Kan man lita på Guds löften?

JEHOVA GUD, vår Skapare, har alltid stått vid sitt ord. ”Jag har ju talat det”, säger han själv, ”jag kommer också att låta det inträffa.” (Jesaja 46:11) Efter att ha fört israeliterna in i det utlovade landet sade Guds tjänare Josua: ”Inte ett löfte slog fel av hela det goda löfte som Jehova hade gett Israels hus; allt blev verklighet.” — Josua 21:45; 23:14.

Från Josuas tid och fram till Messias’ ankomst uppfylldes hundratals profetior som inspirerats av Gud. Ett exempel är när den som byggde upp Jeriko drabbades av ett straff som förutsagts flera hundra år i förväg. (Josua 6:26; 1 Kungaboken 16:34) Ett annat är det till synes ouppfyllbara löftet att Samarias svältande invånare skulle få massor av mat att äta dagen efter det att förutsägelsen gjordes. I 2 Kungaboken, kapitel 7, kan du själv läsa om hur Gud uppfyllde detta löfte.

Världsväldenas uppgång och fall

Gud inspirerade Bibelns skribenter att teckna ner detaljer om olika världsväldens uppgång och fall. Genom sin profet Jesaja förutsade han till exempel omstörtandet av det mäktiga Babylon nästan 200 år innan det inträffade. Mederna, som blev persernas bundsförvanter, omnämns till och med som segerherrar. (Jesaja 13:17—19) Något som är ännu mer anmärkningsvärt är att Guds profet namngav den persiske kungen Cyrus som den som skulle leda erövringen, trots att Cyrus inte ens var född när profetian nedtecknades! (Jesaja 45:1) Men det är ändå inte allt.

Profeten Jesaja förutsade också hur erövringen av Babylon skulle gå till. Han sade att stadens skyddande vattenled, floden Eufrat, skulle ”torka ut” och att ”inte ens portarna [i Babylon] kommer att vara stängda”. (Jesaja 44:27—45:1) Denna detaljerade profetia uppfylldes till punkt och pricka, enligt historieskrivaren Herodotos.

Medan Babylon fortfarande stod på höjden av sin makt, använde Gud också sin profet Daniel till att förutsäga vilka världsvälden som skulle efterträda det. Daniel såg i en syn en symbolisk tvåhornad bagge, som lyckades slå ner alla andra ”vilda djur”. Det råder inget tvivel om vem den tvåhornade baggen föreställer, eftersom Daniel skrev att den ”representerar Mediens och Persiens kungar”. (Daniel 8:1—4, 20) Och precis som det var förutsagt blev Medo-Persien nästa stora världsvälde genom att besegra Babylon år 539 f.v.t.

I denna syn från Gud såg Daniel därefter ”en getabock” med ”ett iögonenfallande horn” mellan ögonen. Daniel fortsatte sin beskrivning med orden: ”Jag såg den komma i nära beröring med baggen ... , och den tog sig för att slå ner baggen och bryta sönder dess båda horn ... , och baggen visade sig inte ha någon som befriade den ur dess hand. Och getabocken för sin del uppträdde mycket stormodigt; men så snart den blev mäktig, bröts det stora hornet sönder, och på ett iögonenfallande sätt började det komma upp fyra horn i dess ställe.” — Daniel 8:5—8.

Guds ord lämnar oss inte i tvivelsmål om vad allt detta betyder. Lägg märke till den förklaring som ges: ”Den ludna bocken representerar Greklands kung; och vad beträffar det stora hornet som var mellan dess ögon, representerar det den förste kungen. Och att det bröts sönder, så att det var fyra som till slut stod upp i dess ställe, betyder att det är fyra kungariken från hans nation som kommer att stå upp, men inte med hans kraft.” — Daniel 8:21, 22.

Historien visar att denne ”Greklands kung” var Alexander den store. Efter hans död år 323 f.v.t. blev hans rike så småningom uppdelat mellan fyra av hans härförare — Seleukos I Nikator, Kassandros, Ptolemaios I och Lysimakos. Precis som Bibeln hade förutsagt var det ”fyra som till slut stod upp i dess ställe”. Som Bibeln också hade förutsagt blev ingen av dessa lika mäktig som Alexander hade varit. Uppfyllelsen av sådana bibliska profetior har faktiskt varit så häpnadsväckande exakt att de ibland har kallats ”historia skriven på förhand”.

Den utlovade Messias

Gud hade inte bara utlovat en Messias som skulle befria människorna från syndens och dödens verkningar, utan han hade också låtit nedteckna dussintals med profetior som skulle identifiera denne utlovade befriare. Låt oss se på några få av dessa profetior, vars uppfyllelse Jesus själv omöjligen kan ha arrangerat.

Många hundra år i förväg hade det till exempel förutsagts att den utlovade Messias skulle födas i Betlehem och att han skulle födas av en jungfru. (Jämför Mika 5:2 och Matteus 2:3—9; Jesaja 7:14 och Matteus 1:22, 23.) Det var förutsagt att han skulle bli förrådd för 30 silverstycken. (Sakarja 11:12, 13; Matteus 27:3—5) Det var också förutsagt att inte ett ben skulle krossas i hans kropp och att man skulle kasta lott om hans kläder. — Jämför Psalm 34:20 och Johannes 19:36; Psalm 22:18 och Matteus 27:35.

Något som är särskilt intressant är att Bibeln även förutsagt när Messias skulle komma. Som det profetiskt sades i Guds ord: ”Från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem intill Messias, Ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor.” (Daniel 9:25) Enligt Bibeln utgick ordet om att återupprätta och återuppbygga Jerusalems murar i kung Artaxerxes’ tjugonde regeringsår, vilket enligt profanhistorien motsvarar år 455 f.v.t. (Nehemja 2:1—8) Dessa 69 årsveckor utlöpte följaktligen 483 år senare (7 x 69 = 483) — år 29 v.t. Det var just det året Jesus döptes och blev smord med helig ande och blev Messias eller Kristus!

Intressant nog förväntade människor på Jesu tid att Messias skulle framträda då, vilket den kristne historikern Lukas intygade. (Lukas 3:15) De romerska historikerna Tacitus och Suetonius, den judiske historikern Josephus och den judiske filosofen Filon vittnade också om detta tillstånd av förväntan. Till och med Abba Hillel Silver erkänner i sin bok A History of Messianic Speculation in Israel att ”Messias förväntades omkring det andra kvartsseklet under det första århundradet v.t.”, på grund av ”den tidens populära kronologi”, som delvis var hämtad ur Daniels bok.

Med tanke på dessa upplysningar är det knappast förvånande att Bibeln också anger när Messias skulle komma tillbaka och ta sin kungamakt i besittning. Daniels profetia innehåller kronologiska uppgifter som med stor noggrannhet anger den tidpunkt då ”den Högste” överlämnar herraväldet över jorden till ”den ringaste av människorna”, Jesus Kristus. (Daniel 4:17—25; Matteus 11:29) Profetian nämner en period om ”sju tider”, eller sju profetiska år, och denna period beräknas ha löpt ut år 1914.a

Ingen exakt tidpunkt anges för slutet

Året 1914 är emellertid bara den tidpunkt då Kristus börjar härska ”mitt ibland ... [sina] fiender”. (Psalm 110:1, 2; Hebréerna 10:12, 13) I Uppenbarelseboken får vi veta att när Kristus hade börjat härska i himlen, skulle han slunga ner Satan, Djävulen, och hans änglar till jorden. Innan han röjer dessa onda andevarelser ur vägen, skulle de, enligt Bibeln, ha ”en kort tidsfrist”, under vilken de skulle ställa till en hel del problem på jorden. — Uppenbarelseboken 12:7—12.

En viktig detalj i sammanhanget är att Bibeln inte talar om för oss exakt när denna korta ”tidsfrist” skulle löpa ut och Kristus, i egenskap av skarprättare, skulle tillintetgöra Guds fiender i Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:16; 19:11—21) Som framgick av den föregående artikeln framhöll Jesus i stället vikten av att ständigt vara redo, eftersom ingen människa känner till tidpunkten för denna händelse. (Markus 13:32, 33) När någon går utöver det som Jesus sade, som de första kristna i Thessalonike gjorde och andra har gjort efter dem, kommer resultatet att bli falska eller felaktiga förutsägelser. — 2 Thessalonikerna 2:1, 2.

Somliga behövde få sin uppfattning korrigerad

Under tiden före senare delen av år 1914 var det många kristna som förväntade att Kristus skulle komma tillbaka vid den tiden och ta dem upp till himlen. I ett tal som hölls den 30 september 1914 sade till exempel A. H. Macmillan, en av bibelforskarna: ”Detta är sannolikt det sista offentliga tal jag kommer att hålla, ty vi skall snart fara hem [till himlen].” Macmillan hade uppenbarligen misstagit sig, men det var inte den enda gången som han och andra bibelforskare hade för stora förväntningar beträffande en viss tidpunkt.

Bibelforskarna, som sedan år 1931 är kända som Jehovas vittnen, förväntade också att fantastiska bibliska profetior skulle gå i uppfyllelse år 1925. De antog att den jordiska uppståndelsen skulle börja då och att trogna människor från forna tider skulle uppväckas, till exempel Abraham, David och Daniel. Längre fram trodde många vittnen att händelser som skulle inleda Kristi tusenåriga styre skulle ta sin början år 1975. Deras förväntningar grundade sig på uppfattningen att det sjunde millenniet i mänsklighetens historia började det året.

Dessa felaktiga uppfattningar betydde inte att Guds löften var osanna, att han hade begått ett misstag. Inte alls! Precis som fallet var med de första kristna, berodde dessa misstag eller missuppfattningar på att man inte gett akt på Jesu varning: ”Ni vet inte när det är den fastställda tiden.” Deras felaktiga slutsatser berodde följaktligen inte på något ont uppsåt eller på trolöshet mot Kristus, utan på deras innerliga önskan att få se uppfyllelsen av Guds löften under sin egen livstid.

Senare förklarade A. H. Macmillan: ”Jag lärde mig att vi bör erkänna våra misstag och fortsätta att rannsaka Guds ord för att få mer upplysning. Vilka justeringar vi än skulle behöva göra av vår uppfattning tid efter annan, skulle det inte förändra den barmhärtiga lösenanordningen och Guds löfte om evigt liv.”

Ja, Guds löften är verkligen sanna och tillförlitliga! Det är människor som är benägna att göra misstag. Sanna kristna kommer därför att ha en väntande inställning, precis som Jesus befallde dem. De kommer att hålla sig vakna och redo för Kristi oundvikliga ankomst som Guds skarprättare. De kommer inte att låta falska förutsägelser avtrubba deras sinnesförmögenheter och få dem att ignorera den sanna varningen om världens ände.

Hur är det då med tron på världens ände? Finns det verkligen bevis för att den är nära förestående, att den skall komma i vår livstid?

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

Bibelns profetior hade i detalj förutsagt Babylons fall

[Bilder på sidan 9]

Jesus skulle inte själv ha kunnat arrangera uppfyllelsen av många av profetiorna om Messias