Professor Jerome Lejeune från Paris, en världsberömd genetiker, vittnade inför domstolen om hur varje människa har en unik början — i befruktningsögonblicket — och att ”så fort en människa blivit avlad, så är det en människa”. Med andra ord, redan på zygotstadiet, när en sädescell smält samman med en äggcell, är dessa embryon, som han sade till domstolen, ”små människor”! — Kursiverat av oss.

När professor Lejeune blev tillfrågad om hans vittnesmål innebar att zygoten borde åtnjuta samma rättigheter som en vuxen individ, svarade han: ”Jag kan inte uttala mig om det, eftersom jag inte är i den ställningen att jag kan veta det. Jag säger er att det är en människa, och sedan får en domare avgöra om denna människa har samma rättigheter som andra.

Från befruktningsögonblicket utvecklas livet enligt ett exakt mönster, som om det följde instruktioner från en bok, en mycket tjock bok. ”Mängden information som finns inuti zygoten”, säger professor Lejeune, ”skulle, om den kunde tydas och läggas på data, tala om för datorn hur den skall räkna ut vad som händer i fortsättningen, den mängden information är så stor att ingen kan greppa den.”