En annan astrofysiker, nobelpristagaren Fred Hoyle, tar i sin bok The Intelligent Universe (Det intelligenta universum) upp samma gåtfulla sammanträffanden som Greenstein hade oroat sig över. ”Sådana egendomligheter”, säger han, ”tycks löpa genom naturens vävnad som en tråd av lyckliga tillfälligheter. Men det finns så många av dessa märkliga sammanträffanden som är nödvändiga för livet att någon form av förklaring tycks krävas för att svara för dem.” Hoyle håller med Greenstein om att de inte kan vara slumpens verk. ”Universums uppkomst kräver en intelligens”, säger han, en ”intelligens på ett högre plan”, ”en intelligens som fanns till före oss och som resulterade i en medveten skapelse av de strukturer som är nödvändiga för liv”.

Einstein talade om Gud, men inte i den konventionella religiösa bemärkelsen. Hans gudsbegrepp var relaterat till den ”oändligt överlägsna kraft” som han såg vara uppenbar i naturen. Enligt en artikel med rubriken ”Den andre Einstein”, skriven av Timothy Ferris, uppges Einstein ha sagt: ”Det jag ser i naturen är en storslagen struktur som vi endast dunkelt kan fatta och som måste fylla en tänkande människa med en känsla av ’ödmjukhet’. Det är en rent religiös känsla som inte har något med mysticism att göra. . . . Min religiositet består av en ödmjuk beundran för den oändligt överlägsna kraft som är uppenbar i det lilla som vi, med vår bristfälliga och flyktiga förståelse, kan uppfatta av verkligheten. . . . Jag vill veta hur Gud skapade den här världen. Jag vill lära känna hans tankar, resten är ovidkommande detaljer.”