Eva, som Satan först vände sig till, uppskattade inte sin Skapare och Gud, och hon hade inte tagit vara på möjligheten att lära känna honom. Hon lyssnade till en underlägsen skapelses, en orms, röst, som i själva verket kom från den upproriske ängeln. I Bibeln nämns inget om att Eva blev överraskad över att ormen talade. Däremot sägs det att ormen var ”det försiktigaste av alla markens vilda djur som Jehova Gud hade gjort”. (1Mo 3:1) Kanhända var det så att ormen åt av den förbjudna frukten på ”trädet för kunskap om gott och ont” och sedan tycktes ha blivit vis och fått förmåga att tala, men skildringen säger inget om det. Den upproriske ängel som talade till Eva genom ormen erbjöd henne (trodde hon) möjligheten att bli oberoende, ”att bli som Gud med kunskap om gott och ont”, och han lyckades övertyga henne om att hon inte skulle dö. (1Mo 2:17; 3:4, 5; 2Kor 11:3)

Utmaningen måste därför ha gällt om Guds suveränitet är rättmätig, förtjänt och rättfärdig, dvs. om Gud utövar sitt suveräna styre på ett värdigt och rättfärdigt sätt och till sina undersåtars bästa. Detta framgår av den inledande fråga som Eva fick: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av varje träd i trädgården?” Ormen antydde här att detta förbud var orimligt – att Gud hade gjort onödiga inskränkningar och nekade människorna något som med rätta tillkom dem. (1Mo 3:1)