Tillbaka till hemlandet med dyrbara sanningar

En brinnande önskan att tala med andra om Bibelns viktiga sanningar fick många att återvända till sitt hemland för att ta del i evangeliseringsarbetet där. De reagerade ungefär på samma sätt som de människor gjorde som hade kommit till Jerusalem från många olika länder år 33 v.t. och som blev troende, när helig ande fick apostlarna och deras medförbundna att tala på många tungomål ”om Guds storslagna gärningar”. (Apg. 2:1—11) De som blev troende i det första århundradet tog sanningen med sig när de återvände till sitt hemland, och det gjorde också dessa nutida lärjungar.

Italienare som hade lärt känna sanningen i Amerika, Belgien och Frankrike flyttade tillbaka till Italien och förkunnade nitiskt budskapet om Riket där de bosatte sig. Kolportörer från den i huvudsak italiensktalande schweiziska kantonen Ticino flyttade också till Italien för att fortsätta arbetet där. Fastän de var så få, hade de snart med förenade ansträngningar predikat i nästan alla de större städerna och i många byar i Italien. De höll inte räkning på hur många timmar de använde i arbetet. De var övertygade om att de förkunnade sanningar som Gud ville att människor skulle få höra, och de arbetade ofta från morgon till kväll för att nå så många som möjligt.

Greker som hade blivit bibelforskare i det närliggande Albanien och ända borta i Amerika tänkte också på sitt hemland. De hade blivit begeistrade när de fått veta att det är oskriftenligt att dyrka ikoner (2 Mos. 20:4, 5; 1 Joh. 5:21), att syndare inte pinas i ett brinnande helvete (Pred. 9:5, 10; Hes. 18:4; Upp. 21:8) och att Guds kungarike är mänsklighetens verkliga och enda hopp (Dan. 2:44; Matt. 6:9, 10). De var ivriga att förmedla dessa sanningar till sina landsmän — personligen eller per brev. Följden blev att grupper av Jehovas vittnen började bildas i Grekland, både på fastlandet och på öarna.

Efter första världskriget flyttade tusentals polacker till Frankrike för att arbeta i kolgruvorna där. De franska församlingarna underlät inte att förkunna för polackerna därför att de talade ett annat språk. De försökte på olika sätt förkunna Bibelns sanningar för dessa gruvarbetare och deras familjer, och de som reagerade gynnsamt på budskapet var snart fler till antalet än de franska förkunnarna. När 280 av dessa polacker tvingades återvända till Polen år 1935 på grund av en förvisningsorder från myndigheterna, bidrog detta bara till att budskapet om Riket blev ännu mer predikat där. År 1935 fanns det 1.090 förkunnare av Guds kungarike som tog del i vittnandet i Polen.

[Karta på sidan 428]

(För formaterad text, se publikationen)

När emigranter från de länder som finns angivna på kartan lärde känna Guds underbara uppsåt att välsigna mänskligheten, kände de sig manade att resa tillbaka till sitt hemland med budskapet

AMERIKA

↓ ↓

ÖSTERRIKE

BULGARIEN

CYPERN

TJECKOSLOVAKIEN

DANMARK

FINLAND

TYSKLAND

GREKLAND

UNGERN

ITALIEN

NEDERLÄNDERNA

NORGE

POLEN

PORTUGAL

RUMÄNIEN

SPANIEN

SVERIGE

SCHWEIZ

TURKIET

JUGOSLAVIEN