Vad tjänar det till att diskutera religion?
FÖRÄLDRAR väntar ivrigt på sitt lilla barns första ord. När de lyckas urskilja en stavelse som upprepas i jollrandet, kanske ”ma-ma” eller ”pa-pa”, sväller deras hjärta av lycka. Genast berättar de den glada nyheten för sina vänner och grannar. Att det lilla barnet har sagt sina första ord är verkligen en glädjande nyhet.
De ljud, synintryck och lukter som når det lilla barnets sinne framkallar en reaktion hos det. Reaktionerna kan naturligtvis variera, men om ett barn inte gav någon respons på sådana stimuli inom rimlig tid, skulle föräldrarna med rätta börja oroa sig för att det inte utvecklades normalt.
Personer som barnet känner framkallar lättare en positiv respons. När en mor kelar med sitt lilla barn, reagerar det vanligtvis med ett brett leende. Men om en besökande släkting rör vid barnet, kan det börja gråta och envist vägra att låta sig kramas av den personen. De flesta släktingar som råkar ut för detta ger emellertid inte upp. När barnet lär känna dem bättre bryts barriären dem emellan ner, och så småningom får de till sin glädje se ett försiktigt litet leende hos barnet.
På liknande sätt drar sig många vuxna för att diskutera sina trosuppfattningar med någon som de inte känner väl. De kan inte förstå varför en främling skulle vilja tala med dem om en så personlig sak som religion. Följden blir att de bygger upp en barriär mellan sig själva och dem som talar med dem om Skaparen. De kanske till och med vägrar att diskutera något som trots allt är en medfödd egenskap hos människan — behovet av att tillbe en högre makt.
Men vi människor borde verkligen vara intresserade av att lära känna vår Skapare, och att vi talar med andra kan hjälpa oss att göra det. Han är nämligen en Gud som i alla tider har satts i samband med ett fritt och öppet kommunicerande. Låt oss se på vilket sätt.
”Lyssna” och ”lära”
Första gången Gud kommunicerade med en människa var när han talade med Adam i Edens trädgård. Men när Adam och Eva hade syndat, föredrog de att gömma sig när Gud ropade på dem och ville fortsätta sitt kommunicerande med dem. (1 Moseboken 3:8—13) Bibeln innehåller emellertid detaljerade berättelser om män och kvinnor som välkomnade ett sådant kommunicerande från Guds sida.
Gud kommunicerade med Noa om det annalkande förintandet av den onda värld som fanns på hans tid, och därefter blev Noa ”en rättfärdighetens predikare”. (2 Petrus 2:5) Som Guds talesman för sin generation visade Noa inte bara tro på Guds ingripande i människans angelägenheter, utan han deklarerade också öppet att han stod på Jehovas sida. Hur reagerade människor på Noas predikande? Tyvärr tog de flesta av hans samtida ”ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort”. (Matteus 24:37—39) Men till all lycka för oss lyssnade sju medlemmar av Noas familj. De rättade sig efter Guds anvisningar och överlevde den globala översvämningen. Från dem härstammar alla människor som finns på jorden i våra dagar.
Längre fram kommunicerade Gud med en hel nation, det forntida Israel. Genom Mose gav Gud dem de tio buden och cirka 600 andra lika bindande lagar. Jehova förväntade att israeliterna skulle lyda alla dessa lagar. Mose gav anvisningar om att man skulle högläsa Guds lag vart sjunde år i samband med den årliga lövhyddohögtiden. ”Församla folket, männen och kvinnorna och de små barnen och din bofaste främling som är inom dina portar”, befallde han. I vilket syfte? ”För att de må lyssna och för att de må lära, eftersom de skall frukta Jehova, er Gud, och vara noga med att fullgöra alla denna lags ord.” Alla skulle lyssna och lära. Det är lätt att föreställa sig hur de måste ha glatt sig åt att samtala om det som de fått lära sig! — 5 Moseboken 31:10—12.
Mer än fem hundra år senare organiserade kung Jehosafat en kampanj för att återupprätta den sanna tillbedjan av Jehova, under ledning av sina furstar och vissa leviter. Dessa män reste runt till städerna i Juda och undervisade invånarna om Jehovas lagar. Genom att låta dessa lagar dryftas offentligt visade kungen sin nitälskan för sann tillbedjan. Hans undersåtar var skyldiga att lyssna och lära. — 2 Krönikeboken 17:1—6, 9.
Att bära vittnesbörd genom att tala om Guds kungarike
Gud sände sin egen Son, Jesus, till jorden för att tjäna som en talesman för honom. (Johannes 1:14) När tre av lärjungarna vid ett tillfälle fick se Jesus förvandlas inför deras ögon, hörde de Guds egen röst säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” (Matteus 17:5) De lydde villigt uppmaningen.
På liknande sätt lät Jesus sina apostlar tillkännage Guds uppsåt för andra. Men när omkring sex månader återstod av Jesu jordiska tjänst förklarade han att arbetet med att predika om himlarnas kungarike var så omfattande att det skulle komma att behövas fler lärjungar. Han lärde 70 av dem hur de skulle gå till väga när de talade om Guds kungarike med främlingar och skickade sedan ut dem för att sprida budskapet bland allmänheten. (Lukas 10:1, 2, 9) Strax innan Jesus återvände till sin Fader i himlen uppmanade han sina efterföljare att ta initiativ till att tala med andra om detta budskap och gav dem till och med befallningen: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Över hela världen finns det i dag sanna kristna som fullgör detta uppdrag genom att samtala om de goda nyheterna om Guds kungarike med sina medmänniskor. Genom dessa samtal delger de människor sanningen om Skaparen, Jehova. — Matteus 24:14.
Fridsamma, uppbyggande samtal
Hur skulle Jesu lärjungar gå till väga när de talade om sin tro med andra? De skulle inte irritera människor som hade en avog inställning, och inte heller skulle de disputera med dem. I stället skulle de försöka finna sådana som var villiga att ta emot de goda nyheterna och sedan lägga fram de bibliska bevisen för dem. Gud gav givetvis akt på hur människor reagerade när de kom i kontakt med hans Sons lärjungar. Som Jesus sade: ”Den som tar emot er tar också emot mig, och den som tar emot mig tar också emot honom som har sänt ut mig.” (Matteus 10:40) Vilken skymf mot Gud var det därför inte när de flesta av Jesu samtida förkastade hans budskap!
”En Herrens slav bör inte strida”, framhöll aposteln Paulus, ”utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda; då Gud kanske kan ge dem sinnesändring, som leder till exakt kunskap om sanningen.” (2 Timoteus 2:24, 25) Paulus föregick själv med gott exempel när han förkunnade de goda nyheterna för människor i Athen. Han resonerade med judarna i deras synagoga, och varje dag var han på torget och talade med ”dem som råkade vara där”. Även om somliga säkert bara var nyfikna och tyckte om att höra något nytt, talade Paulus med dem på ett rättframt men ändå vänligt sätt. Han resonerade med sina åhörare om Guds budskap, som uppmanade dem att ändra sinne. De reagerade på ungefär samma sätt som människor gör i våra dagar. ”Somliga [började] driva gäck, medan andra sade: ’Vi vill höra dig tala om detta igen en annan gång.’” Paulus insisterade inte på att fortsätta diskussionen. När han hade framfört sitt budskap, gick han ”ut från deras mitt”. — Apostlagärningarna 17:16—34.
Längre fram sade Paulus till medlemmar av den kristna församlingen i Efesos att han inte hade undandragit sig ”att berätta ... om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa ... [dem] offentligt och från hus till hus”, utan hade vittnat ”grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus”. — Apostlagärningarna 20:20, 21.
Dessa bibliska exempel visar att Guds trogna tjänare på Bibelns tid diskuterade religion. Jehovas vittnen i våra dagar följer likaså Jesu uppmaning och talar med sina medmänniskor om religion.
Fruktbärande samtal
”Hör Guds ord.” ”Lyssna till hans befallningar.” Vi finner ofta uppmaningar liknande dessa i Bibeln! Du kan visa att du vill följa den vägledning som Bibeln ger nästa gång Jehovas vittnen talar med dig. Lyssna till det budskap som de framför från Bibeln. Det är inte något politiskt budskap, utan det förespråkar i stället en himmelsk regering, Guds kungarike. Med hjälp av detta kungarike kommer Gud att avlägsna orsakerna till alla de konflikter som förekommer i våra dagar. (Daniel 2:44) Därefter kommer denna himmelska regering att göra så att hela jorden förvandlas till ett paradis, likt det som var i Eden.
En man berättar att när han var kriminalpolis vägrade han i regel att lyssna när Jehovas vittnen talade med honom om Bibeln. Men den tilltagande brottsligheten, som han ständigt kom i kontakt med genom sitt arbete, gjorde så småningom att han blev besviken på livet. Nästa gång ett Jehovas vittne kom på besök sade han därför att han ville undersöka bevisen för Bibelns budskap. Regelbundna samtal följde. Trots att han bytte bostad flera gånger, sökte vittnena villigt upp honom för att fortsätta samtalen. Till slut erkände polismannen: ”Bevisen som jag letade efter fanns där i Bibeln hela tiden. Om vittnena inte hade varit så ihärdiga, skulle jag fortfarande ha varit kvar där ute och undrat över livets mening. Men nu har jag lärt känna sanningen, och jag tänker ägna resten av mitt liv åt att leta efter andra som söker Gud, precis som jag gjorde.”
Intresserade lyssnare önskar uppriktigt få veta mer. De förväntar med rätta att få skäl för de trosuppfattningar som läggs fram för dem. (1 Petrus 3:15) På samma sätt som ett litet barn bombarderar sina föräldrar med frågor och förväntar att de skall besvara dem, har du rätt att förvänta att Jehovas vittnen skall ge dig vederhäftiga svar. Du kan vara övertygad om att de med glädje kommer tillbaka och fortsätter att dryfta Bibelns budskap med dig.
Du kanske redan känner till en del om Bibeln. Du kanske inser att det som Gud kräver av dig innebär att du måste vidta vissa förändringar i ditt levnadssätt. Tveka inte att fortsätta din undersökning av Bibeln därför att du fruktar att det kommer att innebära en alltför stor uppoffring för dig att rätta dig efter Guds krav. Det kommer i stället att skänka dig sann lycka. Du kommer att inse detta när du går framåt, ett steg i taget.
Först och främst bör du begrunda vem Jehova är, vad han förväntar av dig och vad han utlovar. Be Jehovas vittnen visa dig vad Bibeln säger om detta. Kontrollera i din egen bibel det de säger. När du märker att det som vittnena lägger fram som sanningen är logiskt och förnuftigt, kommer du utan tvivel att vilja undersöka många fler av de underbara ting som de kan delge dig från den Heliga skrift. — Ordspråken 27:17.
Du är välkommen att iaktta Jehovas vittnen på nära håll i deras möteslokal, Rikets sal. Där kommer du att få höra uppmuntrande samtal om Guds ord. Du kommer också att märka att de som är närvarande tycker om att tala med varandra om Guds uppsåt. Låt Jehovas vittnen hjälpa dig att lära känna sanningen om Guds vilja för oss som lever i dag. Ta emot Guds inbjudan att lära känna den sanna tillbedjan och få hans godkännande — och evigt liv på en paradisisk jord. — Malaki 3:16; Johannes 17:3.
[Bild på sidan 5]
Noa talade öppet om Guds uppsåt
[Bilder på sidan 7]
Precis som Paulus gjorde i det forntida Athen, förkunnar Jehovas vittnen Bibelns sanningar för andra