Rapport från förkunnare av Riket
Jehova välsignar uthållighet
JEHOVAS VITTNEN hyser djup kärlek till Jehova Gud och känner stort ansvar gentemot sina medmänniskor, och det sporrar dem att försöka ge alla en möjlighet att få höra de goda nyheterna om Guds rike. (Matteus 24:14) Det var skälet till att en syster var fast besluten att predika för soldater och deras familjer vid en militärförläggning på hennes distrikt.
Varje gång hon försökte, vägrade den vakthavande kaptenen att släppa in henne. Hon berättar: ”Därför beslöt jag att söka upp befälhavaren, en överste. När jag ringde till hans sekreterare, vägrade han att koppla mig vidare till översten. Jag bestämde mig för att göra ett besök hos översten i hans bostad, för han bodde utanför kasernområdet. När jag gjorde det, frågade han mig om min härstamning. Lyckligtvis är jag född på Fijis lilla huvudö. Han lyssnade respektfullt på min begäran och sade att han hade hört talas om Jehovas vittnen men att han aldrig hade fått någon förklaring om vår verksamhet. Det gav mig ett underbart tillfälle att vittna för honom, och han tog emot tre bibelförklarande böcker av mig. Han sade att jag skulle infinna mig på hans kontor på kasernområdet klockan nio följande tisdag. När jag kom dit tillsammans med en annan syster, hade vaktposterna redan blivit underrättade om vårt besök och gav oss besked att vi hade fått tillstånd att predika inom förläggningen. Vaktbefälet sade: ”Jag håller nu på att underrätta alla officerare om att alla dörrar skall stå öppna för er på fredag, och även om vi alla tillhör olika religioner, kan det mycket väl vara er religion som Gud utsett till att låta varningen om himmelriket och om världens ände ljuda.”
”När vi kom dit på fredagen”, fortsätter hon, ”körde en militär högtalarbil genom förläggningsområdet och tillkännagav: ’Två äldre kvinnor befinner sig inom förläggningen och kommer att framföra en varning till er. Vi ber er därför öppna dörrarna och lyssna på dem. Låt bli att strida med dem eller att skapa en fientlig stämning.’ Vi arbetade i lägret från klockan 8.30 till 17 och placerade 100 böcker och 200 lösnummer av våra tidskrifter. Och hur gick det sedan? Det har gjorts många återbesök, och många bibelstudier har satts i gång.”
Från en annan ö i Stilla havet, där pionjärer med särskilt uppdrag nyligen har satt i gång predikoarbetet, kommer en intressant erfarenhet. De här pionjärerna möter motstånd från ledarna i United Church. Under kretstillsyningsmannens besök fick de problem med att göra ett återbesök i en by, eftersom byhövdingen, under inflytande av kyrkliga ledare, vägrade släppa in Jehovas vittnen i byn. När pionjärerna kom dit, var hövdingen inte där, och därför gick de hem till den intresserade, och ett fint vittnesbörd blev avgivet. När de var på väg därifrån, såg de en stor kanot närma sig, och tydligen hade den motorkrångel, eftersom de som satt i den paddlade. Jo, det var byhövdingen som kom för sent för att hindra återbesöket. När pionjärerna var hemma igen, berättade de för kretstillsyningsmannen på pidgin: ”Vi tror att det kanske var en ängel som fick hans motor att gå sönder.”
Jehova välsignade alltså dessa bröders uthållighet i fråga om att lyda hans befallning att predika ”dessa goda nyheter om riket”.