli så att de mikroorganismer som är nödvändiga för livet på jorden dör.” En tredje möjlighet som Leslie tar upp är att jorden skulle kunna träffas av en komet eller asteroid. Han skriver: ”Av kometer och asteroider vars omloppsbanor är sådana att de en dag skulle kunna kollidera med jorden tycks det finnas omkring två tusen som mäter mellan en och tio kilometer i diameter. Det finns också ett betydligt mindre antal ännu större himlakroppar (exakt hur många är omöjligt att veta) och ett mycket stort antal mindre.”

En målande domedagsbeskrivning

En annan forskare som har tagit upp det här ämnet är Paul Davies, som är professor vid University of Adelaide i Australien. Tidningen Washington Times betecknar honom som ”den bäste internationellt kände vetenskaplige skribenten”. År 1994 gav han ut boken De sista tre minuterna, som har kallats ”alla domedagsböckers moder”. Det första kapitlet har rubriken ”Domedagen” och beskriver vad som skulle kunna tänkas hända om en komet träffade planeten jorden. Här följer en del av den blodisande beskrivningen:

”Planeten skakas som av tiotusentals jordbävningar. En chockvåg av undanträngd luft sveper över klotets yta, utplånar alla byggnader och pulvriserar allt i sin väg. Den plana marken runt kollisionsplatsen stiger upp som en ring av flytande berg till en höjd av flera kilometer och avslöjar jordens inre i en krater med hundrafemtio kilometers diameter. ... En väldig pelare av dammiga spillror stiger mot atmosfären och stänger ute solljuset över hela planeten. Solljuset ersätts nu av det ödesdigra glimmande skenet från miljarder meteorer som steker marken under sig med sin svedande hetta när den utslungade materien störtar tillbaks från rymden ned i atmosfären.”

Professor Davies förknippar detta framtidsscenario med förutsägelsen att kometen Swift-Tuttle en dag kommer att kollidera med jorden. Även om det inte är särskilt troligt att något sådant kommer att inträffa inom den närmaste framtiden, säger han varnande: ”Förr eller senare kommer Swift-Tuttle eller något liknande föremål att träffa jorden.” Hans slutsats grundar sig på beräkningar som tyder på att 10.000 föremål med en diameter på en halv kilometer eller mer rör sig i banor som skär jordens.

Tror du att ett sådant skrämmande framtidsperspektiv är realistiskt? Förvånansvärt många människor gör det. Men de dövar vanligtvis sin oro genom att intala sig att det inte kommer att hända i deras tid. Men varför skulle planeten jorden någonsin bli tillintetgjord — oavsett om det skulle ske inom en nära framtid eller om tusentals år? Det är ju inte själva planeten som är orsaken till de svårigheter som drabbar dess invånare, både människor och djur. Är det inte snarare människan själv som bär ansvaret för de flesta av vår tids problem, däribland eventualiteten att hon fullständigt ”fördärvar jorden”? — Uppenbarelseboken 11:18.

Verkningarna av människans vanskötsel kan repareras

Hur är det då med den faktiska möjligheten att människan själv kan komma att fullständigt fördärva eller ödelägga jorden genom sin vanskötsel och girighet? Det råder inget tvivel om att vissa delar av jorden redan har drabbats av omfattande förstörelse genom skogsskövling, ohämmad förorening av atmosfären och nedsmutsning av floder, sjöar och oceaner. Problemet sammanfattades på ett träffande sätt för omkring 25 år sedan av författarna Barbara Ward och René Dubos. De skrev i sin bok Den enda jord vi har: ”De tre vida föroreningsområden som vi måste granska — förorening av luft, vatten och jord — utgör naturligtvis de tre huvudelementen i vårt planetära liv.” Och situationen har i grund och botten inte förbättrats sedan dess, eller hur?

När vi begrundar möjligheten att människan skall fördärva jorden genom sin egen dårskap, kan vi fatta mod när vi tänker på planeten jordens fantastiska förmåga att återhämta sig och förnya sig. René Dubos beskriver denna häpnadsväckande återhämtningsförmåga i en annan bok, The Resilience of Ecosystems, och gör följande uppmuntrande iakttagelse:

”Många fruktar att medvetenheten om miljöförstöringen har kommit för sent, därför att en stor del av de skador som redan skett på jordens ekosystem inte går att reparera. Enligt min uppfattning är denna pessimism obefogad, eftersom ekosystemen har en fantastisk förmåga att återhämta sig från traumatiska händelser.

Ekosystemen har många olika mekanismer för självläkning. ... De gör det möjligt för ekosystemen att upphäva skadeverkningarna genom att successivt återställa den ursprungliga ekologiska jämvikten.”

Det går!

Ett exempel som tydligt visar att detta är möjligt är den rening som på senare år skett av den berömda floden Themsen i England. I boken The Thames Transformed dokumenterar författarna Jeffery Harrison och Peter Grant denna anmärkningsvärda bedrift, som visar vad som kan åstadkommas när människor samarbetar för allas bästa. Hertigen av Edinburgh (prins Philip) skriver i förordet till boken: ”Här har vi äntligen en framgångssaga som är av sådan storleksordning att den är värd att publicera, även om risken finns att den kan ge somliga människor uppfattningen att det inte är så svårt att återställa miljön som de hade trott. ... [Miljövårdare över hela världen] kan hämta mod och uppmuntran av det som skett med Themsen. Det visar att det går och att deras projekt också kan lyckas.”

I kapitlet ”Den stora upprensningen” skriver Harrison och Grant entusiastiskt om vad som har åstadkommits under de senaste 50 åren: ”För första gången i historien har en svårt förorenad och industrialiserad flod renats i sådan utsträckning att en rik mångfald av sjöfågel och fisk har återvänt. Att en sådan radikal förändring har kunnat ske så snabbt, trots att situationen till en början verkade hopplös, är till stor uppmuntran även för de mest pessimistiska naturvårdare.”

Författarna beskriver sedan den förändring som skett: ”Flodens tillstånd försämrades stadigt under en längre tid, och dödsstöten kom förmodligen under andra världskriget, då många reningsverk och avloppsledningar skadades eller förstördes. Under 1940- och 1950-talen var Themsens hälsotillstånd som sämst. Floden var som en öppen kloak; vattnet var svart och syrefattigt, och under sommarmånaderna kunde stanken från Themsen kännas vida omkring. Det en gång så rika fiskbeståndet hade till sist tvingats lämna floden, så när som på några få ålar, som lyckats överleva tack vare sin förmåga att andas luft vid vattenytan. Fågellivet i de inre, tättbebyggda områdena mellan London och Woolwich hade reducerats till en handfull gräsänder och knölsvanar, och de levde av säd som spilldes ut på kajerna vid lastning av spannmål snarare än av sin naturliga föda. ... Vem skulle då ha kunnat ana vilken dramatisk förändring som snart skulle ske? På mindre än tio år skulle just de delarna av floden komma att förvandlas från ett område som var praktiskt taget tomt på fåglar till en tillflyktsort för en mängd olika sjöfåglar och en övervintringsplats för uppemot 10.000 gäss och änder och 12.000 vadarfåglar.”

Denna beskrivning gäller naturligtvis bara en enda positiv förändring i en liten del av världen, men vi kan ändå dra vissa lärdomar av detta exempel. Det visar att planeten jorden inte behöver vara dömd till undergång på grund av människans vanskötsel, girighet och tanklöshet. Med lämplig utbildning och gemensamma ansträngningar för allas bästa kan människan hjälpa jorden att återhämta sig även från omfattande skador på dess ekologiska system, miljö och landyta. Men hur är det då med hotet från yttre krafter, till exempel från en komet eller asteroid?

Nästa artikel ger dig ett tillfredsställande svar på denna komplicerade fråga.

Jorden — Varför finns den till?

Det finns en viktig fråga som du bör tänka igenom: Danades vår vackra planet av en intelligent Skapare som har ett syfte med jorden och människan? Genom att få ett tillfredsställande svar på den frågan kan du få reda på vad framtiden kommer att föra med sig för vår planet.

MÅNGA forskare som ingående har studerat universum och jorden har lagt märke till vissa förhållanden som tyder på att det finns en Skapare, att det är Gud som ligger bakom. Låt oss ta ett exempel:

Professor Paul Davies skriver i sin bok I huvudet på Gud: ”Existensen av ett ordnat, sammanhängande universum som innehåller stabila, organiserade, komplexa strukturer kräver lagar och villkor av ett mycket speciellt slag.”

Efter att ha beskrivit en rad ”sammanträffanden” som astrofysiker och andra vetenskapsmän har lagt märke till tillägger professor Davies: ”Sammantagna tillhandahåller de imponerande bevis för att livet sådant vi känner till det mycket känsligt beror av fysiklagarnas form och på några till synes lyckliga slumpar vad gäller de värden naturen valt för olika partikelmassor, krafters styrkor, och så vidare. ... Nog sagt, att om vi kunde leka Gud och välja värden på dessa storheter som vi ville genom att vrida på några rattar, skulle vi upptäcka att nästan alla inställningar skulle göra universum obeboeligt. I vissa fall verkar det som om de olika rattarna måste finjusteras med enorm precision om universum skall vara sådant att livet kan blomstra. ... Å andra sidan är det uppenbarligen ett faktum med djup innebörd, att även små förändringar i hur saker och ting är kan göra universum omöjligt att observera.”

Dessa iakttagelser har fått många att dra slutsatsen att jorden och det övriga av universum har frambringats av en Skapare med ett uppsåt. Om det förhåller sig så, måste vi ta reda på varför han över huvud taget skapade jorden. Vi måste också försöka utröna vad hans uppsåt är med jorden. I detta sammanhang stöter man ofta på en märklig paradox. Trots den utbredda ateismen är det förvånansvärt många människor som påstår sig tro på en intelligent Skapare. De flesta av kristenhetens kyrkosamfund talar om en allsmäktig Gud som har skapat universum, men det är sällan man hör dem tala med förtröstan och övertygelse om Guds uppsåt med jorden.

Vad säger Bibeln?

För att få svar på frågan om jordens framtid är det logiskt att vända sig till en informationskälla som allmänt anses komma från Skaparen själv. Den källan är Bibeln. Ett av de enklaste och tydligaste uttalandena om detta ämne finner vi i Predikaren 1:4. Vi läser där: ”Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.” (1917 års svenska översättning) Bibeln förklarar rakt på sak varför Jehova Gud skapade jorden. Den visar också att han placerade den på exakt rätt plats i universum och i förhållande till vår sol för att uppehålla allt liv på den. Den allsmäktige Guden inspirerade den forntida profeten Jesaja att skriva: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos: ’Jag är Jehova, och det finns ingen annan.’” — Jesaja 45:18.

Hur är det då med människans möjligheter att förstöra allt liv på jorden? I sin ojämförliga vishet har Gud lovat att han kommer att ingripa innan mänskligheten hinner fördärva allt liv på vår planet. Lägg märke till detta uppmuntrande löfte i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken: ”Nationerna blev vreda, och din egen vrede kom, och den fastställda tiden för de döda att bli dömda, och att ge lönen åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som fruktar ditt namn, de små och de stora, och att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.” — Uppenbarelseboken 11:18.

Jehova uppenbarar i sitt ord vad som var hans ursprungliga uppsåt när han skapade jorden, denna juvel i rymden, som en astronaut uttryckte det när han kretsade kring jorden. Guds uppsåt var att den skulle bli ett globalt paradis, behagligt uppfylld av människor — män och kvinnor som alla levde i fred och harmoni. Han avsåg att befolka planeten successivt genom att låta det första människoparet frambringa avkomma. För att de första människorna skulle finna glädje i livet hade Jehova förvandlat en liten del av jorden till ett underbart paradis, Edens trädgård. Allteftersom åren gick och den mänskliga familjen tillväxte skulle paradiset så småningom utvidgas, tills orden i Första Moseboken 1:28 var uppfyllda: ”Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er.’”

Men när vi nu ser den sorgliga belägenhet som jorden och dess invånare befinner sig i, betyder då det att Guds ursprungliga uppsåt med jorden har gått om intet? Eller har han ändrat sitt uppsåt och beslutat att han på grund av människans egensinniga inställning skall låta planeten gå under och sedan börja om på nytt? Nej, vi kan vara övertygade om att inget av dessa alternativ är rätt. Bibeln visar att Jehovas uppsåt alltid går i verkställighet, att det han beslutat inte kan omintetgöras av någon enda varelse eller ens av en oväntad händelseutveckling. Han försäkrar: ”Så kommer mitt ord, som utgår ur min mun, att visa sig vara. Det kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” — Jesaja 55:11.

Guds uppsåt har tillfälligt avbrutits, inte förändrats

När Adam och Eva syndade och blev utdrivna ur Edens trädgård, stod det klart att de inte skulle få vara med om att förverkliga Guds uppsåt med en paradisisk jord. Men redan då tillkännagav Jehova att några av deras avkomlingar skulle komma att fullgöra det uppdrag som han hade gett människan. Det skulle visserligen ta tid, ja många hundra år, men vi vet inte hur lång tid det skulle ha tagit att fullgöra detta uppdrag även om både Adam och Eva hade fortsatt att vara fullkomliga. Faktum är att mot slutet av Jesu Kristi tusenåriga styre — alltså om lite mer än tusen år — kommer det paradisiska tillstånd som rådde i Eden att vara förhärskande över hela jorden, och vår planet kommer att vara befolkad med fridsamma och lyckliga avkomlingar av det första människoparet. Då kommer Jehovas förmåga att osvikligt fullgöra sitt uppsåt att vara hävdad för evigt!

Då kommer de hänförande profetior som Gud lät teckna ner för så länge sedan att få en strålande uppfyllelse. Det sägs till exempel i Jesaja 11:6–9: ”Vargen kommer verkligen att bo en tid tillsammans med bagglammet, och tillsammans med killingen kommer rentav leoparden att lägga sig ner, och kalven och det manprydda unga lejonet och det välgödda djuret, alla tillsammans; och en liten pojke kommer att leda dem. Och kon och björnen, de kommer att beta; deras ungar kommer att lägga sig ner tillsammans. Och till och med lejonet kommer att äta halm alldeles som tjuren. Och dibarnet kommer sannerligen att leka över kobrans hål; och över en giftorms ljusöppning kommer ett avvant barn rentav att räcka ut sin hand. De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.”

Dålig hälsa och obotliga sjukdomar kommer då att tillhöra det förflutna, och till och med döden kommer att upphöra. Kan det uttryckas tydligare än med de enkla ord som vi finner i Bibelns sista bok? Vi läser där: ”Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Ja, vi kan verkligen fatta mod — vår vackra planet kommer inte att gå under. Må du få privilegiet att överleva slutet för den här onda tingens ordning och dess förstöring av jorden. Guds rena, nya värld är nu mycket nära. Då kommer många av våra nära och kära som har somnat in i döden att väckas till liv genom det mirakel som uppståndelsen utgör. (Johannes 5:28, 29) Ja, vår jord kommer att bestå, och vi kan få bestå med den och glädjas åt livet på den.