I tiostammarsriket Israel styrde många onda kungar, och Ahab var en av de värsta. Han gifte sig med Isebel, en elak kvinna som tillbad guden Baal. Ahab och Isebel mördade Jehovas profeter och fick människor i hela landet att också tillbe Baal. Vad gjorde Jehova åt det? Han skickade profeten Elia till Ahab med ett meddelande.

Elia sa till Ahab att det inte skulle komma något regn i Israel eftersom Ahab hade gjort så mycket ont. Så under tre år växte det inget alls, och folk gick hungriga. Jehova skickade sedan tillbaka Elia till kungen som sa: ”Du ställer bara till med problem! Det här är ditt fel!” Men Elia svarade: ”Det var inte jag som fick det att sluta regna. Det är ditt fel, för du tillber Baal. Upp till bevis! Samla folket och baalsprofeterna på toppen av berget Karmel, så ska vi se vem som är den sanne Guden.”

När folket hade samlats på berget sa Elia: ”Nu får ni bestämma er! Om Jehova är den sanne Guden, så följ honom. Men om Baal är det, så följ honom. Jag utmanar er! Era 450 baalsprofeter ska förbereda ett offer och ropa till sin gud, och sedan ska jag förbereda ett offer och ropa till Jehova. Den gud som svarar med eld är den sanne Guden.” Folket gick med på det.

Baalsprofeterna gjorde i ordning sitt offer. Hela dagen ropade de: ”Baal, svara oss!” När Baal inte svarade började Elia driva med dem och säga: ”Ropa så högt ni kan. Han kanske har somnat och behöver bli väckt.” Det blev kväll och profeterna fortsatte att ropa. Men det var ingen som svarade.

Elia lade sitt offer på altaret och öste vatten över det. Sedan bad han: ”Jehova, låt folket få veta att du är den sanne Guden.” I samma ögonblick skickade Jehova en eld från himlen som brände upp hela offret. Folket utropade: ”Jehova är den sanne Guden!” Och Elia sa: ”Låt inte baalsprofeterna komma undan!” Den dagen dödades 450 baalsprofeter.

Ett litet moln syntes över havet, och Elia sa till Ahab: ”Snart blir det storm. Gör i ordning vagnen och åk hem.” Mörka moln syntes på himlen. Det började blåsa, och sedan öste regnet ner. Äntligen var torkan över. Ahab körde sin vagn så fort han kunde. Men med Jehovas kraft kunde Elia springa så fort att han sprang förbi vagnen. Skulle Elia få det lättare nu? Vi läser vidare i nästa kapitel.

Isebel blev rasande när hon hörde vad som hade hänt baalsprofeterna. Hon skickade ett hemskt meddelande till Elia: ”I morgon kommer du att vara lika död som Baals profeter.” Elia blev livrädd och flydde ut i öknen. Där bad han: ”Jehova, jag klarar inte mer nu. Låt mig bara dö!” Sedan somnade han under ett träd, helt utmattad.

Han väcktes av en ängel som sa: ”Stig upp och ät lite grann.” Elia såg ett runt bröd bakat på heta stenar och ett kärl med vatten. Han åt och drack och somnade sedan igen. Ängeln väckte honom en gång till och sa: ”Snälla, ät lite mer, för du behöver energi för resan som ligger framför dig.” Så Elia åt lite till. Sedan gick han i 40 dagar och 40 nätter tills han kom till berget Horeb. Där gick han in i en grotta och somnade. Men plötsligt talade Jehova till honom: ”Vad gör du här, Elia?” Elia svarade: ”Israeliterna har inte hållit vad de lovade dig. De har förstört dina altaren och dödat dina profeter. Och nu försöker de ta livet av mig också!”

Jehova sa till honom: ”Gå upp på berget.” Då kom en väldigt stark vind. Sedan blev det jordbävning, och det kom också eld. Till slut hördes en lugn, låg röst. Elia täckte ansiktet med sin mantel och ställde sig vid ingången till grottan. Då frågade Jehova varför Elia hade flytt. ”Jag är ju helt ensam kvar”, svarade han. Men Jehova sa: ”Du är inte ensam. Det finns fortfarande kvar 7 000 i Israel som tillber mig. Jag vill att du ska gå till Elisa. Säg till honom att han ska bli profet efter dig.” Elia gjorde genast som Jehova hade sagt. Du kan vara säker på att Jehova kommer att hjälpa dig om du också gör som han vill. Nu ska vi gå tillbaka lite i tiden och läsa om något som hände under torkan.

Under torkan sa Jehova till Elia: ”Gå till Sarefat. Där finns det en änka som kommer att ge dig mat.” När Elia kom fram till stadsporten såg han en fattig änka som samlade ved. Han bad henne om lite vatten, och när hon var på väg för att hämta det ropade han: ”Var snäll och ge mig lite bröd också.” Men änkan sa: ”Jag har inget bröd åt dig. Mitt mjöl och min olja räcker bara till att göra lite mat till mig och min son.” Elia lugnade henne: ”Om du ger mig lite bröd så lovar Jehova att mjölet och oljan inte ska ta slut förrän det börjar regna igen.”

Så änkan gick hem och bakade bröd till Elia. Och precis som Jehova hade lovat hade änkan och hennes son mat under hela torkan. Krukorna med mjöl och olja blev inte tomma.

Men sedan hände något fruktansvärt! Hennes lille son blev så sjuk att han dog. Förtvivlat bad hon Elia om hjälp. Han tog barnet ur hennes famn och bar upp honom till ett rum på övervåningen i huset. Han lade pojken på en säng och bad: ”Jehova, snälla, ge pojken liv igen.” Här bad Elia om ett alldeles speciellt underverk, för så vitt vi vet så hade Jehova aldrig uppväckt någon förut. Dessutom var änkan och hennes son inte ens israeliter.

Men Jehova lyssnade på Elia, och pojken började andas. Han hade fått liv igen! ”Titta!” ropade Elia. ”Din son lever!” Mamman blev överlycklig och utbrast: ”Du är verkligen en profet från Gud. Du säger det Jehova vill, och allt du säger blir sant.”