Undervisa offentligt och från hus till hus
”Jag ... undandrog mig [inte] ... att undervisa er offentligt och från hus till hus.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 20:20.
1. Vad yttrade en katolsk präst om effektiviteten hos Jehovas vittnens tjänst från hus till hus?
”KATOLIKER bär ut evangeliet från dörr till dörr”. Så löd en rubrik i den amerikanska tidningen The Providence Sunday Journal för 4 oktober 1987. Tidningen rapporterade att ett av huvudsyftena med denna verksamhet var att ”inbjuda några av de passiva församlingsborna att återvända till ett mer aktivt församlingsliv”. Enligt artikeln skulle prästen John Allard, chef för evangeliseringsbyrån i stiftet, ha sagt: ”Många kommer säkert att ställa sig mycket skeptiska. Folk kommer att säga: ’Där går de, precis som Jehovas vittnen.’ Men Jehovas vittnen är effektiva, eller hur? Jag kan slå vad om att man skulle kunna gå in i vilken Rikets sal som helst i staten [Rhode Island i Förenta staterna] och finna församlingar fyllda med före detta katoliker.”
2. Vilken fråga är det här på sin plats att ställa?
2 Ja, Jehovas vittnen är välkända för sin effektiva tjänst från hus till hus. Men varför går de då från hus till hus?
Den apostoliska metoden
3. a) Vad gav Jesus Kristus sina lärjungar i uppdrag att göra? b) Framför allt hur utförde Kristi första efterföljare sitt uppdrag?
3 Jesus Kristus gav sina efterföljare detta viktiga uppdrag: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20) Omedelbart efter pingstdagen år 33 v.t. blev det uppenbart hur detta arbete i första hand skulle utföras. ”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.” (Apostlagärningarna 5:42) Och omkring 20 år senare tog aposteln Paulus del i tjänsten från hus till hus, för han påminde de kristna äldste från staden Efesus: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus.” — Apostlagärningarna 20:20.
4. Varför kan vi säga att Apostlagärningarna 5:42 och Apostlagärningarna 20:20 betyder att Jesu efterföljares predikande distribuerades från hus till hus?
4 Orden ”från hus till hus” i Apostlagärningarna 5:42 har översatts från orden kat’ ói·kon. Här används ka·tá i ”distributiv” bemärkelse. Lärjungarnas predikande distribuerades således från det ena huset till det andra. I en kommentar till Apostlagärningarna 20:20 skriver Randolph O. Yeager att Paulus undervisade ”både vid offentliga sammankomster [de·mo·sí·a] och från hus till hus (distributiv [ka·tá] med ackusativ). Paulus hade tillbringat tre år i Efesus. Han hade besökt varje hus eller hade åtminstone predikat för alla människor i staden (vers 26). Här är ett bibliskt stöd för evangelisering från hus till hus och också för den som bedrivs vid offentliga möten.”
5. Varför åsyftade Paulus i Apostlagärningarna 20:20 inte bara sällskapliga visiter hos äldste eller herdebesök i medtroendes hem?
5 Ett liknande bruk av ordet ka·tá förekommer i Lukas 8:1, där det talas om hur Jesus predikade ”från stad till stad och från by till by”. I Apostlagärningarna 20:20 använde Paulus pluralformen kat’ ói·kous. Här lyder vissa bibelöversättningar ”i era hem”. Men aposteln åsyftade inte blott och bart sällskapliga visiter hos äldste eller herdebesök i medtroendes hem. Hans följande ord visar att han talade om en tjänst från hus till hus bland icke troende — han sade ju: ”Utan jag vittnade grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apostlagärningarna 20:21) Medtroende hade redan ändrat sinne och utövade redan tro på Jesus. Både Apostlagärningarna 5:42 och Apostlagärningarna 20:20 har alltså att göra med att predika för icke troende ”från hus till hus” eller från dörr till dörr.
Det finns inget som kan ersätta detta
6. Vad har sagts om Paulus’ predikoarbete i Efesus?
6 I en kommentar år 1844 till Paulus’ ord i Apostlagärningarna 20:20 skrev Abiel Abbot Livermore följande: ”Han var inte nöjd med att bara hålla tal vid den offentliga sammankomsten och bortse från andra hjälpmedel, utan han ägnade sig nitiskt åt sitt stora arbete privat, från hus till hus, och han bar bokstavligt talat hem himmelens sanning till efesiernas härd och hjärta.” Närmare oss i tiden har det konstaterats: ”Spridning av evangeliet från hus till hus kännetecknade från början det första århundradets kristna (jämför Apostlagärningarna 2:46; 5:42). ... [Paulus] hade grundligt avbördat sig sitt ansvar både till judar och till hedningar i Efesus, och de lämnades utan ursäkt, om de förgicks i sina synder.” — The Wesleyan Bible Commentary, band 4, sidorna 642, 643.
7. Vad visar att Gud godkänner Jehovas vittnens tjänst från hus till hus?
7 Även om offentligt talande har sin plats, när det gäller att förkunna de goda nyheterna, kan detta inte ersätta personlig kontakt vid dörren. Så här skriver bibelkännaren Joseph Addison Alexander om detta: ”Kyrkan har ännu inte uppfunnit något som i fråga om resultat kan ersätta eller tävla med att predika i kyrkan och i hemmet.” Som bibelkännaren O. A. Hills uttrycker det: ”Offentlig undervisning och undervisning från hus till hus måste gå hand i hand.” Jehovas vittnen ger undervisning vid sina föredrag varje vecka. De har också tydliga bevis för att den apostoliska metoden att sprida bibelns sanning från hus till hus är effektiv. Och Jehova godkänner den verkligen, eftersom han som ett resultat av sådan tjänst varje år får tusentals människor att strömma till hans upphöjda tillbedjan. — Jesaja 2:1—4; 60:8, 22.
8. a) Vad har sagts om orsaken till att predikande från hus till hus är så effektivt? b) Hur kan Jehovas vittnen jämföras med Paulus, när det gäller att predika vid dörren och när det gäller annat vittnande?
8 En annan auktoritet har sagt: ”Människor finner det lättare att komma ihåg undervisning vid sin dörr än på kyrktrappan.” Ja, Paulus var regelbundet vid dörrarna och var ett gott föredöme som förkunnare. ”Han var inte nöjd med att bara undervisa och predika i synagogan och på torget”, skriver bibelkännaren Edwin W. Rice. ”Han ’undervisade’ hela tiden flitigt ’från hus till hus’. Den kamp han utkämpade i Efesus var en kamp från hus till hus, från hand till hand och ansikte mot ansikte mot ondskan och för att vinna människor för Kristus.” Jehovas vittnen inser att det är effektivt med samtal vid dörren man och man emellan. De gör också återbesök och är även glada över att få tala med motståndare, om dessa personer tillåter att man för ett förnuftigt resonemang. Hur likt Paulus! Så här skriver F. N. Peloubet om Paulus: ”Paulus’ arbete var inte bara vid möten. Han besökte utan tvivel många människor personligen i deras hem, varhelst han fick höra talas om någon som var frågande eller så intresserad eller rentav emot att han var villig att samtala om religion.”
De äldste skall ta ledningen
9. Hur var Paulus ett föredöme för medäldste?
9 Vilket exempel var då Paulus för medäldste? Han visade att de oförskräckt och outtröttligt skulle förkunna de goda nyheterna från hus till hus. År 1879 skrev J. Glentworth Butler följande: ”[De äldste i Efesus] visste att Paulus i sitt predikande inte hade varit påverkad av vare sig tanken på personlig fara eller popularitet; att han inte hade hållit tillbaka något av behövlig sanning; att han inte med ensidig förkärlek hade uppehållit sig vid märkliga eller hittills okända sanningsaspekter, utan att han endast hade framhållit allt det som var nyttigt ’till att användas till att bygga upp’: allt Guds rådslut i dess renhet och fullhet! Och detta trogna ’visande’ och detta glödande ’undervisande’ av den kristna sanningen hade varit hans vana inte bara i Tyrannus’ skola och på andra platser där lärjungarna församlades, utan i varje tillgängligt hushåll. Med Kristuslik önskan och längtan hade han dagligen burit de glada nyheterna från hus till hus och från själ till själ. För alla samhällsklasser och raser, för den fientligt inställde juden och för den hånfulle greken, var hans enda tema — det som fullt utvecklat inbegriper alla andra väsentliga frälsande sanningar — omvändelse [sinnesändring] till Gud och tro på Herren Jesus Kristus.”
10, 11. a) Vad förväntade Paulus av de äldste i Efesus, när det gällde den kristna tjänsten? b) I vilket slags predikande tar Jehovas vittnen del, precis som Paulus gjorde?
10 Vad förväntade då Paulus egentligen av de äldste i Efesus? Bibelkännaren E. S. Young parafraserar apostelns ord på följande sätt: ”Jag talade inte bara offentligt, utan jag arbetade hårt från hus till hus med alla samhällsklasser, både med judar och med hedningar. Temat för min tjänst för alla samhällsklasser var ’omvändelse till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus’.” W. B. Riley uttrycker Paulus’ ord på ett annat sätt, när han skriver: ”Den tydliga innebörden var: ’Jag förväntar att ni skall fortsätta med det som jag började både göra och undervisa om, och jag förväntar att ni skall stå emot så som jag stod emot; att ni skall undervisa både enskilt och offentligt, som jag har gjort både på gatorna och från hus till hus, att ni skall vittna på samma sätt för judar och för greker om omvändelse till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus, för detta är grundprinciperna!’”
11 Det är uppenbart att Paulus i kapitel 20 i Apostlagärningarna visade medäldste att de förväntades vara vittnen för Jehova från hus till hus. De äldste under det första århundradet skulle ha eller ta ledningen när det gällde detta och därigenom vara goda föredömen för de andra medlemmarna i församlingen. (Jämför Hebréerna 13:17.) Likt Paulus predikar därför Jehovas vittnen från hus till hus och berättar för människor av alla nationer om Guds rike, om sinnesändring gentemot Jehova och om tro på Jesus Kristus. (Markus 13:10; Lukas 24:45—48) Och förordnade äldste bland vittnena i våra dagar förväntas också ta ledningen i sådant arbete från hus till hus. — Apostlagärningarna 20:28.
12. Vad vägrade vissa äldste förr i tiden att göra, men i vad tar de äldste i våra dagar ledningen?
12 År 1879 började Charles Taze Russell ge ut tidskriften Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (på svenska började den komma ut år 1903 under namnet I Morgonväkten; från 1904 Vakt-Tornet), som nu kallas Vakttornet förkunnar Jehovas rike. Russell och andra bibelforskare förkunnade Rikets budskap på det apostoliska sättet. Men längre fram fullgjorde vissa församlingsäldste inte sin plikt att vittna. Så här skrev ett vittne på den tiden: ”Alla var med — tills det meddelades att alla skulle ta del i att vittna från hus till hus med litteratur och att de i synnerhet skulle gå från hus till hus på söndagarna, vilket skedde år 1927. Våra valda äldste motsatte sig detta och försökte avskräcka hela gruppen från att åta sig eller ägna sig åt någon form av sådant arbete.” Med tiden fick de män som inte ville ta del i predikandet från hus till hus inte längre ha förmånen att tjäna som äldste. I våra dagar förväntas också de som tjänar som äldste och biträdande tjänare ta ledningen i vittnandet från hus till hus och i andra former av kristen tjänst.
Alla är vittnen
13. a) Vad bör vi göra, även om människor inte lyssnar till Rikets budskap? b) Hur har Paulus jämförts med Hesekiel?
13 Med Jehovas hjälp bör de kristna förkunna Rikets budskap från hus till hus, även om budskapet inte tas emot med uppskattning. Som Guds väktare skulle Hesekiel varna människor antingen dessa lyssnade eller ej. (Hesekiel 2:5—7; 3:11, 27; 33:1—6) E. M. Blaiklock drar en parallell mellan Hesekiel och Paulus, när han skriver: ”Från [Paulus’ tal i kapitel 20 i Apostlagärningarna] ... framträder en tydlig bild av tjänsten i Efesus. Lägg märke till följande: För det första Paulus’ ivriga trofasthet. Han sökte inte efter popularitet eller allmänhetens godkännande. Eftersom han likt Hesekiel hade fått i uppdrag att vara väktare, fullgjorde han sin plikt med uppriktig nitälskan och karaktär för att understödja sitt tal. För det andra hans kärleksfulla medkänsla. Han var inte den som tog domsord på sina läppar utan känsla. För det tredje har vi hans oförtrutna evangeliserande. Offentligt och från hus till hus, i staden och utöver provinsen, hade han predikat evangeliet.”
14. Varför är det en plikt för alla som i bön överlämnar sig åt Jehova Gud genom Jesus Kristus att vittna?
14 Att Gud så rikligen har välsignat sina nutida tjänare visar tydligt att han är glad över att låta dem bära namnet Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10—12, NW) De är också Kristi vittnen, för Jesus sade till sina efterföljare: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) Att vittna på detta sätt är en plikt för alla dem som i bön överlämnar sig åt Jehova Gud genom Jesus Kristus.
15. Vad har sagts om de första kristnas arbete med att vittna?
15 Så här har det sagts om att vittna: ”Det gällde hela kyrkan. Den första kyrkans missionsprojekt var inte något Det kvinnliga missionssällskapets eller Det utländska missionsrådets ansvar. Och inte heller lämnades arbetet med att vittna åt professionella, till exempel äldste, diakoner eller ens apostlar. ... På den tiden var kyrkan mission. Den första kyrkans missionsprogram var grundat på två förutsättningar:1) Kyrkans huvuduppgift är världsevangelisering. 2) Ansvaret att utföra detta uppdrag vilar på hela det kristna brödraskapet.” — J. Herbert Kane.
16. Vilket erkännande gör till och med skribenter i kristenheten om de kristna och vittnande?
16 Även om nutida skribenter i kristenheten inte instämmer i Rikets budskap, erkänner ändå somliga att de kristna har en förpliktelse att vittna. I boken Everyone a Minister (Var och en är en Ordets förkunnare) konstaterar Oscar E. Feucht: ”Ingen pastor kan utföra den tjänst som Gud gav åt varje troende. Olyckligtvis har århundraden av felaktigt tänkande i kyrkan gjort 500 församlingsbors uppgift till en ensam pastors uppgift. Så var det inte i den första kyrkan. De som trodde gick och predikade Ordet överallt.”
17. Vilken plats hade vittnande i de första kristnas liv?
17 Att vittna var av största vikt i de första kristnas liv, precis som det också är bland Jehovas folk i våra dagar. Så här skriver Edward Caldwell Moore vid Harvarduniversitetet i USA: ”I stort sett kännetecknades den kristna rörelsens första tre hundra år av en stor entusiasm för att sprida tron. Den kristna lidelsen var evangelisering, att förkunna budskapet om återlösningen. ... Men spridandet av Jesu inflytande och läror skedde under den första perioden bara till en liten del tack vare sådana män som vi skulle kalla för missionärer. Det utfördes i stället av män av varje hantverk eller yrke och ur varje samhällsklass. De förde denna hemlighet om det inre livet, denna nya inställning till världen, som i deras erfarenhet utgjorde frälsning, till romarrikets yttersta gränser. ... [De första kristna] var djupt övertygade om det annalkande slutet för den nuvarande världsordningen. De trodde på det plötsliga och mirakulösa införandet av en ny världsordning.”
18. Vilket storslaget hopp överträffar vida politiska ledares drömmar?
18 I sitt vittnande från hus till hus och i andra former av sin tjänst visar Jehovas vittnen glatt sina åhörare vägen till den nya värld som Gud har utlovat. Dess förutsagda välsignelser med ändlöst liv överträffar vida de vildaste drömmar som våra dagars förmenta byggare av en ny världsordning kan ha. (2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1—4) Man tycker kanske att alla skulle vilja leva i Guds underbara nya värld, men så är inte fallet. Men låt oss i följande artikel begrunda några effektiva sätt varpå Jehovas tjänare kan undervisa dem som söker evigt liv.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Varför kan vi säga att orden i Apostlagärningarna 5:42 och Apostlagärningarna 20:20 visar att Jesu efterföljare bör predika från hus till hus?
◻ Hur vet vi att Gud godkänner Jehovas vittnens tjänst från hus till hus?
◻ Vad krävs det av äldste och biträdande tjänare, när det gäller tjänsten?
◻ Vilken plats bör vittnande ha i en kristens liv?
[Bild på sidan 10]
År 33 v.t. vittnade Jesu lärjungar utan uppehåll från hus till hus
[Bild på sidan 13]
Paulus undervisade ”från hus till hus”. Detta slags vittnande utförs av Jehovas vittnen i våra dagar