”KOM! VI BEHÖVER FLER PIONJÄRER!”

Kazuhiro är pionjär och kommer från Japan. För några år sedan fick han plötsligt ett epileptiskt anfall och förlorade medvetandet. Han hamnade på sjukhus, och hans läkare sa att han inte fick köra bil på två år. Eftersom Kazuhiro älskar tjänsten, blev han helt förtvivlad och undrade hur han skulle kunna fortsätta som pionjär. Han bad att Jehova skulle öppna en möjlighet för honom att fortsätta.

Kazuhiro berättar: ”En månad senare ringde en vän som bodde i Burma. Han hade hört om mina hälsoproblem. Han sa att de flesta i Burma åkte buss, så där skulle jag klara mig utan bil i tjänsten. Jag frågade min läkare om det var okej att jag flyttade till Burma. Jag blev förvånad när han svarade: ’Jag känner till en neurolog från Burma, och han är i Japan just nu. Jag kan hjälpa dig att få kontakt med honom, och om du skulle få fler anfall kan han hjälpa dig.’ Jag såg läkarens klartecken som ett bönesvar.”

Kazuhiro skickade genast ett mejl till avdelningskontoret i Burma och berättade att han och hans fru var pionjärer och gärna ville flytta dit. Fem dagar senare fick de svaret: ”Kom! Vi behöver fler pionjärer!” Kazuhiro och hans fru, Mari, sålde sina bilar, skaffade visum och köpte flygbiljetter. Och i dag är de glada över att kunna hjälpa till i teckenspråksgruppen i Mandalay. Kazuhiro säger: ”Det vi har fått uppleva visar att man kan lita på löftet i Psalm 37:5, där det står: ’Lägg ditt liv i Jehovas händer, lita på honom, och han kommer att hjälpa dig.’”

JEHOVA BESVARAR BÖNER

Många av dem som har flyttat till Burma har fått uppleva hur bönen har hjälpt dem. Jumpei och hans fru, Nao, är i 35-årsåldern, och de tillhörde en teckenspråksförsamling i Japan. Vad fick dem att flytta till Burma? Jumpei berättar: ”Min fru och jag har alltid velat flytta till ett land där det är större behov. Vi hade en broder i vår församling i Japan som flyttade till Burma. Vi hade inte så mycket sparpengar, men i maj 2010 flyttade vi också dit. Vännerna i Burma välkomnade oss med öppna armar!” Vad tycker han om att hjälpa till i teckenspråksverksamheten i Burma? ”Det är många som är intresserade. De döva blir imponerade när vi visar videorna som finns på teckenspråk. Vi är så glada för att vi bestämde oss för att flytta hit och tjäna Jehova här!”

Hur har Jumpei och Nao klarat sig ekonomiskt? ”Efter tre år hade våra pengar nästan tagit slut, och vi hade inte råd att betala hyran för nästa år. Vi bad många böner till Jehova. Plötsligt fick vi ett brev från avdelningskontoret med en förfrågan om att bli tillfälliga specialpionjärer! Vi litade på Jehova, och han övergav oss verkligen inte. Han har tagit hand om oss på alla sätt och vis.” Jumpei och Nao fick också gå Skolan för kristna förkunnare nyligen.

Mizuho berättar: ”Jag och min man, Sachio, har alltid drömt om att flytta till ett land med större behov, men vart skulle vi flytta? Vi blev väldigt berörda av de fina erfarenheterna från Burma i ’Årsboken’ för 2013. Så vi började fundera på om det skulle vara möjligt för oss att flytta till Burma.” Sachio tillägger: ”Vi bestämde oss för att åka en vecka till Rangoon, Burmas största stad, för att ta reda på mer om landet. Under den veckan blev vi övertygade om att vi skulle flytta dit.”