ESTER

[Ẹster]

En föräldralös flicka av Benjamins stam. Hennes hebreiska namn var Hadassa (som betyder ”myrten”), och hon var avkomling av några av de judar som blev förvisade från Jerusalem tillsammans med kung Jehojakin (Jekonja) 617 f.v.t. (Est 2:5–7) Hon var dotter till Abihajil, Mordokajs farbror. (Est 2:15) Hennes äldre kusin Mordokaj var hennes fosterfar, och han var en av ”kungens tjänare som var i kungens port” i palatset i Susa under perserkungen Ahasveros regering (Xerxes I, 400-talet f.v.t.). (Est 2:7; 3:2) Sedan Ahasveros hade avsatt drottning Vasti för att hon vägrade att lyda honom, befallde han att man skulle samla alla vackra jungfrur och ge dem en speciell massagebehandling och skönhetskur, så att han därefter kunde välja ut en av dem till att ersätta Vasti som drottning. Ester var en av dem som hämtades till kungens hus och som ställdes under Hegajs, kvinnovaktarens, tillsyn. På Mordokajs inrådan avslöjade hon inte att hon var judinna. (Est 2:8, 10) I Ahasveros sjunde regeringsår blev Ester utvald till drottning. (Est 2:16, 17) Hela tiden höll hon kontakten med Mordokaj och följde hans anvisningar. Hon talade till kungen i Mordokajs namn vid ett tillfälle då Mordokaj hade avslöjat en sammansvärjning mot kungen. (Est 2:20, 22)

I Ahasveros 12:e år gjorde agagiten Haman, som var statsminister, upp planer på att utrota alla judar i världsväldets 127 provinser. Han fick kungens bemyndigande att utfärda en skrivelse om att judarna skulle förintas. (Est 3:7–13) Mordokaj underrättade Ester om detta, och på hans inrådan avslöjade hon det onda syftet med Hamans plan för kungen. Hamans reaktion på avslöjandet ökade kungens raseri, och Haman blev dödad. (Est 4:7–7:10) På Esters begäran utfärdade kungen en ny skrivelse som gav judarna tillåtelse att försvara sig den dag då de skulle förintas. (Est 8:3–14) På grund av den kungliga förordningen och av fruktan för Mordokaj, som hade ersatt Haman som statsminister, hjälpte ståthållarna och rikets övriga ämbetsmän judarna att vinna en fullständig seger över sina fiender. (Est 9) Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse, som stadfästes av Ester, att judarna årligen skulle fira en högtid som fick namnet purim. Purimfesten firas av judarna än i dag. (Est 9:20, 21, 29)

Även om Guds namn inte nämns i Esters bok, framgår det tydligt av Mordokajs och Esters handlingar att de båda var trogna tjänare åt den sanne Guden, Jehova. Ester visade de egenskaper som kännetecknar dem som litar på Guds lag. Hon hade ”skön gestalt och vackert utseende” (Est 2:7), men viktigare är att hon hade den prydnad som består av ”hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden, den stilla och milda anden”. (1Pe 3:4) Det var den som gjorde att hon vann kvinnovaktaren Hegajs och kungens välvilja. Hon betraktade inte utseende, kläder och smycken som det viktigaste, och därför ”begärde hon inget annat än det som kungens eunuck Hegaj ... föreslog”. (Est 2:15) Hon var mycket taktfull och visade stor självbehärskning. Hon underordnade sig sin man, Ahasveros, och vände sig till honom på ett taktfullt och respektfullt sätt när hennes eget och hennes folks liv var i fara. Hon höll sig tyst när det var klokt att göra det, men talade frimodigt och oförskräckt när detta krävdes och tiden var inne för det. (Est 2:10; 7:3–6) Hon följde vägledningen från sin mogne kusin Mordokaj även när det innebar att hennes eget liv utsattes för fara. (Est 4:12–16) Hennes modiga ingripande vittnade om hennes kärlek till och lojalitet mot sitt folk, judarna, som var Guds förbundsfolk. (Se MORDOKAJ nr 2.)