Rafael Coello hade sökt social rättvisa ända sedan han var ung. Det gjorde att han gick med i kommunistpartiet år 1936. I sju års tid tog han del i upplopp och protestmarscher. Han blev besviken och gick ur partiet och blev engagerad i flera andra partier. Där blev han både ökänd och välkänd. En gång blev han utnämnd av presidenten som sändebud för Ecuador till ett särskilt möte lett av Förenta nationerna. Men en annan gång, då motståndarpartiet satt vid makten, hamnade han i fängelse. Det var här i fängelset som Albert Hoffman besökte honom och lämnade honom boken ”Låt Gud vara sannfärdig”.

Sju år senare fick Rafael Coello besök hemma av en man som såg vänlig ut. Han berättar: ”Jag insåg på en gång att det var någon som jag hade väntat på utan att veta om det. Det var Albert Hoffman som besökte mig igen.” Ett studium sattes i gång i boken ”Detta betyder evigt liv”. Det dröjde inte länge förrän Rafael fann vad han hade sökt i alla dessa år — kunskapen om att sann rättvisa kan komma enbart genom Guds rike. Hans dop år 1959 väckte ganska stor uppståndelse, för han hade varit en känd politiker i mer än 20 år.

Lika kraftfullt som han hade kämpat för mänsklig rättvisa försvarade han nu gudomlig rättvisa. Broder Coello säger när han ser tillbaka på de år som gått: ”Jag har haft privilegiet att få tala om Jehovas rättvisa för människor i alla samhällsklasser, från expresidenter till enkla arbetare.” Eftersom han var mycket bekant med Palacio de Justicia (Justitiepalatset) i Guayaquil på grund av sin tjänstgöring där som domare i appellationsdomstolen, gick han dit för att vittna för var och en av domarna och juristerna där. Detta ledde till att han fick en mycket stor tidskriftsrutt bland sina tidigare arbetskamrater.

[Bild på sidan 233]

Rafael Coello, en gång domare i appellationsdomstolen, vittnar för tidigare arbetskamrater i Justitiepalatset i Guayaquil