Förutsägelser om världens ände

”I tusentals år har domedagsprofeter förutsagt att världens ände var nära.” — Premonitions: A Leap Into the Future.

ÅR 1033, exakt 1.000 år efter Kristi död, var invånarna i Burgund i Frankrike mycket rädda, därför att världens ände enligt en förutsägelse skulle komma det året. Undergångsstämningen förstärktes ytterligare, när ett stort antal våldsamma åskväder och en svår hungersnöd inträffade. Stora folkskaror tog del i offentliga botövningar.

Några årtionden tidigare, när tusenårsdagen av Jesu födelse närmade sig (enligt den då vedertagna tideräkningen), hade många människor trott att världens ände var nära förestående. Den konstnärliga och kulturella verksamheten i Europas kloster sägs nära nog ha upphört. Eric Russell skriver i sin bok Astrology and Prediction: ”’Med tanke på att världens ände närmar sig’ var en tämligen vanlig fras i testamenten som upprättades under 900-talets senare del.”

Martin Luther, upphovsmannen till den protestantiska reformationen på 1500-talet, förutsade att världens ände var nära på hans tid. Han sade enligt en källa: ”För min del är jag säker på att domens dag står alldeles för dörren.” En annan författare skrev: ”Genom att jämföra historiska händelser med Bibelns profetior kunde Luther säga att den slutliga katastrofen var nära.”

På 1800-talet förutsade William Miller, som allmänt tillskrivs grundandet av adventistkyrkan, att Kristi återkomst skulle inträffa någon gång mellan mars 1843 och mars 1844. Följden blev att somliga människor på den tiden förväntade att bli upptagna till himlen.

Det har också förekommit förutsägelser på senare tid. ”Det stora vita brödraskapet”, ett religiöst samfund som har sitt ursprung i Ukraina, förutsade att världen skulle gå under den 14 november 1993. En radioevangelist i USA, Harold Camping, sade att världens ände skulle inträffa i september 1994. Dessa förutsägelser beträffande slutet för den här världen var uppenbarligen felaktiga.

Har detta gjort att människor inte längre tror att världen skall gå under? Tvärtom. ”Annalkandet av ett nytt millennium år 2000 har gett upphov till en störtflod av domedagsprofetior”, skriver U.S.News and World Report för 19 december 1994. Artikeln fortsätter: ”Närmare 60 procent av alla amerikaner tror att världen kommer att gå under någon gång i framtiden, och nästan en tredjedel av dessa tror att slutet kommer inom några få decennier.”

Varför har det förekommit så många förutsägelser om världens ände? Finns det välgrundade skäl att tro att den här världen kommer att gå under?

Varför många tror att världen skall gå under

VÄRLDEN befinner sig verkligen i en desperat situation, vilket många människor i våra dagar är snara att erkänna. ”Jag har frågat människor i olika delar av världen vad de tror om våra framtidsutsikter”, skriver evangelisten Billy Graham. ”De flesta av dem är pessimistiska. ... Ord som ’Harmageddon’ och ’apokalyps’ används ofta för att beskriva det som utspelas på världsscenen.”

Varför används orden ”Harmageddon” och ”apokalyps” för att beskriva dagens situation? Vad betyder dessa uttryck?

Den bibliska innebörden

Bibeln talar om ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och förknippar det kriget med ”den plats som på hebreiska kallas Har-Magedon” eller Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:14—16) En ordbok ger följande definition av ordet Harmageddon: ”En slutlig och avgörande strid mellan de goda och de onda krafterna.”

Ordet ”apokalyps” kommer av ett grekiskt ord som betyder ”uppenbarelse”, eller ”avtäckande”, men på senare tid har det fått en annan innebörd. Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken eller Apokalypsen, beskriver Guds tillintetgörande av det onda och hans Sons, Jesu Kristi, tusenåriga regering. (Uppenbarelseboken 19:11—16; 20:6) Den ovan nämnda ordboken definierar därför ordet ”apokalyps” som ”en överhängande kosmisk katastrof, i vilken Gud tillintetgör ondskans makter och uppväcker de rättfärdiga till liv i ett messianskt rike”.

När människor i våra dagar talar om världen och dess belägenhet, är de uppenbarligen influerade av det som sägs i Bibeln. Vad säger då Bibeln om slutet för den här världen?

Bibeln och världens ände

Bibeln förutsäger klart och tydligt att den här världen skall få ett slut. Jesus Kristus och hans lärjungar talade om en ändens tid. (Matteus 13:39, 40, 49; 24:3; 2 Timoteus 3:1; 2 Petrus 3:3; 1981) De menade emellertid inte att själva jorden skulle bli tillintetgjord. Beträffande den bokstavliga jorden sägs det i Bibeln: ”Den kommer inte att bringas att vackla till obestämd tid, eller för evigt.” (Psalm 104:5) Uttrycket ”världens ände” betyder helt enkelt ”avslutningen på tingens ordning”. — Nya Världens översättning.

Aposteln Petrus talade om världen före den stora översvämningen på Noas tid och sade: ”Världen [av ogudaktiga människor] på den tiden [drabbades] av förintelse då den översvämmades av vatten.” Petrus fortsatte sedan med att säga att den nuvarande världen ”förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”. (2 Petrus 3:5—7) Aposteln Johannes sade likaså: ”Världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” — 1 Johannes 2:17.

När den här världen når sitt slut, skall också dess osynlige, onde härskare röjas ur vägen. (Uppenbarelseboken 20:1—3) Aposteln Paulus skrev beträffande denne onde härskare: ”Denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror.” Jesus sade: ”Nu skall denna världens härskare [Satan, Djävulen] fördrivas.” — 2 Korinthierna 4:4; Johannes 12:31; 1981.

Hur skönt kommer det inte att bli när den här världen och dess onde härskare är borta! De kristna har länge bett om att detta skall hända, att Guds kungarike skall komma och att hans vilja skall ske på jorden. De ber att Jesus Kristus skall handla enligt sin Faders befallning och befria jorden från all ondska. — Psalm 110:1, 2; Ordspråken 2:21, 22; Daniel 2:44; Matteus 6:9, 10.

Detta väcker emellertid frågan: Skulle det kunna vara så att falska eller felaktiga förutsägelser om världens ände är ett resultat av att människor i sina försök att förutsäga tidpunkten för denna händelse har missförstått Bibelns profetior eller tillämpat dem på fel sätt? Låt oss se.

Missuppfattningar bland de första kristna

Tänk på vad som hände under det första århundradet. Strax innan Jesus for upp till himlen frågade hans apostlar ivrigt: ”Herre, återställer du kungariket åt Israel i denna tid?” De ville få del av Rikets alla välsignelser omedelbart, men Jesus sade: ”Det tillkommer inte er att få kännedom om de tider eller tidsperioder som Fadern har lagt under sin egen domsrätt.” — Apostlagärningarna 1:6, 7.

Bara tre dagar före sin död hade Jesus likaså sagt: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” Därefter tillade han: ”Om denna dag eller den timmen har ingen vetskap, varken änglarna i himlen eller Sonen, ingen utom Fadern. Ta er ständigt i akt, håll er vakna, för ni vet inte när det är den fastställda tiden.” (Matteus 24:42, 44; Markus 13:32, 33) Några månader tidigare hade Jesus också uppmuntrat dem med orden: ”Håll er redo, ... därför att i en stund då ni inte håller det för troligt kommer Människosonen.” — Lukas 12:40.

Trots att Jesus hade gett dessa varningar började de första kristna, som ivrigt såg fram emot Kristi närvaro och de välsignelser som den skulle medföra, spekulera om tidpunkten för uppfyllelsen av löftena om Guds kungarike. Aposteln Paulus skrev därför till thessalonikerna: ”Vi ber er, bröder, beträffande vår Herre Jesu Kristi närvaro och hur vi skall församlas till honom, att inte fort bringas ur fattningen eller att bli upphetsade, vare sig genom ett inspirerat uttalande eller genom ett muntligt budskap eller genom ett brev såsom från oss, vilket går ut på att Jehovas dag är här.” — 2 Thessalonikerna 2:1, 2.

Paulus’ ord visar att somliga av de första kristna hade felaktiga förväntningar. Även om de kristna i Thessalonike kanske inte hade förutsagt något visst datum då de skulle församlas till Kristus i himlen, trodde de uppenbarligen att denna händelse var nära förestående. De behövde korrigera sitt tänkesätt, och Paulus’ brev hjälpte dem att göra detta.

Andra som också behövde bli korrigerade

Som vi såg i den första artikeln fanns det också efter det första århundradet sådana som förväntade att Guds löften skulle uppfyllas vid en speciell tidpunkt. Somliga förutsade att världens ände skulle komma efter tusen år, räknat antingen från Jesu födelse eller från hans död. Men deras förutsägelser visade sig likaså vara falska eller felaktiga.

Detta väcker en rad viktiga frågor: Innebär dessa misstag när det gäller uppfyllelsen av Bibelns löften att själva löftena var grundlösa? Är Guds löften tillförlitliga? Och hur har de kristna i våra dagar fått sin uppfattning korrigerad i den här frågan?

Kan man lita på Guds löften?

JEHOVA GUD, vår Skapare, har alltid stått vid sitt ord. ”Jag har ju talat det”, säger han själv, ”jag kommer också att låta det inträffa.” (Jesaja 46:11) Efter att ha fört israeliterna in i det utlovade landet sade Guds tjänare Josua: ”Inte ett löfte slog fel av hela det goda löfte som Jehova hade gett Israels hus; allt blev verklighet.” — Josua 21:45; 23:14.

Från Josuas tid och fram till Messias’ ankomst uppfylldes hundratals profetior som inspirerats av Gud. Ett exempel är när den som byggde upp Jeriko drabbades av ett straff som förutsagts flera hundra år i förväg. (Josua 6:26; 1 Kungaboken 16:34) Ett annat är det till synes ouppfyllbara löftet att Samarias svältande invånare skulle få massor av mat att äta dagen efter det att förutsägelsen gjordes. I 2 Kungaboken, kapitel 7, kan du själv läsa om hur Gud uppfyllde detta löfte.

Världsväldenas uppgång och fall

Gud inspirerade Bibelns skribenter att teckna ner detaljer om olika världsväldens uppgång och fall. Genom sin profet Jesaja förutsade han till exempel omstörtandet av det mäktiga Babylon nästan 200 år innan det inträffade. Mederna, som blev persernas bundsförvanter, omnämns till och med som segerherrar. (Jesaja 13:17—19) Något som är ännu mer anmärkningsvärt är att Guds profet namngav den persiske kungen Cyrus som den som skulle leda erövringen, trots att Cyrus inte ens var född när profetian nedtecknades! (Jesaja 45:1) Men det är ändå inte allt.

Profeten Jesaja förutsade också hur erövringen av Babylon skulle gå till. Han sade att stadens skyddande vattenled, floden Eufrat, skulle ”torka ut” och att ”inte ens portarna [i Babylon] kommer att vara stängda”. (Jesaja 44:27—45:1) Denna detaljerade profetia uppfylldes till punkt och pricka, enligt historieskrivaren Herodotos.

Medan Babylon fortfarande stod på höjden av sin makt, använde Gud också sin profet Daniel till att förutsäga vilka världsvälden som skulle efterträda det. Daniel såg i en syn en symbolisk tvåhornad bagge, som lyckades slå ner alla andra ”vilda djur”. Det råder inget tvivel om vem den tvåhornade baggen föreställer, eftersom Daniel skrev att den ”representerar Mediens och Persiens kungar”. (Daniel 8:1—4, 20) Och precis som det var förutsagt blev Medo-Persien nästa stora världsvälde genom att besegra Babylon år 539 f.v.t.

I denna syn från Gud såg Daniel därefter ”en getabock” med ”ett iögonenfallande horn” mellan ögonen. Daniel fortsatte sin beskrivning med orden: ”Jag såg den komma i nära beröring med baggen ... , och den tog sig för att slå ner baggen och bryta sönder dess båda horn ... , och baggen visade sig inte ha någon som befriade den ur dess hand. Och getabocken för sin del uppträdde mycket stormodigt; men så snart den blev mäktig, bröts det stora hornet sönder, och på ett iögonenfallande sätt började det komma upp fyra horn i dess ställe.” — Daniel 8:5—8.

Guds ord lämnar oss inte i tvivelsmål om vad allt detta betyder. Lägg märke till den förklaring som ges: ”Den ludna bocken representerar Greklands kung; och vad beträffar det stora hornet som var mellan dess ögon, representerar det den förste kungen. Och att det bröts sönder, så att det var fyra som till slut stod upp i dess ställe, betyder att det är fyra kungariken från hans nation som kommer att stå upp, men inte med hans kraft.” — Daniel 8:21, 22.

Historien visar att denne ”Greklands kung” var Alexander den store. Efter hans död år 323 f.v.t. blev hans rike så småningom uppdelat mellan fyra av hans härförare — Seleukos I Nikator, Kassandros, Ptolemaios I och Lysimakos. Precis som Bibeln hade förutsagt var det ”fyra som till slut stod upp i dess ställe”. Som Bibeln också hade förutsagt blev ingen av dessa lika mäktig som Alexander hade varit. Uppfyllelsen av sådana bibliska profetior har faktiskt varit så häpnadsväckande exakt att de ibland har kallats ”historia skriven på förhand”.

Den utlovade Messias

Gud hade inte bara utlovat en Messias som skulle befria människorna från syndens och dödens verkningar, utan han hade också låtit nedteckna dussintals med profetior som skulle identifiera denne utlovade befriare. Låt oss se på några få av dessa profetior, vars uppfyllelse Jesus själv omöjligen kan ha arrangerat.

Många hundra år i förväg hade det till exempel förutsagts att den utlovade Messias skulle födas i Betlehem och att han skulle födas av en jungfru. (Jämför Mika 5:2 och Matteus 2:3—9; Jesaja 7:14 och Matteus 1:22, 23.) Det var förutsagt att han skulle bli förrådd för 30 silverstycken. (Sakarja 11:12, 13; Matteus 27:3—5) Det var också förutsagt att inte ett ben skulle krossas i hans kropp och att man skulle kasta lott om hans kläder. — Jämför Psalm 34:20 och Johannes 19:36; Psalm 22:18 och Matteus 27:35.

Något som är särskilt intressant är att Bibeln även förutsagt när Messias skulle komma. Som det profetiskt sades i Guds ord: ”Från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem intill Messias, Ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor.” (Daniel 9:25) Enligt Bibeln utgick ordet om att återupprätta och återuppbygga Jerusalems murar i kung Artaxerxes’ tjugonde regeringsår, vilket enligt profanhistorien motsvarar år 455 f.v.t. (Nehemja 2:1—8) Dessa 69 årsveckor utlöpte följaktligen 483 år senare (7 x 69 = 483) — år 29 v.t. Det var just det året Jesus döptes och blev smord med helig ande och blev Messias eller Kristus!

Intressant nog förväntade människor på Jesu tid att Messias skulle framträda då, vilket den kristne historikern Lukas intygade. (Lukas 3:15) De romerska historikerna Tacitus och Suetonius, den judiske historikern Josephus och den judiske filosofen Filon vittnade också om detta tillstånd av förväntan. Till och med Abba Hillel Silver erkänner i sin bok A History of Messianic Speculation in Israel att ”Messias förväntades omkring det andra kvartsseklet under det första århundradet v.t.”, på grund av ”den tidens populära kronologi”, som delvis var hämtad ur Daniels bok.

Med tanke på dessa upplysningar är det knappast förvånande att Bibeln också anger när Messias skulle komma tillbaka och ta sin kungamakt i besittning. Daniels profetia innehåller kronologiska uppgifter som med stor noggrannhet anger den tidpunkt då ”den Högste” överlämnar herraväldet över jorden till ”den ringaste av människorna”, Jesus Kristus. (Daniel 4:17—25; Matteus 11:29) Profetian nämner en period om ”sju tider”, eller sju profetiska år, och denna period beräknas ha löpt ut år 1914.a

Ingen exakt tidpunkt anges för slutet

Året 1914 är emellertid bara den tidpunkt då Kristus börjar härska ”mitt ibland ... [sina] fiender”. (Psalm 110:1, 2; Hebréerna 10:12, 13) I Uppenbarelseboken får vi veta att när Kristus hade börjat härska i himlen, skulle han slunga ner Satan, Djävulen, och hans änglar till jorden. Innan han röjer dessa onda andevarelser ur vägen, skulle de, enligt Bibeln, ha ”en kort tidsfrist”, under vilken de skulle ställa till en hel del problem på jorden. — Uppenbarelseboken 12:7—12.

En viktig detalj i sammanhanget är att Bibeln inte talar om för oss exakt när denna korta ”tidsfrist” skulle löpa ut och Kristus, i egenskap av skarprättare, skulle tillintetgöra Guds fiender i Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:16; 19:11—21) Som framgick av den föregående artikeln framhöll Jesus i stället vikten av att ständigt vara redo, eftersom ingen människa känner till tidpunkten för denna händelse. (Markus 13:32, 33) När någon går utöver det som Jesus sade, som de första kristna i Thessalonike gjorde och andra har gjort efter dem, kommer resultatet att bli falska eller felaktiga förutsägelser. — 2 Thessalonikerna 2:1, 2.

Somliga behövde få sin uppfattning korrigerad

Under tiden före senare delen av år 1914 var det många kristna som förväntade att Kristus skulle komma tillbaka vid den tiden och ta dem upp till himlen. I ett tal som hölls den 30 september 1914 sade till exempel A. H. Macmillan, en av bibelforskarna: ”Detta är sannolikt det sista offentliga tal jag kommer att hålla, ty vi skall snart fara hem [till himlen].” Macmillan hade uppenbarligen misstagit sig, men det var inte den enda gången som han och andra bibelforskare hade för stora förväntningar beträffande en viss tidpunkt.

Bibelforskarna, som sedan år 1931 är kända som Jehovas vittnen, förväntade också att fantastiska bibliska profetior skulle gå i uppfyllelse år 1925. De antog att den jordiska uppståndelsen skulle börja då och att trogna människor från forna tider skulle uppväckas, till exempel Abraham, David och Daniel. Längre fram trodde många vittnen att händelser som skulle inleda Kristi tusenåriga styre skulle ta sin början år 1975. Deras förväntningar grundade sig på uppfattningen att det sjunde millenniet i mänsklighetens historia började det året.

Dessa felaktiga uppfattningar betydde inte att Guds löften var osanna, att han hade begått ett misstag. Inte alls! Precis som fallet var med de första kristna, berodde dessa misstag eller missuppfattningar på att man inte gett akt på Jesu varning: ”Ni vet inte när det är den fastställda tiden.” Deras felaktiga slutsatser berodde följaktligen inte på något ont uppsåt eller på trolöshet mot Kristus, utan på deras innerliga önskan att få se uppfyllelsen av Guds löften under sin egen livstid.

Senare förklarade A. H. Macmillan: ”Jag lärde mig att vi bör erkänna våra misstag och fortsätta att rannsaka Guds ord för att få mer upplysning. Vilka justeringar vi än skulle behöva göra av vår uppfattning tid efter annan, skulle det inte förändra den barmhärtiga lösenanordningen och Guds löfte om evigt liv.”

Ja, Guds löften är verkligen sanna och tillförlitliga! Det är människor som är benägna att göra misstag. Sanna kristna kommer därför att ha en väntande inställning, precis som Jesus befallde dem. De kommer att hålla sig vakna och redo för Kristi oundvikliga ankomst som Guds skarprättare. De kommer inte att låta falska förutsägelser avtrubba deras sinnesförmögenheter och få dem att ignorera den sanna varningen om världens ände.

Hur är det då med tron på världens ände? Finns det verkligen bevis för att den är nära förestående, att den skall komma i vår livstid?

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

Bibelns profetior hade i detalj förutsagt Babylons fall

[Bilder på sidan 9]

Jesus skulle inte själv ha kunnat arrangera uppfyllelsen av många av profetiorna om Messias

Är det förutsagda slutet nära?

I TIDSKRIFTEN Detroit Free Press Magazine för 6 februari 1994 kunde man läsa: ”Apokalyptiska drömmar blev en fix idé när vi trädde in i atomåldern. Efter förintandet av Hiroshima den 6 aug. 1945 stod det klart för var och en: Nu kunde världen verkligen gå under!”

I december förra året sade Charles B. Strozier, psykoanalytiker och professor i historia vid City University i New York: ”Vi behöver inte längre skalder som talar om för oss att alltsammans skulle kunna sluta med en smäll eller ett kvidande eller en fruktansvärd aidsepidemi.” Han tillade: ”Nu måste man ha livlig fantasi för att inte tro att mänskligheten skall gå under.”

Eftersom Jesus Kristus talade om världens ände, kan då det han lärde hjälpa oss att avgöra om slutet verkligen är nära?

När kommer slutet?

Jesu lärjungar bad honom om ett ”tecken”, som skulle visa när slutet för den här världen eller tingens ordning var inne. ”När skall dessa ting inträffa”, undrade de, ”och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matteus 24:3) Du kan själv undersöka det ”tecken” som Jesus gav som svar på deras fråga. Det finns nedtecknat i Bibeln i Matteus, kapitel 24, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21. Några av de viktigaste dragen i detta tecken är:

STORA KRIG: ”Nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike.” (Matteus 24:7) Vi har verkligen sett denna del av tecknet gå i uppfyllelse. ”Första världskriget [som började år 1914] var det första ’totala’ kriget”, konstaterade en historiker. Andra världskriget var emellertid långt mer förödande och krävde omkring 50 miljoner dödsoffer. Sedan dess har krigen fortsatt att hemsöka jorden.

HUNGERSNÖD: ”Det skall vara hungersnöd.” (Matteus 24:7) Första världskriget följdes av en fruktansvärd hungersnöd, och sedan dess har svälten fortsatt att härja i många delar av världen. Även i rikare länder är hunger och undernäring en utbredd företeelse.

STORA JORDBÄVNINGAR: ”Det skall vara stora jordbävningar.” (Lukas 21:11) Låt oss bara nämna några få: Kina 1920: 200.000 dödsoffer; Japan 1923: 143.000 döda; Peru 1970: 66.800 döda och Kina 1976: 240.000 dödsoffer (enligt somliga källor 800.000). En specialist på jordbävningssäkra konstruktioner kallade jordbävningen i Kina år 1976 för ”den största jordbävningskatastrofen i mänsklighetens historia”.

SJUKDOMAR: ”På den ena orten efter den andra farsoter.” (Lukas 21:11) Strax efter första världskriget dog omkring 21 miljoner människor i spanska sjukan. Tidskriften Science Digest skrev: ”Aldrig tidigare i historien har döden hemsökt människor på ett så hårdfört och snabbfotat sätt.” Sedan dess har hjärtsjukdomar, cancer, aids och många andra sjukdomar dödat hundratals miljoner människor.

BROTTSLIGHET: ”Tilltagande laglöshet.” (Matteus 24:12) Brottsligheten ökar lavinartat i många länder. Mord, rån, våldtäkter, terrorism, korruption — dagligen hör vi talas om sådana brott eller drabbas av dem själva.

Det finns också andra bibliska profetior som har förutsagt de förhållanden som skulle vara rådande i de sista dagarna. I Uppenbarelseboken beskrivs till exempel en syn som handlar om fyra ryttare och deras framfart. (Uppenbarelseboken 6:1—8) Den förste ryttaren är en bild av Jesus själv som segrande Kung. De andra ryttarna och deras hästar symboliserar händelser på jorden som markerar början på Jesu kungliga styre: krig, hungersnöd och för tidig död av olika orsaker.

Åter andra profetior beskriver attityder och situationer som skulle vara vanligt förekommande under de ”sista dagarna” för den här världen. Ett sådant exempel är en profetia som en av Jesu apostlar fick teckna ner. När du läser dessa ord, fråga då dig själv: Är inte detta en träffande beskrivning av vår problemfyllda tid?

”Det skall du veta”, skrev aposteln, ”att i de sista dagarna blir tiden svår. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft.” — 2 Timoteus 3:1—5, 1981.

En annan viktig profetia om världens ände utlovar att Gud skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) I tidigare generationer har människor inte haft tekniska möjligheter att fördärva jorden, men det har de nu. I våra dagar bär nya tekniska landvinningar en stor del av skulden för miljöförstöringen. I november 1992 kunde man i många tidningar läsa rubriker som denna: ”Ledande vetenskapsmän varnar för jordens undergång”.

Ge akt på sanna profetior

Det råder inget tvivel om saken. Allt det som Bibeln förutsagt skulle inträffa i ”de sista dagarna” eller ”avslutningen på tingens ordning” inträffar nu i vår tid. Vi ser hur Bibelns sanna profetior går i uppfyllelse inför våra ögon, och det är livsviktigt att vi ger akt på dem. Jesus visade detta när han beskrev de förhållanden som Noa, en ”rättfärdighetens predikare”, fick uppleva strax innan världen på den tiden nådde sitt slut. — 2 Petrus 2:5.

Jesus förklarade: ”Såsom de var i de dagarna före den stora översvämningen, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” (Matteus 24:38, 39) När man inte ger akt på sanna profetior, blir konsekvenserna förödande.

Nu kanske du säger: ”Ja, jag tror på Bibelns profetior, men slutet kommer någon gång i framtiden, det är säkert lång tid kvar.” Men är du säker på det? Borde du inte lyssna till Bibelns varning nu?

Varningar som man bör ge akt på

Det finns naturligtvis varningar som saknar grund, och det skulle vara dåraktigt att lyssna till dem. Men det finns också varningar som inte är av det slaget. Bara därför att många människor, däribland framträdande personer i samhället, ignorerar en varning, har du ingen anledning att göra det. Låt oss belysa det med ett exempel.

Det var i mars 1902. På den vackra karibiska ön Martinique började berget Pelée visa tecken på vulkanisk aktivitet. I april började berget spy ut rök, aska, stenar och fräna ångor. Invånarna i staden S:t Pierre, omkring 8 kilometer därifrån, började bli oroliga. ”Staden är täckt med aska”, skrev en kvinna i ett brev. ”Många människor måste ha fuktiga näsdukar för munnen för att skydda sig mot de starka ångorna.”

I början av maj ökade den vulkaniska aktiviteten. I lokaltidningen kunde man läsa: ”Askregnet upphör aldrig. ... Kärrorna som passerar hörs inte längre på gatorna. Hjulen rullar tyst.” Hettan var kvävande.

Den 5 maj vällde en het massa ut ur vulkanen och dödade tiotals människor som kom i dess väg. Men vad sade stadens ledande män?

Sockerrörsskörden närmade sig, och köpmännen försäkrade folket att det inte var någon större fara. Politikerna, som var intresserade av det val som skulle äga rum den 10 maj, ville inte heller att människorna skulle fly. Även de försökte därför dämpa deras oro. De religiösa ledarna samarbetade med köpmännen och politikerna och övertalade sina församlingsmedlemmar att stanna kvar i staden.

Sedan hände det. Den 8 maj, strax före klockan åtta på morgonen, exploderade berget Pelée med ett ofantligt dån. Jättelika, brännheta svarta moln svepte med otrolig hastighet ner mot S:t Pierre. På några ögonblick utplånade den heta gasen tusentals liv. Praktiskt taget varenda människa i S:t Pierre dog — omkring 30.000 eller fler. Den ende som överlevde var en ung fånge, som befann sig i fängelsets källarvåning.

Situationen i våra dagar

Också i våra dagar är det många som nonchalerar bevisen för att Bibelns profetior håller på att uppfyllas. De vägrar att ge akt på bevis som borde övertyga varje förnuftig människa om att slutet för den här ordningen är nära. Men Bibeln har faktiskt förutsagt deras inställning. Vi läser: ”I de sista dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’” — 2 Petrus 3:3, 4.

Men den här gången har de fel. Saker och ting har förändrats. Bibelns profetior går i uppfyllelse. Bevisen för att slutet är nära är överväldigande.

Du gör därför klokt i att inte dröja med att vidta åtgärder för att rädda ditt liv. Men vad skall du då göra?

[Bildkälla på sidan 10]

U.S. National Archives photo

[Bildkälla på sidan 10]

WHO/E. Hooper

[Bildkälla på sidan 11]

WHO photo (W. Cutting)