Ett 30-tal personer av olika nationaliteter brukade samlas hemma hos Saliu och hålla möten. Han berättar: ”På den tiden hölls mötena på serbiska, och vi fick litteratur från Belgrad. En dag kom polisen helt oväntat hem till oss. Bröderna från Belgrad hade precis kommit med litteratur, och vi satt och pratade med varandra. Jag sade till poliserna att de var mina bröder, men de kunde inte fatta hur serber och albaner kunde vara bröder.”

FORMADE AV JEHOVA

”Serber och albaner hatade varandra intensivt”, berättar en syster. ”Vi fick lära oss hata från det att vi var små. Sådana känslor försvinner inte så lätt, även om man får sanningen. Många av oss fick göra stora förändringar för att kunna betrakta andra så som Jehova gör. Jag fick lära mig att Jehova är kärlek, men ändå undvek jag en syster i församlingen därför att hon var serb. När jag kom längre i studiet förstod jag att andra religioner skapar splittring men att sanningen från Jehovas ord förenar människor.” Har den här systern lyckats ta på sig den nya personligheten genom kraften från Guds ord? Hon säger: ”Nu är jag glad över att få tillhöra samma församling som mina serbiska bröder och systrar.” (Kol. 3:7–11; Hebr. 4:12)

Sann kristen enhet är verkligen något unikt i den här världen som är så religiöst splittrad. Medan nationalistiska känslor fick folk att bränna ner hus och kasta handgranater reste våra bröder och systrar till Belgrad i Serbien för att vara med på en sammankomst i juli 1998. Albaner, kroater, makedonier och romer färdades lugnt och fredligt i samma buss. Dashurie Gashi, som blev döpt vid sammankomsten, berättar: ”När soldaterna stoppade bussen såg de helt chockade ut. Det fanns så mycket hat överallt, men här kom vi som ett enda folk, Jehovas folk.”