År 1949 blev Albert Hoffman den förste tillsyningsmannen för avdelningskontoret, och han gjorde mycket för att organisera verket här under dess första år.

Syster Zola Hoffman, som stannade på sitt missionärsdistrikt i Ecuador ända tills hon slutade sitt jordiska liv, ihågkoms för sitt frimodiga vittnande. Var det med fruktan hon talade med några om de goda nyheterna? Knappast! Hennes favoritdistrikt var affärs- och kontorsdistrikten i Guayaquil. Där var hon känd av nästan alla — företagsledare, advokater, domare och många andra. Många av de stadsbor som hon hade vittnat för kom på hennes begravning. Rikets salen var därför fylld till bristningsgränsen, och många fick stå utanför, ända bort till andra änden av gatan. Några av de 94 personer som hon personligen hade hjälpt att överlämna sig åt Jehova var också med.

Broder Albert Hoffman som en gång hade en sådan stark röst kan nu bara viska. Vad har då hänt? En kväll när han körde hem från ett möte, stannade han vid ett trafikljus. En man, en främling, kom då fram och satte en pistol mot halsen på honom. Han sade någonting, förmodligen något om att han ville ha pengar, men eftersom Albert hörde dåligt, svarade han inte på en gång. Mannen blev arg och tryckte av. Kulan gick rakt igenom Alberts hals och fastnade i hans högra axel, och stämbanden skars av. Trots att Albert förlorade rösten nästan helt, fortsätter han att lovprisa Jehova, även om han nu får viska fram orden i stället. Han har varit i heltidstjänsten i nästan 60 år.