Bibeln förklarar inte i detalj hur det gick till alla gånger någon blev förordnad på den tiden, men vi kan ändå få en uppfattning om det. När Paulus och Barnabas var på väg hem från sin första missionsresa sägs det: ”Dessutom tillsatte de äldste åt dem i varje församling, och sedan de hade framburit bön under fastor, anförtrodde de dem åt Jehova, som de hade kommit till tro på.” (Apg. 14:23) Många år senare skrev Paulus till sin följeslagare Titus: ”Av detta skäl lämnade jag dig kvar på Kreta: att du skulle rätta till det som var bristfälligt ordnat och tillsätta äldste i stad efter stad, så som jag gav dig anvisning om.” (Tit. 1:5) Det verkar också som att Timoteus, som reste mycket med Paulus, hade fått ett liknande ansvar. (1 Tim. 5:22) I de exempel som vi har nämnt här är det tydligt att det var resande tillsyningsmän som förordnade ansvariga män, inte apostlarna och de äldste i Jerusalem.

I linje med det här bibliska mönstret har Jehovas vittnens styrande krets justerat hur äldste och biträdande tjänare förordnas. Från och med den 1 september 2014 går det till så här: Varje kretstillsyningsman går noggrant igenom de rekommendationer som görs i hans krets. När han besöker församlingarna försöker han lära känna dem som rekommenderas och gör allt han kan för att samarbeta med dem i tjänsten. Kretstillsyningsmannen resonerar med de lokala äldstekretsarna om rekommendationerna, och sedan är det hans uppgift att förordna bröder i kretsen som äldste och biträdande tjänare. Den här justeringen gör att vi kommer närmare mönstret från det första århundradet.