Problemet med att lära sig att vänta

ATT vi lär oss att vänta på det vi vill ha är förmodligen en av de svåraste läxor vi människor någonsin måste lära. Små barn är otåliga av naturen. De vill ha allt som fångar deras uppmärksamhet, och de vill ha det nu! Men som du kanske vet av egen erfarenhet är det ett faktum att vi inte kan få allt vi pekar på. Till och med när det gäller legitima önskningar måste vi lära oss att vänta på en lämplig tidpunkt för att tillfredsställa dem. Många lär sig denna läxa; andra gör det aldrig.

Människor som vill få Guds godkännande har särskilda orsaker att lära sig att vänta. Jeremia, en förkristen tjänare till Jehova, underströk detta: ”Gott är det att man väntar, ja i tystnad, på Jehovas räddning.” Den kristne lärjungen Jakob sade senare: ”Var därför tålmodiga, bröder, intill Herrens närvaro.” — Klagovisorna 3:26; Jakob 5:7.

Jehova har sin egen tidtabell för slutförandet av sitt gudomliga uppsåt. Om vi inte kan invänta hans rätta tid för att göra vissa saker, kommer vi att bli missbelåtna och otillfredsställda, och det förkväver vår glädje. Utan glädje blir en Guds tjänare andligt svag, vilket vi kan förstå av det Nehemja sade till sina landsmän: ”Glädje i HERREN är er styrka.” — Nehemja 8:10, The New English Bible.

Visheten i att lära sig att vänta

Det är en naturlig önskan för ogifta personer att vilja gifta sig eller för barnlösa äkta par att vilja få barn. Vidare är det inget fel i att vara inriktad på att tillfredsställa tillbörliga materiella behov eller önskningar. Men eftersom de kristna tror att den här tingens ordnings dagar är räknade och att Gud i den kommande nya ordningen kommer att öppna sin hand och mätta ”allt levandes önskan”, har många av dem beslutat sig för att vänta till en lämpligare tid för att uppfylla en del av dessa önskningar. — Psalm 145:16.

Människor som saknar detta välgrundade kristna hopp ser emellertid föga anledning att skjuta upp någonting. Eftersom de saknar tro på Jehova, från vilken ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk” kommer, ifrågasätter de visheten i att skjuta upp saker och ting till en framtid som de betvivlar någonsin kommer. De lever efter mottot: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.” — Jakob 1:17; 1 Korinthierna 15:32; Jesaja 22:13.

I de utvecklade länderna drar reklamvärlden fördel av den omisskännliga trenden mot ögonblicklig tillfredsställelse. Människor uppmanas att skämma bort sig själva. Reklamen vill få oss att tro att komfort och moderna bekvämligheter är något absolut nödvändigt. Varför vara utan, resonerar man, särskilt som kreditkort, avbetalningsplaner och anordningar för att köpa nu och betala senare gör det möjligt att få allt och det nu? Dessutom: ”Du förtjänar det bästa; var hygglig mot dig själv! Kom ihåg, det är nu eller aldrig!” Ja, så heter det i populära reklaminslag.

Samtidigt hankar sig tiotals miljoner människor i utvecklingsländerna fram med bara det allra nödvändigaste — eller ännu mindre. Finns det något som på ett mera uttrycksfullt sätt framhäver ofullkomligheten och orättvisan i de mänskliga politiska och ekonomiska systemen?

Visheten i att lära sig att vänta framgår av det faktum att miljontals människor som inte har velat göra detta — eller åtminstone inte har sett något skäl till det — har skuldsatt sig upp över öronen för att tillfredsställa sina omedelbara önskningar. Oförutsedda omständigheter, sådant som sjukdom eller arbetslöshet, kan innebära en katastrof. Den tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung förklarade varför ett beräknat antal om en miljon människor i Tyskland är hemlösa: ”Betecknande nog föregås hemlöshet ofta av arbetslöshet eller hög skuldsättning.”

Många av dessa olyckliga människor kan inte betala sina räkningar, utan förlorar sorgligt nog både hem och ägodelar. Alltför ofta medför den ökade stressen påfrestningar inom familjen. Vacklande äktenskap bryter samman. Depressionsperioder och andra hälsoproblem blir vanliga. När det gäller kristna, kan deras andlighet bli lidande, vilket i sin tur kan leda till ett felaktigt tänkande och otillbörligt uppförande. Människor som började med den oförståndiga önskan att vilja ha allting äger till slut nästan ingenting.

För många: en ny utmaning

Jesus gjorde klart att vi måste ta oss i akt, så att inte ”denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt och begären efter de övriga tingen tränger sig på och kväver ordet”. (Markus 4:19) Vi bör hålla i minnet att inget politiskt system har haft framgång i att avlägsna människors bekymmer, däribland de ekonomiska bekymmer om vilka Jesus talade.

Det kommunistiska system som de östeuropeiska länderna nu har förkastat försökte utjämna saker och ting med hjälp av en statskontrollerad ekonomi. I kontrast till systemet med fri företagsamhet gav kommunismen människor i dessa länder en viss ekonomisk säkerhet som kapitalismen ofta inte kan ge. Men de bekymmer som Jesus beskrev existerade ändå i form av brist på konsumtionsvaror och inskränkningar av den personliga friheten.

För närvarande är många av dessa länder i färd med att införa marknadsekonomi, vilket ställer deras invånare inför en ny utmaning. I en nyligen utkommen rapport heter det: ”Naiviteten går hand i hand med en önskan att snabbt uppnå den västliga konsumtionsstandarden.” För att uppnå detta ”försätter sig ett växande antal människor i dessa nya delstater i östra Tyskland i skuldsatthetens gungfly”. Rapporten tillägger: ”Efter den inledande glädjeyran över den nya ekonomiska friheten sprider sig nu rädslan och förtvivlan.” Bekymren finns kvar, men nu är de klädda i kapitalistisk skrud.

Den ökade politiska och ekonomiska friheten har öppnat nya möjligheter för människor att förbättra sin ekonomiska situation. Många känner sig därför lockade av tanken att starta eget eller av att flytta till ett annat land där det är lättare att få arbete.

Var och en måste själv fatta beslut i sådana här frågor. Det är inte fel av en kristen att vilja förbättra sin ekonomiska ställning. Han kan drivas av en önskan att ta vård om sin familj, eftersom han är medveten om att ”om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro”. — 1 Timoteus 5:8.

Det är därför inte tillbörligt att kritisera andras beslut. Men de kristna måste samtidigt komma ihåg att det är oförståndigt att försöka undkomma sina ekonomiska svårigheter genom att skuldsätta sig så mycket att de löper risk att bli insnärjda. Det skulle likaledes vara fel att söka undkomma ekonomiska problem på ett sätt som inbegrep att man försummade andliga förpliktelser och intressen.

Att lära av andra

Under de år som följde på andra världskriget emigrerade tusentals tyskar från det krigshärjade Europa till andra länder, speciellt till Australien och Canada. Många kunde därigenom förbättra sin ekonomiska situation, men ingen av dem kunde helt och hållet undkomma de ekonomiska bekymmer som Jesus beskrev. När man löste de ekonomiska problemen, skapade man ibland nya problem — hemlängtan, ett främmande språk, att vänja sig vid nya maträtter, främmande sedvänjor, att passa in bland nya vänner eller att möta människors skiftande attityder.

Somliga av dessa emigranter var Jehovas vittnen. De flesta av dem vägrade lovvärt nog att låta emigrationsproblemen kväva deras andlighet. Men det fanns undantag. Några föll offer för rikedomens bedrägliga makt. Deras teokratiska framsteg höll inte jämna steg med deras ekonomiska välbefinnande.

Det här illustrerar verkligen visheten i att vi noggrant analyserar vår situation innan vi fattar beslut som kan visa sig vara oförståndiga. Materialistiska tendenser kommer att få oss att sakta farten i det aldrig återkommande arbetet med att göra lärjungar som de kristna har fått i uppdrag att utföra. Detta är sant oavsett var vi bor, eftersom det inte finns något land vars medborgare är fria från ekonomiska bekymmer.

Att kämpa trons goda kamp

Paulus gav följande råd till Timoteus: ”Jaga efter rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, tro, kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne. Kämpa trons goda kamp, grip fast tag om det eviga livet som du blev kallad till.” Till de kristna i Korinth sade han: ”Bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk.” — 1 Timoteus 6:11, 12; 1 Korinthierna 15:58.

Att följa dessa fina råd är det bästa sättet att framgångsrikt bekämpa materialismen, och det finns verkligen rikligt att göra för en kristen! I somliga länder där antalet förkunnare av Riket inte är så stort har många människor bara haft begränsad tillgång till sanningen. Jesu förutsägelse var exakt: ”Skörden är stor, men arbetarna är få.” — Matteus 9:37.

I stället för att tillåta att de ekonomiska bekymren i dessa länder avleder dem från det andliga arbete som ligger framför dem drar Jehovas vittnen fördel av situationen genom att till fullo utnyttja de rådande möjligheterna. När de drabbas av tillfällig arbetslöshet, utökar många av dem sin predikoverksamhet. Deras tjänst får ropet av lovprisning av Jehova att tillta, och därtill ger den dem också den glädje de behöver för att klara av sina egna ekonomiska problem.

Dessa vittnen prioriterar predikoverket och låter de ekonomiska bekymren komma i andra hand, vilket visar det världsvida brödraskapet att de litar obetingat på att Jehova skall sörja för dem. Hans löfte är: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matteus 6:33.

Sedan återupprättandet av den sanna tillbedjan år 1919 har Jehova inte låtit sitt folk vackla. Han har beskyddat dem genom svår förföljelse, och på somliga platser har han gjort det genom årtionden av underjordisk verksamhet. Jehovas vittnen är fast beslutna att vad Djävulen inte lyckades åstadkomma genom förföljelse, det skall han inte heller uppnå genom materialismens mer försåtliga snara!

Att lära sig att vänta i varje avseende

Rymliga Rikets salar, dyrbar ljudutrustning, sammankomsthallar och attraktiva Betelhem ger ära åt Gud och är ett tyst vittnesbörd om att han välsignar sitt folk. Jehovas vittnen i länder där verket länge varit förbjudet kan tycka att de har mycket att ta igen i det här avseendet. Men det som är allra viktigast är att de fortsätter att göra andliga framsteg. De yttre tecknen på att Gud välsignar i materiellt avseende kommer att visa sig med tiden.

Överlämnade Jehovas tjänare måste vara vaksamma, så att de inte börjar söka sina egna intressen och tänka att de har fått vara utan vissa materiella ting länge nog. Det är förståeligt att man kan längta efter befrielse från ekonomiska och sociala orättvisor, men Jehovas folk förbiser inte att alla Guds tjänare längtar efter befrielse. De blinda längtar efter att få se igen, de kroniskt sjuka längtar efter en återställd hälsa, de deprimerade längtar efter en ljus livssyn, och de sörjande längtar efter att åter få se sina kära som har dött.

På grund av omständigheterna är varje kristen i något avseende tvungen att vänta på Jehovas nya värld för att problemen skall lösas. Detta bör få oss att fråga oss själva: ”Om jag har vad som när och skyler, borde jag då inte vara nöjd med det och vara villig att vänta på att få befrielse från ekonomiska problem?” — 1 Timoteus 6:8.

Kristna som helt och fullt förtröstar på Jehova kan vara förvissade om att om de bara är villiga att vänta, kommer alla deras tillbörliga önskningar och behov snart att tillfredsställas. Ingen kommer att ha väntat förgäves. Vi upprepar Paulus’ ord: ”Bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” — 1 Korinthierna 15:58.

Borde det då vara ett så stort problem att lära sig att vänta?

[Bild på sidan 10]

Att du lär dig att vänta kan rädda ditt liv