Jehovas vittnen anordnade också sammankomster i några av Östeuropas större städer under sommaren 1990. På Olympiastadion i vad som då kallades Västberlin hölls en sådan sammankomst, som besöktes av vittnen från många olika länder, däribland östra delen av Tyskland. Omkring 30.000 av de 44.532 närvarande beräknas ha kommit från östra Tyskland. Dagstidningen Berliner Morgenpost rapporterade att 1.017 nya vittnen blev döpta i Olympiastadions simbassäng och konstaterade att dopet skedde genom fullständig nedsänkning i vatten, vilket visar att ”deltagarna noga följer de första kristnas exempel”.

I samband med 1990 års sammankomster ”Ett rent språk” var över 17.000 delegater från Sovjetunionen med vid de ryska sessionerna i Warszawa och fick därmed representera alla de vittnen som finns utspridda över hela Sovjetunionen. De ser fram emot den dag då det kommer att bli möjligt att hålla sammankomster i Sovjetunionen.

Områdessammankomster med det världsvida temat för 1990, ”Ett rent språk”, hölls i städerna Brasov och Cluj-Napoca. Programmet framfördes på rumänska och ungerska. Över 36.000 var närvarande, och 1.445 blev döpta.

I det närbelägna Bulgarien, där den grekisk-ortodoxa kyrkan är den förhärskande religionen, har vittnena ännu inte fått lagligt erkännande, men de kan nu hyra lokaler för sina församlingsmöten. Över två hundra vittnen var med vid sammankomsten ”Ett rent språk” i Thessaloniki i Grekland, där programmet hölls på bulgariska och grekiska.

För att täcka de större regionerna i landet höll man sammankomsterna ”Ett rent språk” i Pecs, Miskolc, Debrecen och Budapest. Omkring 2.000 ungersktalande vittnen kom från Tjeckoslovakien och Sovjetunionen. För att ytterligare understryka Jehovas vittnens internationella endräkt kom cirka 700 tillresande delegater från Finland. Det sammanlagda antalet närvarande vid sammankomsterna i Ungern var 21.568. Av dessa kom närmare 2.000 från Rumänien.

I augusti 1990 hölls en sammankomst i Prag med ett närvaroantal på 23.876, och 1.824 blev döpta. För att sammankomstplatsen skulle vara i presentabelt skick ägnade över 9.500 vittnen frivilligt mer än 58.000 timmar åt att städa och måla stadionanläggningen. En representant för den tjeckoslovakiska televisionen gav följande kommentar: ”Vi har besökt många sociala evenemang, men vi beundrar er organisation här på stadion. Vi kan knappt tro att det är första gången ni organiserar en sådan sammankomst.” En besökare sade: ”Jag beundrar den andliga atmosfären, de hjärtliga relationerna och kärleken bland er. Jag kom som en vän, och när jag lämnar sammankomsten är jag det i ännu högre grad.”

[Ruta på sidorna 8, 9]

Religionsfrihet — till sist!

Här följer några kommentarer av vittnen från före detta Östtyskland som besökte sammankomsten ”Ett rent språk” i Berlin i juli 1990.

”Jag heter Lydia. Jag är åtta år och kommer från DDR. Jag är så glad över att få vara med vid den här områdessammankomsten, därför att för ett år sedan var gränserna inte öppna, och då fick vi fira Åminnelsen i hemlighet. Men den här gången fritt! När alla börjar sjunga, får jag tårar i ögonen. Jag är så lycklig att jag helt enkelt måste berätta om allt det här i skolan!”

”Vi är fulla av tacksamhet och uppskattning över att få vara Jehovas gäster här i Berlin och vara en del av ett internationellt brödraskap.” — Bernd.

”Att bröder från DDR också hade punkter på programmet framhäver en intressant aspekt: Jehova övar och utbildar sitt folk även under förbud.” — Gottfried.

”Applåderna och sången vittnade om att alla var lyckliga. Det var ett dån som gjorde en alldeles omtumlad. Hur måste inte Jehova ha glatt sig över allt detta!” — Egon.

”Efter mitt dop frågade en del av vännerna om vattnet hade varit mycket kallt. Jag kunde bara svara att jag faktiskt inte visste det. Jehovas välsignelse var så värmande att jag knappt tänkte på vattentemperaturen.” — Heidrun.

”Atmosfären i sovsalarna var obeskrivlig! Vänner från Danmark, Moçambique, England, Kalifornien, Sydtyskland, Spanien, DDR — alla sjöng vi tillsammans och alla talade vi ’det rena språket’.” — Jutta.

”Vi har alltid talat med våra barn om våra minnen från sammankomsterna i Berlin åren 1958 och 1960, de sista vi hade möjlighet att besöka. Men det vi nu fick vara med om överträffade alla våra minnen och förväntningar.” — Wolfgang.

”Det som gjorde allra störst intryck på oss var när tusentals människor reste sig upp för att sjunga och lovprisa Jehova, i synnerhet under den avslutande sången och bönen. Då kunde vi inte längre hålla tillbaka tårarna.” — Monika och Reinhard.

[Bilder på sidan 9]

Sammankomstaktiviteter: (medurs, med början längst ner till vänster) ny broschyr presenteras i Warszawa; de ungerska och rumänska podierna i Budapest; anteckningar under programmet i Berlin; stadion snyggas upp före sammankomsten i Prag

[Bilder på sidan 10]

Sammankomstaktiviteter: (medurs, från vänster) dop i Rumänien; stadion i Prag; familj med boken ”Människans sökande efter Gud” i Berlin; talare i Budapest; bibelläsning i Polen