Tro som övervinner dödsfruktan

24. Hur visade Ester tro och mod?

²⁴ Nu var det avgörande ögonblicket inne. Ester meddelade Mordokaj sin önskan att hon och alla judarna i Susa skulle fasta i tre dagar. Och så avslutade Ester med några ord som nästan blivit bevingade i all sin enkelhet. De speglar verkligen hennes tro och mod: ”Om jag skall förgås, så må jag förgås.” (Est. 4:15–17) Hon hade nog aldrig bett så intensivt som under de tre dagarna. Men så var stunden inne. Hon klädde sig i sin vackraste kungliga skrud och gjorde allt för att vara kungen till behag. Sedan gick hon i väg.

25. Beskriv vad som hände när Ester gick till kungen.

²⁵ Som det beskrevs i början av det här kapitlet så gick hon till kungens hov. Vi kan bara föreställa oss hur orolig hon var och vilka intensiva böner hon bad. Hon kom in på förgården, och där kunde hon se Ahasveros sitta på sin tron. Hon kanske försökte avläsa hans ansiktsuttryck bakom det trimmade, symmetriska skägget och de välskötta lockarna vid tinningarna. Om hon var tvungen att vänta så måste det ha känts som en hel evighet. Plötsligt fick Ahasveros syn på henne. Nu fanns det ingen återvändo. Det här kom som en fullständig överraskning för honom. Men hans blick mjuknade, och han räckte ut sin gyllene spira. (Est. 5:1, 2)

26. Varför behöver kristna i vår tid lika mycket mod som Ester, och varför var det här bara början?

²⁶ Ester beviljades audiens, för kungen ville höra hennes ärende. Ester visade stark tro när hon ställde sig på Guds och sitt folks sida, och hon blev ett föredöme för alla Guds tjänare genom tiderna.

1–3. a) Hur var det för Ester att gå fram till kungens tron? b) Hur reagerade kungen på att Ester kom så oväntat?

ESTER kände hur hjärtat bultade medan hon sakta gick fram mot tronen. Tänk dig tystnaden som föll över det stora kungliga gemaket i palatset i Susa. Det var en så kompakt tystnad att Ester hörde varje litet fotsteg hon tog och varje litet prassel från den kungliga skruden hon bar. Hon försökte låta bli att tänka på hur imponerande och storslaget allt var omkring henne, de stolta pelarna och det magnifikt utsirade taket som var tillverkat av ceder från det avlägsna Libanon. Hon fäste blicken på mannen som satt på tronen framför henne, den man som hade hennes liv i sina händer.

² Kungen såg uppmärksamt på henne när hon närmade sig tronen. Så sträckte han ut sin gyllene spira. Det var en enkel gest, men för Ester var den livsviktig. Den betydde att kungen hade överseende med att hon just hade gjort sig skyldig till ett brott – att träda fram inför kungen utan någon inbjudan. När Ester kom fram till tronen sträckte hon lättad och tacksam ut sin hand och rörde vid spetsen på spiran. (Est. 5:1, 2)

³ Ahasveros var en mäktig kung. Hela hans uppenbarelse andades enorm makt och rikedom. Bara den kungliga skruden som persiska härskare höll sig med hade ett värde som motsvarar hundratals miljoner kronor. Men Ester kunde ändå se en viss värme i sin makes ögon, för på sitt sätt älskade han henne. Han sa: ”Vad är ditt ärende, drottning Ester, och vad är din begäran? Om det så gäller halva kungariket, skall det ges dig!” (Est. 5:3)

4. Vilka utmaningar låg framför Ester?

⁴ Ester hade redan visat mycket stark tro och stort mod. Hon hade riskerat sitt liv och gått in till kungen. Hon ville rädda sina landsmän från en sammansvärjning som gick ut på att utrota dem. Än så länge hade allt gått bra, men det här var bara början. Hon var tvungen att övertyga den här stolte monarken om att hans närmaste rådgivare var en ondskefull man. Kungen hade låtit sig duperas av honom och dömt Esters folk till döden. Hur skulle hon kunna förklara det för kungen, och vad kan vi lära oss av hennes tro?

Hon valde ”en tid att tala”

5, 6. a) Hur tillämpade Ester principen i Predikaren 3:1, 7? b) På vilket sätt var hon insiktsfull när hon vände sig till kungen?

⁵ Hade det varit en bra idé att ta upp problemet där framför tronen, inför hela hovet? Då kunde Ester ha förödmjukat kungen och gett Haman chansen att protestera och komma med invändningar. Så vad gjorde Ester? Flera hundra år tidigare blev kung Salomo inspirerad att skriva: ”För allt finns det en bestämd tid, ... en tid att tiga och en tid att tala.” (Pred. 3:1, 7) Vi kan tänka oss att Esters adoptivfar, den trogne Mordokaj, lärde henne sådana principer när hon växte upp hos honom. Ester insåg nog att det var viktigt att välja rätt ”tid att tala”.

⁶ Ester sa: ”Om det behagar kungen, så må kungen tillsammans med Haman i dag komma till det gästabud som jag har ordnat för honom.” (Est. 5:4) Kungen gick med på det och kallade på Haman. Det här visar hur klok Ester var. Hon lät kungen behålla sin värdighet och valde ett mer passande tillfälle att förklara sitt problem för honom. (Läs Ordspråksboken 10:19.)

7, 8. Hur var det på Esters första bjudning, och varför väntade Ester med att ta upp sitt problem?

⁷ Ester förberedde festmåltiden mycket noga. Hon gjorde allt för att varje liten detalj skulle behaga kungen. Hon bjöd på fint vin för att lätta upp stämningen. (Ps. 104:15) Ahasveros trivdes, och ännu en gång frågade han Ester vad hon hade på hjärtat. Var det rätt ”tid att tala” nu?

⁸ Ester tyckte inte det. I stället inbjöd hon kungen och Haman till en ny fest nästa dag. (Est. 5:7, 8) Varför ville hon skjuta upp problemet? Tänk på att hela Esters folk riskerade att bli dödade, eftersom kungen hade lyssnat på Haman och utfärdat ett ödesdigert påbud. Det var så mycket som stod på spel, och Ester var tvungen att vara helt säker på att hon valde rätt tidpunkt. Så hon väntade lite till och fick en ny möjlighet att visa uppskattning för sin man.

9. Hur visade Ester tålamod, och varför är det en så bra egenskap?

⁹ Tålamod är en sällsynt och värdefull egenskap. Ester var naturligtvis frustrerad och ville gärna berätta precis hur hon kände det, men hon väntade tålmodigt på att rätt tillfälle skulle infinna sig. Vi kan lära oss mycket av henne, för vi har nog alla upplevt orättvisor som har behövt rättas till. Om vi tänker prata med någon ansvarig person om ett problem kan vi behöva efterlikna Ester och ha tålamod. I Ordspråksboken 25:15 sägs det: ”Med tålamod kan en befälhavare bevekas, och en mild tunga kan bryta sönder ben.” Om vi väntar tålmodigt på ett lämpligt tillfälle och uttrycker oss på ett milt sätt, som Ester gjorde, kan vi bryta ner motstånd som är lika hårt som ben.