1, 2. a) Varför led folket? b) Vilket motstånd mötte Elia på Karmel?

ELIA tittade ut över folkskaran som kämpade sig uppför sluttningen av berget Karmel. Trots det svaga gryningsljuset syntes det ändå tydligt att de plågades av fattigdom och hunger. Tre och ett halvt års torka hade satt djupa spår.

² Tillsammans med folket gick även 450 baalsprofeter med stolta steg. De var arroganta och uppfyllda av hat mot Elia, Jehovas profet. Drottning Isebel hade avrättat många av Jehovas tjänare, men Elia bekämpade fortfarande baalsdyrkan. Men hur länge till? Baalsprofeterna menade kanske att en ensam man aldrig skulle kunna besegra dem. (1 Kung. 18:4, 19, 20) Kung Ahab var också där. Han hade kommit dit i sin kungliga vagn, och han hade inte heller så mycket till övers för Elia.

3, 4. a) Vad kan ha oroat Elia den här viktiga dagen? b) Vilka frågor ska vi besvara?

³ Det skulle bli en oförglömlig dag för profeten Elia. Han såg hur det drog ihop sig till en av de mest dramatiska konfrontationer mellan gott och ont som världen någonsin skådat. Hur kände han det när dagen grydde? Han var en människa ”med känslor lika våra”, så han var inte immun mot fruktan. (Läs Jakob 5:17, noten.) Och en sak kan vi vara säkra på: Mitt ibland trolösa människor, en avfällig kung och mordiska präster var Elia väl medveten om hur ensam han var. (1 Kung. 18:22)

⁴ Hur hade israeliterna hamnat i den här kritiska situationen? Kan vi lära oss något av den här berättelsen? Vi ska se närmare på Elias exempel och se hur vi kan efterlikna honom i vardagen.

En lång kamp når sin kulmen

5, 6. a) Vilken kamp pågick i Israel? b) Hur kränkte kung Ahab Jehova?

⁵ Under större delen av sitt liv kunde Elia bara hjälplöst se på medan sann tillbedjan trängdes undan och folket förtrycktes. Under lång tid hade det pågått en kamp i Israel, ett krig mellan sann och falsk religion, mellan tillbedjan av Jehova och den avgudadyrkan som förekom i nationerna runt omkring. På Elias tid hade utvecklingen tagit en mycket otrevlig vändning.

⁶ Kung Ahab kränkte Jehova. Han hade gift sig med Isebel, dotter till kungen i Sidon. Hon var fast besluten att sprida baalsdyrkan i Israel och utrota tillbedjan av Jehova, och Ahab påverkades snart av hennes starka vilja. Han byggde ett tempel och ett altare åt Baal och började ta ledningen i att tillbe den här hedniske guden. (1 Kung. 16:30–33)

7. a) Varför var baalsdyrkan så motbjudande? b) Motsäger Bibeln sig själv när det gäller hur länge torkan varade på Elias tid? (Se rutan.)

⁷ Varför var baalsdyrkan så motbjudande? Den förledde israeliterna och lockade bort många från den sanne Guden. Det var en vidrig och brutal religion. Den innefattade manlig och kvinnlig tempelprostitution, sexorgier och till och med barnoffer. Jehova sände därför Elia till Ahab för att berätta att det skulle bli torka i landet, och den skulle inte upphöra förrän Guds profet tillkännagav att den var över. (1 Kung. 17:1) Det gick flera år innan Elia trädde fram inför Ahab och sa att han skulle samla folket och baalsprofeterna på berget Karmel.a

8. Vad kan vi lära oss av skildringen om Elia och baalsprofeterna?

⁸ Vad kan vi lära oss av den här händelsen? Somliga kanske tycker att en berättelse om baalsdyrkan saknar intresse i dag, eftersom vi inte är omgivna av altaren och tempel åt Baal. Men den här skildringen är mer än bara forntida historia. (Rom. 15:4) Ordet ”baal” betyder ”ägare”, ”herre” eller ”mästare”, och Jehova sa till sitt folk att de skulle välja honom som sin ”baal”. (Jes. 54:5) Håller du inte med om att människor fortfarande väljer att tjäna många olika herrar i stället för den allsmäktige Guden? Oavsett om det centrala i människors liv är pengar, karriär, fritidsintressen, sex eller något annat, så har de valt en herre eller en gud som ersätter tillbedjan av Jehova. (Matt. 6:24; läs Romarna 6:16.) Det som kännetecknade baalsdyrkan är vanligt också i dag. När vi tänker på den forntida kampen mellan Jehova och Baal hjälper det oss att avgöra vad eller vem som ska ha den främsta platsen i vårt liv.

Vad menas med att ”halta mellan två ståndpunkter”?

9. a) Varför var Karmel en passande plats att avslöja baalsdyrkan? (Se fotnoten.) b) Vad sa Elia till folket?

⁹ Från Karmels topp har man en fantastisk utsikt – från Kisons regnflodsdal till Stora havet (Medelhavet) inte långt därifrån och vidare bort mot Libanonbergen vid horisonten i norr.b Men när solen gick upp den här avgörande dagen var det inget vackert panorama som bredde ut sig. Det var som om en mörk skugga vilade över det en gång så bördiga land som Jehova hade gett åt Abrahams avkomlingar. Den obarmhärtiga solen hade gjort det till ett förstört och förbränt land, ett resultat av att folket hade varit så halvhjärtade i sin tillbedjan. När alla var samlade ställde sig Elia framför dem och sa: ”Hur länge skall ni halta mellan två ståndpunkter? Om Jehova är den sanne Guden, så följ honom, men om Baal är det, så följ honom.” (1 Kung. 18:21)

10. Hur haltade folket ”mellan två ståndpunkter”, och vilken grundläggande sanning hade de glömt?

¹⁰ Vad menade Elia med uttrycket ”halta mellan två ståndpunkter”? Israeliterna insåg inte att de måste välja mellan tillbedjan av Jehova och tillbedjan av Baal. De trodde att de kunde göra både och – dyrka Baal i fruktansvärda riter och samtidigt be till Jehova om hjälp. De kanske tänkte att Baal skulle välsigna deras skördar och boskap medan ”härarnas Jehova” skulle beskydda dem i krig. (1 Sam. 17:45) De hade glömt en grundläggande sanning, en sanning som fortfarande undgår många – Jehova godtar inte att man är delad i sin tillbedjan. Han vill att vi ska vara helhjärtade och både kräver och är värd ”odelad hängivenhet”. All tillbedjan av honom som blandas med någon annan form av tillbedjan är oacceptabel, ja rentav kränkande. (Läs 2 Moseboken 20:5.)

11. Hur kan Elias uppmaning till folket hjälpa oss?

¹¹ Israeliterna ”haltade” och liknade en man som försöker följa två stigar samtidigt. Många människor i våra dagar gör samma misstag. De låter andra ”gudar” smyga sig in i deras liv och tränga undan tillbedjan av Gud. Om vi tar till oss av Elias rättframma uppmaning att sluta halta kan vi få hjälp att fundera på vad vi prioriterar i livet och hur vi tillber Jehova.

En avgörande kraftmätning

12, 13. a) Hur utmanade Elia baalsprofeterna? b) Hur kan vi visa att vi förtröstar på Jehova?

¹² Elia föreslog sedan att man skulle göra ett mycket enkelt prov. Baalsprofeterna skulle resa ett altare och lägga ett offer på det. Sedan skulle de be Baal svara genom att förtära offret med eld. Elia skulle göra likadant. Han sa: ”Den gud som svarar med eld, han är den sanne Guden.” Elia visste mycket väl vem som var den sanne Guden. Hans tro var så stark att han gjorde allt för att underlätta för sina motståndare. Han tvekade inte att låta baalsprofeterna vara först ut. Så de valde vilken tjur de skulle offra och började tillbe Baal.c (1 Kung. 18:24, 25)

¹³ Vi lever inte i underverkens tidevarv. Men Jehova har inte förändrats. Vi kan fullständigt lita på honom som Elia gjorde. Det är inte alla vi träffar i tjänsten som håller med om det Bibeln lär. Men vi behöver inte vara rädda för att låta dem säga sin mening först. Vi efterliknar Elia och låter Gud vägleda det hela. Det gör vi genom att inte lita på oss själva, utan helt enkelt visa vad hans inspirerade ord säger, eftersom det har skrivits för att användas ”till korrigering”. (2 Tim. 3:16)

14. Hur drev Elia med baalsprofeterna, och varför?

¹⁴ Baalsprofeterna gjorde i ordning sitt offer och anropade sin gud. De ropade gång på gång: ”Baal, svara oss!” De fortsatte med det i flera timmar. ”Men det kom ingen röst, och det var ingen som svarade”, säger Bibeln. Vid middagstid började Elia driva med dem. Han sa sarkastiskt att Baal måste vara för upptagen för att svara dem. Hade han ”behövt gå på avträdet”? Eller hade han tagit sig en tupplur, så att någon måste väcka honom? ”Ropa högre”, uppmanade Elia bedragarna. Det är tydligt att han såg baalsdyrkan som en stor bluff, och han ville hjälpa Guds folk att genomskåda den. (1 Kung. 18:26, 27)

15. Vad lär vi oss av händelsen med baalsprofeterna?

¹⁵ Baalsprofeterna blev som vansinniga och ”ropade ännu högre och ristade sig med dolkar och lansar som de hade för sed, tills de fick blod att flyta ner över sig”. Men till ingen nytta. ”Det kom ingen röst, och det var ingen som svarade och inget tecken på uppmärksamhet.” (1 Kung. 18:28, 29) Baal fanns inte. Han var ett fantasifoster skapat av Satan för att dra människor bort från Jehova. Om man väljer någon annan herre än Jehova blir resultatet detsamma nu som då: besvikelse och rentav skam. (Läs Psalm 25:3; 115:4–8.)

Ett tydligt svar

16. a) Vad kan folket ha blivit påminda om när Elia byggde upp Jehovas altare? b) Hur visade Elia att han helt litade på Jehova?

¹⁶ Sent på eftermiddagen var det Elias tur att offra. Han byggde upp ett altare åt Jehova som hade blivit nerrivet, utan tvivel av fiender till den sanna tillbedjan. Han använde 12 stenar, vilket kanske påminde många i tiostammarsriket Israel om att de fortfarande skulle hålla lagen som hade getts åt de 12 stammarna. Sedan lade han offret på altaret och dränkte in allt i vatten som kanske hade hämtats från Medelhavet inte långt därifrån. Han grävde också en ränna runt altaret och fyllde den med vatten. Han hade gjort det lättare för baalsprofeterna men gjorde det svårare för Jehova – så stort förtroende hade han för sin Gud. (1 Kung. 18:30–35)

17. Hur visade Elias bön vad som var viktigt för honom, och hur kan vi efterlikna honom när vi ber?

¹⁷ När allt var klart bad Elia en bön. Det var en enkel och välformulerad bön som tydligt visade vad han ansåg var viktigast. Först och främst ville han att det skulle bli känt att det var Jehova, och inte Baal, som var ”Gud i Israel”. Elia ville också att alla skulle inse att han själv bara var Jehovas tjänare och att all ära skulle gå till Gud. Slutligen visade Elia att han fortfarande brydde sig om sitt folk, eftersom han ville att Jehova skulle få dem att bli helhjärtade i sin tillbedjan igen. (1 Kung. 18:36, 37) Trots att folket hade försummat Jehova, vilket hade orsakat så mycket lidande, så älskade Elia dem fortfarande. Vi kan efterlikna Elias sätt att be om vi också är ödmjuka, ärar Guds namn och ber för dem som behöver hjälp.

18, 19. a) Hur besvarade Jehova Elias bön? b) Varför förtjänade inte baalsprofeterna något medlidande, och vad befallde Elia?

¹⁸ Innan Elia bad kanske folkskarorna undrade om Jehova skulle visa sig bli en lika stor besvikelse som Baal. Men efter bönen behövde de inte undra längre. Skildringen lyder: ”Då föll Jehovas eld ner och förtärde brännoffret och veden och stenarna och stoftet, och vattnet som var i rännan slickade den upp.” (1 Kung. 18:38) Vilket spektakulärt svar! Hur reagerade folket?

¹⁹ ”Jehova är den sanne Guden! Jehova är den sanne Guden!” ropade de allesammans. (1 Kung. 18:39) Äntligen såg de sanningen. Men än så länge hade de inte visat någon tro. Uppriktigt sagt är det inget imponerande uttryck för tro att medge att Jehova är den sanne Guden efter att ha sett eld falla ner från himlen som svar på en bön. Elia förväntade sig mer av dem. Han bad dem göra något som de borde ha gjort många år tidigare – lyda Jehovas lag. Guds lag sa att falska profeter och avgudadyrkare skulle dödas. (5 Mos. 13:5–9) Baalsprofeterna var inbitna fiender till Jehova Gud, och de motarbetade medvetet hans avsikter. Förtjänade de något medlidande? Hade de själva visat något medlidande med alla oskyldiga barn som de brände levande som offer åt Baal? (Läs Ordspråksboken 21:13; Jer. 19:5) Nej, de var inte värda någon barmhärtighet. Elia beordrade att de skulle dödas. (1 Kung. 18:40)

20. Varför finns det ingen anledning att invända mot avrättningen av de falska profeterna?

²⁰ Nutida kritiker kan ha invändningar mot det här blodiga slutet. En del menar att berättelsen om det som hände på berget Karmel kan missbrukas av religiösa fanatiker och användas för att rättfärdiga religiös intolerans. Och tyvärr finns det alltför många våldsamma religiösa fanatiker i vår tid. Men Elia var ingen fanatiker. Han utförde Jehovas vilja, och baalsprofeterna fick ett rättmätigt straff. Dessutom vet de sanna kristna att de inte kan göra som Elia och använda vapen för att bekämpa de onda. De följer principen i de ord som Jesus sa till Petrus: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matt. 26:52) I framtiden kommer Jehova att använda sin son för att skipa rättvisa.

21. På vilket sätt är Elia ett bra exempel för kristna i dag?

²¹ Sanna kristna förväntas visa tro i alla sidor av livet. (Joh. 3:16) Det kan vi göra om vi efterliknar trogna män som Elia. Han tillbad endast Jehova och uppmanade andra att också göra det. Han avslöjade modigt baalsdyrkan som ett bedrägeri som Satan utnyttjade för att dra människor bort från Jehova. Och han litade på att Jehova skulle avgöra saken i stället för att lita på sina egna förmågor. Elia försvarade sann tillbedjan och är verkligen ett stort föredöme för oss.

1, 2. Vilken uppgift skulle Elia utföra, och på vilka sätt var Ahab och Elia olika?

ELIA längtade efter att få vara ensam så att han kunde be till sin himmelske Far. Men folkmassan omkring den här profeten hade just sett honom kalla ner eld från himlen, och nu var det säkert många som försökte ställa sig in hos honom. Innan Elia kunde gå upp på berget Karmel och vara för sig själv när han bad till Jehova hade han en mycket obehaglig uppgift framför sig. Han skulle tala med kung Ahab.

² De två männen kunde knappast ha varit mer olika. Ahab var praktfullt klädd i en kunglig skrud, och han var en girig, karaktärslös avfälling. Elia var enkelt klädd i en profets ämbetsdräkt. Han hade på sig en grov klädnad som förmodligen var gjord av djurhudar eller var vävd av kamel- eller gethår. Han var en mycket modig, ostrafflig man med stark tro. Den här dagen som nu gick mot sitt slut hade avslöjat mycket om vad de här männen gick för.

3, 4. a) Varför hade det varit en dålig dag för Ahab och andra baalsdyrkare? b) Vilka frågor ska vi besvara?

³ Det hade minst sagt varit en dålig dag för Ahab och andra baalsdyrkare i tiostammarsriket Israel. Den hedniska religion som Ahab och hans hustru, drottning Isebel, förespråkade hade lidit ett stort nederlag. Guden Baal hade blivit avslöjad som ett bedrägeri. Deras livlöse gud hade inte kunnat tända en enkel eld, fastän baalsprofeterna hade utfört riter, bett, dansat och ristat sig så att blodet rann. Baal hade inte kunnat förhindra att de 450 profeterna blev välförtjänt avrättade. Den här falske guden hade också visat sig vara en fullständig besvikelse på ett annat sätt. I mer än tre år hade baalsprofeterna bett att Baal skulle göra slut på torkan som drabbat landet, men han hade visat sig vara helt oförmögen. Nu skulle Jehova bevisa att det var han som var den sanne Guden genom att göra slut på torkan. (1 Kung. 16:30–17:1; 18:1–40)

⁴ Men när skulle Jehova göra det? Vad skulle Elia göra fram till dess? Och vad kan vi lära oss av denne trogne man? Låt oss titta närmare på berättelsen. (Läs 1 Kungaboken 18:41–46.)

Vad Elia lär oss om bön

5. Vad sa Elia att Ahab skulle göra, och verkade Ahab ha lärt sig något av det som hade hänt?

⁵ Elia vände sig till Ahab och sa: ”Gå dit upp, ät och drick, för nu hörs bruset av ett störtregn.” Hade denne onde kung lärt sig något av det som hänt under dagen? Det sägs inget direkt om det i berättelsen, och inget tyder på att han ville ha Elias hjälp att vända sig till Jehova och be om förlåtelse. Nej, Ahab ”gick upp för att äta och dricka”. (1 Kung. 18:41, 42) Men vad gjorde Elia?

6, 7. Vad bad Elia om, och varför?

⁶ ”Elia gick upp på toppen av Karmel och hukade sig ner mot jorden och höll ansiktet mellan knäna.” Medan Ahab gick för att äta sig mätt passade Elia på att be. Lägg märke till den ödmjuka kroppsställning som beskrivs här – Elia stod på knä och böjde huvudet djupt ner mot marken. Vad gjorde han? Vi behöver inte gissa. Bibeln berättar i Jakob 5:18 att Elia bad om att torkan skulle upphöra. Det var säkert det han bad om där uppe på Karmels topp.

⁷ Jehova hade tidigare sagt: ”Jag skall ge regn över jordens yta.” (1 Kung. 18:1) Elia bad alltså att Jehovas vilja skulle ske, ungefär som Jesus lärde sina efterföljare att be omkring tusen år senare. (Matt. 6:9, 10)

8. Vad kan vi lära oss av Elia om bön?

⁸ Elias exempel lär oss mycket om bön. Det Elia i första hand tänkte på var att Jehovas vilja skulle ske. När vi ber behöver vi tänka på att ”vad vi än ber om i överensstämmelse med hans [dvs. Guds] vilja, så hör han oss”. (1 Joh. 5:14) För att Gud ska lyssna till våra böner behöver vi alltså ta reda på vad som är Guds vilja. Och det kan motivera oss att studera Bibeln regelbundet. Förutom att Elia tänkte på Guds vilja ville han säkert se ett slut på torkan, som hade gjort det så svårt för folket. Hans hjärta var nog fyllt av tacksamhet sedan han bevittnat det underverk som Jehova hade utfört den dagen. I våra böner kan vi också tänka på andras bästa och uttrycka vår tacksamhet till Jehova. (Läs 2 Korinthierna 1:11; Filipperna 4:6.)

Elia visar förtröstan och vaksamhet

9. Vad sa Elia åt sin medhjälpare att göra, och vilka två egenskaper ska vi ta upp?

⁹ Elia var övertygad om att Jehova skulle göra slut på torkan, men han visste inte när han skulle göra det. Så vad gjorde Elia medan han väntade? I berättelsen läser vi att han sa till sin medhjälpare: ”Jag ber dig, gå upp och titta i riktning mot havet.” Vi läser vidare: ”Då gick han upp och tittade och sade sedan: ’Det syns ingenting alls.’ Han sade då sju gånger: ’Gå tillbaka!’” (1 Kung. 18:43) Vi kan lära oss åtminstone två saker av Elias exempel. Han hade en stark förtröstan, och han var vaksam.

10, 11. a) Hur visade Elia sin förtröstan på Jehovas löfte? b) Varför kan vi ha samma förtröstan?

¹⁰ Elia litade på Jehovas löften, och därför sökte han ivrigt efter tecken på att Jehova snart skulle ingripa. Han sände sin medhjälpare upp på en höjd för att spana ut över horisonten och se om det syntes några regnmoln. Elias medhjälpare kom tillbaka med en nedslående rapport: ”Det syns ingenting alls.” Horisonten var klar och himlen molnfri. Men lade du märke till något udda i berättelsen? Kom ihåg vad profeten Elia hade sagt till kung Ahab: ”Nu hörs bruset av ett störtregn.” Hur kunde han säga så, när det inte fanns ett enda moln på himlen?

¹¹ Elia visste vad Jehova hade lovat. Som Jehovas profet och representant var han säker på att Gud skulle låta sitt ord gå i uppfyllelse. Elias övertygelse var så stark att det var som om han redan hörde störtregnet. Det kanske får oss att tänka på hur Bibeln beskriver Mose: ”Han stod fast som om han såg den Osynlige.” Är Gud lika verklig för dig? Han ger oss ett överflöd av bevis som hjälper oss att bygga upp en stark tro på honom och hans löften. (Hebr. 11:1, 27)

12. Hur visade Elia att han var vaksam, och hur reagerade han på nyheten om molnet?

¹² Lägg sedan märke till hur vaksam Elia var. Han bad sin medhjälpare gå tillbaka och titta, inte bara en eller två gånger, utan sju gånger! Vi kanske kan tänka oss att hans medhjälpare tröttnade på att gå tillbaka så många gånger, men Elia gav inte upp, utan väntade ivrigt på ett tecken. Till sist, efter den sjunde gången, rapporterade medhjälparen: ”Se! Ett litet moln, som en mans hand, stiger upp ur havet.” Kan du se framför dig hur medhjälparen tittar ut över havet, sträcker ut armen och använder handen för att mäta storleken på molnet som stiger upp över Stora havets horisont? Han kanske inte var särskilt imponerad av den lilla molntussen, men Elia förstod genast vad det betydde. Han skickade i väg sin medhjälpare med ett brådskande meddelande: ”Gå upp och säg till Ahab: ’Spänn för! Och bege dig ner, så att störtregnet inte håller dig kvar!’” (1 Kung. 18:44)

13, 14. a) Hur kan vi vara lika vaksamma som Elia? b) Hur vet vi att det är bråttom?

¹³ Elia är återigen ett fint exempel för oss. Vi lever i en tid när Gud inom kort ska genomföra det han har bestämt. Elia väntade på att den långvariga torkan i landet skulle ta slut. Vi i vår tid väntar på att en korrumperad världsordning ska få sitt slut. (1 Joh. 2:17) Medan vi väntar på att Jehova ska ingripa måste vi fortsätta att vara vaksamma precis som Elia. Guds egen son, Jesus, uppmanade sina efterföljare: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” (Matt. 24:42) Menade Jesus att hans efterföljare skulle vara helt ovetande om när slutet skulle komma? Nej, för han gav en utförlig beskrivning av hur världen skulle vara strax före slutet. Vi kan alla se uppfyllelsen av det här detaljerade tecknet på ”avslutningen på tingens ordning”. (Läs Matteus 24:3–7.)

¹⁴ Varje del av tecknet utgör ett starkt, övertygande bevis. Räcker de här bevisen för att vi ska inse hur kort tid det är kvar och hur bråttom det är med tjänsten? Ett litet moln som steg upp över horisonten räckte för att övertyga Elia om att Jehova snart skulle ingripa. Blev den trogne profeten besviken?

Jehova hjälper och välsignar

15, 16. Vad hände när molnet hade seglat upp på himlen, och vad hoppades kanske Elia att Ahab skulle göra?

¹⁵ Berättelsen fortsätter: ”Det hände sig under tiden att himlen förmörkades av moln och vind, och sedan kom ett häftigt störtregn. Och Ahab for i väg och begav sig till Jisreel.” (1 Kung. 18:45) Nu hände allting mycket snabbt. Under tiden som Elias medhjälpare framförde Elias budskap till Ahab hade det där första lilla molnet vuxit till en grå molnmassa som förmörkade himlen. En kraftig vind blåste. Efter tre och ett halvt år började det äntligen regna på Israels jord. Den förtorkade marken sög åt sig regndropparna. När regnet började ösa ner steg vattnet i floden Kison och sköljde bort blodet från de avrättade baalsprofeterna. De obeslutsamma israeliterna fick också tillfälle att tvätta bort den fruktansvärda skamfläck som baalsdyrkan lämnat efter sig i landet.

¹⁶ Det var säkert det här som Elia hade hoppats på. Kanske undrade han hur Ahab skulle reagera på den dramatiska händelseutvecklingen. Skulle Ahab ångra sig och sluta tillbe Baal? Det som hade hänt under dagen gav verkligen starka skäl till att göra det. Vi vet naturligtvis inte vad Ahab tänkte i det ögonblicket. Av berättelsen får vi bara veta att kungen ”for i väg och begav sig till Jisreel”. Hade Ahab lärt sig något? Tänkte han ändra sig? Av det som hände längre fram förstår vi att han inte gjorde det. Men den här dagen var inte över ännu, varken för Ahab eller för Elia.

17, 18. a) Beskriv vad Elia fick vara med om på vägen till Jisreel. b) Varför var det så imponerande att Elia kunde springa hela vägen till Jisreel? (Se också fotnoten.)

¹⁷ Jehovas profet gav sig nu av längs samma väg som Ahab färdades på. Han hade en lång, mörk och blöt sträcka framför sig. Men så inträffade något ovanligt.

¹⁸ ”Jehovas hand visade sig vara över Elia, så att han spände bältet om sina höfter och sprang framför Ahab hela vägen till Jisreel.” (1 Kung. 18:46) Det var uppenbart att ”Jehovas hand” gav Elia kraft på ett övernaturligt sätt. Jisreel låg ungefär tre mil bort, och Elia var ingen ungdom.a Kan du se det hela framför dig? Profeten drar upp sin långa klädnad och fäster upp den med bältet vid höfterna för att få större rörelsefrihet och sätter fart längs vägen i hällregnet. Han springer så fort att han hinner upp och faktiskt kommer fram före den kungliga vagnen.

19. a) Vilka profetior påminns vi om i det här sammanhanget? b) Vad förstod Elia när han sprang till Jisreel?

¹⁹ Vilken välsignelse det måste ha varit för Elia att få känna sådan styrka, vitalitet och ork! Han kanske aldrig hade känt så tidigare, inte ens i sin ungdom. Det måste ha varit fantastiskt. Vi kanske tänker på de profetior som lovar fullkomlig hälsa och kraft åt alla som får leva i det kommande paradiset på jorden. (Läs Jesaja 35:6; Luk. 23:43) Den här starka upplevelsen måste ha hjälpt Elia att förstå att han var godkänd av Jehova, den ende sanne Guden, och hade hans stöd.

20. Hur kan vi få Jehovas välsignelse?

²⁰ Jehova välsignar gärna sina tjänare, och hans välsignelser är värda alla ansträngningar från vår sida. Precis som Elia måste vi vara vaksamma. Vi behöver noga begrunda de starka bevisen för att Jehova snart ska ingripa och att slutet för den här hotfulla och mörka världen snabbt närmar sig. Och som Elia kan vi verkligen lita på Jehovas löften, eftersom han är ”sanningens Gud”. (Ps. 31:5)