• Kan människor och djur leva i fred?
    Vakna! – 1991 | 8 april

    • Den afrikanska elefanten

      Det har sagts att den afrikanska elefanten är så vild att den inte går att tämja. Många människor har emellertid bevisat motsatsen. Ett exempel är det rörande förhållande som utvecklades mellan tre afrikanska elefanter och en amerikan vid namn Randall Moore. Elefanterna tillhörde en grupp elefantungar som infångats i Kruger National Park i Sydafrika och transporterats till Förenta staterna. Så småningom dresserades de för att uppträda på cirkus och lyckades mycket bra. När deras ägare dog, fick Moore de tre elefanterna och återbördade dem till Afrika.

      De två honorna, Owalla och Durga, anlände till viltreservatet Pilanesberg i Bophuthatswana år 1982. I reservatet fanns då ett antal föräldralösa elefantungar som var i dålig kondition och behövde tillsyn av vuxna honor. Skulle de cirkusdresserade honorna Owalla och Durga kunna ikläda sig denna roll?

      Efter ett år fick Moore rapporter om att hans elefanter hade adopterat alla de 14 föräldralösa ungarna och att fler elefantungar skulle komma till reservatet. Efter fyra års bortovaro återvände Moore för att själv se hur det var. Han hade räknat med att få leta länge bland bergen i viltreservatet och blev därför förvånad när han kort efter sin ankomst fick syn på Owalla och Durga i en stor elefanthjord. ”Min första, oprofessionella impuls”, skriver han i sin bok Back to Africa, ”var att rusa fram till dem, omfamna dem och överösa dem med beröm. Jag undertryckte emellertid denna impuls och valde ett mer rationellt tillvägagångssätt.”

      Först och främst måste Owalla och Durga förvissa sig om att det verkligen var deras gamle vän som hade kommit. De inspekterade hans utsträckta hand med sina snablar. Moore skriver: ”Owalla stod där framför mig som om hon väntade på nästa kommandoord. Resten av hjorden stod runt omkring, alldeles orörlig. Jag måste göra henne till viljes. ’Owalla, ... snabel och fot UPP!’ Owalla lyfte omedelbart ena frambenet högt upp i luften och sträckte upp sin krökta snabel mot skyn i den klassiska hälsningsställning som hon lärt under sina flydda cirkusår. Vem var det som först sade att en elefant aldrig glömmer?”

      Tre år senare, i oktober 1989, sattes Owallas minne återigen på prov. Den här gången beslöt sig Moore för att göra något som han inte hade gjort sedan elefanterna anlände till viltreservatet sju år tidigare. På hans kommando lade sig Owalla ner och lät honom klättra upp på hennes rygg. Sydafrikanska TV-tittare fick sedan till sin förtjusning se hur han red omkring på henne bland mer än 30 vilda elefanter. Moore förklarar i en intervju med Vakna!: ”Jag gjorde inte detta för att få publicitet, utan därför att jag var nyfiken på att få veta hur långt en elefants tillgivenhet och intelligens kan sträcka sig.” De föräldralösa elefantungarna i Pilanesberg växte och frodades under Owallas och Durgas kloka vård.