Här är ett exempel ur verkligheten. Daniel och hans fru, Sarah,a var reguljära pionjärer. Daniel var dessutom, som han själv säger, ”en äldste som aldrig tackade nej” till en uppgift. Han ledde bibelstudier med fem män, och tre av dem blev döpta. De här nydöpta bröderna behövde en hel del stöd och hjälp. Eftersom Daniel var så upptagen med teokratiska uppgifter var det ofta Sarah som gav den här hjälpen. Snart utvecklades följande mönster: De nya bröderna behövde känslomässigt stöd, och det fick de av Sarah. Hon behövde uppmärksamhet, och det fick hon av dem. En farlig fälla hade gillrats. ”Månad efter månad hade min fru använt alla sina krafter för att hjälpa andra, och det hade gjort henne andligt och känslomässigt utmattad”, säger Daniel. ”Det här och det faktum att jag hade försummat henne fick katastrofala följder. Min fru begick äktenskapsbrott med en av dem som jag hade studerat med. Hon hade blivit andligt svag mitt framför ögonen på mig, och jag var så upptagen med alla mina uppgifter att jag inte märkte något.”

Daniel säger: ”Man får inte vara så upptagen med att sköta sina uppgifter att det går ut över familjen.”