Forskning leder till fler förändringar

Omkring år 1850 hade en del länder tillräckliga resurser för att lägga pengar på forskning inom jordbruket. Det vetenskapliga studiet av jordbruket har lett till ytterligare förändringar ända fram till vår tid. Växtförädlare har till exempel studerat ärftlighetslära och utvecklat växtsorter som ger högre avkastning eller har bättre motståndskraft mot sjukdomar. Forskare kom också fram till exakt vilken sammansättning av nitrater och fosfater som olika grödor och jordmåner krävde. Ogräs hade hållit lantarbetare sysselsatta med hackan under hela växtsäsongen. Men många av dem förlorade sina jobb när forskare utvecklade avancerade bekämpningsmedel som höll tillbaka ogräset. Insekter, maskar och vivlar är också gamla fiender till odlaren. Men i dag finns det en hel arsenal av olika kemikalier att välja mellan som avlägsnar i det närmaste alla skadedjur.a

Djurböndernas liv har också förändrats. Med mjölkningsrobotar och datoriserade utfodringsstationer kan uppemot 200 kor skötas av bara två personer. Kalvar och grisar kan nu gödas upp snabbare än någonsin, eftersom de inte går ute utan hålls inne i stall och ladugårdar, där man kan kontrollera temperatur och foder.

Resultaten av ett forskningsbaserat jordbruk har ofta varit förbluffande. I vissa fall har avkastningen per arbetare blivit hundra eller rentav tusen gånger högre jämfört med tiden före industrialiseringen. Men hur har allt det här påverkat människors liv?

Bondens vardag helt annorlunda

På många håll har maskinerna fullständigt förändrat bondens vardag. De flesta bönder och lantarbetare måste nu kunna sköta och underhålla en avancerad maskinpark. Och de arbetar för det mesta ensamma. Borta är den gemenskap man hade när man sådde, hackade och skördade tillsammans.

I många länder har det uppstått en ny typ av lantbrukare, en högutbildad affärsman som specialiserar sig på massproduktion av ett fåtal jordbruksprodukter eller kanske bara en enda. Han gör stora investeringar i mark, byggnader och maskiner. Men han är långt ifrån oberoende. Stora livsmedelsföretag och matvarukedjor dikterar inte bara priset på produkten, utan också sorten, storleken och färgen. Lantbruksingenjörer designar hans produktionssystem, och specialiserade företag förser honom med exakt de gödningsmedel, bekämpningsmedel och hybridutsäden som förhållandena på just hans gård kräver. Han har kommit långt bort från de odlingsmetoder som hans förfäder använde. Men han har det ändå inte så lätt. Och en del människor är bekymrade för de skadliga effekter som vissa jordbruksmetoder har.

Problemen kvarstår

I rika länder tvingas många fortfarande lämna sina gårdar därför att de inte kan konkurrera med de stora industrijordbruken. En del bönder kan bara behålla sina älskade gårdar genom att kombinera lantbruket med turistnäring, till exempel genom att erbjuda vandrarhemsboende eller locka med camping, golf eller hantverk på gården. Andra satsar på specialprodukter – biodynamiska livsmedel, blommor, strutsar eller alpackor.

I fattiga länder, där så mycket som 80 procent av befolkningen livnär sig på jordbruk, får många småbönder också uppleva dramatiska förändringar. Internationella företag som driver industrijordbruk köper upp stora delar av den bästa marken och odlar grödor som säljs långt därifrån. Småbönderna, som har få maskiner eller inga alls, är hänvisade till att bruka små, karga jordstycken för att kunna försörja sina familjer.

[Ruta/Bilder på sidan 23]

TVÅ OLIKA SÄTT ATT DRIVA JORDBRUK

Eusebio är en lantbrukare som bor i Anderna och har 14 nötkreatur. ”Jag har namn på dem allihop”, säger han. ”Jag tycker om att bruka jorden. Vi odlar alla våra grönsaker själva. Min fru och jag hjälper grannarna med att plöja och skörda, och sedan hjälper de oss. Ingen av oss har några maskiner. Vi plöjer med oxar, och på branta sluttningar gräver vi för hand.

En gång blev nästan alla våra djur sjuka och dog. Efter det gick jag en kort utbildning om hur man tar hand om sjuka och skadade djur. Sedan dess har vi inte förlorat ett enda djur, och nu kan jag hjälpa mina grannar med deras djur. Vi säljer ost på marknaden i byn, men vi tjänar inte så mycket. Trots allt har vi alltid mat till våra sex barn.”

Richard har en 500 hektar stor gård på den kanadensiska prärien. Han arbetar ensam utom när det är tid för sådd och skörd, då han har en anställd.

”I dag är stressen för en lantbrukare inte så mycket fysisk som psykisk”, säger Richard. ”Både på traktorn och på skördetröskan kan jag sitta skyddad från damm och insekter i en luftkonditionerad hytt. Jag har maskiner som är nio meter breda, vilket betyder att jag kan så eller skörda 65 hektar på en enda dag. Men jag är väldigt beroende av mina maskiner, och det är där som stressen kommer in i bilden. Ibland måste jag ta lån för att byta ut maskinerna. Om jag ska kunna betala tillbaka lånet eller inte beror på sådant som ligger helt utanför min kontroll – regn, frost, marknadspriser och räntesatser. Den här stressen har lett till många äktenskapsproblem bland lantbrukarna här och har till och med drivit en del till självmord.”