Var uthållig i loppet för liv

”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som vi har framför oss.” (HEBR. 12:1)

1, 2. Vad liknade Paulus det kristna livet vid?

VARJE år arrangeras det maratonlopp på många platser. Elitlöparna har bara ett enda mål i sikte – att vinna. De flesta andra siktar inte lika högt. För dem känns det som en bedrift bara att ta sig i mål.

² I Bibeln liknas det kristna livet vid ett tävlingslopp. I sitt första brev till de kristna i Korinth skrev aposteln Paulus: ”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” (1 Kor. 9:24)

3. Varför sade Paulus att det bara är en som vinner?

³ Menade Paulus att det bara var en som kunde vinna priset evigt liv och att alla de andra löpte förgäves? Naturligtvis inte. Alla löpare i den tidens tävlingslopp hade som mål att vinna och tränade och ansträngde sig hårt. Paulus ville att hans medkristna skulle anstränga sig lika hårt i kampen för det eviga livet. Om de gjorde det kunde de hoppas på att vinna priset, evigt liv. Ja, i det kristna loppet är alla som kommer i mål vinnare.

4. Vad behöver vi veta om det kristna tävlingsloppet?

⁴ Det här är uppmuntrande men också allvarliga ord för alla i vår tid som har påbörjat loppet för liv. Varför det? Därför att belöningen – oavsett om det är liv i himlen eller liv i paradiset på jorden – inte går att jämföra med någonting annat. Det är sant att det är ett långt och krävande lopp. Det finns många hinder och faror längs vägen som kan få oss att sakta farten eller rentav ge upp. (Matt. 7:13, 14) Sorgligt nog har det redan hänt några av Jehovas tjänare. Vilka är hindren och farorna i det här loppet? Hur kan vi undvika dem? Vad kan vi göra för att fullfölja loppet och vinna?

Det krävs uthållighet för att vinna

5. Vad förklarade Paulus i Hebréerna 12:1?

⁵ I sitt brev till de kristna hebréerna i Jerusalem och Judeen nämnde Paulus återigen löpare i ett tävlingslopp. (Läs Hebréerna 12:1.) Där förklarade han inte bara varför de kristna skulle ta del i tävlingsloppet, utan också vad de behövde göra för att vinna det. Innan vi undersöker vad vi kan lära av Paulus råd till dem, ska vi se närmare på vad som fick honom att skriva brevet och vad han försökte uppmuntra sina läsare att göra.

6. Vilken press utsattes de kristna för?

⁶ De första kristna levde i en mycket svår tid, och särskilt svårt var det för dem som bodde i Jerusalem och Judeen. De utsattes för starka påtryckningar av de judiska religiösa ledarna, som fortfarande hade stor makt över folket. Det var dessa ledare som tidigare hade lyckats få Jesus Kristus dömd och avrättad som brottsling. Och de hade inte några planer på att sluta motarbeta de kristna. I Apostlagärningarna läser vi den ena berättelsen efter den andra om hur de nästan direkt efter pingsten år 33 började hota och angripa de kristna. De gjorde verkligen livet svårt för dem. (Apg. 4:1–3; 5:17, 18; 6:8–12; 7:59; 8:1, 3)

7. Varför var det en svår tid för de kristna som Paulus skrev till?

⁷ Dessutom levde dessa kristna strax före slutet på den judiska världsordningen. Jesus hade berättat för sina efterföljare om den tillintetgörelse som skulle drabba den trolösa judiska nationen. Han hade också berättat för dem vad som skulle hända precis före slutet och gett dem detaljerade anvisningar för hur de skulle kunna överleva. (Läs Lukas 21:20–22.) Vad behövde de tänka på? Jesus uppmanade dem: ”Ge akt på er själva, så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av omåttligt ätande och omåttligt drickande och livets bekymmer och den dagen plötsligt, på ett ögonblick, kommer över er.” (Luk. 21:34)

8. Vad kan ha fått några kristna att sakta farten eller ge upp?

⁸ När Paulus skrev sitt brev till de kristna hebréerna hade det gått nästan 30 år sedan Jesus gav den här uppmaningen. Hur hade de här åren påverkat dessa kristna? En del hade gett efter för vardagslivets press och oro och hade inte gjort de andliga framsteg som kunde ha stärkt dem. (Hebr. 5:11–14) Andra tyckte kanske att livet skulle ha varit enklare om de bara kunde få leva sitt liv som de flesta andra judar. Dessa judar hade ju faktiskt inte helt övergett Gud, och de följde fortfarande delar av Guds lag. Ytterligare andra kristna hade blivit övertalade eller hotade av medlemmar i församlingen som insisterade på att man skulle hålla fast vid den mosaiska lagen och traditionen. Hur skulle Paulus kunna hjälpa sina bröder att hålla sig andligt vakna och hålla ut i tävlingsloppet?

9, 10. a) Vad uppmuntrade Paulus till i slutet av Hebréerbrevets tionde kapitel? b) Varför tog Paulus upp det som forntidens vittnen hade gjort?

⁹ Det är intressant att se hur Paulus under inspiration försökte uppmuntra de kristna hebréerna. I det tionde kapitlet påpekade han först att lagen bara var ”en skugga av de goda ting” som skulle komma och visade tydligt vilket värde Kristi lösenoffer har. I slutet av kapitlet skrev han: ”Ni behöver ... uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, skall få del av uppfyllelsen av löftet. Ty ännu ’en mycket liten tid’, och ’han som kommer skall komma och skall inte dröja’.” (Hebr. 10:1, 36, 37)

¹⁰ I det elfte kapitlet förklarar Paulus skickligt vad den sanna tron på Gud innebär. Och han illustrerar det genom historiska exempel på män och kvinnor som hade tro. Var det en onödig avvikelse från ämnet? Absolut inte. Paulus ville att hans medtillbedjare skulle förstå att sann tro kräver mod och uthållighet. Dessa forntidens trogna tjänare var fina exempel som kunde ge de kristna hebréerna styrka att hantera prövningar och svårigheter. Sedan Paulus räknat upp vad alla dessa lojala tjänare hade gjort på grund av sin tro, kunde han säga: ”När vi alltså har ett så stort moln av vittnen som omger oss, låt oss då, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som vi har framför oss.” (Hebr. 12:1)

Ett ”moln av vittnen”

11. Varför är det bra att tänka på forntidens trogna?

¹¹ Det här stora molnet av vittnen var inte bara åskådare, som var på plats endast för att se tävlingen eller se sitt favoritlag vinna. Nej, de var själva deltagare, likt löpare i ett tävlingslopp. Och de hade framgångsrikt fullföljt loppet. Även om de hade somnat in i döden kunde man tänka på dem som erfarna löpare som kunde uppmuntra nya löpare. Tänk dig hur en ny löpare skulle känna det om han visste att några av de allra bästa löparna var där och tittade på. Det skulle säkert få honom att göra sitt bästa och kanske rentav överträffa sig själv. Dessa forntida vittnen kunde intyga att ett sådant här bildligt tävlingslopp, hur krävande det än är, går att vinna. Så genom att hela tiden ha detta ”moln av vittnen” i tankarna kunde de första kristna hämta mod och ”med uthållighet löpa” sitt tävlingslopp – och det kan vi också göra.

12. Vad kan vi lära av de trogna exempel som Paulus nämnde?

¹² Många av de trogna som Paulus nämnde levde under omständigheter som liknar våra. Noa levde i slutet för den dåtida världen. Vi lever i slutet för den nuvarande världen. Abraham och Sara uppmanades att lämna sitt hemland för den sanna tillbedjans skull och vänta på att Jehovas löften skulle uppfyllas. Vi uppmanas att förneka oss själva så att vi kan bli Jehovas vänner och få del av hans utlovade välsignelser. Mose färdades genom en farlig vildmark på väg mot det utlovade landet. Vi färdas genom den här döende världsordningen på väg mot den utlovade nya världen. Vi kan lära oss mycket av det som dessa trogna tjänare gick igenom, både av deras framgångar och deras motgångar, både av deras starka sidor och deras svaga. (Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11)

Hur kunde de lyckas?

13. Vilka utmaningar ställdes Noa inför, och hur klarade han av dem?

¹³ Vad var det som gjorde att dessa trogna tjänare kunde hålla ut och fullfölja loppet? Lägg märke till vad Paulus skrev om Noa. (Läs Hebréerna 11:7.) Noa hade aldrig upplevt någon stor översvämning som tillintetgjort alla djur och människor. (1 Mos. 6:17) Det hade aldrig inträffat förut, det var något helt nytt. Men Noa avfärdade det inte och menade att det var osannolikt eller omöjligt. Varför inte det? Därför att han hade tro på att Jehova alltid utför det han bestämt. Noa tyckte inte att det Jehova bad honom göra var för svårt. Han gjorde ”just så”. (1 Mos. 6:22) Med tanke på allt som Noa skulle göra – bygga arken, samla in djuren, fylla arken med mat för både människor och djur, predika ett varningsbudskap och hålla sin familj andligt stark – var det ingen liten uppgift att göra ”just så”. Men Noas tro och uthållighet ledde till att han och hans familj fick överleva, och Jehova välsignade dem.

14. Vad fick Abraham och Sara gå igenom, och vad kan vi lära av dem?

¹⁴ Paulus nämner sedan Abraham och Sara i sin uppräkning av trogna ”vittnen”. De rycktes upp från sitt normala liv i Ur, och deras framtid verkade osäker. Men de hade stark tro på Jehova och lydde honom även i svåra situationer. På grund av alla de uppoffringar som Abraham var villig att göra för sann tillbedjan passar det bra att han kallas ”far till alla som har tro”. (Rom. 4:11) Eftersom Paulus läsare kände till mycket om Abrahams liv, tog han bara upp det viktigaste. Men lärdomen är tydlig: ”I tro dog alla dessa [däribland Abraham och hans familj], fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” (Hebr. 11:13) Deras tro på Gud och deras personliga förhållande till honom hjälpte dem att löpa med uthållighet.

15. Varför valde Mose att leva som han gjorde?

¹⁵ Mose är en annan av Jehovas tjänare som vi kan efterlikna. Han lämnade ett privilegierat liv i lyx bakom sig och ”valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk”. Vad fick honom att göra det? Paulus svarade: ”Han hade nämligen blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen. ... Han stod fast som om han såg den Osynlige.” (Läs Hebréerna 11:24–27.) Han lät sig inte lockas av den ”tillfälliga njutningen av synd”. Gud och hans löften var verkliga för honom, och det hjälpte honom att vara modig och uthållig. Outtröttligt lade han ner hela sin själ när han ledde israeliterna ut ur Egypten och mot det utlovade landet.

16. Hur vet vi att Mose inte blev missmodig när han inte fick komma in i det utlovade landet?

¹⁶ Precis som Abraham dog Mose innan Guds löfte gick i uppfyllelse. När israeliterna gjorde sig beredda att gå in i det utlovade landet sade Gud till Mose: ”Du [skall] se landet på avstånd, men du får inte gå dit in, in i det land som jag ger åt Israels söner.” Det berodde på att han och Aron vid ett tillfälle hade blivit arga på det upproriska folket och handlat ”trolöst mot ... [Gud] mitt ibland Israels söner vid Meribas vatten”. (5 Mos. 32:51, 52) Gjorde det här Mose missmodig eller bitter? Nej. Han uttalade en välsignelse över folket och avslutade med orden: ”Lycklig är du, Israel! Vem är som du, ett folk som åtnjuter räddning från Jehova, din hjälps sköld och den som är ditt upphöjda svärd?” (5 Mos. 33:29)

Vad kan vi lära?

17, 18. a) Vad kan vi lära oss av forntidens trogna? b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁷ När vi påmint oss några av dem som ingår i det stora ”moln av vittnen som omger oss”, blir det tydligt att vi måste ha stark tro på Gud och hans löften för att kunna fullfölja tävlingsloppet. (Hebr. 11:6) Tron får inte bara finnas i utkanten av vårt liv. Den måste vara det centrala i livet. Till skillnad från dem som saknar tro kan Jehovas tjänare se bortom nuet. Vår förmåga att se ”den Osynlige” gör att vi kan löpa tävlingsloppet med uthållighet. (2 Kor. 5:7)

¹⁸ Det kristna tävlingsloppet är inte lätt. Men vi kan klara av att fullfölja loppet. I nästa artikel ska vi se mer på vilken hjälp vi kan få.

Löp så att du kan vinna priset

”Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” (1 KOR. 9:24)

1, 2. a) Hur försökte Paulus uppmuntra de kristna? b) Vad uppmanas de kristna att göra?

I SITT brev till hebréerna använde Paulus ett målande bildspråk för att uppmuntra sina medkristna. Han påminde dem om att de inte var ensamma i loppet för liv. De var omgivna av ett ”stort moln av vittnen”, som redan hade fullföljt loppet. Så om de hela tiden tänkte på vilken tro och vilka ansträngningar de här lojala tjänarna hade visat, skulle de få motivation att fortsätta framåt och inte ge upp under loppet.

² I föregående artikel påminde vi oss några av dessa lojala tjänare. Det var deras starka tro som hjälpte dem att vara lojala mot Jehova livet ut. De fortsatte loppet ända in i mål. Vi kan lära oss något av dem. Som vi såg i den artikeln gav Paulus det här rådet till sina medkristna, däribland oss: ”Låt oss då, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som vi har framför oss.” (Hebr. 12:1)

3. Vad var poängen i Paulus råd om löpare i de grekiska spelen?

³ Angående löpning på Paulus tid sägs det i boken Backgrounds of Early Christianity att ”grekerna tränade och tävlade nakna”.a Löparna lade av sig allt onödigt som kunde bromsa upp farten. Vi kanske tycker att det var olämpligt att de sprang nakna, men de gjorde det med ett enda mål i sikte – att vinna priset. Paulus poäng var att löparna i loppet för liv behöver göra sig av med sådant som kan hindra dem. Det här var ett bra råd till de kristna på den tiden, och det är det för oss också. Vad skulle kunna bli som bördor i vårt liv och hindra oss från att vinna priset?

Lägg av ”varje tyngande börda”

4. Vad var människorna på Noas tid upptagna med?

⁴ Paulus gav oss rådet att ”lägga av varje tyngande börda”. Det inbegriper allt som skulle kunna hindra oss från att vara helt fokuserade och göra vårt bästa i loppet. Vad skulle det kunna vara för bördor? När vi tänker på Noa – ett av de exempel som Paulus talade om – påminns vi om vad Jesus sade: ”Alldeles som det gick till i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens dagar.” (Luk. 17:26) Jesus talade inte först och främst om den kommande tillintetgörelsen, utan om människornas sätt att leva. (Läs Matteus 24:37–39.) De flesta på Noas tid brydde sig inte om Gud, än mindre ville de leva efter hans normer. Vad var de upptagna med? Inget särskilt. De åt, drack och gifte sig – helt normala inslag i livet. Det stora problemet var att de inte tog någon notis, som Jesus sade.

5. Vad kan hjälpa oss att fullfölja loppet?

⁵ Precis som Noa och hans familj har vi mycket att göra varje dag. Vi måste försörja oss och ta hand om oss själva och vår familj. Det kan ta mycket av vår tid och energi. Det är lätt att börja oroa sig över hur man ska få det man behöver, särskilt under ekonomiskt svåra tider. Och som överlämnade kristna har vi också andra viktiga ansvarsuppgifter. Vi går i tjänsten, vi förbereder oss för mötena och är med vid dem, och vi studerar enskilt och som familj. Noa hade också mycket att göra, men ”han gjorde just så” som Jehova hade befallt honom. (1 Mos. 6:22) Om vi ska kunna fullfölja loppet är det viktigt att vi inte bär med oss mer än nödvändigt – och inte tar på oss några extra bördor.

6, 7. Vilka ord av Jesus får vi aldrig glömma?

⁶ Vad menade Paulus när han sade att vi skulle lägga av ”varje tyngande börda”? Vi kan självklart inte göra oss av med alla ansvarsuppgifter vi har. Men kom ihåg vad Jesus sade: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Allt detta är ju vad folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver allt detta.” (Matt. 6:31, 32) Jesu ord antyder att till och med normala saker, som mat och kläder, kan bli en börda eller ett hinder om de inte hålls på sin rätta plats.

⁷ Glöm aldrig att Jesus sade: ”Er himmelske Fader vet ju att ni behöver allt detta.” Det visar att vår himmelske far, Jehova, kommer att se till att vi får det vi behöver. Att vi får ”allt detta” behöver däremot inte betyda att vi får precis vad vi själva tycker om eller skulle vilja ha. Men vi får uppmaningen att inte vara bekymrade över det som ”folk i nationerna så ivrigt strävar efter”. Varför inte det? Jesus gav längre fram den här uppmaningen: ”Ge akt på er själva, så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av omåttligt ätande och omåttligt drickande och livets bekymmer och den dagen plötsligt, på ett ögonblick, kommer över er som en snara.” (Luk. 21:34, 35)

8. Varför är det hög tid att ”lägga av varje tyngande börda”?

⁸ Mållinjen är precis framför oss. Det vore så synd om vi tog på oss onödiga bördor som skulle kunna hindra oss från att nå målet, nu när vi är så nära! Det Paulus säger är därför mycket vist: ”Den [är] ett medel till stor vinning, denna gudhängivenhet jämte förmåga att klara sig med vad man har.” (1 Tim. 6:6) Om vi tar till oss av Paulus ord kommer vi att ha mycket större utsikter att vinna priset.

”Den synd som lätt snärjer in oss”

9, 10. a) Vad syftar uttrycket ”den synd som lätt snärjer in oss” på? b) Vad kan hända med en kristens tro?

⁹ Förutom att vi skulle lägga av ”varje tyngande börda” sade Paulus att vi skulle lägga av ”den synd som lätt snärjer in oss”. Vad är det? Brist på tro. Det grekiska ord som översatts med ”lätt snärjer in” förekommer bara på det här stället i Bibeln. Bibelforskaren Albert Barnes skrev: ”Precis som en löpare skulle se till att inte låta sig hindras av ett klädesplagg som lätt kunde vira sig runt benen medan han sprang, så bör det vara med den kristne, som i synnerhet bör lägga bort allt som motsvarar detta.” Hur skulle en kristen kunna snärja in sig och försvagas i sin tro?

¹⁰ En kristen tappar inte tron över en natt. Det kan ske gradvis, till och med utan att han märker det. Tidigare i sitt brev varnade Paulus för faran att ”glida bort” och att utveckla ”ett ont hjärta utan tro”. (Hebr. 2:1; 3:12) Om en löpare skulle snärja in sig i sina kläder skulle han med största sannolikhet falla. Vad skulle kunna få honom att strunta i den faran? Han kanske är nonchalant, alltför självsäker eller har tankarna på annat håll. Vad kan vi lära oss av Paulus råd?

11. Vad kan göra att vi tappar tron?

¹¹ Vi måste komma ihåg att om en kristen har tappat tron är det slutresultatet av det han valt att göra under en längre tid. Angående ”den synd som lätt snärjer in oss” säger en annan bibelforskare att det är ”den synd som har det största övertaget över oss, på grund av våra omständigheter, vår natur och vårt umgänge”. Tanken är att vi påverkas mycket av vår omgivning, våra egna svagheter och dem vi umgås med. Detta kan göra att vår tro försvagas eller att vi till och med tappar tron. (Matt. 13:3–9)

12. Vilka påminnelser måste vi ta till oss för att inte tappa tron?

¹² Den trogna och omdömesgilla slavklassen har under många år påmint oss om att vi måste vara försiktiga med vad vi tittar och lyssnar på, dvs. vad vi fäster vårt sinne och hjärta vid. Vi har blivit varnade för faran att snärjas in i jakten på pengar och ägodelar. Vi skulle kunna distraheras av allt som glittrar och lockar i underhållningsbranschen eller av den ändlösa raden av nya prylar. Det skulle vara ett stort misstag att tro att sådana råd är alldeles för restriktiva eller att de bara gäller andra och att vi själva på något sätt skulle vara immuna mot farorna. Det som Satans värld försöker snärja oss med är utstuderat och bedrägligt. En del har tappat tron på grund av att de blivit nonchalanta, alltför självsäkra eller distraherade. Om vi skulle bli det, finns risken att vi inte vinner priset, det eviga livet. (1 Joh. 2:15–17)

13. Hur kan vi skydda oss mot skadligt inflytande?

¹³ Dag in och dag ut omges vi av människor som vill tvinga på oss samma mål, värderingar och tänkesätt som världen har. (Läs Efesierna 2:1, 2.) Men hur mycket vi påverkas beror till stor del på oss själva. Vi har alltså ett val. Den ”luft” som Paulus talade om är dödlig. Vi måste vara på vår vakt hela tiden så att vi inte blir förgiftade och kvävs och därmed inte kan fullfölja loppet. Vad kan hjälpa oss att fortsätta framåt? Jesus är den bästa förebild vi kan ha, och han tar så att säga täten. (Hebr. 12:2) Vi har också Paulus som förebild, för han räknade sig själv bland löparna i det kristna tävlingsloppet och uppmanade sina medtroende att efterlikna honom. (1 Kor. 11:1; Fil. 3:14)

”Ni kan vinna det” – Hur då?

14. Hur såg Paulus på sin egen insats?

¹⁴ Hur såg Paulus på sin insats i loppet? I sina avslutningsord till de äldste i Efesos sade han: ”Likväl räknar jag inte alls min själ som något som är dyrbart för mig, om jag bara får fullborda mitt lopp och den tjänst som jag har fått av Herren Jesus.” (Apg. 20:24) Han var villig att offra allt, till och med sitt liv, för att komma i mål. För honom skulle alla ansträngningar och allt hårt arbete i tjänsten inte vara värt någonting om han av någon anledning inte lyckades komma i mål. Ändå var han inte självsäker, som om det var självklart att han skulle vinna. (Läs Filipperna 3:12, 13.) Det var inte förrän i slutet av sitt liv som han med viss övertygelse kunde säga: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har bevarat tron.” (2 Tim. 4:7)

15. Vad uppmuntrade Paulus sina medkristna till?

¹⁵ Paulus hade också en innerlig önskan att se sina medkristna komma i mål och inte ge upp längs vägen. Han uppmanade till exempel de kristna i Filippi att arbeta hårt på sin egen räddning. Han sade att de behövde hålla ”ett fast grepp om livets ord”. Han fortsatte: ”Så att jag på Kristi dag kan ha anledning till triumferande glädje över att jag inte har löpt förgäves eller mödat mig förgäves.” (Fil. 2:16) Och han uppmanade de kristna i Korinth: ”Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna [priset].” (1 Kor. 9:24)

16. Varför måste målet vara verkligt för oss?

¹⁶ Löparna i ett långlopp, till exempel ett maraton, ser inte mållinjen när de startar. Men under hela loppet är det ändå målet de är fokuserade på. De blir bara mer och mer fokuserade ju närmare målet de kommer. Det borde vara så för oss också. Vårt mål, segerpriset, måste vara verkligt för oss. Det kommer att hjälpa oss att nå det.

17. Hur kan tron hjälpa oss att fokusera på priset?

¹⁷ ”Tron är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”, skrev Paulus. (Hebr. 11:1) Abraham och Sara var villiga att lämna ett bekvämt liv bakom sig och bo som ”utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet”. Hur klarade de av det? ”De såg dem [dvs. Guds löften] uppfyllas långt borta.” Mose valde bort ”den tillfälliga njutningen av synd” och ”Egyptens skatter”. Hur kunde han ha så stark tro, och var fick han sin styrka ifrån? Han hade ”blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen”. (Hebr. 11:8–13, 24–26) Det är lätt att förstå varför Paulus började varje beskrivning av de här lojala tjänarna med att nämna deras tro. Det var deras tro som fick dem att se bortom prövningarna och svårigheterna och att se vad Gud gjorde för dem då och vad han skulle göra i framtiden.

18. Vad kan vi göra för att lägga av ”den synd som lätt snärjer in oss”?

¹⁸ Om vi studerar de trogna männen och kvinnorna i Hebréernas elfte kapitel och efterliknar dem kan vi utveckla tro och lägga av ”den synd som lätt snärjer in oss”. (Hebr. 12:1) Och vi kan ”tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar” genom att församlas med dem som försöker bygga upp sin tro. (Hebr. 10:24)

19. Hur känner du för tanken att vara fokuserad på priset?

¹⁹ Vi närmar oss slutet av vårt lopp. Vi kan nästan se mållinjen. Med hjälp av vår tro och Jehova kan vi ”lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss”. Ja, vi kan löpa på ett sådant sätt att vi vinner priset – de välsignelser som Jehova, vår Gud och himmelske far, har lovat oss.

[Fotnot]