”Efraims drinkare”

3. Vilken skrämmande förkastelsedom uttalade Jesaja?

³ I vers 1 (NW) i kapitel 28 ruskas vi om av följande alarmerande uttalande: ”Ve Efraims drinkares upphöjda krona och det vissnande blomstret av dess skönhets prydnad, som är på den bördiga dalens huvud, hos dem som är överväldigade av vin!” Vad israeliterna måste ha blivit chockerade över att få höra en så svidande förkastelsedom! Vilka var dessa ”Efraims drinkare”? Vad var deras ”upphöjda krona”? Och vad var ”den bördiga dalens huvud”? Och ännu viktigare: Vad innebär dessa ord för oss i våra dagar?

4. a) Vad var Efraim och den bördiga dalens huvud? b) Varför kände sig Israel tryggt?

⁴ Eftersom Efraim var den största av Israels tio stammar, åsyftade uttrycket ”Efraim” ibland hela det norra riket. ”Efraims drinkare” var därför egentligen Israels drinkare. Israels huvudstad var Samaria, som var strategiskt beläget på en höjd i övre delen eller vid huvudet av en bördig dal. Uttrycket ”den bördiga dalens huvud” åsyftar således Samaria. När detta skrevs var Israels rike mycket korrumperat i religiöst avseende. Dessutom hade det ingått en politisk allians med Aram, dvs. Syrien, mot Juda och kände sig nu säkert. (Jesaja 7:1—9) Men situationen höll på att förändras. En kris närmade sig, och det var därför som Jehova uttalade ve över ”Efraims drinkares upphöjda krona”.

5. a) Vad var Israels upphöjda krona? b) Vilka var Efraims drinkare?

⁵ Vad var den ”upphöjda kronan”? En krona är en symbol av kunglig myndighet. Den ”upphöjda kronan” var tydligen Israels ställning som ett självständigt rike, oberoende av Juda. Men något skulle komma att hända som skulle göra slut på Israels kungliga självständighet. Vilka var då ”Efraims drinkare”? Det fanns utan tvivel bokstavliga drinkare i Israel, eftersom Samaria var platsen för tygellös hednisk tillbedjan, men bibeln talar om ett ännu värre slag av dryckenskap. I Jesaja 29:9 (NW) heter det: ”De har blivit berusade, men inte av vin; de har rört sig ostadigt, men inte på grund av rusdryck.” Detta var andlig berusning, ett orent dödsbringande rus. Israels ledare — och i synnerhet dess religiösa ledare — led tydligen av just ett sådant andligt rus.

6. Vad var det som gjorde det forntida Israel berusat?

⁶ Vad var då orsaken till det forntida Israels andliga berusning? Det var egentligen dess allians med Syrien mot Juda, vilken gav nationens ledare en känsla av trygghet. Denna andliga berusning fick Israel att tappa kontakten med verkligheten. Precis som en bokstavligt berusad människa var Israel optimistiskt, trots att det inte fanns någon anledning till optimism. Israel bar också stolt sin berusande allians med Syrien likt en skönhetens krans, men som Jesaja säger var det en vissnande krans som inte skulle bestå länge till.

7, 8. Vad skulle det forntida Israel få erfara, trots att man kände sig så trygg?

⁷ Jesaja framhåller detta i kapitel 28, vers 2 (NW): ”Se! Jehova har någon som är stark och kraftfull. Som ett åskväder med hagel, en tillintetgörande storm, som ett åskväder med väldiga, översvämmande vatten kommer han sannerligen att kasta ner till jorden med kraft.” Vem var denne som var ”stark och kraftfull”? På det forntida Israels tid var det det mäktiga assyriska väldet. Detta grymma och hänsynslösa världsvälde skulle komma över Israel som ett åskväder med väldiga, översvämmande vatten. Med vilka följder?

⁸ Jesaja fortsätter med att säga: ”Med fötterna kommer Efraims drinkares upphöjda kronor att trampas ner. Och den vissnande blomman av dess skönhets prydnad, som är på den bördiga dalens huvud, skall bli som det tidiga fikonet före sommaren: när betraktaren ser det, slukar han det medan det ännu är i hans kupade hand.” (Jesaja 28:3, 4, NW) Israels huvudstad, Samaria, var för Assyrien lik ett moget fikon, som var redo att plockas och slukas. Israels kransliknande allians med Syrien skulle trampas ner, och den skulle inte ha något värde, när räkenskapens dag kom. Och vad som var ännu värre: Dess kronlika härlighet av självständighet skulle krossas under den assyriske fiendens fötter. Vilken katastrof!

13. Vilken parallell till situationen i Israel och Juda rådde under första århundradet v.t., och vilken parallell finns det i våra dagar?

¹³ Uppfylldes Jesajas profetior enbart på det forntida Israel och Juda? Inte alls. Både Jesus och aposteln Paulus citerade hans ord om ett andligt berusat tillstånd och tillämpade detta på de religiösa ledarna på deras tid. (Jesaja 29:10, 13; Matteus 15:8, 9; Romarna 11:8) I våra dagar har det också uppstått en situation som liknar den som rådde på Jesajas tid — denna gång i kristenheten, en världsomspännande religiös organisation som påstår sig representera Gud. Men i stället för att ta fast ståndpunkt för sanningen och förtrösta på Jehova förtröstar kristenheten — katoliker och protestanter — på världen. Den raglar därför omkring lika ostadigt som drinkarna i Israel och Juda gjorde. Dessa forntida nationers andliga drinkare är en träffande bild av kristenhetens andliga ledare i våra dagar. Låt oss se exakt hur.

14. Hur är kristenhetens religiösa ledare lika berusade som ledarna i det forntida Samaria och Jerusalem var?

¹⁴ Likt Samaria och Jerusalem har kristenheten druckit djupa klunkar ur de politiska alliansernas vin. År 1919 var den bland de främsta förespråkarna för Nationernas förbund. Trots att Jesus sade att de kristna inte skulle vara någon del av världen, odlar kristenhetens ledare bekantskapen med politiska ledare. (Johannes 17:14—16) En sådan verksamhets symboliska vin är stimulerande för prästerskapet. (Jämför Uppenbarelseboken 17:4.) Dess medlemmar tycker om att rådfrågas av politikerna och att umgås med denna världens stora, men som en följd av detta har de ingen sann andlig vägledning att ge. De spyr ut orenhet i stället för att tala sanningens rena budskap. (Sefanja 3:9, NW) Eftersom deras synförmåga är suddig och förvirrad, är de inte några säkra vägledare för mänskligheten. — Matteus 15:14.