Vår vackra jord — Kommer vi att bevara den åt våra barn?

ENLIGT tillgängliga uppgifter har 1,7 miljarder barn kommit till världen sedan år 1970. Om de utgjorde en nation, skulle den vara världens största. Vi bör därför fråga oss: Vad för slags värld efterlämnar vi åt dem?

För mer än 25 år sedan konstaterade en bemärkt läkare vid United States Public Health Service: ”Vi lever allesammans i en gnagande fruktan för att någonting kanske kan försämra vår miljö till den grad att människan till slut går samma väg som dinosaurierna.”

Under de år som gått sedan dess har denna fruktan intensifierats. Ett forum på närmare ett hundra biologer varnade förra året för en kommande våg av massutrotning av det slag som utplånade dinosaurierna, med den skillnaden att den denna gång inte skulle vara resultatet av naturliga processer, utan av ”människans verksamhet”.

Tidigare i år publicerade Worldwatch Institute sin rapport State of the World 1987. Det heter där: ”För att vara godtagbart måste ett samhälle tillfredsställa sina behov på ett sätt som inte försämrar framtidsutsikterna för nästa generation. Dagens samhälle kommer i många avseenden till korta när det gäller att uppfylla detta kriterium. Det ekologiskt godtagbara i dagens situation ifrågasätts nu på varje kontinent. Människans verksamhet har börjat anta proportioner som hotar att göra jorden obeboelig.”

Rapporten förklarade att jordens mer än 5 miljarder invånare — ett antal som ökar med 83 miljoner om året — ställer krav som vida överstiger de regenererande förmågorna hos dess biologiska system.

Kemiska föroreningar tunnar ut ozonskiktet i atmosfären och kan komma att ”öka förekomsten av hudcancer, skada människans immunsystem och inverka menligt på växande grödor”.

Om det sura regnet fortsätter, kommer detta inte bara att leda till att ännu fler sjöar och skogar dör, utan också till en ytterligare försurning av jorden som det ”kan ta årtionden, om inte rentav århundraden, att reparera”.

Allt intensivare jordbruksmetoder har lett till att ”förlusten av matjord sker i snabbare takt än nybildningen”.

Skogsavverkningen leder till en minskning av den mängd koldioxid som upptas från atmosfären, och förbränningen av fossila bränslen ger upphov åt mer koldioxid än haven och resterande växter kan uppta. Resultatet är en ökning av den drivhuseffekt som till sist kan få glaciärerna att smälta och jordens kuststäder att översvämmas.

Avverkningen av de tropiska skogarna leder till minskad nederbörd och kan leda till uppkomsten av ökenområden.

Giftiga kemikalier, förorenat avloppsvatten, råolja, kärnkraftsolyckor, radongas, mikrovågor, asbest — listan över människans brott mot miljön kan göras hur lång som helst.

Rapporten State of the World 1987 säger varnande: ”Aldrig har så många för jordens beboelighet vitala system varit ur jämvikt på en och samma gång. Nya miljöproblem sträcker sig över tidsperioder och geografiska områden som de existerande politiska och sociala institutionerna inte har makt över. Ingen nation kan ensam stabilisera jordens klimat, skydda ozonskiktet, bevara planetens täcke av skogar och matjord eller stoppa försurningen av sjöar och vattendrag. En samlad, internationell aktion är det enda som skulle hjälpa.”

Denna aktion låter likväl vänta på sig, och tiden håller på att rinna ut. Hundratals miljarder läggs ner på kapprustningen; endast en spottstyver läggs ner på att bevara de miljöbetingelser som uppehåller oss — en försummelse som kan kosta oss livet. Sedan år 1983 har man enbart i Förenta staterna lagt ner nära 60 miljarder kronor på militära forskningsprojekt och vill använda ytterligare 200 miljarder under perioden 1986 till 1991, men när det gäller miljön blir man plötsligt knusslig. De andra industriländerna handlar på samma sätt. Rapporten State of the World 1987 beskriver problemet i ett nötskal: ”Det är dags att vi sluter fred med varandra, så att vi kan sluta fred med jorden.”

”För att få en dräglig framtid”, sägs det i rapporten, ”skulle vi på en och samma gång behöva hejda ackumuleringen av koldioxid, skydda ozonlagret, återställa skogarna och matjordsskiktet, stoppa upp befolkningstillväxten, effektivisera energiförsörjningen och utveckla självförnyande energikällor. Ingen generation har någonsin ställts inför ett sådant invecklat problemkomplex som omedelbart måste uppmärksammas. Tidigare generationer har alltid varit intresserade av framtiden, men vi är de första som ställs inför beslut som kan bli avgörande för huruvida den jord som våra barn skall få i arv blir beboelig eller inte.”

Följande artikel beskriver den krisartade situation som har uppstått när det gäller giftiga kemikalier.

Industrikemikaliernas avigsida

STRAX efter midnatt en kall decembernatt år 1984 inträffade den värsta industrikatastrofen i historien. Det var inte många människor utanför Indien som kände till namnet Bhopal, en industristad med mer än 800.000 invånare, belägen nästan mitt i landet. Den sovande befolkningen var omedveten om de dödsbringande händelser som utvecklade sig bara ett stenkast längre bort.

Vid det amerikanska företaget Union Carbides anläggning i Bhopal började trycket i en förrådstank som innehöll 45 ton metylisocyanat (MIC), ett dödligt giftigt kemiskt ämne som används för att tillverka bekämpningsmedel, att stiga på ett oroväckande sätt. Plötsligt gick en ventil sönder, och ett moln av giftig gas började sprida död och förskräckelse i den sovande staden. Mer än 2.500 män, kvinnor och barn förlorade livet, och mer än 100.000 skadades.

De döda kropparna av tusentals djur — vattenbufflar, nötkreatur och hundar — översvämmade landsbygden och hindrade trafiken på vägar och stadsgator. Bhopal förvandlades till ett jättelikt provisoriskt krematorium, där döda brändes dygnet runt. Sjuttio likbål med ända upp till 25 kroppar travade på varandra förtärde de döda i sina lågor. Andra begravdes i skyndsamt grävda massgravar — dussintals kroppar åt gången.

Senare inträffade en annan katastrof som drabbade Europa och kom att kallas ”Bhopal vid Rhen”. Vid ett kemiskt utsläpp från en industrianläggning utanför Basel i Schweiz dumpades 40 ton giftavfall i floden Rhen. Det dödade hundratusentals fiskar och ålar när det ”fördes med strömmen utmed den tysk-franska gränsen, in i Rhenlandet, genom Nederländerna och ut i Nordsjön”. En tidning skrev i en ledare: ”Schweizarna betraktades förr som ett renligt folk, med en riskfri industri, och detta inbegrep den kemiska industrin. Allt detta är ett passerat stadium nu.”

Invånarna i Bhopal och de människor som bor utmed floden Rhen har blivit offer för en teknologisk era som kan skryta med att ha kokat ihop mer än 66.000 kemiska blandningar. Många har framställts för att göra livet lättare för människan, men ändå är, ironiskt nog, ett stort antal av dem oerhört giftiga och kan förorsaka livshotande och förödande biverkningar, både på människor och på det biologiska systemet som helhet. En expert rubricerade dessa kemikalier som ”biocider”.

Det finns många kemikalier som har så långa namn att de flesta människor inte kan uttala dem och som för bekvämlighetens skull betecknas med sådana bokstavskombinationer som PCB, DDT, PCDD, PCDF och TCDD. Denna alfabetiska soppa av giftiga kemikalier utgör ett dödligt hot både mot människan själv och mot de naturresurser som hon är beroende av för att kunna leva på jorden. ”Tusentals och åter tusentals giftutsläpp i miljön” inträffar varje år, sade en talesman för det amerikanska miljövårdsverket. Sådana utsläpp är ett hot mot vår luft, vårt ytvatten och våra underjordiska dricksvattenreservoarer och förgiftar jorden för många decennier framåt.

Det amerikanska miljövårdsverket beräknar att nära sex biljoner liter riskavfall tränger ner i grundvattnet varje år enbart i Förenta staterna. Med tanke på att en enda liter lösningsmedel förorenar 20 miljoner liter grundvatten över fastställda säkerhetsgränser, vågar man knappast tänka på vilka katastrofala skador som sex biljoner liter kan åstadkomma.

På grund av det hänsynslösa dumpandet av farliga kemikalier och avfallsprodukter blir floder och åar förorenade. Fisken dör. När floderna rinner ut i havet, förs de dödsbringande kemikalierna ut tillsammans med dem, och på somliga platser som en gång hade ett rikt maritimt liv kan man i dag, enligt den berömde oceanografen Jacques Cousteau, inte längre finna någon fisk.

Fågel- och djurlivet hotas också av föroreningarna. Inte ens naturreservaten utgör någon säker tillflyktsort. ”Tio nationalparker är förorenade av giftiga kemikalier, och ytterligare 74 kan befinna sig i farozonen. ... Avrinningsprodukter från jordbruket som innehåller selen och andra kemikalier har dödat ett stort antal sjöfåglar i reservatet”, hette det i ett reportage i The New York Times för 4 februari 1986.

Världens experter målar inte upp någon lovande bild av framtiden. Den snabba utarmningen av jordens resurser inbegriper inte bara förlusten av matjord och föroreningen av luft och vatten. Hur förhåller det sig till exempel med de stora områdena av tropisk regnskog som i tusentals år har sträckt sina lummiga grenar upp mot himlen? Löper dessa också risk att gå samma väg som andra naturtillgångar som utarmas framför våra ögon? Vare sig vi inser det eller inte påverkas våra liv av dessa prunkande alster av Jehovas hand, som följande artikel visar

En jord utan skogar — Är detta vad framtiden bär i sitt sköte?

VIDSTRÄCKTA områden som i tusentals år varit täckta av yppig tropisk regnskog förvandlas i dag till en steril öken. Det som en gång var hemvist för exotiska fåglar och djur som sökte skydd under en lummig baldakin av tusentals olika arter av växter och träd, somliga mer än 50 meter höga dessa vackra, grönskande platser som pulserade av liv håller snabbt på att förvandlas till ödemark.

Med förödande effektivitet drar människan härjande fram över bergen med yxor, sågar, schaktmaskiner och tändstickor. Hon förvandlar dem till kala, ärriga, förbrända och övergivna ökenområden. Denna obevekliga ödeläggelse av jordens tropiska skogar sker nu i en takt av 50 tunnland per minut, eller mer än 100.000 kvadratkilometer om året, en areal som ungefär motsvarar Österrikes.

År 2000 kommer, enligt vissa experter, omkring 12 procent av den tropiska regnskog som fanns kvar år 1980 att vara borta — ingen liten bedrift av människan ens med tanke på hennes erkänt destruktiva läggning. Borta kommer också de exotiska fåglarna att vara, de vilda djuren och hela det växtliv som inte förekommer i några andra klimatzoner på jorden. Människan fördärvar en del av det mycket sinnrika ekosystem som är av så vital betydelse för hennes liv och som förser henne med oändligt många nyttiga ting.

Mer än hälften av de mediciner som människan använder kommer från växter av olika slag, en hel del av dem från tropiska växter. Vad skulle industrin göra om den inte hade tillgång till gummi, terpentin, rotting, bambu — allt detta som har sin naturliga växtlokal i de tropiska skogarna — plus en lång rad fibrer, hartser, färgämnen och kryddor? Blint och urskillningslöst förstör människan ovärderliga rikedomar.

Dessa stora skogar producerar oerhörda kvantiteter livgivande syre. Somliga vetenskapsmän varnar för att denna omfattande avverkning av syreproducerande skogar mycket väl skulle kunna förstärka den fruktade drivhuseffekten och leda till katastrofala höjningar av havets nivå.

Den omfattande skogsavverkningen har redan fått allvarliga och omedelbara konsekvenser i stora delar av världen. I sådana nationer som Brasilien, Indonesien och Filippinerna har stora områden av tät djungel förvandlats till rena ödemarker. ”I sydöstra Asien finns det så mycket som 10 miljoner hektar tidigare skogbevuxen mark, där det enda som nu växer är sega och oanvändbara halvgräs som varken duger till föda, bränsle eller foder”, rapporterar World Resources Institute.

Om den nuvarande avverkningen och avyttringen av enorma kvantiteter timmer fortsätter, kommer Fijis skogar att vara avverkade inom 20 år, Thailands vid sekelskiftet och regnskogen på det filippinska låglandet år 1990, rapporterar Science Digest. I Australien har skövlandet av skogarna gått mycket långt — två tredjedelar av dess regnskogar är helt borta! Och i Indien faller årligen 1,3 miljoner hektar skog för yxan.

”Vad situationen i mitten av 1980-talet beträffar”, sägs det i tidskriften Natural History för april 1986, ”så håller vartenda land i Afrika på att förlora sitt skogstäcke. Faktum är att bristen på skog nu är regel i hela tredje världen.” I 63 länder hugger de 1,5 miljarder invånarna ner skogen i snabbare takt än den kan återbildas, vilket skapar ett underskott som bara kan leda till att tillgångarna på virke och ved blir fullständigt uttömda. Experter förväntar att detta underskott skall ha fördubblats år 2000.

Förstöringen av skogarna berör själva grundförutsättningen för människans förmåga att existera — jordbruket. När människan hugger ner träden på berg och kullar för att så sin säd, spolas jorden för det första mycket snabbt bort, när det inte finns någon vegetation som håller den på plats. I länder där det är ont om bränsle är det också så att ”uppskattningsvis 400 miljoner ton djurspillning bränns upp varje år. ... Denna förbränning av ett potentiellt gödselmedel beräknas minska spannmålsskördarna med över 14 miljoner ton”.

Är jordens stora skogar verkligen dömda att tillintetgöras av obevekliga krafter? Eller kommer denna generation att bevara en stor del av jordens resurser och skönhet åt sina barn? Den talar mycket om problemen och skriver ännu mer, men den gör inte mycket åt dem. Vilken framtid kommer den då att ge sina barn? Det kan endast tiden utvisa, och tiden håller på att rinna ut.

[Infälld text på sidan 7]

I 63 länder hugger de 1,5 miljarder invånarna ner skogen i snabbare takt än den kan återbildas

[Infälld text på sidan 7]

Nationer förvandlar täta djungler till sterila ökenlandskap

Vilken framtid väntar oss och våra barn?

EN FAMILJ kan inte ge ut mer pengar än den tjänar och ändå bibehålla en stabil ekonomi. En nation kan inte betala ut mer än den får in och fortfarande ha god ekonomi. Inte heller när det gäller miljön kan vi fortsätta att leva över våra tillgångar. Vi kan inte slösa bort mer matjord än som hinner bildas, inte producera mer koldioxid än växterna kan förbruka, hugga ner fler träd än vi planterar eller förorena mer luft och vatten än jorden kan rena. Den som lever över sina tillgångar måste förr eller senare avlägga räkenskap för detta, vare sig det gäller miljön eller ett lands ekonomi. Underskottet måste betalas, antingen i form av pengar och internationellt samarbete eller i form av liv — vårt eget och våra barns.

Den moderna tekniken har gjort det möjligt för människan att fördärva jorden. Tekniken skulle i stället kunna användas till att förhindra detta. Vad är orsaken till att detta inte sker? Kärleken till pengar. Det skulle kosta miljarder. Den här världen kan inte se — eller vägrar i sin själviskhet att se — längre än till sina egna kortsiktiga materialistiska begär. Eftersom den vägrar att betala i pengar, kommer den att få betala i form av fördärvad matjord, fördärvade skogar, fördärvat grundvatten, drivhusatmosfär, förgiftat vatten, sjukdomar och människoliv. Och för att inte behöva ge ut sina pengar offrar den här världen sina barns framtid.

Kommer den att vakna upp i tid? Historiens svar är inte särskilt hoppfullt, men Guds svar ger hopp. Jehova Gud själv har sagt att han skall gripa in och ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Han kommer att ta bort de människor från jorden som fördärvar dess miljö och förstör dess skönhet, för han skapade den till ett vackert och livsuppehållande hem för människan. ”Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall”, förklarar han. Han säger också: ”Den plats där mina fötter står vill jag göra ärad.” — Jesaja 66:1; 60:13.

Han skapade den till att vara bebodd av människor som älskar rättfärdighet — och det kommer den att bli; av miljoner som levde i forna tider, av miljoner som lever nu och av miljoner barn som ännu inte är födda. Detta löfte har han låtit nedteckna i sitt ord, bibeln, och du kan själv läsa det i Jesaja 45:18 och Johannes 5:28, 29.

När jorden sköts av människor som älskar den, kommer den att återställas till den skönhet som Skaparen ursprungligen gav den. Rättfärdigt sinnade människor och deras barn kommer då att ha en framtid, en strålande framtid: ”Endast en liten tid ännu, så skall den som är ond inte vara mer; och du skall sannerligen ge akt på hans plats, och han skall inte vara. Men de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid. De rättfärdiga själva skall besitta jorden, och de skall för evigt bo på den.” — Psalm 37:10, 11, 29, NW.

Och aldrig dö? Nej, de skall aldrig dö! ”Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Är detta för bra för att vara sant? Nej, det är den nuvarande onda världen som är för dålig för att få vara kvar. — Daniel 2:44.

Men du och dina barn kan få leva kvar. Jehova Gud gör detta möjligt genom offret av sin Son. Att lära känna Jehova och hans Son kommer att betyda evigt liv för dig och dina barn — liv i en ny värld, där rättfärdighet skall bo. (Johannes 3:16; 17:3; 2 Petrus 3:13) Denna lyckliga framtid kan du och dina barn få uppleva. Om det kommer att bli så eller inte beror på dig.