Hårt arbete — Vad leder det till?

Från Vakna!:s korrespondent i Japan

”’STÄRKANDE medel’ har blivit oerhört populära, och det finns över 200 olika märken i handeln med en sammanlagd omsättning på 900 miljoner yen [över 50 miljoner kronor] per år”, rapporterar Mainichi Daily News, Japans ledande dagstidning. Allmänhetens stora intresse för dessa produkter, som sägs ge trötta arbetare krafterna åter på ett ögonblick, ”vittnar om japanernas inneboende önskan att vara högpresterande på arbetet trots stress, sömnbrist och kvävande hett sommarväder”, sägs det vidare i rapporten.

På andra sidan Stilla havet konstaterade ett amerikanskt organ som sysslar med arbetsstatistik efter en undersökning: ”Nästan var åttonde amerikan sade sig arbeta 60 timmar i veckan eller ännu mer.” De som kommit en bit upp på karriärstegen finner ofta att de måste ägna så mycket tid och energi åt sitt arbete att det ibland styr hela deras liv.

I nästan alla kulturer hyllas flit, plikttrohet och arbetsamhet som en dygd. Till och med en forntida bibelskribent sade: ”För en människa finns det inget bättre än att hon äter och dricker och låter sin själ se vad gott är på grund av hennes hårda arbete. Också detta har jag sett, ja jag, att detta är från den sanne Gudens hand.” (Predikaren 2:24) På det hela taget håller människor överallt i världen fortfarande fast vid sådana värderingar. Och vare sig de betraktar det som en dygd eller inte, arbetar de flesta människor från morgon till kväll, fem, sex eller till och med sju dagar i veckan.

Vad har då uträttats genom allt detta hårda arbete? I sådana länder som Japan och Tyskland har det sedan andra världskrigets slut resulterat i ett ekonomiskt ”under” som väckt u-ländernas avund. Båda dessa nationer reste sig ur nederlagets spillror och har blivit ekonomiska stormakter som den övriga världen måste räkna med. Men vad har ivern att arbeta lett till för många enskilda individer?

Även om levnadsstandarden i Japan har stigit högst betydligt, har de flesta japaner ”fortfarande svårt att uppleva någon verklig känsla av överflöd i sitt dagliga liv”, förklarar Mainichi Daily News. Och, vad värre är, i sitt hektiska jagande efter en hög standard har många blivit sjuka eller till och med dött på grund av överansträngning och stress. En amerikansk undersökning visade likaså att en tredjedel av de 3.000 personer i chefsställning som intervjuades tyckte att de arbetade för hårt och uppgav att de kände sig utbrända och inte kunde känna någon entusiasm för sitt arbete.

Förvärvsarbetande kvinnor sänder ut liknande signaler. En italiensk undersökning avslöjade att yrkesverksamma kvinnor i det landet i genomsnitt arbetar 30 timmar mer än sina män varje vecka. Förutom att de arbetar hela dagen på kontoret eller i fabriken, måste de också ta hand om alla hushållssysslor när de kommer hem. En kvinna medger i tidskriften Europeo: ”Mitt sociala liv är praktiskt taget lika med noll. Jag har ingen tid för mig själv. Jag orkar inte längre.”

Hur är det då med familjelivet? ”I jakten efter den amerikanska drömmen offrar vi oss själva och våra familjer för pengar och makt”, förklarar Herbert Freudenberger, en i New York verksam specialist på att behandla personer som har bränt ut sig på arbetet. Somliga hustrur till brittiska affärsmän som arbetar i utlandet uppger att de känner sig isolerade och olyckliga på grund av att deras män går så helt upp i sitt arbete. Och detta är de inte ensamma om.

Se till exempel på vilka konsekvenser det har fått på familjelivet i Japan, där mindre än hälften av alla medelålders manschettarbetare kommer hem före klockan åtta på kvällen. Somliga hustrur har redan slutat upp att betrakta sina män som verkliga äktenskapspartner och tycker att det räcker med den tid de är hemma. Ett reklaminslag i TV sammanfattar hustrurnas besvikelse med orden: ”Äkta män är bäst när de är friska och när de inte är hemma.”

Av det som sagts här ovan framgår det tydligt att hårt arbete kan vara både av godo och av ondo. Om det går till överdrift, kan det bli mycket påfrestande för alla parter. Vad kan man då göra för att hårt arbete inte skall bli en börda, utan en verklig dygd och en källa till glädje och lycka?

Å andra sidan kan man fråga sig: Vilka problem kan uppstå om en person låter arbetet gå före allt annat eller sliter och släpar natt och dag utan tanke på konsekvenserna? Låt oss se lite närmare på dessa båda aspekter.

Hårt arbete — ett hot mot din hälsa?

DEN medelålders försäkringstjänstemannen föll ihop mot sin bil, kräktes och sjönk till marken. Han höll fortfarande sin portfölj, symbolen för sitt arbete, i ett stadigt grepp i handen. I linje med företagets slogan ”Det är nuet som gäller. Utnyttja din energi till 150 procent!” hade han avverkat omkring 300 mil med sin bil den månad han kollapsade. Fyra dagar senare var han död.

Detta är inte något isolerat fall. ”Företagskrigare” kallas de i Japan. Deras mardröm är att drabbas av karoshi, dvs. död på grund av överansträngning. En advokat som har specialiserat sig på sådana fall beräknar att ”minst 30.000 japaner faller offer för karoshi varje år”. Det är därför inte så underligt att en enkät bland japanska kontorsarbetare nyligen visade att över 40 procent av de tillfrågade var oroliga för att de skulle dö i förtid på grund av överansträngning.

Även om det kan vara svårt att bevisa att det finns ett samband mellan ökad arbetsbelastning och försämrad hälsa, hyser offrens familjer knappast något tvivel om den saken. Termen ”död på grund av överansträngning” myntades faktiskt i samband med de skadeståndskrav som drabbade anhöriga framfört. En företrädare för den allmänna hälsovården i Japan, Tetsunojo Uehata, förklarar: ”Medicinskt sett har det avseende på dödsfall eller invaliditet på grund av slaganfall, hjärtinfarkt eller akut hjärtsvikt, vilket i sin tur har sin grund i högt blodtryck och åderförkalkning som förvärrats genom en pressande arbetssituation.” I en rapport som nyligen publicerades av det japanska hälsovårdsdepartementet sägs det varnande att ständigt övertidsarbete kan beröva en person sömnen och så småningom leda till ohälsa och sjukdomar.

Men liksom rökare avskyr att behöva erkänna rökningens skadeverkningar och alkoholisten farorna med alkoholmissbruk, vill arbetsnarkomaner ogärna tillstå att det kan vara farligt att arbeta för mycket. Och en förtidig död är inte den enda fara som hotar.

Utbrändhet och depression

Medan somliga arbetsnarkomaner drabbas av invalidiserande sjukdomar eller en förtidig död, finns det andra som blir fysiskt och psykiskt nedgångna, utbrända. ”Utbrändhet är inte någon klart definierad medicinsk term”, förklarar tidskriften Fortune, ”men bland de symptom som vanligen avses märks till exempel trötthet, modlöshet, hög frånvarofrekvens, försämrad hälsa och alkohol- eller drogmissbruk.” Somliga blir också vresiga och ovänliga, medan andra börjar slarva och göra misstag. Men vad beror det på att människor reagerar på det här sättet?

Vanligtvis är det inte missanpassade eller känslomässigt störda individer som klappar igenom, utan personer som är verkligt intresserade av sitt arbete. De kanske kämpar för att hävda sig i den hårda konkurrensen eller för att komma högre upp på karriärstegen. De arbetar hårt och intensivt för att försöka bevisa sin kompetens. Men när deras osvikliga nit och ständiga arbete inte skänker dem den väntade tillfredsställelsen och belöningen, blir de desillusionerade, känner sig utbrända och drabbas av fysisk och psykisk utmattning.

Vad leder detta i sin tur till? En telefonservice i Tokyo som kallas ”Livlinan” och är avsedd att vara till hjälp för potentiella självmordskandidater får ta emot fler och fler samtal från desperata medelålders och äldre kontorsanställda. Av de över 25.000 självmord som begicks i Japan år 1986 var hela 40 procent av offren mellan 40 och 60 år, och 70 procent av dem var män. ”Detta beror på att depressioner blir allt vanligare bland medelålders löntagare”, säger en professor i psykiatri, Hiroshi Inamura, beklagande.

Somliga drabbas också av något som brukar kallas ”helgneuros”. Vilka symptom uppvisar sådana personer? De blir nervösa och irriterade av sysslolösheten vid helger och veckoslut. På grund av sin tvångsmässiga önskan att arbeta får en sådan individ dåligt samvete så snart han är ledig. Oförmögen att känna sinnesfrid vankar han fram och tillbaka i rummet som ett djur i en bur. När måndagen kommer, går han lättad i väg till kontoret.

En unik typ av depression som nu tvingar hårt arbetande medelålders män till läkarmottagningarna är det så kallade hemmafobisyndromet. Utbrända arbetare dröjer sig kvar på kaféer och barer efter arbetet. Så småningom slutar de upp att komma hem helt och hållet. Varför drar de sig för att åka hem? Även om äktenskapliga problem naturligtvis kan vara en faktor att räkna med, har det visat sig att många av dem har ”arbetat alltför hårt och förlorat förmågan att anpassa sig till världen utanför, och i många fall även till sina egna familjer”, förklarar dr Toru Sekiya, som förestår ett ”nattsjukhus” avsett för sådana patienter.

Familjelivet blir lidande

Arbetsnarkomanen är kanske inte den som lider mest. ”Problemet är ofta större för de människor som måste leva tillsammans med en arbetsnarkoman”, konstaterar tidskriften Entrepreneur. Äktenskapspartnerns liv kan förvandlas till en mardröm. Arbetsnarkomanen ”har redan funnit den stora kärleken i sitt liv”, sägs det i den australiska tidskriften The Bulletin, ”och att tvingas acceptera andra platsen är inte alltid lätt”. Vad händer med sådana äktenskap?

Ett belysande exempel är Larry, en amerikan som var anställd vid ett japanskt företag i Förenta staterna. Han arbetade ständigt över utan ersättning och ökade fabrikens produktion med 234 procent. Resulterade detta i framgång och lycka? ”Han är tokig!” utropade hans hustru i rätten när hon tog ut skilsmässa.

Ett ännu mer avskräckande exempel var en japansk företagsledare som åkte i väg till arbetet klockan fem varje morgon och aldrig kom hem före nio på kvällen. Hans hustru började dricka för mycket. En dag, då de grälade om hennes dryckesvanor, ströp mannen sin hustru. Domaren förklarade honom skyldig till mord och sade: ”Ni gick så helt upp i ert arbete att ni inte insåg hur ensam er hustru kände sig, och inte heller ansträngde ni er tillräckligt för att ge henne orsak att glädjas åt livet.”

Detta var naturligtvis ett extremt fall, men för mycket arbete kan också lamslå familjelivet på andra sätt. När mannen är hemma på söndagen, kanske han bara slår sig ner framför TV-apparaten, sätter på sitt favoritprogram och slöar bort hela eftermiddagen. Sådana män inser inte hur främmande de blivit för andra sidor av livet. Nedtyngda av arbete försummar de något av det värdefullaste i livet — sin familj. Genom att ignorera behovet av ett gott kommunicerande inom familjen bäddar de för ett liv i ensamhet den dag de går i pension.

Gammal men otillfredsställd med livet

I förordet till boken At Work höjs en varnande röst: ”I vårt samhälle ... är kopplingen mellan arbete, självaktning och social ställning så stark att somliga efter sin pensionering finner det oerhört svårt att anpassa sig till ett liv utan de forna arbetsuppgifterna.” De som låter sitt liv kretsa kring arbetet måste därför fråga sig: Vad har jag kvar om jag blir av med mitt arbete? Det är bra att tänka på att ens liv som pensionerad kan komma att kretsa kring familjen och människor i ens omgivning.

De som har försummat behovet av att kommunicera med sina familjemedlemmar och grannar vet inte vad de skall tala med dem om när de blir pensionerade. ”De får sota för att de inte har brytt sig om något annat än sitt arbete, eller hur?” säger en erfaren familjerådgivare i Japan och fortsätter: ”Deras liv saknade den mänskliga aspekten, och de tog allting för givet, bara därför att det var de som försörjde familjen. När de blir pensionerade, tycks emellertid rollerna bli ombytta.”

De 30 eller 40 år som de slitit så hårt, enligt eget förmenande för familjens skull, kan få en motsatt effekt än den avsedda. Hur tragiskt är det inte om de forna familjeförsörjarna, efter åratal av hårt arbete, börjar betraktas som ”industriavfall” och nureochiba (våta nedfallna löv) av sina familjer! Detta senare uttryck används i Japan för att beskriva pensionerade äkta män som inte har något annat att göra än att hänga sin hustru i kjolarna hela dagarna. De liknas därför vid våta nedfallna löv som fastnar på sopkvasten och inte kan skakas av — de är bara till besvär.

Med tanke på alla faror som är inbegripna är det helt naturligt att fråga: Hur kan hårt arbete bli en verklig dygd? Finns det något arbete som skänker verklig tillfredsställelse? Nästa artikel tar upp dessa frågor.

[Ruta på sidan 6]

Ett varningens ord

”Om din man tappar aptiten, börjar sova dåligt och vägrar att samtala, då sänder han ut varningssignaler. Säg åt honom att han måste finna glädje i något annat än arbetet och försök få honom att umgås med andra än arbetskamrater.” — Doktor Toru Sekiya, Sekiya Neurology Clinic, Tokyo, Japan.

”Jag tycker om att arbeta mycket, men om man förlorar sin man eller sin familj på köpet, då är man inne på fel väg. Det är inget nöje att sitta där ensam och räkna sina pengar.” — Mary Kay Ash, styrelseordförande i företaget Mary Kay Cosmetics.

[Bild på sidan 5]

Överansträngning leder ibland till allvarliga problem

[Bilder på sidan 7]

Familjefäder som är arbetsnarkomaner fördärvar ofta livet för dem som borde stå dem närmast