Vad är meningen med vårt liv?

”Jag ledde mitt hjärta med vishet, ... tills jag kunde se vad gott det fanns för människosönerna ... under sina livsdagars antal.” — PREDIKAREN 2:3.

1, 2. Varför är det inte fel att vara rimligt intresserad av sig själv?

DU ÄR intresserad av dig själv, inte sant? Det är normalt. Det är därför vi äter varje dag, sover när vi blir trötta och tycker om att vara tillsammans med våra nära och kära. Ibland spelar vi olika spel, simmar eller gör något annat vi tycker om, vilket allt återspeglar att vi har ett balanserat intresse av oss själva.

² Ett sådant intresse för sin egen person är i linje med det Gud fick Salomo att skriva: ”För en människa finns det inget bättre än att hon äter och dricker och låter sin själ se vad gott är på grund av hennes hårda arbete.” Och utifrån sin egen erfarenhet tillade Salomo: ”Också detta har jag sett, ja jag, att detta är från den sanne Gudens hand. Ty vem äter och vem dricker bättre än jag?” — Predikaren 2:24, 25.

3. Vilka förbryllande frågor får flertalet inget svar på?

³ Men du vet att livet är mer än att bara äta, dricka, sova och göra en del gott. Vi har också smärtor, besvikelser och bekymmer. Och vi verkar vara alltför upptagna för att reflektera över meningen med livet. Stämmer inte det i ditt fall? Vermont Royster, tidigare redaktör för tidningen The Wall Street Journal, skrev efter det att han hade påpekat hur människans kunskap och skicklighet har ökat: ”Här är något märkligt. När man betraktar människan, hennes dilemman, hennes plats i detta universum, så har vi inte kommit mycket längre än i tidernas morgon. Vi bär fortfarande på frågor om vilka vi är, varför vi är här och vart vi är på väg.”

4. Varför bör det vara en önskan hos oss alla att kunna besvara de frågor som gäller oss?

⁴ Hur skulle du besvara sådana frågor som: ”Vilka är vi? Varför är vi här, och vart är vi på väg?” I juli förra året dog Vermont Royster. Tror du att han vid det laget hade fått några tillfredsställande svar? Eller rättare sagt: Går det att få det? Och hur kan detta hjälpa en att få ett lyckligare och mer meningsfullt liv? Låt oss se.

Den förnämsta källan till insikt

5. Varför bör vi vända oss till Gud, när vi söker insikt i frågor som rör meningen med livet?

⁵ Om vi på egen hand skulle söka efter meningen med livet, skulle vi antagligen i likhet med flertalet män och kvinnor, också de med stor lärdom och erfarenhet, inte ha någon större framgång. Men vi har inte lämnats åt oss själva. Vår Skapare har sörjt för hjälp. Är han inte, när man tänker efter, den yttersta källan till insikt och vishet, då han ju är ”från obestämd tid till obestämd tid” och har fullständig kunskap om universum och historien? (Psalm 90:1, 2) Han har skapat människan och har iakttagit henne ända från början, och därför är det till honom, och inte till ofullkomliga människor med sin begränsade kunskap och uppfattningsförmåga, som vi bör vända oss för att få insikt. — Psalm 14:1–3; Romarna 3:10–12.

6. a) Hur har Skaparen gett den insikt som behövs? b) Hur kommer Salomo in i bilden?

⁶ Vi kan inte förvänta att Skaparen skall ge var och en av oss en uppenbarelse om livets mening. Han har i stället gett oss en källa till insikt, nämligen sitt inspirerade ord. (Psalm 32:8; 111:10) Predikarboken är speciellt värdefull i detta avseende. Gud inspirerade dess skribent, Salomo, så att ”Salomos vishet var mer omfattande än alla orientalers”. (1 Kungaboken 3:6–12; 4:30–34) ”Salomos vishet” gjorde ett så starkt intryck på en besökande monark att hon sade att inte ens hälften hade berättats för henne och att de som fick lyssna till hans vishet verkligen kunde vara lyckliga.a (1 Kungaboken 10:4–8) Vi kan också få insikt och lycka genom den gudomliga vishet som vår Skapare gett genom Salomo.

7. a) Vilken slutsats drog Salomo om de flesta aktiviteter under himlen? b) Vad visar Salomos realistiska bedömning?

⁷ Predikarboken återspeglar den gudagivna vishet som påverkade Salomos hjärta och sinne. Salomo, som hade tid, resurser och insikt till att undersöka ”allt som ... [hade] gjorts under himlarna”, såg att det mesta av det ”var tomhet och ett strävande efter vind”. Detta är en inspirerad bedömning som vi bör komma ihåg, när vi tänker på meningen med vårt liv. (Predikaren 1:13, 14, 16) Salomo var rättfram och realistisk. Tänk till exempel på det han säger i Predikaren 1:15, 18. Människor har, som du vet, under århundradenas gång prövat olika styrelseformer och ibland uppriktigt försökt lösa människors problem och förbättra deras levnadsvillkor. Men har någon av dessa styrelseformer egentligen rätat ut alla de ”krokiga” tingen i denna ofullkomliga ordning? Och du har kanske sett att ju mer kunskap en person har, desto mer medveten är han om att det är omöjligt att fullständigt rätta till saker och ting under en kort livstid. En sådan insikt gör många frustrerade, men det behöver inte gälla oss.

8. Vilka cykler och kretslopp har länge funnits?

⁸ En annan sak att begrunda är de ständigt återkommande cykler och kretslopp som påverkar oss, till exempel att solen går upp och att solen går ner eller vindens och vattnets rörelser. Dessa fanns på Moses, Salomos, Napoleons och vår farfarsfars tid. Och de fortsätter. Och ”en generation går, och en generation kommer”. (Predikaren 1:4–7) Ur mänsklig synvinkel sett har inte mycket förändrats. Det människor sysslar med, hoppas på, strävar efter och uträttar är i många avseenden detsamma nu som i forna tider. En person kan ha gjort sig bemärkt för sin enastående skönhet eller sina enastående förmågor eller för något annat, men var är den personen nu? Borta och antagligen glömd. Detta är inte ett pessimistiskt synsätt. De flesta människor vet inte ens vad deras far- eller morföräldrars föräldrar hette eller var dessa var födda eller blev begravda. Du kan se varför Salomo realistiskt insåg tomheten i det människor företar sig eller försöker sig på. — Predikaren 1:9–11.

9. Hur kan det vara till hjälp för oss att vi skaffar oss en realistisk insikt i mänsklighetens situation?

⁹ Denna gudomliga insikt i mänsklighetens grundläggande situation kan, i stället för att göra oss frustrerade, hjälpa oss att inte lägga alltför stor vikt vid sådana mål eller strävanden som snart skall vara borta och glömda. Den bör hjälpa oss att bedöma vad vi får ut av livet och vad vi försöker uträtta. Som exempel kan nämnas att vi, i stället för att vara asketer, kan finna glädje i att äta och dricka på ett balanserat sätt. (Predikaren 2:24) Och Salomo drar, som vi skall se, en mycket positiv och optimistisk slutsats om människans situation. Han kom kort och gott fram till att vi bör känna djup uppskattning av vårt förhållande till vår Skapare, den som kan hjälpa oss att få en evig och meningsfull framtid i lycka. Salomo betonade: ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” — Predikaren 12:13.

Livscykeln och meningen med livet

10. På vad sätt jämförde Salomo djur och människor?

¹⁰ Den gudomliga vishet som återspeglas i Predikarboken kan hjälpa oss att ytterligare begrunda meningen med vårt liv. Hur då? Genom att Salomo realistiskt riktade uppmärksamheten på sådana sanningar som vi kanske sällan tänker på. En av dessa gäller likheten mellan människor och djur. Jesus liknade sina efterföljare vid får. (Johannes 10:11–16) Och även om människor i allmänhet inte tycker om att liknas vid djur, förde Salomo fram vissa obestridliga fakta: ”Den sanne Guden kommer att välja ut dem [människosönerna], för att de må se att de själva är djur. Ty det finns en slutlig händelse vad människosönerna angår och en slutlig händelse vad djuren angår, och det är samma slutliga händelse för dem. Som den ene dör, så dör den andre; ... så att det inte finns någon överlägsenhet hos människan gentemot djuret, ty allt är tomhet. ... De har alla blivit till av stoftet, och de vänder alla åter till stoftet.” — Predikaren 3:18–20.

11. a) Hur kan man beskriva den typiska livscykeln för ett djur? b) Vad anser du om en sådan analys?

¹¹ Tänk på något djur som du tycker om att studera, kanske en klippgrävling eller en hare. (5 Moseboken 14:7; Psalm 104:18; Ordspråken 30:26) Eller du kanske tänker på en ekorre; det finns över 300 arter av ekorrar i världen. Vad är dess livscykel? Efter födelsen ger modern ekorrungen di i några veckor. Snart har den päls och kan våga sig ut. Du kanske ser den skutta omkring och lära sig att hitta mat. Men ofta verkar den bara leka och njuta av sin ungdom. Efter omkring ett års uppväxt finner den sig en maka eller make. Därefter måste den bygga bo och ta hand om sin avkomma. Och om en ekorrfamilj hittar tillräckligt med bär, nötter och frön kanske den blir välnärd och får tid att utvidga sitt hem. Men inom bara några år blir djuret gammalt och mer utsatt för olyckor och sjukdom. Vid omkring tio års ålder dör det. Detta är, med smärre variationer mellan olika arter av ekorrar, en ekorres livscykel.

12. a) Varför är det realistiskt att säga att många människors livscykel liknar livscykeln för ett genomsnittsdjur? b) Vad kan vi komma ihåg nästa gång vi ser det djur vi hade i tankarna?

¹² De flesta människor har inga invändningar mot den livscykeln för ett djur, och de förväntar knappast att en ekorre skall ha en uttänkt mening med sitt liv. Men många människors liv skiljer sig inte mycket från detta, eller hur? De föds och tas om hand som spädbarn. De äter, växer och leker som barn. Snart är de vuxna, finner en maka eller make och söker en plats där de kan bo och ett sätt att skaffa sig mat. Om det går bra för dem kanske de blir välnärda och utökar sitt hem (sitt bo), i vilket de fostrar upp sin avkomma. Men årtiondena går snabbt, och de blir gamla. Om inte förr, så dör de kanske efter 70 eller 80 år fyllda med ”vedermöda och skadliga ting”. (Psalm 90:9, 10, 12) Kom ihåg dessa tänkvärda fakta nästa gång du ser en ekorre (eller något annat djur som du hade i tankarna).

13. Vad visar sig till slut vara sant för både djur och människor?

¹³ Du kan förstå varför Salomo jämförde människors liv med djurens. Han skrev: ”För allt finns det en bestämd tid, ... en tid att födas och en tid att dö.” Det sistnämnda, döden, är lika för människa och djur, ”som den ene dör, så dör den andre”. Han tillade: ”De har alla blivit till av stoftet, och de vänder alla åter till stoftet.” — Predikaren 3:1, 2, 19, 20.

14. Hur försöker somliga människor förändra den vanliga livscykeln, men med vilket resultat?

¹⁴ Vi behöver inte tycka att denna realistiska bedömning är ett negativt tänkande. Det är sant att somliga försöker ändra på förhållandena, till exempel genom att arbeta extra för att få det bättre i materiellt avseende än vad deras föräldrar hade. De kanske utbildar sig vidare för att få en bättre levnadsstandard, samtidigt som de försöker vidga sin kunskap om livet. Eller också kanske de inriktar sig på ett visst träningsprogram eller någon viss kost för att få bättre hälsa och lite längre liv. Och dessa ansträngningar kan vara till en viss nytta, men vem kan vara säker på att de verkligen blir det? Och hur varaktiga blir de?

15. Vilken rättfram bedömning gäller om de flesta människors liv?

¹⁵ Salomo frågade: ”Eftersom det finns många ting som orsakar mycken tomhet, vilken fördel har en människa då? Ty vem vet vad gott en människa har i livet under det antal dagar hennes tomma liv varar, när hon tillbringar dem som en skugga? Ty vem kan tala om för människan vad som kommer att hända efter henne?” (Predikaren 6:11, 12) Eftersom en människas bemödanden relativt snart slutar i döden, är det då egentligen till någon större nytta att kämpa för att skaffa sig fler materiella ting eller att skaffa sig en lång utbildning för att i första hand skaffa sig mer ägodelar? Och eftersom livet är så kort och går förbi som en skugga, inser många, när det går upp för dem att de inte har lyckats uppnå det som de hade hoppats på i livet, att det då inte längre finns tid att inrikta sig på några nya mänskliga mål. Inte heller kan en människa vara säker på vad som skall hända med hennes barn ”efter henne”.

Tid att göra sig ett gott namn

16. a) Vad bör vi göra som djuren inte kan? b) Vilken annan sanning bör påverka vårt tänkande?

¹⁶ Till skillnad från djuren kan vi människor fundera över frågan: ”Vad är meningen med vårt liv? Är det bara en bestämd livscykel, med en tid att födas och en tid att dö?” Kom i detta sammanhang ihåg sanningen i Salomos ord om människa och djur: ”De vänder alla åter till stoftet.” Innebär detta att döden är det absoluta slutet på tillvaron för en människa? Bibeln visar att människan inte har någon odödlig själ som lever vidare när hennes kropp dör. Människor är själar, och den själ som syndar dör. (Hesekiel 18:4, 20) Salomo utvecklade ämnet vidare och sade: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls, inte heller har de längre någon lön, ty minnet av dem är glömt. Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol, den plats dit du går.” — Predikaren 9:5, 10.

17. Vad bör orden i Predikaren 7:1, 2 få oss att begrunda?

¹⁷ Begrunda, med detta oundvikliga faktum i tankarna, följande ord: ”Ett namn är bättre än god olja och dödsdagen bättre än den dag då man föds. Bättre är det att gå till sorgehuset än att gå till gästabudshuset, ty det är slutet för alla människor; och den som lever bör lägga det på hjärtat.” (Predikaren 7:1, 2) Vi måste hålla med om att döden har varit ”slutet för alla människor”. Det finns inte något elixir, någon vitaminblandning, någon diet eller något motionsprogram som har kunnat ge en människa evigt liv. Och inte långt efter människors död är vanligtvis ”minnet av dem ... glömt”. Varför är då ett namn ”bättre än god olja och dödsdagen bättre än den dag då man föds”?

18. Varför kan vi vara övertygade om att Salomo trodde på en uppståndelse?

¹⁸ Salomo var, som vi redan har konstaterat, realistisk. Han kände till sina förfäder, Abraham, Isak och Jakob, vilka helt visst hade gjort sig ett gott namn hos vår Skapare. Jehova Gud hade lärt känna Abraham väl, och han lovade att välsigna honom och hans säd. (1 Moseboken 18:18, 19; 22:17) Ja, Abraham hade ett gott namn hos Gud, och han blev Guds vän. (2 Krönikeboken 20:7; Jesaja 41:8; Jakob 2:23) Abraham visste att hans eget liv och hans sons liv inte bara var en del av en aldrig upphörande cykel av födelse och död. Det var helt visst en större mening med livet än så. De hade den säkra utsikten att få leva igen, inte på grund av att de hade en odödlig själ, utan på grund av att de skulle få uppstå. Abraham var övertygad om att ”Gud till och med kunde uppväcka honom [Isak] från de döda”. — Hebréerna 11:17–19.

19. Vilken insikt kan vi få av Job, när det gäller innebörden i Predikaren 7:1?

¹⁹ Detta är nyckeln till att förstå hur ”ett namn är bättre än god olja och dödsdagen bättre än den dag då man föds”. Salomo var, precis som Job dessförinnan, övertygad om att Han som hade skapat mänskligt liv också kan ge det tillbaka. Han kan återföra människor som har dött till liv. (Job 14:7–14) Den trogne Job sade: ”Du [Jehova] kommer att ropa, och jag själv kommer att svara dig. Efter dina händers verk kommer du att ivrigt längta.” (Job 14:15) Tänk, vår Skapare ”längtar” ivrigt efter sina lojala tjänare som har dött! (”Du skulle önska se dina händers verk ännu en gång.” — The Jerusalem Bible.) Genom att använda sig av Jesu Kristi lösenoffer kan Skaparen uppväcka människor. (Johannes 3:16; Apostlagärningarna 24:15) Det är uppenbart att människor kan skilja sig från djur som dör.

20. a) När är dödsdagen bättre än den dag då man föddes? b) Hur påverkades många av Lasarus’ uppståndelse?

²⁰ Detta innebär att dödsdagen kan vara bättre än den dag då man föddes, om man då har byggt upp ett gott namn hos Jehova, den som kan uppväcka de trogna som dör. Det visade den större Salomo, Jesus Kristus. Han uppväckte till exempel den trogne mannen Lasarus till liv igen. (Lukas 11:31; Johannes 11:1–44) Detta gjorde, som du säkert kan föreställa dig, ett så starkt intryck på många av dem som fick bevittna hur Lasarus kom tillbaka till liv igen att de satte tro till Guds Son. (Johannes 11:45) Tror du att de tyckte att livet inte hade någon mening och att de inte hade någon aning om vilka de var eller vart de var på väg? Nej, de kunde i stället se att de inte behövde vara blott och bart djur som föds, lever en tid och sedan dör. Att deras liv hade en mening var direkt och nära förknippat med att de lärde känna Jesu Fader och gjorde hans vilja. Hur är det med dig? Har den här genomgången hjälpt dig att se eller att tydligare se hur ditt liv kan och bör ha en verklig mening?

21. Vilken sida av detta att finna meningen med livet återstår det för oss att undersöka?

²¹ Men att ha en verklig mening med sitt liv innebär långt mer än att bara tänka på döden och att få leva igen därefter. Det inbegriper vad vi gör med vårt dagliga liv. Detta klargjorde Salomo också i Predikarboken, som vi skall se i följande artikel.

”Människans hela förpliktelse”

”Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” — PREDIKAREN 12:13.

1, 2. Varför är det på sin plats att vi begrundar vår förpliktelse mot Gud?

”VAD kräver Jehova i gengäld av dig?” Efter att ha ställt den frågan räknade en forntida profet upp vad Jehova krävde — att man utövar rättvisa, älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när man vandrar med Gud. — Mika 6:8.

² I denna individualismens och oberoendets tid känner sig många obehagligt berörda inför tanken att Gud skulle kräva något av dem. De vill inte känna sig förpliktade. Men hur är det då med den slutsats som Salomo drar i Predikarboken? ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” — Predikaren 12:13.

3. Varför bör vi allvarligt begrunda det som sägs i Predikarboken?

³ Vi kan, oavsett våra omständigheter och vår livssyn, ha stor nytta av att betrakta bakgrunden till den slutsatsen. Kung Salomo, som skrev denna inspirerade bok, begrundade något av det som är en del av vårt dagliga liv. Några kanske förhastat drar slutsatsen att hans analys i stort sett är negativ. Men den är inspirerad av Gud, och den kan hjälpa oss att bedöma vad det är vi ägnar oss åt och sätter främst i livet, med ökad glädje som följd.

Hur man hanterar livets huvudintressen

4. Vad är det som Salomo undersökte och beskrev i Predikarboken?

⁴ Salomo undersökte ingående ”människosönernas” ”sysselsättning”. ”Jag inriktade mitt hjärta på att söka och utforska visheten i förbindelse med allt som har gjorts under himlarna.” Med ordet ”sysselsättning” menade Salomo inte nödvändigtvis arbete eller anställning, utan snarare allt det som män och kvinnor är sysselsatta med under sitt liv. (Predikaren 1:13) Låt oss betrakta några av dessa huvudintressen eller sysselsättningar och sedan göra en jämförelse med det vi själva ägnar oss åt och sätter främst.

5. Vad är något som har sysselsatt människor mycket?

⁵ Människors intressen och strävanden kretsar mycket kring pengar. Ingen kan med rätta säga att Salomo betraktade pengar på det nonchalanta sätt som en del rika människor gör. Han erkände villigt att man behöver ha en viss mängd pengar och att det är bättre att ha tillräckligt med pengar än att behöva leva spartanskt eller i fattigdom. (Predikaren 7:11, 12) Men som du säkert har sett kan pengar, med de ägodelar man kan köpa för dem, bli det främsta målet i livet för såväl fattig som rik.

6. Vad kan vi lära om pengar av en av Jesu liknelser och av Salomos erfarenhet?

⁶ Tänk på Jesu liknelse om den rike mannen som aldrig blev nöjd, utan som hela tiden arbetade för att skaffa sig mer. Gud dömde honom som oförnuftig. Varför det? Jo, därför att vårt liv inte ”härrör” ”från de ting” vi ”äger”. (Lukas 12:15–21) Salomos erfarenhet, och den var med all sannolikhet större än vår, bekräftar Jesu ord. Läs beskrivningen i Predikaren 2:4–9. Salomo ägnade sig under en tid åt att skaffa sig rikedom. Han byggde enastående vackra hus och trädgårdar. Och han hade råd med, och skaffade sig också, vackra kvinnor som sällskap. Skänkte hans rikedom, och det som han genom den kunde göra, honom djup tillfredsställelse, en känsla av att verkligen ha uträttat något och en mening i livet? Han svarade uppriktigt: ”Jag, ja jag, vände mig till alla mina verk som mina händer hade utfört och till det hårda arbete som jag hade arbetat hårt med för att fullborda, och se! allt var tomhet och ett strävande efter vind, och det var inget som var till fördel under solen.” — Predikaren 2:11; 4:8.

7. a) Vad visar erfarenheten när det gäller värdet av pengar? b) Vad har du själv sett som bekräftar Salomos slutsats?

⁷ Detta är realistiskt, en sanning som mångas liv bekräftar. Vi måste medge att alla problem inte löses bara genom att man får mer pengar. Det kan lösa vissa problem — det kan till exempel göra det lättare att skaffa sig mat och kläder. Men man kan endast använda en uppsättning kläder åt gången och endast njuta av en viss mängd mat och dryck åt gången. Och du har säkert läst om rika människor, vars liv plågas av skilsmässa, av alkohol- eller narkotikamissbruk eller av fejder med släktingar. Mångmiljonären J. P. Getty sade: ”Pengar har inte nödvändigtvis något samband med att man är lycklig. Kanske snarare med att man är olycklig.” Det var på goda grunder som Salomo klassificerade kärleken till silver som tomhet. Ställ detta faktum i kontrast till det som Salomo vidare konstaterade: ”Söt är sömnen för den som tjänar, oavsett om det är litet eller mycket han äter; men den rikes överflöd tillåter honom inte att sova.” — Predikaren 5:10–12.

8. Varför bör man inte överskatta pengars betydelse?

⁸ Pengar och ägodelar skänker inte heller någon känsla av tillfredsställelse inför framtiden. Om du hade mycket pengar och många ägodelar, skulle du säkert också ha mycket bekymmer över hur du skulle kunna skydda dem, och trots det skulle du inte veta vad morgondagen kunde föra med sig. Du skulle kunna mista allt du äger och även ditt liv. (Predikaren 5:13–17; 9:11, 12) Det bör med tanke på detta inte vara så svårt att se varför vårt liv eller vår sysselsättning bör ha en mer upphöjd och bestående mening än pengar och ägodelar.

Familj, berömmelse och makt

9. Varför nämner Salomo med rätta familjeliv i sin granskning?

⁹ I sin analys av livet tog Salomo med sådant som att man helt går upp i sin familj. Bibeln betonar familjeliv, däribland den glädje det skänker att ha och fostra barn. (1 Moseboken 2:22–24; Psalm 127:3–5; Ordspråken 5:15, 18–20; 6:20; Markus 10:6–9; Efesierna 5:22–33) Men är detta den viktigaste sidan av livet? Det verkar, med tanke på den tonvikt som man i vissa kulturer lägger på äktenskap, barn och familjeband, som om många tycker det. Men Predikaren 6:3 visar att inte ens om man har hundra barn är det nyckeln till ett tillfredsställande liv. Tänk hur många föräldrar som har uppoffrat sig för att ge sina barn en god start i livet och göra livet lättare för dem! Detta kan vara berömvärt, men vår Skapare menade helt visst inte att huvudsyftet med vårt liv bara var att vidarebefordra livet till nästa generation, precis som djuren instinktivt gör för arternas fortbestånd.

10. Varför kan det visa sig vara tomhet att inrikta sig alltför mycket på familjen?

¹⁰ Salomo förde klarsynt fram några av familjelivets realiteter. En man kan exempelvis inrikta sig på att sörja för sina barn och barnbarn. Men kommer de att bli visa? Eller kommer de att handla dåraktigt med det som han har arbetat så hårt med att spara ihop åt dem? Om det senare är fallet, skulle det verkligen vara ”tomhet och en stor olycka”! — Predikaren 2:18–21; 1 Kungaboken 12:8; 2 Krönikeboken 12:1–4, 9.

11, 12. a) På vad har somliga inriktat sin strävan i livet? b) Varför kan man säga att sökandet efter bemärkthet är ”ett strävande efter vind”?

¹¹ Många har gått till den andra ytterligheten genom att på bekostnad av ett normalt familjeliv söka ryktbarhet eller makt över andra. Detta fel är kanske vanligare bland män. Har du lagt märke till denna tendens hos dina skolkamrater, arbetskamrater eller grannar? Många kämpar förtvivlat för att andra skall lägga märke till dem, för att söka bli något eller för att få utöva makt över andra. Men hur meningsfullt är detta egentligen?

¹² Tänk på hur somliga kämpar för att bli berömda, antingen i liten eller i stor skala. Vi kan se det i skolan, i vårt grannskap och i olika sociala grupper. Det är också en drivkraft hos dem som vill bli kända inom konsten, underhållningsbranschen och politiken. Men är inte detta en i grunden fåfäng ansträngning? Salomo kallade det helt riktigt för ”ett strävande efter vind”. (Predikaren 4:4) Hur många känner egentligen till om en ungdom blir framstående i en klubb, i ett idrottslag eller i en musikgrupp — eller om en man eller kvinna vinner högt anseende i ett företag eller i samhället? Vet flertalet människor på andra sidan jordklotet (eller ens i andra ändan av landet) över huvud taget om att den personen existerar? Eller är de fullständigt omedvetna om den lilla berömmelse som den personen kan ha uppnått? Och samma sak kan sägas om den makt eller myndighet som någon uppnår på sitt arbete, i en stad eller i en grupp.

13. a) Hur hjälper Predikaren 9:4, 5 oss att ha en rätt syn på strävandet efter bemärkthet och makt? b) Vilka fakta måste vi acceptera, om detta livet är allt? (Se fotnot.)

¹³ Vad är en sådan bemärkthet eller makt värd i det långa loppet? Framstående och mäktiga personer försvinner från scenen och glöms bort, när en generation går och en annan kommer. Detta gäller arkitekter, musiker och andra konstnärer, samhällsreformatorer och de flesta politiska och militära ledare osv. Hur många sådana personer kan du nämna som levde mellan år 1700 och år 1800? Salomo bedömde saken rätt, när han sade: ”En levande hund har det bättre än ett dött lejon. Ty de levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls, ... minnet av dem är glömt.” (Predikaren 9:4, 5) Och om detta livet är allt, då är det verkligen tomhet att sträva efter att bli bemärkt eller efter att få makt.a

Vår inriktning och förpliktelse

14. Hur kan Predikarboken hjälpa var och en av oss?

¹⁴ Salomo kommenterade inte alla de olika aktiviteter, mål och nöjen som människor låter sitt liv kretsa kring. Men det han skriver är tillräckligt. Jehova Gud har inspirerat bibelboken Predikaren till hjälp för oss, och därför behöver vi inte tycka att en sådan här realistisk genomgång är dyster eller negativ. Den kan hjälpa var och en av oss att korrigera vår syn på livet och det vi inriktar oss på. (Predikaren 7:2; 2 Timoteus 3:16, 17) Det gäller i synnerhet de slutsatser som Jehova hjälpte Salomo att dra.

15, 16. a) Vilken inställning hade Salomo till att njuta av livet? b) Vad var enligt Salomo en förutsättning för att man på rätt sätt skall kunna njuta av livet?

¹⁵ En sak som Salomo gång på gång tog upp var att den sanne Gudens tjänare bör finna glädje i sin verksamhet inför honom: ”Jag har lärt känna att det inte finns något bättre för dem än att de gläder sig och gör vad gott är under sitt liv; och likaså att varje människa äter och dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” (Predikaren 2:24; 3:12, 13; 5:18; 8:15) Lägg märke till att Salomo inte uppmuntrade till ett festande eller rumlande, och inte heller rekommenderade han att man hade inställningen: ”Låt oss äta och dricka” och vara glada, ”för i morgon skall vi dö”. (1 Korinthierna 15:14, 32–34) Han menade att vi skulle finna glädje i normala njutningar och nöjen, till exempel att äta och dricka, medan vi gör vad gott är under vårt liv. Därigenom kommer vårt liv helt visst att kretsa kring Skaparens vilja, hans som bestämmer vad som är verkligt gott. — Psalm 25:8; Predikaren 9:1; Markus 10:17, 18; Romarna 12:2.

¹⁶ Salomo skrev: ”Gå, ät din mat med glädje och drick ditt vin med ett gott hjärta, ty den sanne Guden har redan funnit välbehag i dina gärningar.” (Predikaren 9:7–9) Ja, den man eller kvinna som är verksam med sådant som Jehova finner behag i lever verkligen ett rikt och tillfredsställande liv. Detta kräver att vi alltid tar hänsyn till honom. Hur skiljer sig inte ett sådant synsätt från flertalet människors, vilkas livsinställning grundar sig på ett mänskligt resonemang!

17, 18. a) Hur reagerar många människor för livets realiteter? b) Vilka följder bör vi alltid komma ihåg?

¹⁷ Vissa trossamfund lär att det finns ett liv efter detta, men många människor tror trots det att detta livet är allt som de kan vara riktigt säkra på. Du kanske har sett dem reagera så som Salomo beskrev: ”Eftersom domen över en usel gärning inte har verkställts med hast, därför har människosönernas hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra det som är uselt.” (Predikaren 8:11) Också de som inte är inriktade på att utöva usla gärningar visar att de i huvudsak är intresserade av livet här och nu. Det är en av orsakerna till att pengar, ägodelar, prestige, familj, makt över andra eller andra sådana intressen får så överdrivet stor betydelse för dem. Men Salomo lämnade inte saken där. Han tillade: ”Fastän en syndare kan göra det som är uselt hundra gånger och fortsätta en lång tid som han behagar, är jag likväl också medveten om att det kommer att gå dem väl som fruktar den sanne Guden, därför att de har fruktat honom. Men det kommer inte alls att gå den ondskefulle väl, inte heller kommer han att förlänga sina dagar som är som en skugga, eftersom han inte fruktar Gud.” (Predikaren 8:12, 13) Det är uppenbart att Salomo var övertygad om att det skulle gå oss väl, om vi fruktade ”den sanne Guden”. Hur väl? Vi får svaret i den jämförelse han gör, nämligen att Jehova kan ”förlänga” våra dagar.

¹⁸ Framför allt bör de som fortfarande är relativt unga begrunda det absolut tillförlitliga faktum att det skall gå dem väl, om de fruktar Gud. Som du kanske själv har sett kan den snabbaste löpare snubbla och förlora loppet. En mäktig armé kan bli besegrad. En skicklig affärsman kan hamna i fattigdom. Det är så mycket i livet som gör att framtiden är tämligen oförutsägbar. Men en sak kan vi vara absolut övertygade om, och det är: Det visaste och säkraste handlingssättet är att njuta av livet medan man gör vad gott är inom Guds morallagars råmärken och enligt hans vilja. (Predikaren 9:11) Detta inbegriper att man med hjälp av Bibeln tar reda på vad som är Guds vilja, överlämnar sitt liv åt honom och blir en döpt kristen. — Matteus 28:19, 20.

19. Hur kan ungdomar använda sitt liv, men vad är den förståndiga kursen?

¹⁹ Skaparen kommer inte att tvinga ungdomar eller andra att följa hans vägledning. De kan helt gå upp i sin utbildning, kanske rentav ägna hela sitt liv åt att studera en mängd böcker med mänsklig lärdom. Detta kommer till slut att visa sig tröttande för köttet. Eller också kan de vandra på sitt ofullkomliga hjärtas vägar eller följa det som tilltalar ögonen, något som helt säkert kommer att leda till grämelse. Ett liv som levs på det sättet kommer med tiden att visa sig vara idel tomhet. (Predikaren 11:9–12:12; 1 Johannes 2:15–17) Salomo vädjar därför till ungdomar — en vädjan som vi alla, oavsett ålder, allvarligt bör begrunda: ”Så kom ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar, innan de olyckliga dagarna börjar komma eller de år har anlänt, då du säger: ’Jag finner inte behag i dem’.” — Predikaren 12:1.

20. Vad är den balanserade synen på budskapet i Predikarboken?

²⁰ Vilken slutsats skall vi då dra? Tänk på den slutsats som Salomo drog. Han hade sett eller granskat ”alla de verk som utfördes under solen, och se! allt var tomhet och ett strävande efter vind”. (Predikaren 1:14) Det är inte en cynisk eller missnöjd mans ord vi läser i Predikarboken, utan det är ord som är en del av Guds inspirerade ord och som därför är värda att begrundas.

21, 22. a) Vilka sidor av livet begrundade Salomo? b) Vilken vis slutsats kom han fram till? c) Hur har du påverkats av att undersöka innehållet i Predikarboken?

²¹ Salomo studerade människans hårda arbete och hennes kamp och ambitioner. Han reflekterade över livets gång och över hur saker och ting ofta leder till frustration och tomhet för människor. Han begrundade sådana realiteter som mänsklig ofullkomlighet och döden som är en följd av den. Och han tog med gudagivna upplysningar om de dödas tillstånd och utsikterna till framtida liv. Allt detta utvärderades av en man som av Gud hade fått ovanligt stor vishet, ja, av en av de visaste människor som någonsin levat. Den slutsats han sedan drog införlivades i den Heliga skrift till nytta för alla som önskar ett verkligt meningsfullt liv. Det håller vi säkert med om.

²² ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse. Ty den sanne Guden själv kommer att föra fram varje slags gärning till domen över allt som är fördolt, för att se om den är god eller ond.” — Predikaren 12:13, 14.