Var de som bodde i Qumran esséer?

Om dessa skriftrullar var Qumrans bibliotek, vilka var då dess invånare? Professor Eleazar Sukenik, som år 1947 för Hebreiska universitetet i Jerusalem fick ta emot tre skriftrullar, var den förste som framförde tanken att dessa skriftrullar hade tillhört ett esseiskt samhälle.

Esséerna var en judisk sekt som omnämns av Josephus, Filon från Alexandria och Plinius den äldre, författare som levde under det första århundradet. Man spekulerar om var esséerna ursprungligen kom ifrån, men de tycks ha framträtt under den tid av oro som rådde efter mackabéerupproret under 100-talet f.v.t.b Josephus nämnde deras existens under den perioden, när han i detalj redogjorde för hur deras religiösa uppfattningar skilde sig från fariséernas och sadducéernas. Plinius nämnde platsen där ett esseiskt samhälle låg vid Döda havet mellan Jeriko och En-Gedi.

Professor James VanderKam, expert på Dödahavsrullarna, menar att ”de esséer som bodde i Qumran bara var en liten del av den större esseiska rörelsen”, vars antal Josephus uppskattade till omkring fyra tusen. Även om den bild som man får genom Qumrantexterna inte fullständigt motsvarar alla beskrivningar, tycks den passa bättre in på esséerna än på någon annan känd judisk grupp från den tiden.

Några har hävdat att kristendomen hade sitt ursprung i Qumran. Men många markanta skillnader kan ses mellan Qumransektens trosuppfattningar och de första kristnas. Qumranskrifterna visar att sekten hade mycket stränga sabbatsföreskrifter och ett nästan överdrivet intresse för ceremoniell renhet. (Matteus 15:1–20; Lukas 6:1–11) På liknande sätt förhöll det sig med esséernas avskildhet från samhället, deras tro på ödet och själens odödlighet och deras tonvikt på celibat och deras mystiska idéer om att ta del i änglarnas tillbedjan. Detta visar att deras uppfattningar skilde sig från Jesu läror och de första kristnas. — Matteus 5:14–16; Johannes 11:23, 24; Kolosserna 2:18; 1 Timoteus 4:1–3.

De skriftrullar som beskriver Qumransektens regler och trosuppfattningar slår mycket tydligt fast att det inte fanns bara en form av judaism på Jesu tid. Qumransekten hade traditioner som skilde sig från fariséernas och sadducéernas. Det var sannolikt dessa skillnader som ledde till att sekten drog sig undan till vildmarken. Felaktigt såg de sig själva som en uppfyllelse av Jesaja 40:3 som handlar om en röst i vildmarken som gör Jehovas väg rak. Flera av skriftrullesfragmenten syftar på Messias, vars ankomst författarna såg som omedelbart förestående. Detta är av särskilt intresse, eftersom Lukas sade att ”folket var förväntansfullt” inför Messias ankomst. — Lukas 3:15.