Varför behöver vi lärare?

”En dag med en skicklig lärare är bättre än tusen dagar av flitigt studium.” – Japanskt ordspråk.

KOMMER du ihåg någon lärare som verkligen gjorde intryck på dig i skolan? Och om du går i skolan nu, har du då någon favoritlärare? Ja, vad kännetecknar en bra lärare?

En skicklig lärare ger sina elever självförtroende och gör det stimulerande att lära sig nya saker. En engelsman i sjuttioårsåldern berättar att han uppskattade den engelsklärare han hade när han gick i skolan i Birmingham: ”Mister Clewley hjälpte mig att upptäcka förmågor hos mig själv som jag inte visste att jag hade. Jag var blyg och tillbakadragen, men ändå uppmuntrade han mig att vara med i skolans dramatävling och hjälpte mig att repetera. Sista året i skolan vann jag dramapriset. Det skulle jag aldrig ha klarat om inte han hade gett mig sitt stöd. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att som vuxen tacka honom för att han engagerade sig i sina elever.”

Margit, en 50-årig kvinna från München, säger: ”Det var särskilt en av lärarna som jag tyckte mycket om. Hon var bra på att förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt, och hon ville att vi skulle ställa frågor när det var något vi inte förstod. Hon var inte stel och reserverad, utan snäll och vänlig. Det gjorde att lektionerna blev trevliga.”

Peter från Australien minns sin lärare i matematik: ”Han hjälpte oss att se hur vi kunde ha praktisk nytta av det vi lärde oss genom att ta exempel ur verkliga livet. När vi läste trigonometri visade han oss hur man på avstånd kan mäta höjden på byggnader, bara genom att använda trigonometriska principer. Jag blev så imponerad!”

Pauline från norra England förklarade för sin lärare att hon tyckte det var svårt med matematik. Han frågade: ”Vill du bli bättre på det här? Jag kan hjälpa dig.” Pauline berättar vidare: ”Under flera månader ägnade han extra uppmärksamhet åt mig och hjälpte mig till och med efter skoltid. Jag visste att han brydde sig om hur det gick för mig och att han ville att jag skulle lyckas. Det fick mig att arbeta hårdare, och jag blev duktigare.”

Angie, en kvinna i 30-årsåldern från Skottland, minns sin historielärare: ”Han gjorde det så intressant med historia! Han återgav de historiska händelserna på ett levande sätt, och han var alltid entusiastisk.” Angie minns också sin lite äldre lärarinna i första klass, fröken Hewitt: ”Hon var snäll och brydde sig om oss. En dag när jag gick fram till henne under en lektion för att fråga en sak, lyfte hon upp mig i famnen. Jag kände att hon verkligen brydde sig om mig.”

Timothy från södra Grekland uttrycker också sin uppskattning: ”Jag minns fortfarande min NO-lärare. Han förändrade mitt sätt att se på livet och världen omkring mig. Det var otroligt fascinerande att vara med vid hans lektioner. Han fick oss att vilja veta mer och förstå hur saker och ting fungerade.”

Ramona från Kalifornien skriver: ”Min lärare i high school älskade engelska, och hennes entusiasm smittade verkligen av sig! Hon fick till och med svåra saker att verka enkla.”

Jane från Canada berättar entusiastiskt om sin idrottslärare, som ”hade massor av roliga idéer. Han tog oss med på utflykter och lät oss prova på längdskidåkning och isfiske. Vi fick baka ett slags indianbröd över en lägereld som vi gjort upp själva. Det var spännande för mig, som alltid satt inomhus med näsan i böckerna!”

Helen föddes i Shanghai men gick i skolan i Hongkong. Hon berättar: ”I femman hade jag en lärare i idrott och bild som hette Chan. Jag var liten och spenslig och dålig på volleyboll och basket, men han fick mig aldrig att känna mig dum, utan han lät mig spela badminton och annat som jag hade lättare för. Han var hänsynsfull och snäll.”

”Det var likadant på bildlektionerna”, berättar Helen. ”Jag var inte alls bra på att måla människor och föremål, men jag hade känsla för mönster och figurer, så han lät mig måla sådant i stället. Eftersom jag var yngre än de andra eleverna, tyckte han att jag skulle gå om en årskurs. Det blev en vändpunkt som gjorde att jag fick bättre självförtroende och utvecklades. Jag kommer alltid att vara tacksam för det.”

Vilka lärare verkar göra störst intryck på sina elever? William Ayers svarar i boken To Teach—The Journey of a Teacher: ”För att undervisningen skall bli effektiv krävs det att läraren är omtänksam och hänsynsfull och engagerar sig i elevernas liv. ... Effektiv undervisning handlar inte om att ha någon speciell teknik, metod eller strategi. ... Undervisning handlar främst om att tycka om sina elever.” Vad kännetecknar då en framgångsrik lärare? Han skriver: ”En lärare som påverkar en djupt, som förstår en och som bryr sig om en, en lärare som är entusiastisk för något – musik, matte, latin eller pappersdrakar – och vars entusiasm smittar av sig.”

Många lärare har säkert varit med om att elever och föräldrar har visat sin tacksamhet. Det har uppmuntrat dem att fortsätta att undervisa trots motgångar och bakslag. Gemensamt för många kommentarer från elever och föräldrar är att de uttrycker uppskattning för det äkta intresse och den vänlighet som läraren har visat eleverna.

Naturligtvis är det inte alla lärare som har en sådan positiv inställning, men man måste komma ihåg att de ofta utsätts för många påfrestningar som begränsar vad de kan göra för sina elever. Vad är det då som gör att man väljer ett så svårt yrke?

[Bild på sidan 4]

”Undervisning handlar främst om att tycka om sina elever”

Varför blir man lärare?

”De flesta som väljer läraryrket gör det därför att de vill arbeta med människor. ... [Som lärare] kan man hjälpa barn och påverka deras liv.” – Teachers, Schools, and Society.

TROTS att vissa lärare får det att verka lätt, kan undervisning vara som häcklöpning över hinder som alltför stora klasser, orimligt mycket pappersarbete, klumpig byråkrati, ointresserade elever och låg lön. Pedro, som är lärare i Madrid, uttryckte det så här: ”Det är inte alls lätt att vara lärare. Det kräver stor självuppoffring. Men trots svårigheterna tycker jag att undervisning är mer givande än ett arbete i affärsvärlden.”

I de flesta länder är det en oerhörd utmaning att vara lärare i storstäderna. Stämningen och ordningen i skolorna påverkas av droger, brottslighet, slapp moral och ibland av likgiltiga föräldrar. Upproriskhet är en del av vardagen. Varför väljer då så många högutbildade att bli lärare?

Leemarys och Diana är lärare i New York. De arbetar med barn i åldern fem till tio år. Båda är tvåspråkiga (engelska och spanska) och undervisar huvudsakligen spansktalande barn. Vi ställde frågan:

Vad motiverar lärare?

Leemarys svarade: ”Vad som motiverar mig? Jo, att jag älskar barn. Jag vet att jag är det enda stöd som en del av de här barnen har.”

Diana sade: ”Jag hjälpte min åttaårige brorson som hade svårt för sig i skolan, särskilt med läsning. Det var så härligt att se honom och andra barn lära sig saker! Jag kom fram till att jag ville bli lärare och slutade mitt jobb på banken.”

Vakna! ställde den här frågan till lärare i ett flertal länder, och här följer några exempel på vad de svarade.

Giuliano, en italienare i fyrtioårsåldern, förklarade: ”Jag valde det här yrket därför att jag var fascinerad av det när jag själv gick i skolan (bilden till höger). Jag tyckte att det verkade kreativt och att det gav möjligheter att inspirera andra. Min entusiasm gjorde att jag kunde övervinna de svårigheter jag mötte i början.”

Nick från New South Wales i Australien sade: ”Jag sysslade med kemisk forskning, men det var svårt att få jobb inom det området. Däremot var det lätt att få jobb som lärare. Jag har upptäckt att jag tycker om att undervisa, och eleverna verkar tycka att jag är en bra lärare.”

Föräldrarnas exempel har ofta betytt mycket för dem som väljer att bli lärare. William från Kenya gav följande svar: ”Min pappa började jobba som lärare 1952, och hans entusiasm fick mig att också vilja bli lärare. Jag vet att jag hjälper unga människor att utvecklas, och det har fått mig att fortsätta som lärare.”

Rosemary, som också är från Kenya, berättade: ”Jag har alltid velat hjälpa dem som har det svårt, så jag valde mellan att bli sjuksköterska och lärare. Det första erbjudandet jag fick var att bli lärare. Att jag har egna barn gör att jag tycker ännu mer om mitt yrke.”

Berthold, från Düren i Tyskland, hade ett annorlunda motiv till att bli lärare: ”Min fru övertygade mig om att jag skulle passa som lärare.” Och det visade sig att hon hade rätt. Berthold säger: ”Jag trivs verkligen med mitt yrke. För att bli en bra, framgångsrik och motiverad lärare som är nöjd med sin insats måste man vara intresserad av ungdomar och övertygad om att det är viktigt med utbildning.”

Masahiro, som är lärare i Nakatsu i Japan, sade: ”Det som fick mig att bli lärare var att jag hade en sådan fantastisk lärare på mellanstadiet. Han var engagerad och entusiastisk. Och den främsta orsaken till att jag har fortsatt som lärare är att jag älskar barn.”

Yoshiya, som är 54 år och som också bor i Japan, hade ett välbetalt arbete i en fabrik men kände sig som en slav under arbetet och pendlandet. ”En dag stannade jag upp och frågade mig själv hur länge jag skulle fortsätta att leva på det här sättet. Jag bestämde mig för att skaffa ett arbete som handlar mer om människor än om saker. Läraryrket är unikt, eftersom man får arbeta med unga människor.”

Valentina från Sankt Petersburg i Ryssland uppskattar också den här sidan av läraryrket. Hon sade: ”Undervisning är det jag allra helst vill arbeta med. Jag har varit grundskollärare i 37 år. Jag tycker om att arbeta med barn, särskilt yngre barn. Jag älskar mitt jobb, och det är därför jag inte har gått i pension än.”

William Ayers, som själv är lärare, skriver: ”Man dras till läraryrket därför att man älskar barn och ungdomar och därför att man älskar att umgås med dem, att se dem utvecklas, växa och bli duktiga och kompetenta. ... Man undervisar ... för att ge av sig själv till andra. Jag är lärare därför att jag hoppas kunna bidra till att göra världen bättre.”

Ja, trots svårigheter och motgångar väljer tusentals hängivna kvinnor och män att bli lärare. Vilka är några av de stora utmaningar de möter? Nästa artikel tar upp den frågan.

[Ruta på sidan 6]

Råd för kommunikation mellan lärare och föräldrar

✔ Lär känna föräldrarna. Det är inte bortkastad tid, utan väl använd tid för både föräldrar och lärare. Det är din möjlighet att skapa ett gott förhållande till dem som kan bli dina bästa samarbetspartner.

✔ Akta dig för att verka nedlåtande. Använd inte lärarjargong.

✔ Betona det positiva när du talar om barnen. Beröm är effektivare än kritik. Förklara för föräldrarna vad de kan göra för att hjälpa barnet att göra framsteg.

✔ Låt föräldrarna tala, och lyssna ordentligt på dem.

✔ Försök att förstå hur barnets hemmiljö ser ut. Besök familjen, om det är möjligt.

✔ Bestäm en tid för nästa samtal. Det är viktigt att följa upp samtalen, och det visar att du verkligen är intresserad av eleven. (Baserat på boken Teaching in America.)

[Bild på sidan 6]

”Min pappa ... fick mig att också vilja bli lärare.” – WILLIAM, KENYA

[Bild på sidan 7]

”Jag tycker om att arbeta med barn.” – VALENTINA, RYSSLAND

[Bilder på sidan 7]

”Läraryrket är unikt, eftersom man får arbeta med unga människor.” – YOSHIYA, JAPAN

Kostnaderna och riskerna

”Det förväntas så mycket av lärarna, men de får sällan ... beröm för det de gör, trots att de är hängivna.” – Ken Eltis, University of Sydney, Australien.

DET har sagts att läraryrket är ”livsviktigt”. Men det måste medges att lärare möter många problem och utmaningar. Det kan vara allt från låga löner till dåliga klassrum, från överdrivet pappersarbete till jätteklasser och från likgiltiga föräldrar till respektlöshet och våld. Hur klarar somliga lärare av de här problemen?

Brist på respekt

Vi frågade fyra lärare från New York vad de ansåg vara allvarliga problem. De gav samma svar: ”Brist på respekt.”

Enligt William från Kenya har situationen i Afrika också förändrats när det gäller det här. Han sade: ”Disciplinen bland barnen blir sämre och sämre. När jag växte upp [han är nu i 40-årsåldern], var lärarna bland de mest respekterade människorna i Afrika. Läraren sågs alltid som en förebild för både unga och gamla. Den här respekten håller på att försvinna. Västerländsk kultur påverkar sakta ungdomarna, även ute på landsbygden. I filmer, videofilmer och böcker framställs de som visar bristande respekt för myndighet som hjältar.”

Giuliano, som är lärare i Italien, klagar: ”Barnen påverkas av den upprorsanda, uppstudsighet och olydnad som finns i hela samhället.”

Droger och våld

Tråkigt nog har droger blivit ett stort problem i skolorna. Den amerikanske läraren och författaren LouAnne Johnson skriver: ”Förebyggande åtgärder mot drogmissbruk ingår i nästan alla skolors arbetsplan, och det börjar i förskolan. [Kursiverat av oss] Barn vet mycket mer om droger ... än de flesta vuxna.” Hon tillägger: ”Det är oftast de elever som känner sig vilsna, oälskade, ensamma, uttråkade eller osäkra som börjar experimentera med droger.” (Two Parts Textbook, One Part Love)

Ken, en lärare i Australien, frågade: ”Hur skall lärarna undervisa en nioåring som kommit i kontakt med droger genom sina föräldrar och som nu är beroende?” Michael, som är i 30-årsåldern, undervisar högstadie- och gymnasieelever i Tyskland. Han skriver: ”Vi är mycket väl medvetna om att det förekommer knarklangning, men det är alltför sällan vi kommer på någon med det.” Han talar också om bristen på disciplin och säger att den ”kommer till uttryck genom att många av eleverna är destruktiva”. Han tillägger: ”De smutsar ner bord och väggar och skadar möblerna. En del av mina elever har gripits av polisen för snatteri eller något liknande. Det är inte konstigt att det stjäls mycket i skolorna också!”

Amira är lärare i delstaten Guanajuato i Mexico. Hon säger: ”Det förekommer våld och drogmissbruk i många familjer, och det påverkar barnen. De är omgivna av rått språk och annat dumt som de lätt snappar upp. Ett annat stort problem är fattigdom. Även om det inte kostar något att gå i skolan här, måste föräldrarna köpa anteckningsböcker, pennor och annat material. Men först och främst måste de köpa mat åt familjen.”

Vapen i skolorna?

I USA har skottdramer i skolor nyligen visat att vapenrelaterat våld inte är ett litet problem där. I en rapport sägs det: ”Det beräknas att 135 000 vapen tas med till landets 87 125 allmänna skolor varje dag. För att minska antalet skjutvapen i skolorna har man metalldetektorer, övervakningskameror, hundar som är tränade för att spåra vapen, skåpkontroller, identifikationsmärken och förbud mot att ta med sig större väskor till skolan.” (Teaching in America) Sådana säkerhetsföreskrifter gör att man frågar sig: Talar vi om skolor eller fängelser? Rapporten tillägger att mer än 6 000 elever har blivit relegerade på grund av att de tagit med sig vapen till skolan!

Iris, som är lärare i New York, berättade för Vakna!: ”Eleverna smusslar in vapen i skolorna. Detektorerna håller inte vapnen borta. Och ett annat stort problem i skolorna är vandalism.”

I den här anarkistiska miljön kämpar samvetsgranna lärare för att undervisa eleverna och lära dem goda värderingar. Det är inte förvånande att många lärare blir deprimerade eller bränner ut sig. Rolf Busch, som är chef för lärarförbundet i Thuringia i Tyskland, sade: ”Nästan en tredjedel av de en miljon lärarna i Tyskland blir sjuka på grund av stress. De känner sig utbrända i arbetet.”

Barn som får barn

Ett annat stort problem är att många av ungdomarna är sexuellt aktiva. George S. Morrison säger så här i sin bok Teaching in America: ”Varje år blir omkring en miljon tonårsflickor (11 procent av flickorna mellan 15 och 19 år [i USA]) gravida.” USA har den högsta andelen gravida tonårsflickor av alla i-länder.

Det här bekräftas av Iris, som säger: ”Allt ungdomarna pratar om är sex och fester. De är som besatta av det. Och så har vi fått Internet på skolans datorer! Så nu går det att chatta och komma åt pornografi.” Angel, från Madrid, säger: ”De flesta av eleverna har flera sexpartner. Flera mycket unga elever har blivit gravida.”

”En finare sorts barnvakter”

Något som en del lärare klagar på är att många föräldrar inte tar sitt ansvar när det gäller att undervisa barnen i hemmet. De anser att föräldrarna bör vara de första som undervisar barnen och att gott uppförande och etikett skall läras ut i hemmet. Inte att undra på att Sandra Feldman, som är ordförande för Amerikanska lärarförbundet, säger att ”lärare ... måste behandlas som andra yrkesarbetare och inte som en finare sorts barnvakter”.

Föräldrarna samverkar ofta inte med den fostran som ges i skolan. Leemarys, som citerades i föregående artikel, sade till Vakna!: ”Om man rapporterar till rektorn om något brottsligt som något barn har gjort, får man föräldrarna på halsen!” Busch, som citerades tidigare, sade så här om problematiska elever: ”Uppfostran inom familjen håller på att försvinna. Man kan inte längre utgå ifrån att de flesta barn kommer från familjer där de har fått god uppfostran.” Estela från Mendoza i Argentina sade: ”Vi lärare är rädda för eleverna. Om vi ger dem låga betyg, kastar de stenar på oss eller ger sig på oss. Om vi har bil, skadar de den.”

Är det underligt att det är brist på lärare i många länder? Vartan Gregorian, som är ordförande för Carnegie Corporation i New York, sade: ”Våra skolor [dvs. de amerikanska] kommer att behöva upp till 2,5 miljoner nya lärare under nästa årtionde.” Stora städer ”försöker rekrytera lärare från Indien, Västindien, Sydafrika, Europa och andra platser där det finns duktiga lärare”. Och det kan ju i sin tur leda till lärarbrist i de här länderna.

Varför är det brist på lärare?

Yoshinori, en japansk lärare med 32 års erfarenhet, sade: ”Att vara lärare är ett fint och stimulerande arbete, och det är mycket respekterat i det japanska samhället.” Men tyvärr gäller inte det i alla kulturer. Gregorian, som citerades tidigare, säger att lärare ”inte får den respekt, det erkännande och den lön de förtjänar. ... I de flesta delstater [i USA] ger läraryrket mindre pengar än något annat arbete som kräver högskoleexamen.”

Ken Eltis, som citerades i inledningen, skrev: ”Vad händer när lärare upptäcker att många arbeten som kräver mycket lägre kvalifikationer ger mycket mer pengar än läraryrket? Eller när elever de undervisat för bara tolv månader sedan ... tjänar mer än de själva gör nu eller kommer att göra om fem år? En lärares självkänsla hotas helt säkert av en sådan vetskap.”

William Ayers skrev: ”Lärare får dåligt betalt. ... Vi tjänar i genomsnitt en fjärdedel av vad advokater tjänar, hälften så mycket som revisorer och mindre än lastbilschaufförer och varvsarbetare. ... Det finns inget annat yrke som kräver så mycket men ger så lite betalt.” (To Teach—The Journey of a Teacher) Janet Reno, USA:s förra justitieminister, sade så här i november 2000: ”Vi kan skicka människor till månen. ... Vi betalar höga löner till våra idrottsmän. Varför kan vi inte ge våra lärare bättre betalt?”

”Lärare får i allmänhet för dåligt betalt”, sade Leemarys. ”Trots alla mina år av studier får jag bara en låg årslön här i New York, och dessutom får jag stå ut med all stress och allt krångel som ett liv i storstaden för med sig.” Valentina, som är lärare i Sankt Petersburg, sade: ”Om man ser till inkomsten, är det otacksamt att vara lärare. Man har alltid fått mindre än en minimilön.” Marlene, från Chubut i Argentina, instämmer: ”Låga löner tvingar oss att arbeta på två eller tre ställen, vilket gör att vi får stressa från en plats till en annan. Det sänker vår effektivitet.” Arthur, en lärare från Nairobi i Kenya, sade till Vakna!: ”Eftersom ekonomin blir allt sämre, har mitt liv som lärare inte alltid varit lätt. Många av mina kolleger skulle hålla med mig om att de låga lönerna alltid har avskräckt andra från att bli lärare.”

Diana, en lärare från New York, klagade över att lärare ofta har orimligt mycket pappersarbete som de får arbeta med i timmar. En annan lärare skrev: ”Det mesta av dagen ägnas åt de tre r:en – ritual, repetition och rutin.” Ett vanligt klagomål var: ”Blanketter att fylla i, de där eländiga blanketterna. Hela dagen måste man hålla på med dem.”

Lärarbrist, men inte elevbrist

Berthold från Düren i Tyskland gav uttryck åt ett annat vanligt klagomål: ”Klasserna är för stora! En del har upp till 34 elever. Det innebär att vi inte kan uppmärksamma elever med problem. De försvinner i mängden. Så de individuella behoven försummas.”

Leemarys, som citerades tidigare, förklarade: ”Förra året var mitt största problem, förutom likgiltiga föräldrar, det förhållandet att jag hade 35 barn i min klass. Tänk dig hur det är att jobba med 35 sexåringar!”

Iris sade: ”Det är brist på lärare här i New York, särskilt matte- och NO-lärare. De kan få bättre arbete på annat håll. Så man har anställt många utländska lärare.”

Att vara lärare är helt klart ett krävande arbete. Vad är det då som motiverar lärare att hålla i gång? Vad är det som får dem att fortsätta och att härda ut? Den sista artikeln kommer att besvara de här frågorna.

[Infälld text på sidan 9]

Det beräknas att 135 000 vapen tas med till amerikanska skolor varje dag

[Ruta/Bild på sidan 10]

Hur blir man en framgångsrik lärare?

Hur skulle du beskriva en bra lärare? Är det någon som kan träna ett barns minne så att barnet kan rabbla upp fakta och klara prov? Eller är det någon som lär barnet att ställa frågor, tänka och resonera? Någon som hjälper barnet att bli en bättre medborgare?

”När vi som lärare inser att vi färdas tillsammans med våra elever i livets långa och svåra resa och när vi börjar behandla dem med den värdighet och respekt de förtjänar som människor, då är vi på god väg att bli bra lärare. Så enkelt är det – och så svårt är det.” (To Teach—The Journey of a Teacher)

En bra lärare kan se varje elevs förmågor och vet hur man skall få dem att växa och blomstra. William Ayers skriver: ”Vi måste hitta ett bättre tillvägagångssätt, som tar till vara elevernas starka sidor och deras erfarenhet, färdigheter och skicklighet. ... Jag drar mig till minnes vad en ... förälder som hade en femårig son som sades ha inlärningssvårigheter sade: ’[Mitt barn] vet namnet på över fyrtio fåglar och deras flyttningsvanor. Han vet att en örn som är helt i jämvikt har tretton stjärtfjädrar. Vad han behöver är en lärare som inser hans fulla potential.’”

För att locka fram det bästa hos varje barn måste läraren se vad som intresserar eller motiverar det och vad som får det att handla på ett visst sätt. Och en hängiven lärare måste älska barn.

[Bildkälla]

United Nations/Foto: Saw Lwin

[Ruta på sidan 11]

Måste undervisningen alltid vara rolig?

Läraren William Ayers gjorde en lista över tio myter om undervisning. En av dem är: ”Bra lärare gör undervisningen rolig.” Han fortsätter: ”Om något är roligt, är det distraherande och underhållande. Clowner är roliga. Skämt kan vara roliga. Undervisning kan vara engagerande, fängslande, fantastisk, förvirrande och ofta mycket trevlig. Den kan vara rolig. Men den behöver inte vara rolig.” Han tillägger: ”Undervisning kräver omfattande kunskap, förmåga, skicklighet, omdöme och insikt – och det kräver en hänsynsfull och omtänksam människa i centrum.” (To Teach—The Journey of a Teacher)

Sumio från Nagoya i Japan ser det här problemet bland sina elever: ”Många gymnasieelever är inte intresserade av något annat än att ha roligt och att göra sådant som inte kräver någon ansträngning.”

Rosa, som är studievägledare i Brooklyn i New York, sade: ”Den allmänna inställningen bland eleverna är att undervisning är tråkigt. Läraren är tråkig. De tycker att allt skall vara roligt. De inser inte att man får ut något av undervisningen först om man anstränger sig.”

Den här fixeringen vid att ha roligt gör det svårare för ungdomar att anstränga sig och göra uppoffringar. Sumio, som citerades här ovan, säger: ”Det är helt enkelt så att de inte kan tänka på saker och ting i ett längre perspektiv. Det är väldigt få gymnasieelever som tänker att om de arbetar hårt för någonting nu, kommer det att vara värt mödan i framtiden.”

[Bild på sidan 7]

DIANA, USA

[Bild på sidan 8]

”Det förekommer knarklangning, men det är alltför sällan vi kommer på någon med det.” – MICHAEL, TYSKLAND

[Bild på sidan 8]

”Det förekommer våld och drogmissbruk i många familjer.” – AMIRA, MEXICO

[Bilder på sidan 9]

”Lärare ... måste behandlas som andra yrkesarbetare och inte som en finare sorts barnvakter.” – SANDRA FELDMAN, ORDFÖRANDE FÖR AMERIKANSKA LÄRARFÖRBUNDET

Tillfredsställelsen och glädjeämnena

”Vad som får mig att fortsätta? Visst kan det vara svårt och tröttande att undervisa, men jag får motivation att fortsätta när jag ser barn som är ivriga att lära sig nya saker och som gör framsteg.” – Leemarys, lärare i New York.

MILJONTALS lärare över hela världen fortsätter att undervisa trots alla utmaningar, motgångar och besvikelser. Och tusentals studenter utbildar sig till lärare, fastän de vet att de kanske inte kommer att få så mycket uppskattning och erkännande. Vad är det som motiverar dem och får dem att kämpa vidare?

Inna, som är lärare i Ryssland, förklarade: ”Det är fantastiskt att träffa sina tidigare elever som vuxna och höra att de har haft användning av det de fick lära sig. Jag blir glad och uppmuntrad när jag hör att de har ljusa minnen från sin skoltid.”

Giuliano, en lärare som citerades tidigare, sade: ”Något av det som ger mest tillfredsställelse är att se att man har lyckats göra eleverna intresserade av ett ämne. Vid ett tillfälle, efter det att jag hade berättat om en historisk händelse, sade några elever: ’Sluta inte. Berätta mer!’ Sådana spontana kommentarer kan lysa upp den gråaste morgon, eftersom man förstår att man har väckt känslor hos eleverna som de inte har upplevt förut. Det är härligt att se hur eleverna skiner upp, när de har förstått något som de har tyckt varit svårt.”

Elena, som är lärare i Italien, sade: ”Jag tycker att det oftast är genom vardagliga saker, elevernas små framsteg, som man får sin belöning – snarare än genom de där fantastiska resultaten som ändå sällan uppnås.”

Connie, som är i 30-årsåldern och bor i Australien, sade: ”Man får verkligen sin belöning, när elever som man hade särskilt bra kontakt med tar sig tid att skriva och tacka för det man har gjort.”

Oscar från Mendoza i Argentina känner likadant: ”När jag möter mina elever på stan eller någon annanstans och de visar uppskattning av det jag har lärt dem, känner jag att det har varit värt allt besvär.” Och Angel från Madrid sade: ”Jag har ägnat en del av mitt liv åt det här fantastiska men svåra yrket. Den största tillfredsställelsen får jag av att se hur mina elever utvecklas som människor, delvis till följd av mina ansträngningar.”

Leemarys, som citerades i inledningen, sade också: ”Lärare måste vara ett släkte för sig. Vi är nog lite galna som tar på oss ett så stort ansvar. Men om man kan hjälpa barn att utvecklas – om det så är tio barn eller bara ett – så har man verkligen lyckats, och det är den bästa känsla som finns. Då trivs man med sitt jobb.”

Har du tackat dina lärare?

Man kan fråga sig själv: ”Har jag någon gång tackat en lärare för den tid, de ansträngningar och det engagemang han har lagt ner på mig eller mitt barn? Eller har jag skickat något uppskattande brev eller kort?” Arthur från Nairobi i Kenya påpekar: ”Även lärare växer när de får beröm. Myndigheter, föräldrar och elever bör sätta stort värde på lärarna och det de utför.”

Läraren och författaren LouAnne Johnson skriver: ”För varje negativt brev jag får om någon lärare får jag hundra som är positiva. Det bekräftar vad jag alltid har trott, nämligen att det finns många fler bra lärare än dåliga.” Många tar hjälp av privatdetektiver för att ”söka upp en lärare som de har haft. Folk vill hitta sina lärare och tacka dem.”

Det är lärarna som lägger den nödvändiga grunden för en individs fortsatta utbildning. Till och med de kunnigaste professorerna vid de mest ansedda universiteten står i tacksamhetsskuld till de lärare som har stimulerat deras önskan att skaffa sig utbildning, kunskap och insikt. Arthur från Nairobi säger: ”Alla höga beslutsfattare inom den offentliga och privata sektorn har någon gång blivit undervisade av lärare.”

Vi bör verkligen vara tacksamma mot dem som har väckt vår nyfikenhet, stimulerat vårt intellekt och våra känslor och som har lärt oss hur man skaffar sig kunskap och insikt!

Men vi bör vara ännu mer tacksamma mot den store Läraren, Jehova Gud, som har inspirerat orden i Ordspråken 2:1–6: ”Min son, om du tar emot mina ord och förvarar mina egna bud som en skatt hos dig, så att du med ditt öra ger akt på visheten, för att du må böja ditt hjärta till urskillningen; om du dessutom ropar på själva förståndet och du låter höra din röst för att kalla på själva urskillningen, om du fortsätter att söka därefter som efter silver och du fortsätter att leta därefter som efter gömda skatter, då kommer du att förstå fruktan för Jehova, och kunskap om Gud kommer du att finna. Ty det är Jehova som ger vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning.”

Lägg märke till att konjunktionen ”om” förekommer tre gånger i den här tankeväckande texten, vilket visar att ett villkor är inbegripet. Om man är villig att uppfylla det villkoret, kan man alltså finna ”kunskap om Gud”. Det är den bästa utbildning som man kan få!

[Ruta på sidan 13]

En nöjd förälder

En lärare i New York fick följande brev:

”Jag vill tacka dig från djupet av mitt hjärta för allt du har gjort för mina barn. Din omtanke, hjälpsamhet och skicklighet har fått dem att nå längre än de någonsin skulle ha kunnat göra utan din hjälp. Du har fått mig att bli så stolt över mina barn, och det kommer jag aldrig att glömma. Hjärtliga hälsningar, S. B.”

Finns det någon lärare som du skulle kunna uppmuntra?

[Bild på sidan 12]

”Det är härligt att se hur eleverna skiner upp, när de har förstått något.” – GIULIANO, ITALIEN

[Bilder på sidan 13]

”Man får verkligen sin belöning, när elever ... tar sig tid att skriva och tacka för det man har gjort.” – CONNIE, AUSTRALIEN