Uthålliga trots förföljelse

13. Varför bör vi be när vi blir förföljda?

¹³ När Jesus första lärjungar blev förföljda bad de Jehova om hjälp att vara frimodiga. Vad hände då? De uppfylldes av helig ande och fick kraft att modigt förkunna Guds ord. (Apg. 4:18–31) Även vi ber om vishet och styrka att fortsätta vittna trots förföljelse. (Jak. 1:2–8) Eftersom vi blir välsignade av Jehova och får hjälp av hans ande fortsätter vi att förkunna. Ingenting kan stoppa arbetet med att vittna – varken intensivt motstånd eller brutal förföljelse. När vi blir förföljda behöver vi verkligen be om helig ande och om vishet och mod att förkunna de goda nyheterna. (Luk. 11:13)

14, 15. a) Vad hände som en följd av ”förföljelsen i samband med Stefanus död”? b) Hur fick många i Sibirien möjlighet att lära känna sanningen i modern tid?

¹⁴ Stefanus vittnade modigt innan han blev dödad av sina fiender. (Apg. 6:5; 7:54–60) När det bröt ut stor förföljelse efter hans död blev alla lärjungar utom apostlarna skingrade över Judeen och Samarien. Men det satte inte stopp för predikoarbetet. Filippus begav sig till Samaria för att ”predika om Kristus”, och det fick fantastiska resultat. (Apg. 8:1–8, 14, 15, 25) Dessutom sägs det: ”De som hade skingrats på grund av förföljelsen i samband med Stefanus död kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, men de förkunnade bara för judar. Men några av de troende från Cypern och Kyrene kom till Antiokia, och där började de förkunna de goda nyheterna om Herren Jesus för dem som talade grekiska.” (Apg. 11:19, 20) På den här tiden ledde alltså förföljelsen till att budskapet spreds till fler människor.

¹⁵ I modern tid hände något liknande i det tidigare Sovjetunionen. Särskilt på 1950-talet blev tusentals Jehovas vittnen förvisade till Sibirien. Eftersom de sändes till olika platser spreds de goda nyheterna i det här enorma landet. Det hade varit helt omöjligt för så många vittnen att få ihop pengar till att resa kanske 1 000 mil för att förkunna de goda nyheterna. Men myndigheterna skickade dem alltså tvärs över hela landet. En broder sa: ”Som det senare visade sig gjorde myndigheterna själva det möjligt för tusentals uppriktiga människor i Sibirien att lära känna sanningen.”

Dessutom är det bara med hans hjälp och stöd som vi kan uthärda hårt motstånd – ibland intensiv förföljelse – och samtidigt fortsätta predika, precis som Paulus och andra kristna på hans tid gjorde. (Apg. 14:19–21) Jehova ställer alltid upp för oss. ”Hans eviga armar” håller oss alltid uppe när vi utsätts för prövningar. (5 Mos. 33:27) ”För sitt stora namns skull” kommer Jehova aldrig att överge sitt folk. (1 Sam. 12:22; Ps. 94:14) Det är något vi aldrig får glömma!

¹⁹ Vi kan belysa det här med ett exempel. Under andra världskriget skickade nazisterna broder Harald Abt till koncentrationslägret Sachsenhausen för att han hade vittnat. I maj 1942 kom Gestapo hem till hans fru, Elsa. De förde bort deras lilla flicka och grep Elsa. Hon satt i flera olika läger. Hon berättar: ”Åren i de tyska koncentrationslägren lärde mig något viktigt, och det är att Jehovas ande kan ge oss en oerhörd styrka när vi utsätts för mycket svåra prövningar. Innan jag greps hade jag läst ett brev från en syster där hon skrev att Jehovas ande gör så att man känner ett inre lugn under svåra prövningar. Jag tänkte att hon måste ha överdrivit en aning. Men när jag själv drabbades av prövningar förstod jag att det hon hade sagt var sant. Det är verkligen på det sättet. Det är svårt att föreställa sig det här om man inte har varit med om det själv. Men jag har verkligen upplevt det.”