• Schweiz och Liechtenstein
    Jehovas vittnens årsbok 1987

    • Av det skälet föreslog han Adolf Weber att resa till ”Herrens vingård” i Schweiz. Broder Weber var en schweizisk medborgare som hade lärt känna sanningen i Förenta staterna, och han arbetade deltid som trädgårdsmästare för broder Russell. Utan att tveka tog broder Weber på sig detta uppdrag. Han var väl lämpad för det, eftersom han behärskade de tre huvudspråken i Schweiz. Han bosatte sig på sin födelseplats Les Convers, en dalgång i Jurabergen, i januari år 1900.

      Broder Weber försörjde sig som trädgårdsmästare och skogvaktare, men hans främsta intresse var att så sanningens säd. Han började med att tala med sina arbetskamrater och utökade sedan sitt distrikt genom att gå till andra byar och städer och tala med människor var han än träffade på dem. På vintern brukade han bege sig till fots in i Frankrike, och även så långt söderut som till Italien, i syfte att predika och återvände till Les Convers på våren. Frånsett de absolut nödvändigaste tingen i livet fyllde han sin ryggsäck med så mycket litteratur som han bara kunde bära.

      En dag när broder Weber passerade över en bro som går över Hagneckkanalen i kantonen Bern träffade han en man som han fick möjlighet att vittna för. Men när han satte ner sin ryggsäck gled en bok ur den och föll ner i det grunda vattnet vid kanten av slussen, rakt framför gallren. När slussvakten senare kom för att rensa gallren fann han boken, torkade den och började läsa den. Det var ett exemplar av broder Russells Studier i Skriften, del 1. Slussvakten och hans hustru förundrade sig över det de fick lära sig, och de blev övertygade om att de hade funnit sanningen.

      INTRESSE VÄCKS GENOM ANNONSERING

      Broder Weber utnyttjade alla möjligheter för att få i gång saker och ting. Förutom sitt personliga vittnande annonserade han ut Studier i Skriften i flera olika dagstidningar, trots att detta slag av PR vanligtvis kostade ganska mycket. Han ordnade så att några bokförsäljare lät Studier i Skriften ingå i deras kollektion. Så småningom skickade människor från olika delar av landet in beställningar på böckerna. De som bodde i samma trakt sattes i förbindelse med varandra, och man uppmanade dem att träffas och studera tillsammans. På den tiden var utbudet av underhållning inte så stort, så vänner och bekanta kom gärna till sådana möten när de blev inbjudna. Vanligtvis ordnade de själva med vem som skulle leda studiet, och ofta turades de om.

      Spridandet av traktater var en betydelsefull tjänstegren i verksamhetens begynnelsestadium. De få överlämnade bröderna samlade tillräckligt med mod för att kunna sprida dem utanför kyrkor, eller också sände man tusentals exemplar per post till människor i den tysktalande delen av Schweiz. Bröder i Förenta staterna hjälpte också till med att få i gång verket här genom att sända tyska exemplar av Zions Vakt-Torn till vänner och släktingar i Schweiz. En del av dessa omfattade senare sanningen. — Pred. 11:1.

      SÄLLSKAPETS PRESIDENT STÅR PÅ FARSTUTRAPPAN

      En av de första som fick sanningen genom broder Weber var fru Anna Bachmann i Basel. Fastän hon regelbundet hade besökt den evangeliska reformerta kyrkan, väcktes hennes intresse för att studera bibeln när broder Weber talade med henne om Guds uppsåt för mänskligheten och bibelns grundläggande sanningar. Hon skaffade sig Den gudomliga tidsåldersplanen och studerade den helt själv, eftersom det inte fanns någon i närheten som kunde hjälpa henne. Ett år senare kom broder Weber tillbaka, besvarade hennes frågor på sitt lugna sätt och uppmuntrade henne att fortsätta att studera Guds ord.

      I maj 1903 stod helt plötsligt två oväntade besökare på hennes farstutrappa. En av dem var en bibelforskare från det närbelägna Mühlhausen (på den tiden en tysk stad, men numera hör den till Frankrike), och den andre var Sällskapet Vakttornets president själv, broder Russell. Samtalet, som översattes av bibelforskaren, var mycket uppbyggande och hjälpte fru Bachmann att göra framsteg i sanningen. Så småningom blev hon en hängiven Jehovas tjänare, och hennes man, och senare även hennes son Fritz, tog också emot sanningen. Flera andra personer visade också intresse, så därför kunde en studiegrupp organiseras i Basel från och med år 1909. Fritz Bachmann, som nu är till åren kommen, tillhör fortfarande en av församlingarna i Basel.

      BEHOV AV FRANSKSPRÅKIG LITTERATUR

      Zions Vakt-Torn hade tryckts på tyska i Förenta staterna sedan år 1897. När tidskriften också började ges ut på franska år 1903 blev broder Weber mycket glad, men han upplevde också att det fanns ett mycket stort behov av Studier i Skriften på franska för att kunna befrämja förståelsen av bibeln. Så han började själv översätta dessa. Så småningom översattes också andra publikationer, och år 1903 upprättades ett litet avdelningskontor och en litteraturdepå i Yverdon.

      Det fanns inte många Jehovas tjänare vid den här tiden. Möten såväl som sammankomster hölls i privata hem. Men framtiden såg ljus ut, och vännerna var nitiska. Adolf Weber förordnades att ha tillsynen över arbetet på det franska fältet.