En missionär berättar att tjänsten var mycket trevlig, trots ohyran: ”När jag gick på gatan en dag, mötte jag en ung etiopisk man och började tala med honom. När han fick veta att jag var missionär, sade han: ’Snälla ni, kan ni inte berätta för mig om Jesus Kristus?’ Jag inbjöd honom att komma till missionärshemmet följande dag, och mindre än tio minuter efter hans ankomst var vi i full färd med att studera boken ’Låt Gud vara sannfärdig’. Han återvände följande dag för att fortsätta studiet och hade då med sig en annan ung man. Dessa två blev de första etiopiska förkunnarna.”

En präststuderande lägger sin hand på plogen

En av dem som gav positivt gensvar till budskapet om Riket var en präststuderande som inte kunde ett ord engelska. Hans första samtal med en av våra missionärer skedde via tolk. När kontroversiella frågor uppstod, brukade prästkandidaten kontrollera vad som sades i sin egen bibel, som var avfattad på det ålderdomliga språket geez. Han blev mycket bestört när han upptäckte att den passus i 1 Johannes 5:7 som han brukade citera som stöd för treenighetsläran inte fanns med i denna bibel. Också andra felaktiga läror avslöjades snabbt med Bibelns hjälp.

Han kom till missionärshemmet tre eller fyra gånger i veckan för att studera och hade ofta med sig andra etiopier. När han lämnade prästseminariet och flyttade hem till ett vittne, kom skolans studierektor tillsammans med en polis och släpade i väg honom därifrån. När han senare hölls inlåst i seminariet i fyra dagar, sände han ett meddelande till bröderna och sade att de inte skulle tycka synd om honom, eftersom han gladde sig över att vara fånge för Jehovas skull. ”Tro inte att jag kommer att gå tillbaka till kyrkan”, sade han. ”Ingen som har lagt sin hand på plogen ser på tingen bakom sig.” Sedan han blivit frigiven flyttade han till huvudstaden, där han började besöka mötena. Han var en av de första etiopier som blev ett döpt vittne för Jehova.