Bedrägerier inom vetenskapen — Ett ännu större bedrägeri

Bedrägeri definieras som ”svekfullt eller vilseledande handlande” eller ”avsiktlig förvanskning av sanningen för att få någon att avstå från något värdefullt”. — Webster’s Ninth New Collegiate Dictionary.

”EVOLUTIONEN är ett faktum.” Så lyder den ”trosbekännelse” som försäkrar vetenskapsmännen om att man är i linje med deras uppfattningar. Och för den stora allmänheten gör man ofta följande tillägg: ”Den har bevisats så många gånger att det inte längre finns något behov av att upprepa bevisen.” Mycket bekvämt, i synnerhet som evolutionisterna inte har några bevis att upprepa. Ändå har detta påstående framförts gång på gång under årens lopp, likt en magisk formel: ”Evolutionen är ett faktum.”

I april förra året skrev biologen Richard Dawkins i en recension i The New York Times Book Review: ”Vi talar här om det faktum som evolutionen själv utgör, ett faktum som har bevisats utom allt rimligt tvivel.” Han fortsatte sedan: ”[Att tala om skapelsen] i biologiundervisningen är ungefär lika förnuftigt som att påstå att man bör ägna lika lång tid åt teorin att jorden är platt när man undervisar i astronomi. Som någon har påpekat skulle man lika gärna kunna hävda att man bör ägna lika lång tid åt storkteorin när man undervisar i sexualkunskap. Det är absolut ingen överdrift att säga att om man träffar någon som påstår att han inte tror på evolutionen, så är denne antingen okunnig, enfaldig eller sinnessjuk (eller illvillig, men jag vill inte gärna tro det).”

För några år sedan skrev Stephen Jay Gould en uppsats om evolution som publicerades i januarinumret 1987 av den populärvetenskapliga tidskriften Discover. I sin iver att avliva alla tankar på en skapelse deklarerar han inte mindre än 12 gånger i denna fem sidor långa artikel att evolutionen är ett faktum! Utdrag ur artikeln följer här:

Darwins livsverk ”fastställde evolutionens faktum”. ”Evolutionens faktum är lika väl fastslaget som allt annat inom vetenskapen (lika säkert som jordens kretslopp kring solen).” Vid tiden för Darwins död ”kom nästan alla tänkande människor att omfatta evolutionens faktum”. Gould omnämner den som ett ”fastslaget faktum” och ”transmutationens faktum”. ”Evolutionen är också ett naturens faktum.” ”Evolutionen är lika väl fastslagen som något annat vetenskapligt faktum.” ”Vårt förtroende för evolutionens faktum grundar sig på en överflödande mängd rön.” Han förklarar att biologerna är överens ”om evolutionens faktum”. ”Evolutionens faktum har inte vållat teologerna något bekymmer.” ”Jag känner hundratals vetenskapsmän som alla är övertygade om evolutionens faktum.”

På ett ställe i artikeln skriver Gould: ”Jag vill inte låta som en gnällig dogmatiker som skriker: ’Slut upp kring fanan, gossar’, men biologerna är eniga ... om evolutionens faktum.” Men låter inte detta som ”en gnällig dogmatiker som skriker: ’Slut upp kring fanan, gossar’”?

Michael Denton, expert på molekylärbiologi, hänvisade till dessa orationer om att evolutionen är ett faktum och avfärdade dem med följande ord: ”Sådana påståenden är naturligtvis rent nonsens.” Att påstå att evolutionen är ett faktum är mycket mer än nonsens. Det är bedrägeri. Det är svekfullt och vilseledande. Det är att förvanska sanningen för att förmå någon annan att avstå från något värdefullt. I tidningar, radio, TV, naturprogram, vetenskapliga program, skolböcker från årskurs två och uppåt — överallt trummas litanian ”evolutionen är ett faktum” in i vanliga människors sinnen. För en tid sedan rapporterade emellertid The New York Times att skolmyndigheterna i Kalifornien utfärdat riktlinjer för läroböcker i naturvetenskap i avsikt att tona ner påståenden om evolutionen som ett faktum. — 10 november 1989.

Den taktik som här beskrivits är densamma som användes av de främsta prästerna och fariséerna på Jesu tid. När de tempelpoliser som skickats ut för att arrestera Jesus kom tillbaka utan honom, frågade fariséerna: ”’Hur kommer det sig att ni inte har fört hit honom?’ Tempelpoliserna svarade: ’Aldrig har en annan människa talat så här.’ Fariséerna i sin tur svarade: ’Inte har väl ni också blivit vilseledda? Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom? Men den här hopen folk som inte känner lagen, de är förbannade.’” (Johannes 7:45—49) Ett typiskt exempel på auktoritetstyranni: Ingen av de inflytelserika och bildade erkänner Jesus som Messias. Det är bara enfaldiga människor som gör det.

Våra dagars evolutionister använder sig av samma fariseiska metoder: ”Tro som vi”, säger de. ”Alla framstående vetenskapsmän tror på evolutionen. Alla intelligenta människor tror att den är ett faktum. Det är bara de obildade och okunniga som inte tror det.” Genom sådan skrämselpropaganda och mental pennalism föses massor av människor in i evolutionisternas fålla. De vet ingenting om evolutionsteorins svagheter och brister eller dess osunda spekulationer och orimliga hypoteser — till exempel att livet skulle ha uppstått ur livlösa kemiska ämnen.a De rycks därför med av de evolutionistiska propagandamakarnas ständiga mässande. Teorin förvandlas till en dogm, dess förespråkare blir självsäkra och högdragna, och oliktänkande blir föraktade och smädade. Taktiken fungerar. Den gjorde det på Jesu tid, och den gör det även i dag.

Propagandafrasen ”evolutionen är ett faktum” är begränsad i omfattning (endast fyra ord), är enkel (lätt att uttala) och upprepas ständigt (inte mindre än 12 gånger i en kort artikel). Den är därför ett effektivt redskap för propagandistisk hjärntvätt och får genom upprepning formen av ett slagord — och slagord som ständigt upprepas programmeras snart in i människors hjärnor och halkar över läpparna utan att i någon större utsträckning bli föremål för kritisk granskning eller skeptisk analys. När en teori väl har populariserats och vunnit slagkraft, behöver den inte längre bevisas, och den som har en avvikande mening blir utsatt för förakt. Om sådana oliktänkande lägger fram förnuftiga argument för att vederlägga slagordets giltighet, upplevs de som särskilt irriterande och bekämpas med det enda tillgängliga vapnet, nämligen hån.

Evolutionister som specialiserar sig på den skriande osanningen att ”evolutionen är ett faktum” följer också Hitlers exempel, för han sade om de massor som han behärskade: ”[De äro] så enkelt och primitivt konstruerade, att de lättare falla offer för en stor lögn än för en liten. De ljuga själva mången gång i smått, men skämmas för att göra sig skyldiga till en stor lögn.” En känd citatbok innehåller bland annat följande sentens: ”Om man uttalar en tillräckligt stor lögn och upprepar den tillräckligt ofta, kommer många att tro på den.” Evolutionisternas lögn är tydligen tillräckligt stor, och den upprepas utan tvivel tillräckligt ofta, för miljontals människor tror på den.

Evolutionsläran är inte bara en lögn, utan också ett bedrägeri, eftersom den är ett exempel på ”ett svekfullt eller vilseledande handlande” och är ”en avsiktlig förvanskning av sanningen för att få någon annan att avstå från något värdefullt”. Genom att påstå att människan utvecklats från djuren, i en process som började med någon sorts mikrob och slutade med någon sorts apa, har evolutionisterna bytt ut ”Guds sanning mot lögnen”. Genom denna lögn har de fått många att avstå från något mycket värdefullt — sin tro på Gud som Skaparen. — Romarna 1:25.

Detta bedrägeri har gjort oerhört stor skada. Offren känner sig befriade från Skaparens lagar och har blivit sig själva en lag: ”Ingenting är rätt eller orätt. Tillfredsställ alla köttsliga begär. Gör vad du känner för. Bort med alla skuldkänslor.” Resultatet har blivit ett fullständigt moraliskt sammanbrott. Avlägsnade från sin Skapare och bibelns sanna värderingar har de blivit andligen utarmade och liknar ”förnuftslösa djur, som av naturen är födda till att fångas och förintas”. — 2 Petrus 2:12.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 9]

”Propaganda blir verkningslös om man inte hela tiden har grundprinciperna klart för sig. Dessa måste begränsas till några få satser som ständigt och jämt upprepas. Uthålligheten är här, liksom i fråga om så mycket annat i världen, den första och viktigaste förutsättningen för framgång. ... Massan är tungrodd och behöver alltid en viss tid innan den kommer underfund med en sak; endast genom att tusen gånger upprepas kunna de enklaste begrepp fastna i dess minne. Om en omväxling skall förekomma får den inte förändra innehållet av det som propagandan avser, utan slutsatserna måste städse bli desamma. Slagordet bör visserligen belysas från olika synpunkter, men varje betraktelse måste till slut utmynna i ett och samma slagord.” — Adolf Hitler: Min kamp.

[Ruta på sidan 10]

Den stora lögnens propaganda

”Beträffande evolutionens faktum är samstämmigheten fullständig.” — Limitations of Science, 1933.

”Evolutionen såsom ett historiskt faktum bevisades vara utom allt rimligt tvivel redan under 1800-talets sista årtionden.” — The Biological Basis of Human Freedom, 1956.

”Att livet utvecklats är inte längre en teori. Det är ett faktum.” — Julian Huxley, 1959.

”Alla erkända biologer har enats om att livets utveckling på jorden är ett fastslaget faktum.” — Biology for You, 1963.

”Vemhelst som ställs inför indicier och bevis som stöder evolutionsläran måste inse att det är fråga om ett historiskt faktum.” — New Orleans-tidningen Times-Picayune, 1964.

”Att evolutionsläran är ett faktum accepteras i dag av alla utom en fundamentalistisk minoritet.” — James D. Watson, 1965.

”Evolutionen har vid det här laget uppnått faktumets status.” — Science on Trial, 1983.

”Vad vi däremot har är ovedersägliga bevis för evolutionens faktum.” — Ashley Montagu, 1984.

Bedrägerier inom vetenskapen — Det största av alla bedrägerier

Evolutionisterna säger: ”Evolutionen är ett faktum; Gud är en myt.” De har inget bevis för något av dessa påståenden, men fördomar behöver inga bevis.

PRIVAT OMRÅDE. Tillträde förbjudet. Detta gäller dig, Gud! Evolutionisterna bevakar ämnet biologi och säger åt Gud att hålla sig borta. ”Alla kompetenta forskare tror på evolutionen”, säger de. Vilket i praktiken också innebär: ”Forskare som inte tror på evolutionen är inkompetenta; de saknar vår sakkunskap.” Vad Gud beträffar, säger de att han inte har någon plats i vetenskapligt tänkande. För övrigt är det omöjligt att bevisa att han ens existerar.

Detta lättvindiga avfärdande av Gud är det största av alla deras bedrägerier.

I boken The New Biology (Den nya biologin), av Robert Augros och George Stanciu, redogörs på sidan 188 för några av de argument som förs fram av ansedda vetenskapsmän som avfärdar tanken på en Gud: ”Den gängse uppfattningen är att Darwin en gång för alla befriade biologin från behovet av en Gud. Eldredge säger att Darwin ’lärde oss att vi kan förstå livets utveckling i rent naturhistoriska termer, utan att behöva tillgripa någon övernaturlig eller gudomlig makt’. Julian Huxley sade: ’Darwinismen avlägsnade hela tanken på Gud som en skapare av levande organismer från den vetenskapliga debatten.’ Jacob skriver: ’Tanken att varje enskild art har frambringats av en Skapare kullkastades av Darwin.’ Och Simpson skriver om den första levande organismens ursprung: ’Det finns i alla händelser ingen anledning att anta att det inträffat ett mirakel. Inte heller finns det några tvingande skäl att betvivla att de nya reproduktions- och mutationsprocesserna hade ett rent materialistiskt ursprung.’”

”Innebär då detta att livet på jorden inte har någon skapare eller formgivare?” kanske du undrar. ”Det behövs ingen”, svarar evolutionisterna. ”Det är slumpens verk. Det har kommit till av sig självt. Vi kallar det för det naturliga urvalet.”

Men ju mer vi lär oss om naturen, desto fler bevis på formgivning ser vi. Den intelligens och vishet som där kommer till synes är häpnadsväckande. Kan verkligen en blind, okritisk, förnuftslös slump ha åstadkommit allt detta? Låt oss begrunda några få av de hundratals mekanismer i naturen som återspeglar en konstruktiv vishet — mekanismer som mänskliga uppfinnare ofta har kopierat.

Årtusenden innan man kunde tillverka flygplansvingar fanns aerodynamiskt utformade fågelvingar av överlägsen konstruktion. Pärlbåten och den vanliga bläckfisken Sepia använder flyttankar för att reglera sitt djupgående, och detta på ett mycket effektivare sätt än moderna ubåtar. Både den åttaarmade och den tioarmade bläckfisken är mästare på jetdrift. Fladdermöss och delfiner är experter på ekolodning. Många kräldjur och sjöfåglar har inbyggda ”avsaltningsapparater” som gör det möjligt för dem att dricka havsvatten. Vissa mikroskopiska bakterier har rotationsmotorer, med vars hjälp de kan röra sig både framåt och bakåt.

Med hjälp av vatten och sinnrikt utformade stackar kan termiterna ”luftkonditionera” sitt bo. Insekter, mikroskopiska växter, fiskar och träd framställer sitt eget ”antifrysmedel”. Malleehönan, buskhönan, myggor och vissa ormar har inbyggda termometrar som kan registrera temperaturförändringar på en bråkdels grad. Getingar tillverkar papper. Svampar, svampdjur, bakterier, lysmaskar, insekter och fiskar kan alla framställa kallt ljus, ofta i färg. Många flyttfåglar har tydligtvis kompasser, kartor och biologiska klockor inbyggda i huvudet. Vissa vattenskalbaggar och spindlar använder dykarklockor och andra dykapparater.a — Se bilderna på sidan 15.

All denna formgivning och instinktiva vishet vittnar om en intelligens som är långt större än människans. (Ordspråksboken 30:24, NW) Några av de mest förbluffande exemplen på sådan vishet står emellertid att finna i den mikroskopiska världen — där evolutionisterna hade hoppats upptäcka den enkla begynnelse varifrån allt liv utvecklats till de påtagligt komplicerade former som vi finner överallt i naturen — inbegripet oss själva. En enkel begynnelse? Absolut inte. Den komplexitet som präglar även den minsta cell tyder på att en intelligens måste ha varit inbegripen i tillblivelsen. Här följer några exempel:

I den ovan nämnda boken The New Biology sägs det på sidan 30: ”En genomsnittlig cell utför hundratals kemiska reaktioner varje sekund och kan reproducera sig ungefär var tjugonde minut. Ändå äger allt detta rum inom ett så oerhört litet utrymme: över 500 bakterier får plats på en yta som motsvarar punkten i slutet av denna mening. [Biologen François] Jacob förundrar sig över bakteriecellens miniatyrlaboratorium, som ’utför cirka två tusen olika reaktioner med ojämförlig skicklighet och på minsta tänkbara utrymme. Dessa två tusen reaktioner löper kors och tvärs i cellen med oerhörd hastighet utan att någonsin störa varandra.’”

I boken The Center of Life—A Natural History of the Cell (Livets centrum — cellens historia), av L. L. Larison Cudmore, sägs det på sidorna 13 och 14: ”En enda enkel cell kunde tillverka vapen, skaffa föda, smälta den, göra sig av med avfallsprodukter, förflytta sig, bygga hus och ägna sig åt sexuella förehavanden, såväl okomplicerade som bisarra. Sådana varelser finns fortfarande. Dessa urdjur — fulländade och fullständiga organismer, som utgörs av en enda cell med många förmågor men som likväl saknar vävnader, organ, hjärta och sinnesförmögenheter — har egentligen allt som vi har.”

I boken Den blinde urmakaren av Richard Dawkins talas det på sidan 122 om den mängd information som kan lagras i en enda cell: ”Det finns tillräckligt med lagringsutrymme i DNA hos ett enda liljefrö eller en enda salamanderspermie för att kunna lagra Encyclopaedia Britannica 60 gånger om. Några arter av amöbor, som orättvist brukar sägas vara primitiva, lagrar lika mycket information i sitt DNA som 1 000 Encyclopaedia Britannica.”

Biologen Michael Denton skriver i sin bok Evolution: A Theory in Crisis (Evolutionen: En teori i kris), sidan 250: ”Molekylärbiologin har visat att till och med de enklaste av alla de levande organismer som finns på jorden i dag, bakterieceller, är oerhört komplicerade. Trots att de minsta bakterierna är ofattbart små — de väger mindre än 10^—12 gram — är var och en av dem i själva verket en veritabel mikroskopisk fabrik som innehåller tusentals invecklade och sinnrika molekylära apparater och sammanlagt består av ett hundra miljarder atomer. De är långt mer komplicerade än någon maskin som människan tillverkat och saknar helt motstycke i den icke levande världen.

Molekylärbiologin har också visat att cellens grundläggande konstruktion i stort sett är identisk hos alla livsformer på jorden, från bakterier till däggdjur. Den roll DNA, mRNA och proteiner spelar är precis densamma hos alla organismer. Den genetiska koden är också i stort sett densamma hos alla celler. Proteintillverkningsmaskineriet är till storleken, uppbyggnaden och konstruktionen av alla dess beståndsdelar praktiskt taget identiskt hos alla celler. Vad den grundläggande biokemiska konstruktionen beträffar kan således ingen levande organism sägas vara primitivare eller lägre stående än någon annan organism, och inte heller finns det empiriskt sett den minsta antydan om någon utvecklingskedja bland alla de otroligt differentierade celler som finns på jorden.”

George Greenstein erkänner alla dessa vittnesbörd om en intelligens som är uppenbar i naturen. I sin bok The Symbiotic Universe (Det symbiotiska universum) talar han om alla de mystiska och otroliga sammanträffanden som inte går att förklara, sammanträffanden utan vilka livet på jorden skulle vara omöjligt. Följande uttalanden, som finns att läsa på sidorna 21—28, återspeglar hans motstridiga känslor över de förhållanden som vittnar om att det måste finnas en intelligent Gud med ett uppsåt:

”Jag tror att vi står inför ett mysterium — ett stort och outgrundligt mysterium, ett som också är av oerhörd betydelse: mysteriet med världsalltets beboelighet, vår miljös ändamålsenlighet.” Han övergår sedan till att ”räkna upp vad som måste betecknas som en förvånansvärd serie häpnadsväckande och otroliga händelser som banat vägen för livets uppkomst.b Det finns en lång rad sammanträffanden, som alla är nödvändiga för vår existens.” Han fortsätter: ”Listan blev längre och längre. ... Så många sammanträffanden! Ju mer jag läste, desto mer övertygad blev jag om att sådana ’sammanträffanden’ knappast skulle ha kunnat inträffa av en slump.” En skakande upptäckt för en evolutionist, som han därefter medger:

”Men allteftersom denna övertygelse tilltog, var det också en annan känsla som växte sig allt starkare. Än i denna dag har jag svårt att klä denna känsla i ord. Det var en intensiv motvilja, som ibland var så stark att den nästan var fysisk till sin natur. Jag bokstavligen våndades. Själva tanken på att de positiva livsbetingelserna i kosmos skulle kunna vara ett mysterium som krävde en lösning föreföll löjeväckande, absurd. Jag hade svårt att tänka på detta utan att göra en grimas av avsmak. ... Denna reaktion har inte heller försvagats under årens lopp: tvärtom har jag ständigt varit tvungen att kämpa mot den när jag skrivit denna bok. Jag är säker på att alla andra vetenskapsmän reagerar på samma sätt och att det är detta som är orsaken till den nu så utbredda likgiltigheten rörande denna fråga. Och inte nog med det: bakom likgiltigheten döljer sig, enligt min mening, en intensiv motvilja.”

Motvilja mot vad? Mot tanken att förklaringen skulle kunna vara en uppsåtlig skapelse. Som Greenstein uttrycker det: ”När vi granskar alla bevis uppstår osökt tanken att någon övernaturlig makt — eller snarare Makt — måste vara inbegripen. Är det möjligt att vi plötsligt och oavsiktligt har råkat stöta på vetenskapliga bevis för ett Högsta väsende? Var det Gud som ingrep och på ett så förutseende sätt planlade kosmos för vår skull?” Men Greenstein återhämtar sig snart från ett sådant kätterskt tänkesätt och bekräftar sin renläriga tro på den evolutionistiska religionen genom att upprepa en av dess trossatser: ”Gud är inte någon förklaring.”

Astrofysikern Fred Hoyle skriver i sin bok The Intelligent Universe (Det intelligenta universum), sidan 9, om personer som, i likhet med Greenstein, är rädda för att Gud skall komma in i bilden: ”Ortodoxa vetenskapsmän är mer angelägna om att förhindra en återgång till forna tiders religiösa excesser än att söka sanningen, ... [och denna inställning] har dominerat det vetenskapliga tänkandet under det senaste århundradet.”

I sin bok tar han sedan upp samma gåtfulla detaljer som Greenstein oroade sig över. ”Sådana egendomligheter”, säger han, ”tycks löpa genom naturens vävnad som en tråd av lyckliga tillfälligheter. Men det finns så många av dessa märkliga sammanträffanden som är nödvändiga för livet att någon form av förklaring tycks krävas för att svara för dem.” Både Hoyle och Greenstein säger att dessa ”tillfälligheter” inte kan vara slumpens verk. Hoyle säger vidare att ”universums uppkomst kräver en intelligens”, en ”intelligens på ett högre plan”, ”en intelligens som fanns till före oss och som resulterade i en medveten skapelse av de strukturer som är nödvändiga för liv”.

Detta skall inte uppfattas så att Hoyle åsyftar bibelns Gud, men han inser dock att en övernaturlig intelligens av ofantliga mått måste ligga bakom såväl universum som jorden och alla dess livsformer. Visserligen säger han att ”’Gud’ är ett förbjudet ord inom vetenskapen”, men han tillstår ändå att vi kan ”kalla ett högre stående intelligent väsen för en gudom”. Han spekulerar vidare att det ”genom våra egna sinnens förprogrammerade tillstånd” kan finnas ”en förbindelselänk av intelligens som sträcker sig ända ner ... till människorna på jorden”.

Han fortsätter: ”Många tecken tyder på att det kan förhålla sig så. Rastlösheten inom oss är ett sådant tecken. Det är som om vi hade en instinktiv känsla av att det finns något viktigt för oss att utföra. Rastlösheten beror på att vi ännu inte har lyckats upptäcka exakt vad det är.” På ett annat ställe säger han: ”Den religiösa driften tycks vara unik för människan. ... Om vi skalar av alla de fantasifulla utsmyckningar som religionen av hävd är omgiven av, vad blir då kvar, om inte en inre röst som enkelt uttryckt säger oss: Du härstammar från något ’där ute’ i himlarymden. Sök detta, så kommer du att finna mycket mer än du väntar dig.”

Människan trevar sig fram. Vad hon trevar efter utan att inse det är den bibliska sanningen att vi är skapade till Guds avbild och likhet, vilket innebär att vi har ett mått av de egenskaper som Gud har, till exempel vishet, kärlek, makt, rättvisa, målmedvetenhet och andra utmärkande drag som förklarar den stora klyftan mellan människor och djur. Våra sinnen är förprogrammerade för sådana gudomliga egenskaper och för den sanna tillbedjan av Gud. Så länge en person inte har tillbörlig balans mellan dessa egenskaper och har upprättat kontakt med Gud genom bön och sann tillbedjan av honom, kommer rastlösheten att bestå. När dessa andliga behov som vi är skapade med blir tillfredsställda, kommer rastlösheten att ge vika för ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. — Filipperna 4:7; 1 Moseboken 1:26—28.

Apostlagärningarna 17:27, 28 rekommenderar ett sådant sökande, ”för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss. Ty genom honom har vi liv och rör oss och är till.” Det är genom honom, Skaparen av universum, inbegripet jorden och oss som bor på den, som vi lever och rör oss och är till. Genom att lämna all den grannlåt och de falska läror som kännetecknar de etablerade religionerna — religioner som har fått miljontals människor att vända sig bort från Gud, däribland många vetenskapsmän — och i stället utöva den sanna tillbedjan av Jehova Gud kommer vi att vinna evigt liv på en paradisisk jord, vilket var Jehovas uppsåt då han skapade jorden. — 1 Moseboken 2:15; Jesaja 45:18; Lukas 23:43; Johannes 17:3.

Man måste vara oerhört godtrogen för att tro att en blind, förnuftslös slump kan besitta en intelligens av denna storleksordning. Det är en tro som är jämförbar med den som de hedniska religionsutövarna hade på profeten Jesajas tid: ”Men ni är de som överger Jehova, de som glömmer mitt heliga berg, de som dukar ett bord åt guden Lyckan och de som slår i blandat vin åt guden Ödet.” (Jesaja 65:11, NW) Evolutionisterna förlitar sig på att miljontals ”lyckliga” sammanträffanden har frambringat människan från livlös materia, men de har inte ens lyckats nå första pinnen på sin evolutionsstege. Deras gud ”Lyckan” är verkligen ett bräckligt rö.

Fred Hoyle tycker att allt detta verkar illavarslande: ”En annan sak som oroar mig är övertygelsen om att möjligheternas dörr för människosläktet står öppen under en mycket kort tid. Högteknologin behövs för att öppna denna dörr, men högteknologin i sig själv kan, om kontakt inte upprättas mellan vår art och världen utanför jorden, mycket väl komma att bana vägen till självförintelse. Om mitt motstånd mot Darwins teori tidvis har verkat hätskt i den här boken, beror det på att jag anser att ett samhälle som vägleds av denna teori med stor sannolikhet har slagit in på en självförintande kurs.”

Alice, i sagan Bakom spegeln, skrattade klentroget när hon hörde Vita drottningens egendomliga logik. ”Det är ingen idé att försöka”, sade hon. ”Man kan inte tro på det som är omöjligt.” Drottningen svarade: ”Då har du inte haft mycket övning. När jag var så gammal som du, övade jag mig en halvtimme var dag. Och ibland trodde jag på ända upp till sex omöjliga saker före frukost.”

Evolutionisterna är vår tids Vita drottningar. De har fått ofantligt mycket övning i att tro på omöjliga saker.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 12]

Alla dessa bevis på formgivning och instinktiv vishet tyder på en intelligens

[Infälld text på sidan 13]

En bakteriecell innehåller ett hundra miljarder atomer

[Infälld text på sidan 14]

”Universums uppkomst kräver en intelligens”

[Bilder på sidan 15]

Jetdrift

Avsaltning

Papperstillverkning

Ekolod