När det gällde påsken var denna omvandling besynnerligt lätt. Glädje över den bokstavliga solens uppgående och naturens uppvaknande från vinterns dödstillstånd blev glädje över rättfärdighetens Sols uppgående, över Kristi uppståndelse från graven.”

Morgonmässor: I boken The Book of Festivals and Holidays the World Over sägs det: ”Det ansågs allmänt bland de första kristna att solen på påskdagsmorgonen dansade till ära för Uppståndelsen, och människor steg upp långt före soluppgången för att se denna företeelse. Denna forntida trosuppfattning är kanske inspirationskällan till de många gudstjänster som äger rum vid soluppgången på påskdagsmorgonen i alla delar av Förenta staterna och Europa.”

Men i Walshs bok Curiosities of Popular Customs sägs det: ”Föreställningen att solen dansar på påskdagen kan med lätthet spåras tillbaka till hedniska sedvänjor, då åskådarna själva dansade vid den högtid som hölls till ära för solen, efter vårdagjämningen.”

Boken Celebrations tillägger: ”Morgonmässorna saknar inte samband med de påskeldar som hölls på toppen av kullar som en uppföljning av nyårseldarna, en sedvänja som i forntiden var vanlig över hela världen. Man utförde olika riter vid vårdagjämningen för att välkomna solen och dess stora makt att gjuta nytt liv i allt som växer.”