Understödda av Gud?

Vissa religiösa grupper har i förakt för principen om kristen neutralitet låtit det undertryckande av religionerna som i årtionden förekommit i Östeuropa driva dem till politisk aktivism. Den tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung fäller följande kommentar angående detta: ”De kristnas bidrag till förändringarna i Öst är oomtvistat” och tillägger att ”deras andel i detta inte får underskattas”. Tidningen förklarar vidare: ”I exempelvis Polen ställde sig religionerna på den polska nationens sida, och kyrkan blev en hårdnackad motståndare till det styrande partiet; i DDR (f. d. Östtyskland) blev kyrkan en tillflyktsort för oliktänkande som fick använda kyrkobyggnaderna för organisatoriska ändamål; i Tjeckoslovakien möttes kristna och demokrater i fängelserna, kom att uppskatta varandra och gjorde slutligen gemensam sak.” Till och med i Rumänien, där ”kyrkorna befanns vara Ceauşescuregimens trogna vasaller”, var det hotet om att prästen Laszlo Tökes skulle anhållas som utlöste revolutionen.

Vatikanen var också inblandad. Tidskriften Time skrev i december 1989: ”Även om det var Gorbatjovs beslut om icke-inblandning som var den omedelbara orsaken till den kedjereaktion av frigörelse som har svept fram över Östeuropa de senaste månaderna, måste man tillskriva Johannes Paulus mycket av hedern på lång sikt. ... Under hela 1980-talet framhöll han envetet i sina tal sin vision av ett från Atlanten till Ural enat Europa, besjälat av kristen tro.” Så till exempel uttryckte påven under ett besök i Tjeckoslovakien i april 1990 en förhoppning om att hans besök skulle öppna nya dörrar mellan Öst och Väst. Han tillkännagav att han planerade att hålla en synod med europeiska biskopar som skulle dra upp riktlinjer för uppfyllandet av hans vision av ”ett Europa som är förenat på grundval av sina kristna rötter”.

Den protestantiska Nikolauskyrkan i Leipzig — en symbol för den politiska omvälvningen i Tyskland