En bok skakar om världen

Boken: Om arternas uppkomst. ”Ingen bok, förutom Bibeln, har haft så stort inflytande”, förklarar antropologen Ashley Montagu.

Författaren: Charles Darwin, som en gång i tiden kallades ”Englands farligaste man”.

Ämnet: Evolutionsteorin. Ord och uttryck som ”det naturliga urvalet”, ”kampen för tillvaron” och ”evolution” är nu vedertagna begrepp. Men har den här teorin påverkat mer än vårt språk?

NÄR Charles Darwins bok Om arternas uppkomst kom ut år 1859, väckte den våldsam debatt i vetenskapliga och religiösa kretsar.a Debatten kom till och med att påverka ekonomin och samhällslivet och fortsätter än i dag, 136 år senare.

I boken A Story Outline of Evolution skrev C. W. Grimes följande om Darwins Om arternas uppkomst: ”Ingen annan bok som någonsin tryckts har väckt så mycket debatt bland tänkande människor. Ingen annan lära har sedan urminnes tid i så hög grad ifrågasatt traditionella trosuppfattningar, revolutionerat vår världsbild och format och kristalliserat människans tänkande som evolutionsteorin har gjort.”

Darwin var inte den förste som framkastade tanken på en evolution; teorin som sådan kan spåras tillbaka till det forntida Grekland. Det fanns också på 1700-talet flera förelöpare till Darwin, vilka banade vägen för ett positivt mottagande av Om arternas uppkomst.

Det var emellertid Darwins bok som lade grunden till den moderna utvecklingsläran. Den skakade, ja chockade, världen, för hans evolutionsteori revolutionerade inte bara biologin. Den slog ner som en bomb och hotade att underminera samhällets själva grundvalar — religionen, vetenskapen, politiken, ekonomin, samhällslivet, historien och människans syn på framtiden.

Hur har evolutionsteorin påverkat världen under de över hundra år som gått sedan dess? Hur har den påverkat ditt liv? Vilka konsekvenser har den egentligen fått? De följande artiklarna tar upp dessa frågor.

[Fotnot]

Verkningarna av evolutionsteorin

I BÖRJAN av 1800-talet hade religionen och vetenskapen ganska vänskapliga relationer till varandra. Bara två år innan Om arternas uppkomst kom ut skrev biologen och Harvardprofessorn Louis Agassiz att livet på jorden återspeglar ”förutseende, vishet och storhet” och att ett av naturalhistoriens främsta syften var att utforska ”Skaparens tankar”.

Agassiz’ inställning var inte ovanlig. Många människor ansåg att vetenskapen och religionen var helt förenliga. Vetenskapliga upptäckter betraktades ofta som bevis för en mästerlig Skapare. Men en spricka började så sakteliga uppstå mellan religion och vetenskap.

Skepticismen börjar slå rot

Charles Lyells bok Principles of Geology, vars första del utkom år 1830, drog Bibelns skapelseberättelse i tvivelsmål. Lyell hävdade att skapelsen omöjligen kunde ha fullbordats på sex bokstavliga dagar. Fysikern Fred Hoyle skriver: ”Det var till stor del Lyells böcker som övertygade den stora allmänheten om att Bibeln kunde ha fel, åtminstone i vissa avseenden — en dittills omöjlig tanke.”a

Nu hade grunden lagts till en skeptisk inställning. Enligt mångas uppfattning kunde man inte längre få Bibeln och vetenskapen att stämma överens. I valet mellan de båda föredrog många att tro på vetenskapen. ”Lyells verk hade dragit de första kapitlen i Gamla testamentet i tvivelsmål”, skriver Fred Hoyle, ”och Darwins bok kom som en uppföljare.”

Om arternas uppkomst kom vid en mycket läglig tidpunkt för dem som inte ville godta Bibeln som Guds ord. En romans hade redan spirat upp mellan människan och vetenskapen. En bedårad värld lockades av vetenskapens löften och bedrifter. Likt en galant kavaljer överöste den mänskligheten med nymodiga gåvor — teleskopet, mikroskopet och ångmaskinen — och längre fram elektriciteten, telefonen och bilen. Tekniken hade redan gett upphov åt en industriell revolution som försåg gemene man med materiella fördelar av aldrig förut skådat slag.

Religionen kom däremot att betraktas som ett hinder för framåtskridande. Somliga menar att den passiviserade människor och att den inte kunde hålla jämna steg med den snabba tekniska utvecklingen. Ateister började öppet och högröstat ge uttryck åt sina uppfattningar. Som Richard Dawkins uttryckte det: ”Darwin [gjorde] det möjligt att vara en intellektuellt tillfredsställd ateist.” Vetenskapen blev mänsklighetens nya hopp.

De religiösa ledarna opponerade sig till en början mot evolutionsteorin, men med tiden böjde sig det stora flertalet präster för den allmänna opinionen och godtog en blandning av evolution och skapelse. År 1938 tillkännagav en rubrik i The New York Times: ”Engelska kyrkan försvarar i en rapport den evolutionistiska synen på skapelsen.” I rapporten, som sammanställts av en kommission under ledning av ärkebiskopen av York, kunde man läsa: ”Inga invändningar kan på grundval av de två skapelseberättelserna i Genesis 1 och 2 resas mot läran om en utveckling, eftersom de flesta bildade kristna är överens om att dessa är mytiska till sitt ursprung och att deras värde för oss är av symbolisk natur snarare än historisk.” Rapporten avslutades med orden: ”Man kan tro vad man vill och ändå vara kristen.”

Sådana försök att sammanjämka Bibeln och evolutionsteorin gjorde bara att Bibeln blev ännu mindre trovärdig i många människors ögon. Resultatet blev en utbredd skepsis mot Bibeln, och denna inställning lever kvar än i dag, även bland vissa religiösa ledare. Ett typiskt exempel är en biskop i den kanadensiska episkopalkyrkan, som hänvisade till att Bibeln skrevs före den vetenskapliga eran och hävdade att den därför vittnar om fördomsfullhet och okunnighet. Han sade att Bibeln innehåller ”historiska felaktigheter” och ”våldsamma överdrifter” beträffande Jesu födelse och uppståndelse.

Många människor, däribland präster, har följaktligen varit snara att misskreditera Bibeln. Men vad har denna skeptiska inställning lett till? Vilket annat hopp har man haft att erbjuda? Somliga av dem som tappat tron på Bibeln har satt sin tillit till filosofi och politik.

Hur politiken och filosofin påverkats

Boken Om arternas uppkomst presenterade en ny syn på det mänskliga beteendet. Varför lyckas en viss nation erövra en annan nation? Varför får en viss ras övertaget över en annan ras? Med sitt betonande av det naturliga urvalet och de bäst rustades överlevnad besvarade boken Om arternas uppkomst dessa frågor på ett sätt som väckte starka känslor hos 1800-talets ledande filosofer.

Friedrich Nietzsche (1844—1900) och Karl Marx (1818—1883) var två filosofer som i hög grad påverkade politiken. Båda var fascinerade av evolutionsteorin. ”Darwins bok är mycket viktig”, sade Marx, ”och passar mig som grundval för historiens klasskamp.” Historikern Will Durant kallade Nietzsche ”ett Darwins barn”. Boken Philosophy—An Outline-History sammanfattar en av Nietzsches teser på följande sätt: ”De starka, modiga, dominerande och stolta är bäst lämpade för morgondagens samhälle.”

Darwin trodde — och skrev i ett brev till en vän — att ”otaliga lägre stående raser [i framtiden] kommer att ha eliminerats av de mer civiliserade raserna i världen”. Han framhöll européernas erövringar som ett exempel och hänförde dessa till ”kampen för tillvaron”.

De mäktiga i världen var snabba att slå mynt av sådana uttalanden. H. G. Wells skriver i sin Världshistoria: ”De maktägande vid slutet av det nittonde århundradet trodde sig hava fått sin ställning i kraft av ’kampen för tillvaron’, i vilken de starka och sluga besegra de svaga och förtroendefulla. Och yttermera trodde de att de måste vara starka, energiska, hänsynslösa, ’praktiska’ och egennyttiga.”

Teorin om ”de bäst rustades överlevnad” antog följaktligen filosofiska, sociala och politiska övertoner, ofta i en omfattning som trotsade allt förnuft. ”För somliga blev krig ’en biologisk nödvändighet’”, förklarar boken Milestones of History. Samma bok konstaterar också att Darwins idéer längre fram blev ”en integrerande del av Hitlers herrefolkslära”.

Darwin, Marx och Nietzsche levde naturligtvis inte länge nog för att se hur deras idéer skulle komma att tillämpas — eller missbrukas. De trodde i själva verket att kampen för tillvaron skulle förbättra människans lott i livet. Darwin skrev i sin bok Om arternas uppkomst att ”utvecklingen ... [strävar] mot fulländningen på både det fysiska och det psykiska planet”. Samma uppfattning framfördes längre fram av prästen och biologen Pierre Teilhard de Chardin, som menade att hela människosläktet så småningom skulle utvecklas dithän att alla endräktigt arbetade tillsammans mot ett gemensamt mål.

Degeneration, inte evolution

Har du lagt märke till en sådan utveckling? Boken Clinging to a Myth säger beträffande de Chardins optimism: ”de Chardin måste helt ha glömt bort människans blodbefläckade historia och sådana rasistiska system som apartheid i Sydafrika. Det låter som om han kom från en annan värld.” I stället för att gå framåt mot större endräkt har mänskligheten under det här århundradet upplevt större splittring mellan raser och nationer än någonsin tidigare.

Förhoppningen att mänskligheten skulle gå framåt mot fulländning, som det uttrycktes i Om arternas uppkomst, eller åtminstone åstadkomma en bättre värld, har fullständigt grusats. Detta hopp har i stället förbleknat med tiden, för sedan evolutionsteorin blivit allmänt godtagen har den mänskliga familjen alltför ofta hemfallit åt barbariska handlingar. Tänk på att över 100 miljoner människor har dödats i krig under det här århundradet — drygt 50 miljoner enbart under andra världskriget. Tänk också på de etniska utrensningar som på senare tid ägt rum i sådana länder som Rwanda och det tidigare Jugoslavien.

Betyder detta att det inte förekom krig och brutalitet förr i tiden? Nej, verkligen inte. Men sådana allmänt accepterade evolutionistiska idéer som ”kampen för tillvaron” och ”de bäst rustades överlevnad” har inte förbättrat människans lott. Så även om evolutionsteorin naturligtvis inte bär skulden för alla människans problem, har den varit en bidragande orsak till att den mänskliga familjen sjunkit allt djupare ner i våld, brott, hat, omoraliskhet och förnedring. Eftersom den populära uppfattningen är att människan kommer från djuren, är det inte förvånande att fler och fler människor uppför sig som djur.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 6]

”Darwins bok är mycket viktig och passar mig som grundval för historiens klasskamp.” — Karl Marx

[Infälld text på sidan 6]

”Lägre stående raser kommer att ha eliminerats av mer civiliserade raser.” — Charles Darwin

[Bildkälla på sidan 6]

U.S. National Archives photo

[Bildkälla på sidan 6]

Copyright: British Museum

Evolutionen och du

DARWINS bok Om arternas uppkomst övertygade under 1800-talet massor av människor om att mänskligheten hade överlevt utan gudomligt ingripande och skulle göra det även i fortsättningen. Hänförda över vetenskapens och teknikens framsteg ansåg många att det inte längre behövdes någon Gud och att vetenskapen var mänsklighetens räddare. I Boken Age of Progress heter det att 1800-talet ”besjälades av övertygelsen att rationellt organiserade mänskliga insatser kunde förvandla världen”.

Mot slutet av århundradet började emellertid till och med Charles Darwin vackla i sin optimism. Enligt en historiker fruktade Darwin att evolutionsteorin ”hade dödat Gud, med oöverskådliga konsekvenser för människans framtid”. Alfred Russel Wallace, en yngre samtida till Darwin, sade senare: ”Under mitt sista samtal med Darwin [kort före Darwins död] gav han uttryck åt en mycket dyster syn på människans framtid.”

Vad har åstadkommits genom mänskliga ansträngningar?

Nittonhundratalets historia har visat att Darwins dystra aningar hade fog för sig. De tekniska framsteg som gjorts sedan dess har bara tjänat som ett kamouflage för det faktum att vårt århundrade har visat sig vara den mörkaste och mest våldspräglade epoken i människans hela historia. Vi lever mitt uppe i något som historikern H. G. Wells beskrev som ”en verklig avmoralisering”.

Sedan Wells gjorde det uttalandet (för cirka 75 år sedan) har ”avmoraliseringen” fortsatt i oförminskad takt. Ingenting som vetenskapsmän, ekonomer, sociala myndigheter eller den här världens religiösa system har prövat har kunnat avhjälpa situationen eller ens bromsa demoraliseringen. Förhållandena i världen fortsätter att försämras.

Vi måste därför fråga oss: Vad har åstadkommits genom mänskliga ansträngningar? Har vetenskapen och tekniken skapat en bättre värld? ”När vi slår upp dagstidningen och läser om det som händer i världen, inser vi snart att problemen inte är av vetenskaplig natur”, förklarar biologen Ruth Hubbard. ”Problemet gäller själva samhällssystemet, att allting har blivit för stort, att människor gör allting för egen vinnings skull och struntar i andras behov.” Hon tillade: ”Jag tror faktiskt inte att vetenskapen med alla sina resurser kan lösa ens några av de problem som bekymrar världens människor.”

Till vilken nytta är det egentligen för människan att kunna färdas till månen, när hon inte kan lösa ens de mest elementära problemen här på jorden? Har uppfinnandet av allt dödligare vapen, till exempel atombomben, gjort slut på krig och etniska konflikter? Har vetenskapliga bedrifter på ett markant sätt minskat förekomsten av brott, skilsmässor, sexuellt överförda sjukdomar, utomäktenskapliga födslar, korruption på höga poster, fattigdom, svält, hemlöshet, narkotikamissbruk och miljöförstöring? Nej, vetenskapen har tvärtom förvärrat en del av dessa problem. Genom att överge Gud och i stället sätta sin tillit till evolutionen och vetenskapen har människan inte förbättrat sin situation, utan i stället försämrat den.

Det är därför inte förvånande att många har börjat ifrågasätta uppfattningen att människan utvecklats från apliknande varelser och inte skapats av Gud. En gallupundersökning som för en tid sedan utfördes i Förenta staterna avslöjade att endast 9 procent av alla amerikaner tror att människan utvecklats utan något gudomligt ingripande, medan 47 procent tror att Gud skapat människan i hennes nuvarande form.

Vad Bibeln förutsagt

Boken Om arternas uppkomst förutspådde att människan skulle utvecklas mot fulländning, medan Bibeln däremot förutsagt att världen skulle komma att skakas av en moralisk kris. (Matteus 24:3—12; 2 Timoteus 3:1—5) Bibeln har också förutsagt att denna kris skulle nå en klimax, varefter trogna människor skulle få leva i ett paradis, befriade från dagens alla problem. — Psalm 37:10, 11, 29; Jesaja 11:6—9; 35:1—7; Uppenbarelseboken 21:4, 5.

Detta hopp har fått många att undersöka Bibeln med stort intresse. Skulle det verkligen kunna vara så att livet har ett högre syfte än kampen för tillvaron? Skulle Bibeln kunna innehålla nyckeln, inte bara till människans förflutna, utan också till hennes framtid — inbegripet din framtid? Det är väl värt alla ansträngningar att undersöka vad Bibeln verkligen lär om Gud och hans uppsåt med jorden och dess invånare. Om du skulle vilja veta mer, står Jehovas vittnen gärna till tjänst.

[Ruta på sidan 9]

Miljontals människor har fått hjälp att på nytt granska bevisen för Skaparens existens med hjälp av boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse?a Hittills har omkring 30 miljoner exemplar tryckts på 27 språk. Tidskriften Vakna! publicerar också regelbundet upplysningar om vad vetenskapliga fakta visar beträffande evolutionsteorins giltighet.

[Fotnot]

[Bild på sidorna 8, 9]

I motsats till evolutionsteorin har Bibeln förutsagt dagens moraliska kris och dess lösning — ett paradis fritt från problem

[Bildkälla på sidan 8]

U.S. Coast Guard photo

[Bildkälla på sidan 8]

Svältande barn: WHO photo (P. Almasy)

[Bildkälla på sidan 8]

Till höger: U.S. National Archives photo