I Cuenca, den tredje största staden i Ecuador med 152.000 invånare, hade katolska kyrkan ett verkligt fäste. Eftersom det inte hade vittnats där, sändes Pedro Tules och Carl Dochow, en lite nyare gileadit, dit i oktober 1953. Det var ett mycket svårt distrikt, och de kände sig ofta lite nedstämda.

Carl kommer ihåg ett fanatiskt hembiträde som sade lite upphetsat: ”Ni tror inte på Jungfrun.” När han slog upp bibeln för att läsa Matteus 1:23, började hon darra och sade: ”Vi är förbjudna att läsa bibeln.” Sedan vände hon tvärt och gick in i huset och lämnade Carl stående vid dörren. Vid ett annat tillfälle lyssnade ett hembiträde intresserat, men när husfrun kom hem och såg vad som pågick, sparkade hon ner Carls bokväska för trapporna. En annan gång blev han utjagad från en uteplats av en rasande husägare med en brinnande vedpinne i handen. Varje gång missionärerna vittnade i San Blas med omnejd, brukade prästen ringa i kyrkklockorna; och när barnen kom springande, brukade han uppmana dem att kasta stenar på missionärerna.

Ingen i Cuenca hade på tre år mod att ta ställning för sanningen. Det hände många gånger att Carl lite sorgset gick ner till floden och bad att Jehova skulle ge honom ett mera produktivt distrikt. Till sist blev han sänd till kuststaden Machala, där människor är lite lättsammare och har ett mera öppet sinne.

[Bild på sidan 215]

Carl Dochow, Gileadutbildad missionär, mötte motstånd i staden Cuenca