Alla privilegierade ljusbärare

8, 9. Vilken uppmuntran ger Paulus oss i 2 Korintierna 4:1, 2, och vad måste vi vara beslutna att göra?

⁸ I 2 Korintierna 4:1, 2 läser vi: ”Fördenskull, när vi nu har denna tjänst efter den barmhärtighet som har visats oss, ger vi inte upp; utan vi har frånsagt oss de ting man gör i smyg och bör skämmas för, då vi inte vandrar i slughet och inte heller förfalskar Guds ord, utan genom att göra sanningen uppenbar anbefaller oss själva hos varje människas samvete inför Gud.” Gud har visat oss barmhärtighet genom att ge oss denna tjänst. Detta är till uppmuntran för oss att modigt fortsätta, och det skall vi göra! Eftersom vi har gynnats med ljus från Guds ord, är vi förpliktade att utstråla det till andra. — Jämför Matteus 5:14—16.

Dessutom utsätter våra fiender oss som Jehovas vittnen för alla slags påtryckningar för att försöka knäcka oss och få oss att brista och därigenom göra oss oförmögna att bära uppdraget från Gud. Därför måste det vara den store uppdragsgivarens kraft som hjälper oss att uthärda denna världens dåliga behandling av oss och att hålla fast vid uppdraget och bevisa oss värdiga att få fortsätta att vara i hans tjänst. Inget motstånd i världen kommer därför att kunna krossa Guds lerkärl och beröva dem deras dyrbara skatt, för det heter ju i 2 Korintierna 4:8—12:

¹⁶ ”Vi är på allt sätt trängda, men inte så hårt pressade att vi inte kan röra oss; vi är rådvilla, men inte helt utan någon utväg; vi är förföljda, men inte lämnade i sticket; vi är slagna till marken, men inte tillintetgjorda. Alltid utstår vi överallt i vår kropp den dödsbringande behandling som gavs Jesus, för att Jesu liv också må göras uppenbart i vår kropp. Ty vi som lever ställs alltid ansikte mot ansikte med döden för Jesu skull, för att Jesu liv också må göras uppenbart i vårt dödliga kött. Följaktligen är döden verksam i oss, men livet [genom predikandet av Rikets goda nyheter] i er.”