EFRATA

[Efrạta] Betyder ”fruktsamhet (fruktbarhet)”.

1. Hustru till Kaleb (Kelubai), som var son till Hesron av Judas stam. Hon gifte sig med Kaleb medan de var slavar i Egypten och efter det att hans hustru Asuba hade dött. Efrata blev mor till Hur, och hennes sonsonsson var Besalel, den skicklige konsthantverkare som hade en framträdande uppgift i samband med att tältboningen byggdes. (1Kr 2:9, 19, 50; 4:4; 2Mo 35:30–35)

2. Uppenbarligen det äldre namnet på Betlehem eller ett namn på området däromkring. Namnen Betlehem och Efrata används tillsammans i flera bibelställen. I skildringen om Rakels död berättas det att hon blev begravd ”på vägen till Efrat [Efrata], det vill säga Betlehem”. (1Mo 35:16, 19; 48:7) Medlemmar av Elimeleks familj kallas ”efratiter från Betlehem”, och det var till Betlehem som hans änka Noomi återvände från Moab. (Rut 1:2, 19) När Boas gifte sig med Rut blev han välsignad med orden: ”Visa ditt värde i Efrata, och gör ditt namn känt i Betlehem.” (Rut 4:11) Och slutligen förekommer namnen tillsammans i uttrycket ”Betlehem Efrata” i profetian om Messias födelse. (Mik 5:2) Med tanke på detta är det rimligt att anta att namnet Efrata i Psalm 132:6, som handlar om Davids intresse för förbundsarken, också betecknar Davids hemstad. (Se BETLEHEM nr 1.)