Mörka skuggor över regnskogen

SEDD från luften påminner Amazonas’ regnskog om en jättelik matta, som ser lika grön och oförstörd ut nu som den gjorde när Orellana upptäckte den. När du vandrar genom den varma, fuktiga skogen och försöker väja för insekter som är stora som små däggdjur, tycker du säkert att det är svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. Löv förvandlas till fjärilar, lianer till ormar och torra träbitar till förskräckta små gnagare, som springer sin väg så fort de kan. I Amazonas’ regnskog är det fortfarande svårt att urskilja vad som är saga och vad som är sanning.

”Det mest ironiska med Amazonas”, säger en observatör, ”är att verkligheten är lika fantastisk som myterna.” Och regnskogen är verkligen fantastisk! Tänk dig en skog som är lika stor som Västeuropa. Fyll den med över 4.000 olika trädarter. Smycka den med mer än 60.000 arter av praktfulla blommande växter. Försköna den med 1.000 arter av fåglar i lysande färger. För dit 300 däggdjursarter. Uppfyll luften med surret av kanske två miljoner arter av insekter. Nu förstår du säkert varför de som beskriver Amazonas’ regnskog gärna tar till superlativer. Det måste till starka ord för att beskriva den fantastiska biologiska mångfalden i världens största tropiska regnskog.

De ”levande döda”

För nittio år sedan beskrev den amerikanske författaren och humoristen Mark Twain det fascinerande Amazonas som ”ett förtrollat land, slösande rikt på tropiska under, ett romantiskt land, där alla fåglar och blommor och djur var som museiföremål och där alligatorer och krokodiler och apor tycktes känna sig lika hemmastadda som på zoo”. I dag har Mark Twains skämtsamma kommentarer fått en allvarlig anstrykning. Museer och zoologiska trädgårdar kan snart komma att bli det enda hemvistet för allt fler tropiska under i Amazonas. Varför?

Den främsta orsaken är uppenbarligen att människan skövlar regnskogen och förstör den naturliga miljön för områdets flora och fauna. Men förutom denna massförstörelse finns det andra — mindre påtagliga — orsaker som gör att många växt- och djurarter håller på att förvandlas till ”levande döda”. Experter tror med andra ord att ingenting kan hindra dessa arter från att dö ut.

En sådan orsak är isolering. Statliga myndigheter som är intresserade av naturvård kan förbjuda motorsågarnas framfart i ett visst skogsområde för att skydda de arter som lever där. Uppkomsten av isolerade öar av regnskog innebär emellertid att de arter som lever där riskerar att dö. Den tyska rapporten Schutz der tropischen Wälder tar upp ett exempel som visar varför isolerade regnskogsområden inte kan uppehålla livet på de arter som lever där under någon längre tid.

Tropiska arter av träd består ofta av han- och honexemplar. Vid fortplantningen får de hjälp av fladdermöss, som för med sig pollen från hanblommor till honblommor. Den här pollineringsmetoden fungerar naturligtvis bara om träden växer inom fladdermössens aktionsradie. Om avståndet mellan honträdet och hanträdet blir för stort — vilket ofta händer när öar av regnskog blir omgivna av ett hav av förbränd jord — kan fladdermössen inte klara pollineringen. Träden förvandlas då till ”’levande döda’, eftersom deras fortplantning på sikt blir omöjlig”, konstaterar rapporten.

Sambandet mellan träd och fladdermöss är bara ett av de samspel som utgör Amazonas’ ekosystem. Enkelt uttryckt skulle regnskogen kunna liknas vid ett jättelikt hus, som ger mat och husrum åt en mängd olika, men med varandra förbundna, individer. För att det inte skall bli för trångt lever invånarna i regnskogen på olika våningar — en del nära marken, andra högt uppe i trädkronorna. Alla har ett arbete att utföra, och de arbetar dygnet runt — somliga på dagen, andra på natten. Om alla arter får utföra sitt arbete i fred, fungerar detta komplicerade växt- och djursamhälle som ett urverk.

Amazonas’ ekosystem (”eko” kommer från det grekiska ordet ọi·kos, som betyder ”hus”) är emellertid ömtåligt. Även om människans intrång är begränsat till några få arter, får det återverkningar i hela ”huset”, på alla våningar. Miljövårdaren Norman Myers beräknar att utrotning av en enda växtart med tiden kan leda till att så många som trettio djurarter utplånas. Och eftersom de flesta tropiska träd i sin tur är beroende av djur för sin fröspridning, leder utrotningen av djurarter också till att de träd som de betjänar utrotas. (Se rutan ”Samspelet mellan träd och fiskar”.) Att rubba det ömtåliga ekosystemet är, precis som isolering, ett sätt att förvandla fler och fler arter till ”levande döda”.

Små skador, små förluster?

Somliga försöker rättfärdiga kalhuggning av mindre arealer genom att säga att skogen kommer att repa sig och få ett nytt lager grönska på de skövlade områdena, på ungefär samma sätt som vi människor får ett nytt lager hud när vi skurit oss i fingret. Stämmer det? Inte riktigt.

Det är naturligtvis sant att skogen växer igen, om människan lämnar ett kalhygge i fred tillräckligt länge. Men det är också ett faktum att den nya vegetationen liknar den gamla ungefär lika mycket som en dålig fotokopia liknar originalet. Den brasilianska botanisten Ima Vieira undersökte en cirka hundra år gammal föryngringsyta i Amazonas och fann att av de 268 trädarter som växte i den gamla skogen finns bara 65 kvar i den nya. Det förhåller sig på samma sätt med djurlivet, förklarar Vieira. Så även om kalhuggningen inte förvandlar gröna skogar till röda öknar, som somliga påstår, håller den dock på att förvandla Amazonas’ regnskog till en blek kopia av originalet.

En annan fara är att även begränsad avskogning ofta utplånar många växter och djur som förekommer i det speciella området och ingen annanstans. I Ecuador, till exempel, undersökte ett forskarlag ett 1,7 kvadratkilometer stort område i en skog och fann 1.025 olika växtarter. Över 250 av dessa arter förekommer ingen annanstans på jorden. Den brasilianske ekologen Rogério Gribel tar upp ett annat exempel, sauim-de-coleira (tvåfärgad tamarin) — en charmfull liten apa som ser ut som om den har en vit T-shirt på sig. ”De få exemplar som finns kvar lever i ett litet skogsområde nära Manaus i det centrala Amazonas, men när denna lilla lokal förstörs, kommer arten att utrotas för alltid”, säger dr Gribel. Små skador men stora förluster.

”Mattan” rullas undan

Regelrätt skövling är emellertid det största hotet mot Amazonas’ regnskog. Vägbyggare, skogshuggare, gruvarbetare och många andra rullar undan den gröna mattan och raserar i ett ögonblick hela ekosystem.

Även om meningarna går isär om den exakta omfattningen av skogsskövlingen i Brasilien — försiktiga beräkningar uppskattar den till 36.000 kvadratkilometer per år — kan den totala arealen regnskog som redan förstörts nu vara uppe i över 10 procent av hela arealen, vilket motsvarar ett område större än Tyskland. Brasiliens största nyhetstidskrift, Veja, skrev för en tid sedan att omkring 40.000 skogsbränder anlagda av svedjebönder rasade i landet år 1995 — fem gånger fler än året före. Människan bränner ner regnskogen i sådan omfattning att vissa delar av Amazonas liknar ”ett brinnande inferno”, förklarade Veja.

Vad spelar det för roll om några arter utrotas?

”Men behöver vi verkligen alla dessa miljontals arter?” kanske någon invänder. Alla arter behövs, hävdar miljövårdaren Edward O. Wilson vid Harvard University. ”Eftersom vi är beroende av fungerande ekosystem för att rena vårt vatten, berika vår jord och frambringa själva luften som vi andas, är den biologiska mångfalden helt visst inte något som vi tanklöst kan låta gå förlorat”, säger Wilson. Boken People, Plants, and Patents förklarar: ”En rik genetisk mångfald kommer att vara nyckeln till människans överlevnad. Om mångfalden försvinner, kommer vi snart att gå samma väg.”

Ja, konsekvenserna av att vissa arter utrotas sträcker sig mycket längre än till nedhuggna träd, hotade djur och ofredade infödingar. (Se rutan ”Den mänskliga faktorn”.) Skogsskövlingen kan mycket väl påverka dig. Låt oss ta några exempel: En jordbrukare i Moçambique som skördar kassava, en mamma i Uzbekistan som tar ett p-piller, en sårad pojke i Sarajevo som får morfin och en kund i New York som prövar en exotisk parfym — alla använder de produkter som ursprungligen kommer från den tropiska regnskogen, enligt ett informationsblad som ges ut av Panos Institute i London. Orörda regnskogar är följaktligen till nytta för människor världen över — även för dig.

En viktig genbank

Amazonas’ regnskog kan naturligtvis inte lösa världens alla livsmedelsproblem, men den kan bidra till att förhindra en global svältkatastrof. (Se rutan ”Myten om den bördiga jorden”.) På vilket sätt? På 1970-talet började man i stor skala odla vissa nya växtvarieteter som gav rekordstora skördar. Dessa högavkastande varieteter har visserligen hjälpt till att mätta ytterligare 500 miljoner människor, men det finns ett krux. Eftersom de saknar genetisk variation, är de ömtåliga och sårbara för sjukdomar. Ett virus kan förstöra ett helt lands skörd av sådana superarter och utlösa svåra svältkatastrofer.

För att få fram mer motståndskraftiga grödor och undvika svält rekommenderar därför FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) att man använder sig av ”ett bredare genmaterial”. Och det är där regnskogen och dess urinnevånare kommer in i bilden.

Eftersom den tropiska regnskogen är hemvist för mer än hälften av världens växtarter (däribland cirka 1.650 arter som kan tjäna som föda för människan), är Amazonas en naturlig plantskola som är idealisk för forskare som är på jakt efter vilda växter. Dessutom vet regnskogens invånare hur man skall använda dessa växter. Cayapóindianerna i Brasilien korsar inte bara fram nya arter, utan bevarar också olika varieteter i ”genbanker” uppe på bergssluttningarna. Genom att korsa ömtåliga förädlade arter med sådana vilda varieteter hoppas man kunna få fram bättre och härdigare växtsorter. Och detta behov är verkligen trängande, för enligt FAO ”måste världens livsmedelsproduktion öka med 60% de närmaste 25 åren”. Trots detta fortsätter skövlande bulldozrar att tränga allt djupare in i Amazonas’ regnskog.

Vad kommer detta att leda till? Att människan förstör regnskogen är ungefär detsamma som om en bonde skulle äta upp sitt utsäde — han stillar sin hunger för stunden, men han äventyrar sin framtida försörjning. En grupp experter på biologisk mångfald sade nyligen: ”Att skydda och ta vara på de arter av nyttoväxter som ännu finns kvar är en global angelägenhet som bör åtgärdas med högsta prioritet.”

Lovande medicinalväxter

Om du tittar in i regnskogens ”apotek”, kommer du att finna att människans väl och ve är sammanflätat med tropiska slingerväxter och andra örter. Alkaloider som utvinns ur klätterväxter från Amazonas används till exempel som muskelavslappnande medel före operationer, och 80 procent av alla barn som lider av leukemi får hjälp att förlänga livet tack vare ämnen som finns i en blomma med det latinska namnet Catharanthus roseus. Regnskogen ger oss också kinin, som används för att bekämpa malaria; digitalis, som används vid hjärtbesvär, och diosgenin, som används i p-piller. Andra växter har gett lovande resultat vid behandling av aids och cancer. ”Enbart i Amazonas har 2.000 växtarter som används som läkemedel av den infödda befolkningen och som har dokumenterad farmaceutisk potential katalogiserats”, uppger en FN-publikation. Enligt en annan rapport använder 80 procent av världens befolkning medicinalväxter för att behandla sina sjukdomar.

Vi har därför anledning att rädda de växter som kan rädda oss, säger dr Philip M. Fearnside och tillägger: ”Avverkningen av Amazonas’ regnskog anses allvarligt försämra våra möjligheter att finna effektiva botemedel mot cancer. ... Uppfattningen att de fantastiska landvinningar som gjorts inom den moderna medicinen ger oss rätt att påstå att vi klarar oss utan en stor del av detta växtmaterial kan visa sig vara en ödesdiger form av mänskligt övermod.”

Men trots alla varningar fortsätter människan att utrota växter och djur i snabbare takt än de kan påträffas och klassificeras. Det får oss osökt att undra: Varför fortsätter då skövlingen? Kan trenden brytas? Har Amazonas’ regnskog någon framtid?

Finns det någon lösning?

”VI TVISTAR om skuggan och glömmer verkligheten”, skrev den engelske författaren John Lyly. För att inte hamna i den fällan bör vi hålla i minnet att den mörka skugga som i dag vilar över regnskogen bara är en återspegling av djupare liggande problem och att skövlingen kommer att fortsätta så länge man inte gör något åt själva orsakerna till problemen. Vad är det för orsaker? ”De krafter som i första hand lägger hinder i vägen för naturvården i Amazonas är fattigdom och orättvisor”, uppger en FN-rapport.

Den så kallade gröna revolutionen

Skövlingen av regnskogen är, enligt vissa forskare, till en del en sidoeffekt av den så kallade gröna revolutionen, som började för några årtionden sedan i södra och mellersta Brasilien. Dessförinnan hade tusentals småbrukarfamiljer där i området försörjt sig på att odla ris, bönor och potatis och sysslat med lite boskapsskötsel vid sidan om. Men nu trängdes de undan av storskaliga sojabönsodlingar och vattenkraftsanläggningar som tog deras mark i anspråk, och deras djur och grödor ersattes med jordbruksprodukter som var reserverade för i-länderna. Enbart under åren 1966–1979 ökade arealen för exportgrödor med 182 procent. Följden blev att 11 småbrukare av 12 förlorade sin jord och sitt livsuppehälle. För dem var den gröna revolutionen allt annat än grön!

Vart skulle dessa jordlösa bönder ta vägen? Politikerna, som var ovilliga att ta konsekvenserna av den orättvisa jordfördelningen, erbjöd dem en utväg genom att lansera Amazonas som ”ett land utan människor för människor utan land”. Mindre än tio år efter det att den första motorvägen genom Amazonområdet öppnats hade mer än två miljoner fattiga bönder från södra Brasilien och från det utarmade och av torka hemsökta nordöstra Brasilien byggt sig små skjul utmed motorvägen. När fler vägar byggdes, slog sig fler nybyggare ner i Amazonas, beredda att förvandla skogen till åkermark. När man nu blickar tillbaka på dessa projekt, finner man att ”resultatet av närmare 50 års kolonisering är negativt”, som en forskargrupp uttrycker det. Fattigdomen och orättvisorna har ”exporterats till Amazonas”, vilket har fått till följd att ”nya problem har skapats i Amazonasregionen”.

Tre steg mot framåtskridande

För att försöka råda bot på skogsskövlingen och förbättra situationen för de människor som bor i Amazonas’ regnskog har Kommissionen för Amazonas’ utveckling och miljö gett ut en skrift i vilken man bland annat rekommenderar att de lokala myndigheterna i Amazonbäckenet vidtar tre inledande åtgärder: 1) Ta itu med de ekonomiska och sociala problemen i de fattiga områdena utanför själva regnskogen. 2) Utnyttja den växande skogen och återanvända de områden som redan har avverkats. 3) Göra något åt de stora orättvisorna i samhället — den verkliga orsaken till mänskligt lidande och skövlingen av regnskogen. Låt oss se lite närmare på detta trestegsprojekt.

En lönsam investering

Att ta itu med socio-ekonomiska problem. ”Ett av de effektivaste sätten att minska avskogningen är att investera i några av de fattigaste områdena i länderna kring Amazonfloden, de som tvingar befolkningen att flytta till Amazonas för att få en bättre framtid”, konstaterar den ovan nämnda kommissionen men tillägger: ”Det alternativet tas sällan under övervägande i den nationella och regionala planeringen eller av personer i industriländerna som förespråkar en drastisk minskning av skogsavverkningen i Amazonas.” Expertgruppen hävdar emellertid att om regeringstjänstemän och engagerade utländska regeringar inriktar sin sakkunskap och sitt ekonomiska stöd på att försöka lösa sådana problem som en otillfredsställande fördelning av jorden och fattigdomen i de städer som ligger i närheten av regnskogsområdet, kommer det att minska tillströmningen av nybyggare i Amazonas och bidra till att rädda skogarna.

Men vad kan då göras för att hjälpa de småbrukare som redan bor i Amazonasområdet? Deras överlevnad är beroende av att de uppodlar områden som egentligen inte är lämpliga för jordbruk.

Bevara skogen för trädens skull

Att utnyttja skogen på rätt sätt. ”De tropiska skogarna är överexploaterade men underutnyttjade. På denna paradox vilar deras framtid”, konstaterar FN-publikationen The Disappearing Forests. I stället för att exploatera skogen genom att avverka den borde människan, enligt experterna, tillvarata eller skörda det den frambringar, till exempel frukter, nötter, oljor, gummi, essenser, medicinalväxter och andra naturprodukter. Sådana produkter sägs representera ”cirka 90 procent av skogens ekonomiska värde”.

Doug Daly vid New Yorks botaniska trädgård förklarar i tidskriften Wildlife Conservation varför han anser att det är förnuftigare att skörda skogarna än att kalhugga dem: ”Det känns bra för regeringen, som slipper se hur stora delar av Amazonas läggs i träda. ... Det kan ge människor möjlighet att leva och verka, och det räddar skogarna. Det torde vara svårt att hitta något negativt att säga om det.”

Att man bevarar skogarna för trädens skull förbättrar i själva verket levnadsbetingelserna för regnskogens inbyggare. Forskare i Belém i norra Brasilien har till exempel beräknat att om man förvandlar ett hektar regnskog till betesmark, blir vinsten mindre än 175 kronor per år. En person skulle följaktligen behöva 48 hektar betesmark och 16 nötkreatur bara för att få ihop det som anses vara minimilönen för en arbetare i Brasilien. Men enligt tidskriften Veja skulle en presumtiv ranchägare kunna tjäna mycket mer på att tillvarata skogens naturliga produkter. Och det finns en häpnadsväckande mängd sådana produkter som väntar på att inbärgas, förklarar biologen Charles Clement. ”Det finns dussintals grönsaker och hundratals frukter, hartser och oljor som kan tillvaratas och utnyttjas”, tillägger dr Clement. ”Men problemet är att människan måste lära sig att skogen är en källa till välstånd och inte ett hinder.”

Nytt liv för skövlade skogar

Ekonomisk utveckling och miljövård går att förena, förklarar den brasilianske forskaren João Ferraz. ”Se på de stora skogsområden som redan har skövlats. Det finns ingen anledning att hugga ner mer urskog. I stället bör vi återvinna och återanvända de områden som redan avverkats och fördärvats.” Och i Amazonas finns det gott om fördärvad skogsmark.

I slutet av 1960-talet började den brasilianska staten anslå enorma summor till subventioner åt storföretagare, som var villiga att satsa pengar på att förvandla regnskogen till betesmark. Många nappade på lockbetet, men som dr Ferraz säger: ”Betesmarkerna var utarmade efter sex år. Längre fram, när alla hade insett att hela projektet var ett stort misstag, sade de rika jordägarna: ’OK, vi har fått tillräckligt mycket pengar från staten’ och gav sig av.” Vad blev resultatet? ”Omkring 200.000 kvadratkilometer övergiven betesmark håller på att förvandlas till ödemark.”

Ferraz och andra forskare har emellertid kommit på nya sätt att utnyttja dessa skövlade områden. Hur då? För några år sedan planterade de 320.000 plantor av paranötträd på en övergiven boskapsfarm. I dag är dessa plantor träd som bär frukt. Eftersom paranötträd växer fort och också ger värdefullt virke, har man nu börjat plantera sådana träd på kalhuggna områden i olika delar av Amazonbäckenet. Att tillvarata skogens produkter, att lära bönderna att plantera perenna växter, att utveckla avverkningsmetoder som innebär att man inte skadar skogarna och att återutnyttja skövlade områden är, enligt experterna, realistiska alternativ som kan bidra till att regnskogen bevaras. — Se rutan ”Praktisk naturvård”.

Men för att rädda skogarna räcker det inte att förvandla skövlade områden, säger företrädare för staten — man måste förvandla den mänskliga naturen.

Att räta ut det som är krokigt

Ta itu med orättvisorna. Ett orättvist beteende som kränker andras rättigheter bottnar ofta i girighet. Och som den romerske filosofen Seneca uttryckte det: ”Girigheten kan inte ens hela världen mätta” — inte heller Amazonas’ väldiga regnskog.

I motsats till de fattiga bönderna i Amazonasområdet kalhugger industrimagnater och storgodsägare skogarna för att fylla sina egna plånböcker. Enligt experter har även nationerna i Väst i hög grad bidragit till skövlingen av Amazonas. ”De rika industriländerna bär en stor del av ansvaret för de befintliga miljöskadorna”, konstaterar en tysk forskargrupp. För att rädda Amazonas’ regnskog krävs, enligt Kommissionen för Amazonas’ utveckling och miljö, ”en ny global etik, en etik som kan åstadkomma en bättre typ av utveckling, grundad på mänsklig solidaritet och rättvisa”.

De ständiga rökmolnen över Amazonas är en dyster påminnelse om att det, trots de ansträngningar som görs av miljömedvetna män och kvinnor jorden över, tycks vara lika svårt att förvandla goda idéer till verklighet som att fånga röken med sina händer. Varför är det så?

Girighet och andra dåliga egenskaper är djupt rotade i det mänskliga samhället, långt djupare än träden i Amazonas’ regnskog. Även om vi personligen skulle göra allt vi kan för att bevara skogen, är det inte realistiskt att förvänta att människor, hur uppriktiga de än må vara, skall kunna undanröja de komplicerade och djupt rotade problem som ligger bakom skogsskövlingen. Det den forntida kung Salomo, en skarpsynt iakttagare av den mänskliga naturen, sade för omkring tre tusen år sedan äger fortfarande giltighet. ”Det som har gjorts krokigt kan inte göras rakt” enbart genom mänskliga ansträngningar. (Predikaren 1:15) Samma tanke kommer till uttryck i ett portugisiskt ordspråk: ”O pau que nasce torto, morre torto” (Det träd som föds krokigt dör krokigt). Men världens regnskogar har trots allt en framtid. Hur kan vi säga så?

En ljus framtid

För omkring hundra år sedan blev den brasilianske författaren Euclides da Cunha så gripen av Amazonas’ slösande överflöd av livsformer att han beskrev skogen som ”en opublicerad och evigt aktuell sida ur Första Moseboken”. Och även om människan länge har hållit på att smutsa ner och riva sönder den ”sidan”, är Amazonas’ regnskog fortfarande ”en nostalgisk symbol för jorden som den var vid skapelsen”, som det sägs i Amazonia Without Myths. Men hur länge till kommer den att vara det?

Amazonas’ regnskog och världens andra regnskogar vittnar, som da Cunha uttryckte det, om ”en enastående intelligens”. Från rötterna och ända upp till kronorna ger träden vältaligt vittnesbörd om att de är en mästerlig formgivares verk. Kommer då denne store Formgivare att tillåta att giriga människor ödelägger regnskogarna och fördärvar jorden? En biblisk profetia besvarar den frågan med ett eftertryckligt nej! Den lyder: ”Nationerna blev vreda, och din [Guds] egen vrede kom, och den fastställda tiden för ... att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.” — Uppenbarelseboken 11:18.

Lägg märke till att den här profetian talar om för oss att Skaparen inte bara kommer att gå till roten med problemet genom att tillintetgöra giriga människor, utan att han också skall göra det i vår tid. Varför kan vi vara säkra på det? Därför att det sägs i profetian att Gud skall ingripa vid en tidpunkt då människan ”fördärvar” jorden. När de orden skrevs för närmare två tusen år sedan, hade mänskligheten varken numerära eller tekniska resurser att göra detta. Men världen har förändrats. ”För första gången i historien är människan nu i den situationen att hon kan fördärva själva grundvalen för sin egen existens, inte bara i enskilda regioner eller områden, utan i global skala”, konstaterar boken Protecting the Tropical Forest—A High-Priority International Task.

”Den fastställda tiden” då Skaparen skall gå till rätta med dem ”som fördärvar jorden” är nära. Amazonas’ regnskog och andra hotade miljöer på jorden har en framtid. Skaparen har själv lovat det — och det är inte någon myt, utan verklighet.

Praktisk naturvård

Ett cirka 400.000 kvadratmeter stort område lummig, nyplanterad regnskog i staden Manaus i det centrala Amazonas är säte för den brasilianska organisationen Nationella forskningsinstitutet i Amazonas (INPA). Denna 42-åriga institution, med 13 olika avdelningar som täcker allt från ekologi till skogsbruk och hälsofrågor, är regionens största forskningsanstalt. Inom området finns också en av världens största samlingar av växter, fiskar, reptiler, amfibier, däggdjur, fåglar och insekter från Amazonområdet. Det arbete som institutets 280 forskare utför bidrar till en bättre förståelse av de komplicerade samspelen i regnskogens ekosystem. Besökare lämnar anläggningen med en känsla av optimism. Trots byråkratiska och politiska restriktioner har brasilianska och utländska forskare kavlat upp ärmarna för att försöka bevara kronan bland världens regnskogar — Amazonas.