Politik — en del av det evangeliska uppdraget?
ENLIGT Joachim Meisner, ärkebiskop i Köln och före detta framstående präst i Östtyskland, är ”det en hädelse att säga att politik är något smutsigt, ett arbete som man smutsar ner händerna med”. År 1989 sade han i en intervju: ”Politik är en realitet i livet och är därför en del av vårt evangeliska uppdrag. Vi måste anta utmaningen. Vi måste på ett positivt sätt infiltrera varje politisk institution, från fackföreningar och förbund till politiska partier, och i dessa rörelser och partier skapa en grund av kristen substans ur vilken individer kan framträda, som tar ledningen i att främja tysk och europeisk politik.”
Följande citat ur Frankfurter Allgemeine Zeitung, en ledande tysk tidning, visar att många europeiska präster, både katolska och protestantiska, delar Meisners uppfattning.
”Endast sex dagar efter det att han [påven] blivit vald [oktober 1978] meddelade han att han som östeuropé inte tänkte acceptera status quo i Europa. ... Många uppfattade detta som en predikan, men det var ett politiskt program.” — November 1989.
”På vissa platser [i Tjeckoslovakien] vann kyrkan högt anseende som en förkämpe i omvälvningen. Studenter vid prästseminariet i Litomĕr̆ice, en stiftstad i norra Böhmen, ... ledde den fredliga revolutionen i november förra året.” — Mars 1990.
”Den varje vecka återkommande bönen för fred i den [protestantiska] Nikolaikyrkan, som i tio år tilldrog sig obetydlig uppmärksamhet, blev i år plötsligt en symbol för omvälvning, för den fredliga revolutionen i DDR [Östtyskland], ... Oräkneliga präster och församlingsbor tar regelbundet del i de demonstrationer som hålls efteråt.” — December 1989.
I sin intervju påpekade ärkebiskop Meisner också: ”Vi kan inte vänta på att det skall ramla ner kristna politiker från himmelen. ... Jag tröttnar aldrig på att uppmuntra unga kristna ... att engagera sig i det politiska livet [eller på] ... att uppmana äldre medborgare: Ni får inte låta ett val passera utan att ni har engagerat er.”
Följaktligen var 19 av de ledamöter som i mars 1990 valdes in i den östtyska Volkskammer (riksdagen) präster. Religionen var också väl representerad i kabinettet. Så här skrev tidningen Nassauer Tageblatt om en av dess tre präster, försvarsminister Rainer Eppelmann, en uttalad pacifist: ”Många betraktar honom som en av upphovsmännen till den fredliga revolutionen.”
Jehovas vittnen i Östeuropa, som uppgår till hundratusentals, gläder sig över den ökade religiösa frihet de nu har. Men de använder inte denna frihet till att bli indragna i politiska eller sociala strider. I överensstämmelse med det evangeliska uppdraget, som vi läser i Matteus 24:14, följer de Jesu exempel och skyr mänsklig politik medan de nitiskt predikar de goda nyheterna om Guds rike som mänsklighetens enda hopp. Det skulle vara förståndigt av kristenhetens präster — antingen de verkar i Östeuropa eller någon annanstans — att handla på liknande sätt. — Johannes 6:15; 17:16; 18:36; Jakob 4:4.