• Är religionen på väg att försvinna ur bilden?
    Vakna! – 1988 | 8 februari

    • Är religionen på väg att försvinna ur bilden?

      Från Vakna!:s korrespondent i Nederländerna

      MÅNGA människor i Europa ställs nu inför den här frågan, som stod att läsa i en på framsidan annonserad artikel i den holländska veckotidskriften De Tijd. Tidskriften ställde också följande frågor: Är det sant att religionen i Europa håller på att dö ut? Vad tror människor i allmänhet när det gäller religionens framtid?

      Utan tvivel har även du frågor som berör religionens nuvarande tillstånd. Till och med i Förenta staterna, där traditionell religion fortfarande har ett starkt fäste, har dess trovärdighet satts i gungning både av de skandaler som har skakat TV-evangelisterna och av den splittring som förekommer inom katolikernas led. I många katolska länder har nedgången i fråga om antalet kyrkobesökare varit påtaglig under de två senaste årtiondena.

      Här i Nederländerna fanns det en tid för inte så länge sedan, då man kunde ha fyrat av en kanon på gatorna under en söndagsförmiddag utan att träffa någon — de var alla i kyrkan! Nu är det mycket få som går i kyrkan. Vad är det som har hänt?

      Kyrkor blir restauranger och butiker

      Under de tio senaste åren har de två största religiösa organisationerna i Nederländerna, romersk-katolska kyrkan och holländska reformerta kyrkan, förlorat många medlemmar och kyrkobesökare. Det är bara 19 procent av de troende som går i den ena eller den andra av dessa kyrkor. För katolska kyrkans del är det en kraftig nedgång — från 85 procents närvaro år 1967!

      Som en följd av detta har många kyrkobyggnader blivit överflödiga. En del har rivits, och andra har sålts för att användas till andra ändamål. Bli därför inte förvånad om du går in i en förutvarande kyrkobyggnad i Rotterdam eller Amsterdam och finner att den nu är ett varuhus, en blomsteraffär, en konfektionsaffär, en restaurang, en cykelaffär, en idrottshall eller ett diskotek. Detta kommer som en chock för många människor. Och denna tillbakagång inom kyrkorna märks också bland präster och predikanter.

      Ett reducerat prästerskap och söndrade hjordar

      Vi ser alltså att många har lämnat kyrkan, och många präster och predikanter har följt samma kurs som sina kyrkomedlemmar — de har övergett sitt kall. Under en femårsperiod på senare tid sjönk antalet katolska präster med omkring 900. Samtidigt är det mycket få som har tillkommit, eftersom det antal som har känt sig ”kallade” har krympt. De som har stannat kvar håller på att bli gamla. I Nederländerna är till exempel 89 procent av nunnorna över 50 år gamla.

      Prästerna finner också att de inte längre är i stånd att ta itu med de problem som de ställs inför inom kyrkan. En del präster har fullständigt dukat under för påfrestningarna och har varit tvungna att söka psykiatrisk vård. Dagstidningen Apeldoornse Courant uttrycker saken på följande sätt: ”När de försöker vara konservativa i sin förkunnelse, snavar de mer progressiva medlemmarna i församlingen på detta. Om de intar en progressiv ståndpunkt, ådrar de sig kritik från de medlemmar som är mer bibeltrogna. Om en predikant eller präst dristar sig att välja en medelväg, löper han risken att bli förkastad av hela församlingen.”

      Denna händelseutveckling har naturligtvis påverkat det holländska samhället. En folkräkning som genomfördes år 1985 av den nederländska social- och kulturplaneringsbyrån avslöjar att situationen för första gången är den att drygt hälften av befolkningen betraktar sig som icke-religiös.

      Söndringen inom kyrkorna, ofta med anknytning till politiska frågor, har fått många att tvivla. Kyrkornas stöd åt ”frihetsrörelser” i olika sydamerikanska och afrikanska länder har lett till inre stridigheter av stor omfattning. Det har till och med pågått en nationell annonskampanj under mottot: INGA PENGAR FRÅN KYRKAN TILL VÄPNAT VÅLD.

      Hur reagerar du på denna utveckling? Tror du att kyrkorna kommer helskinnade ur denna kritiska period? För att kunna formulera ett svar måste vi i själva verket gräva djupare i de grundläggande orsakerna till den nuvarande religiösa förvirringen.

      Varför är religionen på väg ut?

      Historiker, sociologer och teologer är fullständigt oeniga om orsakerna till den nuvarande utvecklingen inom kyrkorna. En del lägger skulden på den njutningslystna inriktningen i vårt materialistiska samhälle och den tilltagande likgiltigheten hos befolkningen. Detta för tankarna till aposteln Paulus’ ord i 2 Timoteus 3:1, 2, 4: ”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, ... älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud.”

      Andra försöker förklara tillståndet med utgångspunkt från Europas historia. Denna historia dryper av blod och tårar, från religionskrigen på 1500-talet hela vägen fram till religionens inblandning i världskrigen i vår tid på 1900-talet. Allt detta har lämnat efter sig en djupt rotad misstänksamhet mot varje form av filosofi, teologi och ideologi. När allt kommer omkring var det ofta sådant som låg bakom krig, förföljelse och våld.

      Inom kyrkorna i våra dagar är det många som menar att det saknas en optimistisk förväntan när det gäller framtiden. Låt oss citera en tysk romersk-katolsk teolog, professor J. B. Metz vid universitetet i Münster: ”Vår västerländska religiositet är sekulariserad ända in i märgen. Det förefaller som om inte ens ett spår av messianism har lämnats kvar. Guds rike har förpassats ut ur bilden. Gud fyller inte längre någon uppgift inom kyrkorna eller i fråga om de teologiska eller de sociala och politiska frågorna i vår tid.”

      Dessutom kan man peka på inflytandet från de båda världskrigen, som började i Europa i vårt århundrade. Auschwitz, som symbol för koncentrationsläger under andra världskriget, har förstärkt kritiken mot kyrkorna. För många är det en svår sak att smälta att påven Pius XII, som ledare för den romersk-katolska kyrkan, praktiskt taget höll tyst under kritiska skeden.

      Med tanke på detta har många förlorat tilliten till kyrkan och dess ledare. Och hur betraktar du personligen denna utveckling? Har den fått dig att bli likgiltig, och resonerar du som många andra gör: ”Jag kommer att överleva den här situationen”? Men om du ser saken ur en annan synvinkel, ser du utan tvivel det hot som en kärnvapenkatastrof och den ekologiska krisen utgör, och utan tvivel funderar du över följande frågor: ”Vilket slags framtid väntar egentligen mig och mina barn?” ”Har religionen någonting att erbjuda oss när det gäller framtiden?”

      Vilken framtid finns det för religionen i Europa?

      Många människor anser att det är möjligt att den judekristna traditionen inom en snar framtid kommer att ha upphört att existera. En del teologer är av den åsikten att Europa redan har blivit ett efterkristet samhälle.