Påsk — eller Astartedyrkan?

Familjens helgdagsfirande börjar redan tidigt på morgonen, när alla stiger upp och vördnadsfullt hälsar den uppgående solen. Barnen har sina bästa kläder på sig och är iförda nya hattar Firandet inbegriper sådana symboler som harar, korgar fulla med färgglada ägg och korsmärkta långfredagsbullar. Det måste vara påsk de firar. Eller är det inte det?

Våren betraktades som en helig tid av de sexdyrkande fenicierna. Deras fruktbarhetsgudinna Astarte eller Ishtar (grekernas Afrodite) hade ägget och haren som sina symboler. Hon hade en osläcklig törst efter blod och omoraliskt sex. Hon avbildades antingen med kraftigt förstorade könsorgan eller med ett ägg i handen och en kanin vid sin sida. Sakral prostitution ingick i hennes kult. Bland kanaanéerna betraktades denna fruktbarhetsgudinna som Baals hustru. De firade dryckes- och sexorgier till hennes ära, eftersom de trodde att de genom könsumgänge bidrog till att Baal blev fullständigt väckt till liv och kunde förenas med sin hustru. Boken Recent Discoveries in Bible Lands säger beträffande situationen i Kanaan: ”Inte i något annat land har man funnit ett jämförelsevis så stort antal statyetter av nakna fruktbarhetsgudinnor, somliga avgjort anstötliga.”

Under stenar i Kartago ägnade åt hennes minne fann man lerurnor som var dekorerade i klara färger vilka innehöll förkolnade ben från små barn. Deras föräldrar, som i de flesta fall tillhörde de högre stånden i samhället och överklassen, sökte gudarnas välsignelse över sin rikedom och sitt inflytande. En del av urnorna visade sig innehålla lämningarna efter flera barn i olika åldrar, antagligen från samma familj.

Ovanstående ruta visar hur bristfälligt maskerade de moderna versionerna av dessa forntida riter är. Till och med det engelska ordet för påsk, Easter, skiljer sig obetydligt från det forntida hedniska namnet. Är detta verkligen ett lämpligt sätt att hedra Guds helige Son?

[Ruta på sidan 13]

Vårliga riter

Påsken var ”ursprungligen den vårfest som hölls till ära för ljusets och vårens gudinna i den germanska mytologin. På anglosaxiska kallades hon Eastre.” (The Westminster Dictionary of the Bible) ”I Nya testamentet finns det ingen antydan om att påskfesten [inte att förväxla med den judiska påskhögtiden] firades.” — Encyclopædia Britannica.

Haren (kaninen) ”var den germanska gudinnan Ostaras skyddsvakt”. — Funk & Wagnalls Standard Dictionary of Folklore, Mythology and Legend.

Ägg ”lär fordom ha färgats och ätits vid vårfester i Egypten, Persien, Grekland och romarriket”. — Celebrations.

Påskhatten (en speciell hatt, som ibland pryds med blommor och bärs på påskdagen) var ”ursprungligen en krans av blommor eller blad. Ringen eller kronan symboliserade den runda solen och dess bana i himlarymden som föranledde vårens återkomst.” Bruket att ha nya påskkläder uppstod därför att ”det ansågs oartigt och därför förenat med otur att hälsa den nordiska vårgudinnan, Eastre, i något annat än en ny klädedräkt, eftersom gudinnan själv gav jorden en sådan dräkt”. — The Giant Book of Superstitions.

De korsmärkta långfredagsbullarna: ”I likhet med grekerna åt romarna korsmärkta bröd ... i samband med offentliga offer.” Sådana bröd åts av de hedniska saxarna till påskens ära. — Encyclopædia Britannica.

Morgonmässor har samband med de riter som utfördes ”vid vårdagjämningen för att välkomna solen och dess stora makt att gjuta nytt liv i allt som växer”. — Celebrations.