STAMHÖVDING

En man som insatts som överhuvud eller ledare för en stam. Det hebreiska ord som återges med ”stamhövding”, nasịkh, används om de fem midjanitiska hövdingar, ”Sihons stamhövdingar”, som förlorade livet när Israel hämnades på midjaniterna på grund av fallet med Baal-Peor. (Jos 13:21) Dessa kallas för övrigt ”Midjans kungar” i 4 Moseboken 31:8. Ledarna för Guds folks fiender kallas ”stamhövdingar” (”furstar”, SFB, 1917) i Psalm 83:11. Samma hebreiska ord förekommer också i Hesekiel 32:30.

I en profetia om Messias sägs det att när fienden kommer emot Guds folk skall ”sju herdar ..., ja, åtta stamhövdingar bland människorna [”furstar ur folket”, SFB]” resas upp. Eftersom talet sju symboliserar fullständighet, betecknar de åtta stamhövdingarna tydligtvis att ett betydande antal kompetenta män skulle förordnas att leda Guds folk under Messias. (Mik 5:5)

Se också HÖVDING.