1, 2. Vilken uppgift skulle Elia utföra, och på vilka sätt var Ahab och Elia olika?

ELIA längtade efter att få vara ensam så att han kunde be till sin himmelske Far. Men folkmassan omkring den här profeten hade just sett honom kalla ner eld från himlen, och nu var det säkert många som försökte ställa sig in hos honom. Innan Elia kunde gå upp på berget Karmel och vara för sig själv när han bad till Jehova hade han en mycket obehaglig uppgift framför sig. Han skulle tala med kung Ahab.

² De två männen kunde knappast ha varit mer olika. Ahab var praktfullt klädd i en kunglig skrud, och han var en girig, karaktärslös avfälling. Elia var enkelt klädd i en profets ämbetsdräkt. Han hade på sig en grov klädnad som förmodligen var gjord av djurhudar eller var vävd av kamel- eller gethår. Han var en mycket modig, ostrafflig man med stark tro. Den här dagen som nu gick mot sitt slut hade avslöjat mycket om vad de här männen gick för.

3, 4. a) Varför hade det varit en dålig dag för Ahab och andra baalsdyrkare? b) Vilka frågor ska vi besvara?

³ Det hade minst sagt varit en dålig dag för Ahab och andra baalsdyrkare i tiostammarsriket Israel. Den hedniska religion som Ahab och hans hustru, drottning Isebel, förespråkade hade lidit ett stort nederlag. Guden Baal hade blivit avslöjad som ett bedrägeri. Deras livlöse gud hade inte kunnat tända en enkel eld, fastän baalsprofeterna hade utfört riter, bett, dansat och ristat sig så att blodet rann. Baal hade inte kunnat förhindra att de 450 profeterna blev välförtjänt avrättade. Den här falske guden hade också visat sig vara en fullständig besvikelse på ett annat sätt. I mer än tre år hade baalsprofeterna bett att Baal skulle göra slut på torkan som drabbat landet, men han hade visat sig vara helt oförmögen. Nu skulle Jehova bevisa att det var han som var den sanne Guden genom att göra slut på torkan. (1 Kung. 16:30–17:1; 18:1–40)

⁴ Men när skulle Jehova göra det? Vad skulle Elia göra fram till dess? Och vad kan vi lära oss av denne trogne man? Låt oss titta närmare på berättelsen. (Läs 1 Kungaboken 18:41–46.)

Vad Elia lär oss om bön

5. Vad sa Elia att Ahab skulle göra, och verkade Ahab ha lärt sig något av det som hade hänt?

⁵ Elia vände sig till Ahab och sa: ”Gå dit upp, ät och drick, för nu hörs bruset av ett störtregn.” Hade denne onde kung lärt sig något av det som hänt under dagen? Det sägs inget direkt om det i berättelsen, och inget tyder på att han ville ha Elias hjälp att vända sig till Jehova och be om förlåtelse. Nej, Ahab ”gick upp för att äta och dricka”. (1 Kung. 18:41, 42) Men vad gjorde Elia?

6, 7. Vad bad Elia om, och varför?

⁶ ”Elia gick upp på toppen av Karmel och hukade sig ner mot jorden och höll ansiktet mellan knäna.” Medan Ahab gick för att äta sig mätt passade Elia på att be. Lägg märke till den ödmjuka kroppsställning som beskrivs här – Elia stod på knä och böjde huvudet djupt ner mot marken. Vad gjorde han? Vi behöver inte gissa. Bibeln berättar i Jakob 5:18 att Elia bad om att torkan skulle upphöra. Det var säkert det han bad om där uppe på Karmels topp.

⁷ Jehova hade tidigare sagt: ”Jag skall ge regn över jordens yta.” (1 Kung. 18:1) Elia bad alltså att Jehovas vilja skulle ske, ungefär som Jesus lärde sina efterföljare att be omkring tusen år senare. (Matt. 6:9, 10)

8. Vad kan vi lära oss av Elia om bön?

⁸ Elias exempel lär oss mycket om bön. Det Elia i första hand tänkte på var att Jehovas vilja skulle ske. När vi ber behöver vi tänka på att ”vad vi än ber om i överensstämmelse med hans [dvs. Guds] vilja, så hör han oss”. (1 Joh. 5:14) För att Gud ska lyssna till våra böner behöver vi alltså ta reda på vad som är Guds vilja. Och det kan motivera oss att studera Bibeln regelbundet. Förutom att Elia tänkte på Guds vilja ville han säkert se ett slut på torkan, som hade gjort det så svårt för folket. Hans hjärta var nog fyllt av tacksamhet sedan han bevittnat det underverk som Jehova hade utfört den dagen. I våra böner kan vi också tänka på andras bästa och uttrycka vår tacksamhet till Jehova. (Läs 2 Korinthierna 1:11; Filipperna 4:6.)

Elia visar förtröstan och vaksamhet

9. Vad sa Elia åt sin medhjälpare att göra, och vilka två egenskaper ska vi ta upp?

⁹ Elia var övertygad om att Jehova skulle göra slut på torkan, men han visste inte när han skulle göra det. Så vad gjorde Elia medan han väntade? I berättelsen läser vi att han sa till sin medhjälpare: ”Jag ber dig, gå upp och titta i riktning mot havet.” Vi läser vidare: ”Då gick han upp och tittade och sade sedan: ’Det syns ingenting alls.’ Han sade då sju gånger: ’Gå tillbaka!’” (1 Kung. 18:43) Vi kan lära oss åtminstone två saker av Elias exempel. Han hade en stark förtröstan, och han var vaksam.

10, 11. a) Hur visade Elia sin förtröstan på Jehovas löfte? b) Varför kan vi ha samma förtröstan?

¹⁰ Elia litade på Jehovas löften, och därför sökte han ivrigt efter tecken på att Jehova snart skulle ingripa. Han sände sin medhjälpare upp på en höjd för att spana ut över horisonten och se om det syntes några regnmoln. Elias medhjälpare kom tillbaka med en nedslående rapport: ”Det syns ingenting alls.” Horisonten var klar och himlen molnfri. Men lade du märke till något udda i berättelsen? Kom ihåg vad profeten Elia hade sagt till kung Ahab: ”Nu hörs bruset av ett störtregn.” Hur kunde han säga så, när det inte fanns ett enda moln på himlen?

¹¹ Elia visste vad Jehova hade lovat. Som Jehovas profet och representant var han säker på att Gud skulle låta sitt ord gå i uppfyllelse. Elias övertygelse var så stark att det var som om han redan hörde störtregnet. Det kanske får oss att tänka på hur Bibeln beskriver Mose: ”Han stod fast som om han såg den Osynlige.” Är Gud lika verklig för dig? Han ger oss ett överflöd av bevis som hjälper oss att bygga upp en stark tro på honom och hans löften. (Hebr. 11:1, 27)

12. Hur visade Elia att han var vaksam, och hur reagerade han på nyheten om molnet?

¹² Lägg sedan märke till hur vaksam Elia var. Han bad sin medhjälpare gå tillbaka och titta, inte bara en eller två gånger, utan sju gånger! Vi kanske kan tänka oss att hans medhjälpare tröttnade på att gå tillbaka så många gånger, men Elia gav inte upp, utan väntade ivrigt på ett tecken. Till sist, efter den sjunde gången, rapporterade medhjälparen: ”Se! Ett litet moln, som en mans hand, stiger upp ur havet.” Kan du se framför dig hur medhjälparen tittar ut över havet, sträcker ut armen och använder handen för att mäta storleken på molnet som stiger upp över Stora havets horisont? Han kanske inte var särskilt imponerad av den lilla molntussen, men Elia förstod genast vad det betydde. Han skickade i väg sin medhjälpare med ett brådskande meddelande: ”Gå upp och säg till Ahab: ’Spänn för! Och bege dig ner, så att störtregnet inte håller dig kvar!’” (1 Kung. 18:44)

13, 14. a) Hur kan vi vara lika vaksamma som Elia? b) Hur vet vi att det är bråttom?

¹³ Elia är återigen ett fint exempel för oss. Vi lever i en tid när Gud inom kort ska genomföra det han har bestämt. Elia väntade på att den långvariga torkan i landet skulle ta slut. Vi i vår tid väntar på att en korrumperad världsordning ska få sitt slut. (1 Joh. 2:17) Medan vi väntar på att Jehova ska ingripa måste vi fortsätta att vara vaksamma precis som Elia. Guds egen son, Jesus, uppmanade sina efterföljare: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” (Matt. 24:42) Menade Jesus att hans efterföljare skulle vara helt ovetande om när slutet skulle komma? Nej, för han gav en utförlig beskrivning av hur världen skulle vara strax före slutet. Vi kan alla se uppfyllelsen av det här detaljerade tecknet på ”avslutningen på tingens ordning”. (Läs Matteus 24:3–7.)

¹⁴ Varje del av tecknet utgör ett starkt, övertygande bevis. Räcker de här bevisen för att vi ska inse hur kort tid det är kvar och hur bråttom det är med tjänsten? Ett litet moln som steg upp över horisonten räckte för att övertyga Elia om att Jehova snart skulle ingripa. Blev den trogne profeten besviken?

Jehova hjälper och välsignar

15, 16. Vad hände när molnet hade seglat upp på himlen, och vad hoppades kanske Elia att Ahab skulle göra?

¹⁵ Berättelsen fortsätter: ”Det hände sig under tiden att himlen förmörkades av moln och vind, och sedan kom ett häftigt störtregn. Och Ahab for i väg och begav sig till Jisreel.” (1 Kung. 18:45) Nu hände allting mycket snabbt. Under tiden som Elias medhjälpare framförde Elias budskap till Ahab hade det där första lilla molnet vuxit till en grå molnmassa som förmörkade himlen. En kraftig vind blåste. Efter tre och ett halvt år började det äntligen regna på Israels jord. Den förtorkade marken sög åt sig regndropparna. När regnet började ösa ner steg vattnet i floden Kison och sköljde bort blodet från de avrättade baalsprofeterna. De obeslutsamma israeliterna fick också tillfälle att tvätta bort den fruktansvärda skamfläck som baalsdyrkan lämnat efter sig i landet.

¹⁶ Det var säkert det här som Elia hade hoppats på. Kanske undrade han hur Ahab skulle reagera på den dramatiska händelseutvecklingen. Skulle Ahab ångra sig och sluta tillbe Baal? Det som hade hänt under dagen gav verkligen starka skäl till att göra det. Vi vet naturligtvis inte vad Ahab tänkte i det ögonblicket. Av berättelsen får vi bara veta att kungen ”for i väg och begav sig till Jisreel”. Hade Ahab lärt sig något? Tänkte han ändra sig? Av det som hände längre fram förstår vi att han inte gjorde det. Men den här dagen var inte över ännu, varken för Ahab eller för Elia.

17, 18. a) Beskriv vad Elia fick vara med om på vägen till Jisreel. b) Varför var det så imponerande att Elia kunde springa hela vägen till Jisreel? (Se också fotnoten.)

¹⁷ Jehovas profet gav sig nu av längs samma väg som Ahab färdades på. Han hade en lång, mörk och blöt sträcka framför sig. Men så inträffade något ovanligt.

¹⁸ ”Jehovas hand visade sig vara över Elia, så att han spände bältet om sina höfter och sprang framför Ahab hela vägen till Jisreel.” (1 Kung. 18:46) Det var uppenbart att ”Jehovas hand” gav Elia kraft på ett övernaturligt sätt. Jisreel låg ungefär tre mil bort, och Elia var ingen ungdom.a Kan du se det hela framför dig? Profeten drar upp sin långa klädnad och fäster upp den med bältet vid höfterna för att få större rörelsefrihet och sätter fart längs vägen i hällregnet. Han springer så fort att han hinner upp och faktiskt kommer fram före den kungliga vagnen.

19. a) Vilka profetior påminns vi om i det här sammanhanget? b) Vad förstod Elia när han sprang till Jisreel?

¹⁹ Vilken välsignelse det måste ha varit för Elia att få känna sådan styrka, vitalitet och ork! Han kanske aldrig hade känt så tidigare, inte ens i sin ungdom. Det måste ha varit fantastiskt. Vi kanske tänker på de profetior som lovar fullkomlig hälsa och kraft åt alla som får leva i det kommande paradiset på jorden. (Läs Jesaja 35:6; Luk. 23:43) Den här starka upplevelsen måste ha hjälpt Elia att förstå att han var godkänd av Jehova, den ende sanne Guden, och hade hans stöd.

20. Hur kan vi få Jehovas välsignelse?

²⁰ Jehova välsignar gärna sina tjänare, och hans välsignelser är värda alla ansträngningar från vår sida. Precis som Elia måste vi vara vaksamma. Vi behöver noga begrunda de starka bevisen för att Jehova snart ska ingripa och att slutet för den här hotfulla och mörka världen snabbt närmar sig. Och som Elia kan vi verkligen lita på Jehovas löften, eftersom han är ”sanningens Gud”. (Ps. 31:5)

1, 2. Vilken händelserik dag hade Elia varit med om?

ELIA sprang genom regnet medan mörkret föll. Det började bli sent, och det var långt kvar till Jisreel. Trots att han hade kommit upp i åren fortsatte han springa, för ”Jehovas hand” var över honom. Han hade nog aldrig upplevt en sådan energi strömma genom kroppen. Han lyckades till och med springa ifrån hästarna som drog Ahabs kungliga vagn! (Läs 1 Kungaboken 18:46.)

² Nu fanns det inga hinder, vägen låg öppen framför Elia. Tänk dig hur han blinkade bort regnet ur ögonen medan han sprang och samtidigt tänkte tillbaka på den mest händelserika dagen i hela sitt liv. Det hade definitivt varit en storslagen seger för Elias Gud, Jehova, och för sann tillbedjan. Det vindpinade berget Karmel som var insvept i mörka moln på grund av ovädret låg nu långt bakom honom. Där hade Jehova använt Elia för att krossa baalsdyrkarna på ett mirakulöst sätt. Hundratals baalsdyrkare avslöjades som ondskefulla bedragare. De fick ett välförtjänt straff och blev avrättade. Sedan hade Elia bett till Jehova att torkan som hade varat i tre och ett halvt år skulle upphöra. Och nu regnade det äntligen! (1 Kung. 18:18–45)

3, 4. a) Vad kan Elia ha tänkt på när han var på väg till Jisreel? b) Vilka frågor ska vi ta upp?

³ När Elia sprang de tre milen genom hällregnet till Jisreel tänkte han kanske att saker och ting skulle förändras. Till sist hade allt kommit till en vändpunkt. Nu måste Ahab ändra sig. Efter allt som Ahab blivit ögonvittne till kunde han väl inte göra annat än att överge baalsdyrkan, tillrättavisa drottning Isebel och sluta förfölja Jehovas tjänare?

⁴ När allt går bra är det lätt att vara optimistisk. Vi kanske tänker att vår lott i livet håller på att förbättras och att det värsta äntligen är över. Det är inte konstigt om Elia tänkte så, för han ”var en människa med känslor lika våra”. (Jak. 5:17, noten) Men tyvärr var Elias problem långt ifrån över. Bara några timmar senare skulle han känna sig så rädd och så totalt nere att han faktiskt ville dö. Hur kom det sig? Och hur hjälpte Jehova sin profet att få tillbaka sin tro och sitt mod?

En oväntad händelseutveckling

5. Hade Ahab fått en annan syn på Jehova efter händelserna på Karmel? Förklara.

⁵ Gjorde Ahab något som visade att han ångrade sig? När Ahab kom fram till sitt palats i Jisreel berättade han ”för Isebel allt vad Elia hade gjort och allt om hur han hade dräpt alla profeterna med svärd”. (1 Kung. 19:1) I Ahabs sammandrag av dagens händelser nämner han inte ens Elias Gud, Jehova. Eftersom Ahab var en oandlig människa såg han de mirakulösa händelserna ur ett rent mänskligt perspektiv, det var bara något som ”Elia hade gjort”. Han erkände och respekterade fortfarande inte Jehova. Och hur reagerade hans hämndlystna fru?

6. Vilket budskap skickade Isebel till Elia, och vad innebar det?

⁶ Isebel blev rosenrasande! I sin vrede skickade hon bud till Elia och sa: ”Så må gudarna göra, och så må de lägga mer därtill, om jag inte i morgon vid den här tiden låter det gå med din själ som det gick med var och en av dessas själar!” (1 Kung. 19:2) Det här var ett dödshot av värsta tänkbara slag. Isebel svor på att hon själv skulle dö om hon inte kunde hämnas sina baalsprofeter och få Elia dödad nästa dag. Man kan tänka sig att Elia övernattade på något enkelt ställe, och mitt i den stormiga natten blir han väckt av drottningens budbärare som ger honom det här hemska beskedet. Hur tog han det?

Modfälld och rädd

7. Hur reagerade Elia på Isebels hot, och vad gjorde han?

⁷ Elia hade kanske hoppats att kriget mot baalsdyrkan nästan var över, men den förhoppningen grusades i ett ögonblick. Isebel var orubblig. Hon hade redan låtit avrätta många av Elias trogna medarbetare, och nu verkade det som att Elia själv stod på tur. Hur reagerade Elia på Isebels hot? Bibeln berättar: ”Han blev rädd.” Såg Elia framför sig vilken blodig avrättning som Isebel hade tänkt ut åt honom? Om han lät sådana tankar snurra runt i huvudet är det inte konstigt att han tappade modet. Hur det än var så ”gav sig [Elia] i väg för att rädda sin själ”, han flydde för sitt liv. (1 Kung. 18:4; 19:3)

8. a) På vilket sätt hade Petrus och Elia liknande problem? b) Vad kan vi lära oss av Elia och Petrus?

⁸ Elia är inte den ende av Jehovas tjänare som har blivit rädd. Långt senare fick aposteln Petrus också uppleva det när Jesus gav honom förmågan att gå på vatten. När Petrus började gå ut mot honom och ”såg den hårda vinden” tappade han modet och började sjunka. (Läs Matteus 14:30.) Elias och Petrus erfarenheter ger oss en viktig lärdom. Om vi ska hålla modet uppe får vi inte låta våra tankar kretsa kring allt hemskt som kan drabba oss. I stället måste vi koncentrera våra tankar på Jehova, som ger oss både hopp och kraft.

”Det är nog!”

9. Beskriv Elias flykt och hur han kände sig.

⁹ Elia var livrädd, och därför flydde han till Beersheba. Det var en stad som låg 15 mil bort, nära Judas södra gräns. Där lämnade han sin medhjälpare och gav sig av rakt ut i vildmarken på egen hand. Skildringen säger att han gick ”en dagsresa”. Man kan tänka sig att han gav sig av tidigt på morgonen. Mycket nedstämd och med rädslan som drivkraft kämpade han vidare i den besvärliga terrängen under den gassande solen. När solen började skifta i rött och sjönk mot horisonten sinade Elias krafter, för tydligen hade han varken mat eller vatten med sig. Helt utmattad satte han sig under en ginstbuske, som var det enda skydd han hittade i det karga landskapet. (1 Kung. 19:4)

10, 11. a) Vad menade Elia när han bad till Jehova? b) Använd bibelställena och beskriv vilka känslor andra trogna tjänare hade.

¹⁰ Elia bad förtvivlat till Jehova. Han ville bara dö. Han sa: ”Jag är inte bättre än mina förfäder.” Han visste att det enda som fanns kvar av hans förfäder var jord och ben. De var inte till nytta för någon längre. (Pred. 9:10) Elia kände sig lika värdelös. Inte undra på att han ropade: ”Det är nog!” Varför skulle han fortsätta leva?

¹¹ Är det överraskande att en trogen man som Elia kunde bli så nedstämd? Nej. Flera trogna män och kvinnor i Bibeln kände sig ibland så nere att de önskade att de fick dö, bland andra Rebecka, Jakob, Mose och Job. (1 Mos. 25:22; 37:35; 4 Mos. 11:13–15; Job 14:13)

12. Hur kan Elias exempel vara till hjälp om du känner dig nedstämd?

¹² Nu när vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” är det inte konstigt att många människor, även sådana som tjänar Gud troget, kan bli nedstämda ibland. (2 Tim. 3:1) Om du råkar ut för det kan du göra som Elia och berätta för Jehova precis hur du känner det. Tänk på att han är ”all trösts Gud”. (Läs 2 Korinthierna 1:3, 4.) Hur tröstade han Elia?

Jehova hjälper sin profet

13, 14. a) Hur visade Jehova att han brydde sig om sin profet? b) Vad säger den här skildringen om Jehova?

¹³ Hur tror du Jehova kände det när han blickade ner från himlen och såg sin älskade profet ligga under en buske i vildmarken och önska att han fick dö? Vi behöver inte gissa. När Elia somnade sände Jehova en ängel till honom. Ängeln rörde försiktigt vid Elia och väckte honom och sa: ”Stig upp och ät.” Elia gjorde det, för ängeln hade omtänksamt satt fram en enkel måltid med färskt, nybakat bröd och ett krus vatten. Tackade han ens ängeln? I skildringen sägs det bara att profeten åt och drack och somnade om. Var han för modfälld för att ens orka prata? Hur det än var väckte ängeln honom igen, kanske i gryningen. Än en gång fick Elia uppmaningen: ”Stig upp och ät.” Och dessutom sa ängeln omtänksamt: ”Resan är för mycket för dig.” (1 Kung. 19:5–7)

¹⁴ Gud hade upplyst ängeln om vart Elia var på väg, och han visste dessutom att Elia inte skulle orka med resan i egen kraft. Vilken tröst det är för oss att tjäna en Gud som vet bättre än vi själva vad vi egentligen vill och har för begränsningar! (Läs Psalm 103:13, 14.) Hur fick Elia nytta av maten som ängeln gav honom?

15, 16. a) Vad kunde Elia göra när Jehova hade gett honom näring? b) Hur tar Jehova hand om sina tjänare i dag, och varför är vi tacksamma för det?

¹⁵ Vi läser: ”Då steg han upp och åt och drack, och den näringen gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till den sanne Gudens berg, Horeb.” (1 Kung. 19:8) Elia fastade i 40 dagar och 40 nätter, precis som Mose hade gjort 600 år tidigare och som Jesus skulle göra nästan 1 000 år senare. (2 Mos. 34:28; Luk. 4:1, 2) Den här enda måltiden löste inte alla Elias problem, men den gav honom övernaturlig kraft. Tänk dig hur den här gamle mannen fick kämpa sig fram genom den svåra terrängen dag efter dag och vecka efter vecka i nästan en och en halv månad!

¹⁶ Jehova ger sina tjänare kraft i dag också, men inte med bokstavlig mat som ger övernaturlig energi. Han ger dem något som är viktigare, han ger dem andlig mat. (Matt. 4:4) Om vi lär oss mer om Jehova genom att läsa Bibeln och biblisk litteratur så får vi andlig styrka. Den andliga näringen kanske inte tar bort våra problem, men den kan hjälpa oss att uthärda det som annars hade varit outhärdligt. Dessutom leder den till ”evigt liv”. (Joh. 17:3)

17. Vart gick Elia, och vad var speciellt med den platsen?

¹⁷ Elia gick över 30 mil tills han kom fram till berget Horeb, där flera betydelsefulla händelser hade inträffat. Vid det här berget, som också kallas Sinai, hade Jehova långt tidigare använt en ängel för att visa sig för Mose i den brinnande busken, och här hade Israel fått lagförbundet. I den här trakten sökte Elia skydd i en grotta.

Jehova tröstar och styrker sin profet

18, 19. a) Vilken fråga ställde Jehovas ängel, och hur svarade Elia? b) Vilka tre skäl hade Elia att känna sig nedstämd?

¹⁸ Vid Horeb använde Jehova tydligtvis en ängel för att förmedla sitt ”ord” och ställa en enkel fråga: ”Varför är du här, Elia?” Han måste ha ställt frågan på ett vänligt sätt, för Elia tog den som en inbjudan att öppna sitt hjärta. Och han öppnade det på vid gavel! Han sa: ”Jag har verkligen svartsjukt nitälskat för Jehova, härarnas Gud; ty Israels söner har övergett ditt förbund, dina altaren har de rivit ner, och dina profeter har de dräpt med svärd, så att bara jag är kvar; och de traktar efter min själ för att ta bort den.” (1 Kung. 19:9, 10) Så Elia hade åtminstone tre skäl att känna sig nedstämd.

¹⁹ För det första tyckte han att hans arbete hade varit meningslöst. Han hade under många år ”svartsjukt nitälskat” i tjänsten för Jehova genom att ära Guds heliga namn och sätta sann tillbedjan före allt annat, men situationen verkade bara ha blivit värre. Folket var fortfarande trolöst och upproriskt, och falsk tillbedjan bredde ut sig. För det andra kände sig Elia ensam. ”Bara jag är kvar”, sa han, precis som om han var den ende i hela landet som fortfarande tjänade Jehova. För det tredje var Elia rädd. Flera av de andra profeterna hade redan blivit dödade, och han var helt övertygad om att han stod på tur. Det var kanske inte lätt för Elia att erkänna att han hade sådana känslor, men han lät inte stolthet eller skamkänslor hindra honom. Han lättade sitt hjärta för Jehova i bön och är på det viset ett fint exempel för alla som tjänar Jehova. (Ps. 62:8)

20, 21. a) Vad fick Elia se från grottöppningen? b) Vad lärde sig Elia när Jehova visade sin enorma makt?

²⁰ Hur reagerade Jehova på Elias oro? Ängeln sa att Elia skulle ställa sig vid grottans öppning. Elia gjorde som ängeln sa utan att ha en aning om vad som väntade. Plötsligt började det blåsa oerhört kraftigt. Dånet måste ha varit öronbedövande, för vinden var så stark att berg och klippor splittrades. Elia kanske lyfte armen till skydd för ögonen samtidigt som han kämpade mot vinden som slet i hans tunga ämbetsklädnad av hår. Sedan måste han anstränga sig för att inte tappa fotfästet när själva marken började gunga – en jordbävning drabbade plötsligt området. Han hade knappt hunnit andas ut förrän en häftig eld svepte förbi och tvingade honom längre in i grottan för att skydda sig mot hettan. (1 Kung. 19:11, 12)

²¹ När vi läser om de här spektakulära naturfenomenen i Bibeln sägs det uttryckligen flera gånger att ”Jehova var inte i” dem. Elia visste att Jehova inte var någon mytisk naturgud, till skillnad från Baal som dyrkades av sina tillbedjare som ”molnryttaren”, en regngud. Jehova är den verklige upphovsmannen till alla fantastiska naturkrafter, men han är också oerhört mycket större än något han har skapat. Inte ens de fysiska himlarna kan rymma honom. (1 Kung. 8:27) Hur hjälpte den här upplevelsen Elia? Kom ihåg hur rädd han hade varit. Men egentligen hade inte Elia någon anledning att vara rädd för Ahab och Isebel. Han hade ju Jehova på sin sida, en Gud med enorma krafter till sitt förfogande. (Läs Psalm 118:6.)

22. a) Hur blev Elia försäkrad om att han inte var värdelös? b) Varifrån kom den lugna, låga rösten? (Se fotnoten.)

²² Efter elden blev det alldeles tyst och stilla, och sedan hörde Elia en ”lugn, låg röst”. Än en gång fick Elia en fråga som hjälpte honom att uttrycka sina bekymmer.a Det kanske gjorde att han kände sig mindre orolig. Men det var säkert till ännu större tröst för Elia att höra vad den lugna, låga rösten sa vidare. Jehova försäkrade Elia att han inte alls var värdelös. Och Jehova visade vad han hade tänkt göra i kriget mot baalsdyrkan i Israel. Det var tydligt att Elias arbete inte hade varit meningslöst, eftersom Gud definitivt skulle genomföra sin vilja. Och Jehova skulle fortsätta att använda Elia som profet och skickade i väg honom med nya arbetsuppgifter. (1 Kung. 19:12–17)

23. På vilka två sätt hjälpte Jehova Elia med hans ensamhet?

²³ Brydde sig Jehova om att Elia kände sig ensam? Han hjälpte honom på två sätt. Först sa han till Elia att han skulle smörja Elisa till profet. Den här yngre mannen skulle få tjäna som hans medhjälpare i flera år och bli hans efterträdare. Det var verkligen något som gav Elia praktisk hjälp och tröst. För det andra berättade Jehova den här spännande nyheten: ”Jag har låtit sju tusen bli kvar i Israel, alla de knän som inte har böjt sig för Baal och varje mun som inte har kysst honom.” (1 Kung. 19:18) Elia var inte alls ensam. Det måste ha värmt hans hjärta att flera tusen hade varit trogna och vägrat tillbe Baal. För de här människornas skull behövde Elia fortsätta sin tjänst och vara trogen mot Jehova under den här mörka perioden. Elia måste ha blivit djupt rörd när han fick nyheten av Jehovas budbärare med den lugna, låga rösten. Elia tyckte att det var som om Jehova själv hade talat med honom.

24, 25. a) Hur kan vi lyssna till Jehovas lugna, låga röst i dag? b) Hur vet vi att Elia tog emot den tröst Jehova gav honom?

²⁴ Precis som Elia kan vi känna stor respekt för de enorma naturkrafterna i skapelsen. Allt Jehova har skapat vittnar om hans oerhörda makt. (Rom. 1:20) Jehova vill hjälpa sina tjänare lika mycket i dag med sin gränslösa kraft. (2 Krön. 16:9) Men han kommunicerar främst med oss genom sitt ord, Bibeln. (Läs Jesaja 30:21.) Om vi låter Bibeln vägleda oss kan den vara som en ”lugn, låg röst”. Den kan ge tillrättavisning och uppmuntran, och Jehova använder dessutom Bibeln för att bekräfta sin kärlek till oss.

²⁵ Fick Elia tröst av det Jehova gjorde för honom på berget Horeb? Tveklöst! Han var snart i full gång igen, lika modig och trogen som tidigare, och bekämpade falsk tillbedjan. Om vi verkligen utnyttjar kraften i Guds ord, ”trösten från Skrifterna”, så kan vi efterlikna Elias tro. (Rom. 15:4)