Ren i en smutsig omgivning

Redan i unga år blev Samuel vittne till moraliskt förfall och ren och skär ondska. Eli hade två söner, Hofni och Pinehas. Samuel skrev: ”Elis söner var oduglingar; de erkände inte Jehova.” (1 Samuelsboken 2:12) De båda tankarna i den här versen går hand i hand. Hofni och Pinehas var ”oduglingar”, ett uttryck som ordagrant kan översättas med ”söner till värdelösheten”. Det är en bra beskrivning eftersom de inte respekterade Jehova. De brydde sig inte om hans rättfärdiga normer och krav. Deras inställning låg till grund för alla deras övriga synder.

Guds lag beskrev utförligt prästernas uppgifter och hur de skulle frambära offren vid tältboningen. Det fanns goda skäl till det. Offren representerade det som Gud hade gjort för att ge människor förlåtelse, så att de kunde vara rena i hans ögon och få hans välsignelse och vägledning. Men Hofnis och Pinehas exempel fick de andra prästerna att hantera offren mycket respektlöst.c

Tänk dig hur den unge Samuel med egna ögon tvingades se hur maktövergreppen bara fick fortsätta. Tänk hur många fattiga, ödmjuka och kuvade människor han såg komma till den heliga tältboningen i hopp om att få andlig tröst och styrka, bara för att återvända hem besvikna, sårade och förödmjukade. Och hur kände han det när han fick veta att Hofni och Pinehas struntade i Jehovas morallagar och låg med några av de kvinnor som tjänade där vid tältboningen? (1 Samuelsboken 2:22) Kanske hoppades Samuel att Eli skulle göra något åt situationen.

Eli hade störst möjlighet att ta itu med den här växande katastrofen. Som överstepräst var han ansvarig för det som hände vid tältboningen. Och som far var han skyldig att tillrättavisa sina söner. De förstörde ju både för sig själva och för mängder av invånare i landet. Men Eli misslyckades både som far och som överstepräst. Han förebrådde bara sina söner lite slappt och undfallande. (1 Samuelsboken 2:23–25) Men hans söner hade behövt en mycket kraftigare tillrättavisning. De begick synder som var belagda med dödsstraff!

Förhållandena blev med tiden så dåliga att Jehova sände ”en Guds man”, en profet som inte nämns vid namn, med ett starkt domsbudskap till Eli. Jehovas budskap var: ”Du [ärar] dina söner mer än mig.” Gud förutsade sedan att Elis onda söner skulle dö på samma dag och att Elis släkt skulle få lida mycket. De skulle till och med förlora sin privilegierade ställning inom prästklassen. Fick den här kraftfulla varningen dem att ändra sig? I skildringen kan man inte se några tecken på sinnesändring. (1 Samuelsboken 2:27–3:1)